Om etnicitet och segregation

 

– Säger man att man är emot segregation, då menar man rimligen också att människor med olika bakgrund ska träffas. Då blir slutsatsen också att vi måste försöka hitta vägar för att se till att få ett mer blandat boende.

Så säger Morgan Johansson till DN i försvar för Anders Ygemans uttalande om att ha etnicitet som kriterium i klassning av utsatta områden.

Det är ett väldigt luddigt resonemang som förs av såväl Johansson som Ygeman. Vad betyder det att ha etnicitet som ”kriterium för klassning”? Ska området klassas som utsatt om den har en majoritet utomnordiska invandrare som invånare? Eller tvärtom?

Själva grupperingen ”utomnordisk” är ju oerhört vid och inbegriper samtliga världens länder utom Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Morgan Johansson säger i sitt försvar för Ygeman att om man är emot segregation så menar man att ”människor med olika bakgrund ska träffas” och att man därför måste ”försöka hitta vägar för att se till att få ett mer blandat boende”. Statsminister Andersson stämmer dessutom in i den nya S-kören och säger till Expressen att ”det är inget konstigt alls att vi vill ha blandade områden”.

Det är det ju inte heller men det blir ändå lite smått komiskt. Jag har varit mycket i Järva-förorterna, jobbat politiskt där och har dessutom en dotter som flyttat dit. Om det är någonstans i Sverige som det är många människor med olika bakgrund så är det väl där, eller i andra förorter?

S vill ha blandat boende, men bara om majoriteten kommer från den där lilla plätten längst i norr.

I så fall, menar jag, är problemet större på just de områden som inte klassas som utsatta. Exempelvis villakvarteren i Saltsjöbaden. Det kan bli en diger uppgift för SAP att omfördela den sammansättningen. Men problemet tycks inte vara segregationen utan att det är många ”utomnordiska” som bor på samma ställe. Det vill säga personer från 190 av 195 av världens länder.

Anders Ygeman sade till DN att han ”tror att det är dåligt att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung”, och öppnade även för att ta efter Danmarks ”flexibla uthyrning”, där man låter personer med jobb eller utbildning gå före i bostadskön i utsatta områden. Det vill säga där det finns lediga hyreslägenheter till rimliga hyror. Det framgår inte av resonemanget om en person med jobb/utbildning som är ”utomnordisk” kommer att få denna förmån också, men om reformen ska uppfylla syftet så måste rimligen en etnisk dimension läggas till som villkor.

Oavsett det så låter det här för mig som ytterligare ett sätt att försvåra existensen för just dem som saknar jobb och utbildning. Eller menar man att dessa istället bör söka sig till radhus och villor i Nacka eller Danderyd, eller köpa bostadsrätt i innerstaden?

Ja, tydligen anser Ygeman det. Här är han förvisso fortsatt otydlig men jag kan inte tolka det han säger till DN på annat sätt, när han får frågan om det bör vara tuffare krav för att få bostad i utsatta områden än på andra orter. Ygeman svarar kort och gott: ” Det tycker jag”.

På den naturliga följdfrågan om var dessa människor som inte har jobb eller utbildning ska bo svarar han att frågan är ”konstig” och pekar på att det finns områden ”som inte är utsatta” och frågar sig varför en nyanländ person måste ”bo i just det utsatta området?”

Det är skrämmande intressant att en socialdemokratisk migrations- och integrationsminister ställer den frågan. De s.k. utsatta områdena är tillgängliga för just dem som inte har de pengar som krävs för att bosätta sig ”fint”. Orsaken är givetvis i första hand en fråga om ekonomi. Det är en verklighet som alltid funnits men som har tillspetsats genom decennier av olika politiska beslut som spätt på segregationen.

Till en början var mottagandet av de nya stadsdelarna på t.ex. Järva övervägande positivt, men med tiden blev de symboler för segregering och förortstristess, och de som hade möjlighet flyttade snabbt ut från området. Ingvar Carlsson, SAP, dåvarande bostadsminister, kanske fångade problematiken vid SABO-kongressen 1975:

”Det som är bekymmersamt idag, det är naturligtvis att de lediga lägenheterna återfinns i allt för stort koncentrat på vissa orter i vissa bestämda områden…ibland beror det på att människorna utnyttjat den nya valfriheten på bostadsmarknaden till att flytta från vissa bestämda områden – och därmed har de lediga lägenheterna upphört att vara en garanti för valfriheten”.

Fenomenet har ju inte avtagit i takt med att analet hyresrätter i förhållande till bostadsrätter i attraktiva områden har minskat. Så diskussionen är inte ny. Segregationen skapas av tillgång och efterfrågan på boenden i olika former. Ett alternativ skulle ju kunna vara att staten, i sovjetisk stil, delar ut boenden enligt vissa kriterier. Ett radhus i Nacka åt den nyanlända familjen och en tvåa i Rinkeby till höginkomsttagarparet i karriären, osv. Jag tror ingen egentligen föredrar detta.

Men jag är ganska säker på att det inte är meningen att S ska vidta några speciella åtgärder för att bygga vidare på det här resonemanget. Att frågan lyfts av S just nu syftar väl mest till att locka potentiella SD-väljare till sig och falla in i deras diskurs som skiljer människor åt som t.ex. utomnordiska/nordiska. S gör allt för att behålla makten, om det så krävs att sälja sin själ till djävulen.