Alliansen har upptäckt samhällsplanering

Med stort buller och bång lanserade Allianspartierna sin stora järnvägssatsning. Järnväg som för bara ett par år sedan låg i botten på finansdepartementets att-finansiera-lista är nu plötsligt mäkta populärt (Ostlänken var ju ”robust olönsam” enligt finansminister Borg). Kanske måste lite godis delas ut till Centerpartiet som går kräftgång i väljarmätningarna? Men man kan också se en tendens på sistone att regeringen vill framstå som de stora samhällsbyggarna. Det är nu dags att putsa bilden av den ansvarsfulla men lite tråknjugga image som byggts upp där ett hårt grepp om plånboken varit den främsta ideologin. Särskilt när det handlat om offentliga satsningar. 

Nu börjar emellertid infrastruktursatsningarna stå som spön i backen. I alla fall lanseras de hårt. Bilden av samhällsbyggarna ska inplanteras i lagom tid före nästa val, kan tänkas. Det är bara det att regeringen har en grundhållning som innebär att marknaden ska styra och därför är de lite valhänta när det gäller genomtänkta framtidssatsningar. Det ingår liksom inte i ideologin att staten ska bestämma hur framtiden ska se ut. Det sköter ju marknadskrafterna. Det blir liksom lite som det blir.

Den stora järnvägssatsningen exempelvis lägger inte grunden för framtida höghastighetståg utan bygger på gårdagens tågbestånd. Dessutom handlar det dåliga underhållet inte bara om brist på pengar utan också en brist på samordning och effektivitet som konkurrensutsättning och marknadisering under en mängd år sakta men säkert har åstadkommit. 

När den hopplösa bostadssituationen i storstäderna (inte minst i Stockholm) ska åtgärdas talas det om att underlätta för bostadsrättsinnehavare att hyra ut i andra hand. Fler bostäder blir det inte av detta och inte heller av att ta bort prövningsrätten mot ockerhyror. Ett trubbigt verktyg för de politiker som slopat statliga investeringsstöd till billiga hyresrätter och lämnat ut allmännyttan att drivas helt på marknadsekonomins villkor. Konkurrensutsättning och omvandling till bostadsrätter är viktigare än bostadsbyggande. Marknadshyror tycks för övrigt vara det främsta instrumentet för allianspartiernas bostadspolitik. Ingen har ännu kunnat lämna en godtagbar förklaring till hur högre hyror ska avhjälpa den skriande bostadsbristen. 

När alliansregeringen bygger infrastruktur tas inte heller hänsyn till klimatmålen och att bygga för ett framtida hållbart samhälle. Ambitiösa mål och högtidliga tal har däremot producerats i imponerande takt. Agerandet däremot tycks slumpartat och godtyckligt eller taktiskt.

För i grunden är det ju inte ett framtida ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle som de glada allianskamraterna planerar för utan ett samhälle där privat företagande, privat ägande och tillväxt till varje pris alltid lämnas företräde. Då fungerar lite järnväg här och lite tunnelbana där som röstmaximering inför kommande val. Det gäller att plocka poäng i alla läger. Det är samhällsplanering enligt kvartalsrapportslogik.