Det börjar bli mycket nu. Med skandalhistorier från Stockholms läns landsting alltså. Inte minst Moderaterna styr lite som de vill kan tyckas, kanske stärkta av positionen som största parti med råge. Möjligen har självförtroendet varit lite väl stort och de räknar kanske med att vilket beteende som helst kommer att förlåtas av väljarna vid nästa val?
För nog bör väl ändå de boende och arbetande skattebetalarna i länet undra vad som egentligen försiggår i fullmäktigekorridorerna. Är det bara skummet på ytan vi har fått se? Det finns skäl att ställa sig den frågan.
Attendo-affären har väl inte undgått särskilt många att notera? Den har kommenterats flitigt i bloggosfären på senare tid.
Försäljningen av Serafen är en annan historia där moderaten och biträdande sjukvårdslandstingsrådet Lars Joakim Lundqvist sålde vårdcentralen Serafen till kompispriset 700.000. En av de sex läkare som köpte var just kompis med Lars Joakim. En ganska tät kompis numera då Serafen såldes vidare för 20 miljoner efter bara ett par år. Reapris på avknoppade vårdinstitutioner är uppenbarligen lite av en strategi för moderater i landstinget förefaller det dessutom.
Filippa Reinfeldt – ”the invisible woman” – gömmer sig i kanslikorridorerna. Hon varken hörs eller syns. Däremot har hon inget emot att synas som affischnamn för Carema. Något som både hon och andra ledande moderater vägrar kommentera.
Det är högst troligt att hon slår något av politiskt rekord i tystnad faktiskt. Det vore intressant att höra hur hon ser på sitt uppdrag. Att hon fått fullmakt av väljarna att styra som hon vill utan några som helst motiveringar eller förklaringar? Någon måste förklara för henne att det faktiskt är skattepengar hon leker med.
Men troligen har hon väl fått det konsultativa rådet att hålla tyst från PR-byrån Kreab. Den anlitas ju flitigt för att föra ut Moderaternas politik och dämpa medborgarnas reaktioner... för ännu mer av våra skattepengar.
Det är förvisso inte bara av landstinget utan även regeringen som spenderar hundratals miljoner av skattepengarna på dyr PR. Statsvetaren Tommy Möller ser detta som anmärkningsvärt. Men pekar också på förklaringen. Om regeringens egen utredningskapacitet används kan man inte styra lika lätt över resultatet som dessutom blir offentligt.
En kultur av vänskapskorruption och vårdslöshet med skattebetalarnas pengar går som en röd tråd genom Moderaternas verksamheter på samtliga politiska nivåer. Men ifrån min Stockholmshorisont verkar det finnas tillräckligt bara i landstingshuset för att få mediehusen att explodera av indignation. Förvisso skrivs det ju en del vilket framgår av mina referenser här. Men inte kan man påstå att det är några regelrätta kampanjer med krigsrubriker som förföljer paret Reinfeldt. Det hade varit skillnad, som bloggen homo politicus konstaterar, om det handlat om Juholt får vi förmoda.
Nej, nu får det räcka! Jag tror jag måste lyssna lite på Bob Hund och sjunga med i:
Nu är det väl revolution på gång!?
Jag tycker att väntan börjar bli lång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar