Mohammed Merah och Anders Behring Breivik, fanatiska kombattanter på var sin sida och ändå så lika. Det är många som noterat de många gemensamma nämnarna. Blinda i sitt hat, fantasin om att vara ”riddare” för sin religion, psykiskt instabila, vapenfixerade, ensamvargar som av sin omgivning betraktats som stillsamma och tillbakadragna. Ingen tycks ha anat deras drift att med blodsdåd urskillningslöst förgöra de som betraktas som fienden, till och med barn.
Deras dåd har med självklarhet upprört och ingen säger sig förstås försvara deras beteende. Men det är ändå viktigt att hålla isär vad det är man talar om. Religionerna som sådana eller våldsverkare och terrorister som utför sina dåd i religionens namn? I en ledare i Aftonbladet skriver Anders Lindberg klokt att det är lika absurt att döma alla muslimer för vad Merah gjort som att döma alla kristna för Behring Breiviks dåd.
Det vilar ett särskilt tungt ansvar på makthavare att inte underblåsa hatet i samhället och öka polariseringen. Det blir snart till en självgående våldsspiral som gör nyrekryteringen till extrema ”riddarordnar” ännu lättare. I det fallet var Jens Stoltenberg föredömligt återhållsam efter dåden i Norge. Men man kan möjligen fråga sig om det hade varit annorlunda om det även där hade handlat om en islamistisk galning istället för kristen?
Sarkozy har åtminstone sin bild klar. Merah var inte en galning utan ett monster och fanatiker, betonade han i ett tal till nationen strax efter att denne dödats. Tidigare har Sarkozy, i presidentvalsrörelsen, utropat att halalslaktat kött skulle vara den viktigaste valfrågan och talat om att utestänga invandrare från ”svaga stater” och att halvera invandringen. Med detta vill han förstås plocka röster från Le Pen i andra valomgången. Men risken är alltså att han samtidigt häller bensin på elden. Låt oss hoppas att han fortsättningsvis visar det ansvar som det borde anstå den store statsman han ofta vill framstå som.
Att fiska röster i främlingsfientliga vatten är inte heller främmande för etablerade partier här i Sverige. Då tänker jag främst på Folkpartiets utspel om gynundersökning för småflickor, kortare föräldraförsäkring för utlandsfödda barn, direktutvisning av invandrare som begår brott och slöjförbud i skolan. Med dylika förslag försökte de tävla med Sverigedemokraterna i förra valet.
Det där med slöjförbud är för övrigt en sak som Björklund vägrat att stoppa i malpåse. Om det har jag skrivit ett par gånger förut. Ett tag trodde jag mig nästan vara ensam om mina reflektioner om dessa ständiga försök att tänja tolkningsutrymmet avseende diskrimineringslagen. Tills jag häromdagen fick syn på ett inlägg i Helsingborgs Dagblad. I det ställer Patricia Lorenzoni, forskare i idéhistoria och krönikör, också frågan varför etablerade medier så kritiklöst accepterat TT:s rubricering av ”nyheten” om en pm från Skolverket som egentligen bara upprepar vad lagen säger och varför Jan Björklund har så svårt att förstå, eller inte vill förstå, vad han läser?
Ansvaret på våra politiker vilar alltså tungt eftersom de riskerar att underblåsa islamofobin. Det gällde tidigare men har förstärkts av dåden i Toulouse. Det konstaterar också mycket riktigt demokratiministern Birgitta Ohlsson (fp) i en debattartikel i dagens Aftonbladet (23/3 2012).
Hon noterar i artikeln hur populistiska och främlingsfientliga partier gått framåt på senare tid och hur hatet slår emot bland andra muslimska kvinnor som trakasseras när de bär slöja. Hon vill också som demokratiminister” studera den antimuslimska miljöns utveckling i Sverige och Europa” och nämner Wilders Frihetsparti, engelska Defence League och franska Marine Le Pen som exempel på politiska krafter som utmålar alla muslimer som fiender och allt som har med islam att göra som hotfullt.
Det låter bra. Hon bör i så fall börja studera sitt eget partis utveckling. Varför inte föra Jan Björklund och Erik Ullenhag lite avsides för konsultation? Det vore hälsosamt inför nästa valrörelse. För inte tänker väl Folkpartiet då än en gång haka på Sverigedemokraterna i sin slöjförbudsiver?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar