Ullenhag i Rinkeby – signal- och symbolpolitik

Så har då denna vecka gått och Erik Ullenhag kan packa ihop och ge sig av hem till fredagsmyset. I veckan som varit har han haft sitt kontor i Rinkeby. Han vill orientera sig om situationen. Jag hoppas han tog sig en rejäl titt på det socioekonomiska landskap som han och hans regeringskollegor har åstadkommit.

Kanske kan man hoppas på att han kan informera kollegorna i M om den barnfattigdom som de avfärdar som ”vänsterpropaganda”.

Eller de ökade klyftor som också avfärdas trots att de bekräftas i undersökning efter undersökning.

Eller den boendesegregering som förstärkts genom aggressiv utförsäljning av allmännyttan och omvandling av hyresrätter till bostadsrätter i innerstaden framför allt. Alternativen för den som har pengar är många fler nu än för 20 år sedan och tvärtom för den som inte har.

Erik Ullenhag har valt att prata mycket om att starta företag. Vi får då också förmoda att han nu noterat bristen på infrastruktur, som post, apotek och bank. En mindre bra grogrund för företagande. För de boende blir försämringarna en definitiv bekräftelse på utanförskapet, ett av regeringens favoritord.

Elisabeth Dahlin och Agneta Åhlund från Rädda Barnen förtydligar det hela i artikeln jag länkade till ovan:

”I Rädda Barnens arbete möter vi både unga och föräldrar som tappat tron på och tilliten till samhället. När svårigheterna är som störst blir ett flyttat stadsdelskontor, en stängd familjecentral eller en nedlagd skola en signal om – och en bekräftelse på – att man lämnats utanför. Vi ser ett samhälle som dras isär.”

Sanningen är ju att regeringen och Folkpartiet inte har någon politik på det här området. De pratar själva - i synnerhet Folkpartiet och Erik Ullenhag - däremot gärna om signaler och symboler. Sådana ska förvisso inte föraktas men det är regeringen som sköter signalsystemet och den här Rinkeby-trippen ska väl signalera att regeringen visst bryr sig om folk i förorten och skyla över den politik som har fördjupat problemen.

Den politik alliansregeringen bedriver är alltså en aktiv försämring för de sämst ställda. Det blir då svårt att komma på åtgärder för att vända utvecklingen eftersom man själv har drivit på den åt andra hållet. Kvar finns bara en sak som integrationsministern kan göra. Signalera sin närvaro. – Ni ser väl att jag vill väl, tycks han vädja.

Eftersom jag jobbar dagtid kunde jag inte närvara på onsdagens rådslag om främlingsfientlighet, intolerans och rasism. Men av de uppgifter jag fått från folk som var där var det hetare känslor än vanligt i tillställningar av det slaget. Många var förargade över Folkpartiets ”invandringspolitik”. Erik Ullenhag slingrade sig tydligen med undanflykten att det var regeringen och inte Folkpartiet som bjudit in till rådslag. Det är inte alltid lätt att avgöra numera om regeringens politik är hela regeringens eller bara Moderaternas eller något annat partis politik. Det är ömsom det ena och ömsom det andra, tycks det.

Vad jag förstår av rapporterna därifrån är att Ullenhag i alla fall INTE stämde upp i ”We shall overcome” åtminstone. Han hade väl fått ett tips från en gammal partikamrat om att den inte går hem i Rinkeby. För de yngre som inte vet vad detta betyder lägger jag in ett litet tv-klipp här. Intressant att notera också att det inte hänt så mycket på 20 år då regeringen senast (?) var i Rinkeby för att pejla läget.





Andra bloggare om Ullenhag i Rinkeby:

http://hakanwl.blogspot.com/2012/03/en-vecka-i-rinkeby-aldrig-mer-i-angered.html

http://jinge.se/integritet/ullenhag-sjunger-we-shall-overcome.htm

http://peterlandersson.blogspot.com/2012/03/ullenhag-fittja-och-en-sida-som-inte.html