Annika
Lundius, vice vd för Svenskt Näringsliv, pratar i dagens Aftonbladet”klarspråk” om vad vinstbegränsningar i välfärden innebär. Då försvinner
valfriheten slår hon fast.
Det där med
valfrihet i välfärden tycker jag är intressant. Hur många har exempelvis
medvetet valt sin husläkare? Hur många är det som väljer vårdcentral efter
kvaliteten på sköterskorna och läkarna? Hur många funderar över vilka
sjukhus som har mjukaste bäddarna och största tv-apparaterna i väntrummet när
den akuta sjukdomen drabbar eller en olycka har inträffat? Det är inte alltid
den valfriheten som efterfrågas och är viktig på sjukvårdsområdet. Viktigare är ju att det
överhuvudtaget finns en vårdcentral i närheten eller att inte behöva färdas
flera mil när olyckan är framme och akut vård behövs. Eller att desperat trampa
mellan apoteken för att hitta sin medicin eller...
Allmänhetens
valfrihet förefaller ju aldrig så viktig som när den får utgöra alibi för
marknadsaktörernas vinstintressen. När det gäller att skära i välfärden däremot
brukar det heta att det inte finns några alternativ utan att nedskärningar är
”den enda vägens politik’’. I Tyskland heter det alternativlos. Den brittiska motsvarigheten brukade kallas TINA (There Is No Alternative).
Socialisering däremot är ju
aldrig populärt UTOM vid ett tillfälle. Nämligen som ett led i principen att
privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar