söndag 4 mars 2012

Tillväxt – mot en helt ny begreppsdefinition eller kan vi leva utan?

Det pratas väldigt mycket om vikten av tillväxt. Ibland kan man rent av få känslan av att tillväxten är vår tids gudom som vi lämnar våra offer till. Naturens och människornas välmående och hälsa exempelvis.

En slumpmässig sökning i riksdagens protokoll för riksdagsåret 2010/11 ger ett antal exempel på hur politiker resonerar om tillväxt. De flesta hanterar begreppet utan att problematisera det och definierar tillväxten som något odelat positivt. Sven-Erik Bucht (s) anser exempelvis att vi får dåliga miljölagar utan tillväxt och att våra myndigheter ”måste ha ett klart uppdrag att vara med och skapa tillväxt i Sverige” (2011-03-08 Kammarens protokoll). Boriana Åberg (m) säger att ”alla regioner ska vara tillväxtregioner” (2011-03-08).

Tillväxt definieras på lite olika sätt. Nina Larsson (fp) förklarar att hennes partis syn på tillväxt är att det handlar om ”fler i arbete, bättre kvalitet i utbildningen, att göra det mer lönsamt att driva företag och få företag att växa” (2010-12-20). Edward Riedl (m) säger att mycket av den ökade tillväxten ”har skett tack vare ökad konsumtion” (2010-11-03). Ibland vet man inte vad som är hönan och vad som är ägget riktigt. Helena Lindahl (c) menar att det handlar om företagens tillväxt men säger i samma inlägg att ”det är företagen som skapar tillväxt” (2010-12-20).

Men det finns röster som vill problematisera begreppet eller modifiera det. Erik A Eriksson (c) talar om ”en grön och klok tillväxt” (2010-12-20) och Börje Vestlund (S) talar om en hållbar tillväxt (2010-12-20). Det gör också Ola Johansson (c) som efterfrågar en helhetssyn (2010-12-20). Då börjar man också närma sig miljöpartiets synsätt som bland andra Annika Lillemets uttryckt som att ”ekonomisk tillväxt som bygger på större resursuttag än vad ekosystemen förmår återskapa är en oekonomisk tillväxt” (2010-11-03).

Om det är en mer hållbar syn på begreppet som efterfrågas kunde ett steg mot ett sådant vara att modifiera mätmetoden av tillväxt så att man lägger in nya minusposter som drar ned tillväxtsiffran. Det finns olika modeller för att mäta tillväxt men enligt den klassiska riktas fokus mot ny teknologi och det mäts bland annat i vilken takt realkapital förslits, alltså maskiner o.d. På samma sätt kan man väl tänka sig att räkna in exempelvis storleken på det ekologiska fotavtrycket som en förslitning som drar ned tillväxttalet. Då blir det inte bara intressant med teknologisk utveckling utan också i vilken grad den nya teknologin förstör miljön. Den blir då inte per automatik tillväxtdrivande. På samma vis skulle också andra mätfaktorer kunna inräknas som har att göra med människors hälsa och välmående och då inte bara storleken på banksaldot.

Därifrån kanske det skulle gå att ta steget mot en ekonomi utan ständig tillväxt? Ett välgörande flertal debattörer börjar föra fram sådana tankar och göra sig hörda. Birger Schlaug är en som har tänkt mycket kring detta. Hans blogg innehåller en hel del tänkvärt att läsa och begrunda och på hemsidan finns en hel sektion där han redogör för sin syn.

Professor Tim Jackson som är ledamot i kommissionen för hållbar utveckling i Storbritannien har författat rapporten ”Prosperity without growth” (”Välstånd utan tillväxt”) och pekar i den ut alternativ som är intressanta och trovärdiga.

Stellan Tengroth som skrivit boken ”Tillväxt till döds” guidar oss också på sin blogg till ytterligare texter som kan ha något att tillföra.

Vi som kallar oss gröna bloggare bör också göra vad vi kan för att blåsa på diskussionen och ifrågasätta det förment självklara med tillväxt. Det finns flera som gör det och det är förmodligen läge för en offensiv just nu, när kapitalismens kris har börjat resa frågor om relevansen för klassiska ekonomiska teorier.

Det behövs en seriös debatt och en sådan skulle förhoppningsvis kunna leda till att en mer hållbar begreppsdefinition kan etableras så att vi alla kan använda tillväxten som ett mått på något odelat gott. På så vis skulle vi kunna komma förbi återvändsgränden där tillmälen som ”tillväxtkramare” eller ”bakåtsträvare” kan undvikas och tillväxten istället blir ett mått på sant framåtskridande mot en bättre tillvaro för oss människor. För det är väl det vi vill ha?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar