Ship to Gaza och Palestinsk poesi

Fartyget Estelle stävar vidare mot målet Gaza och är nu antagligen vid Portugals kust efter minnesvärda (vad jag förstår av Ship to Gazas hemsida) besök i spanska Baskien.För den som vill följa skeppets väg mot Gaza finns möjligheten här.

Syftet med resan har ifrågasatts från olika håll och kritiserats för att vara politiskt. Detta förnekas inte av Ship to Gaza som står för att seglatsen är en markering och ett ställningstagande emot Israels blockad av Gaza. Förutom att den är folkrättsvidrig är det rent humanitärt en tortyrliknande situation för befolkningen som, alldeles oavsett folkrättens bokstäver, borde uppröra den som har ett uns av empati i kroppen.

Hur illa läget är kan man läsa om i en färsk FN-rapport, "Gaza in 2020 - a liveable place?",  som ifrågasätter om Gaza kommer att vara beboeligt om ett antal år då befolkningen i ett av världens redan tätast befolkade områden kommer att ha ökat betydligt. Ett utdrag ur rapporten säger:

"While recognizing recent progress, demographic
pressure and the deterioration of Gazan
infrastructure demand durable and broad-based
economic growth based on trade of goods and
services. It will be essential to ensure the provision
of basic infrastructure (particularly water/sanitation
and electricity) and improved social services
(particularly health and education). As a heavily
urbanized environment with little room for further
growth, Gaza needs to be open and accessible
to the world. The viability of a future Palestinian
state depends on a proper connection between
the West Bank and Gaza, providing access to the
Mediterranean for the entire occupied Palestinian
territory."

Att det finns behov av förnödenheter och byggmaterial inte minst är alltså väl dokumenterat, trots israeliska försäkringar om att gods flyter in i Gaza i större mängd än tidigare efter att ha lättat något på listan över förbjudet importgods. Det är dock en rännil i relation till behovet och inget normalt liv är möjligt utan ett slut på blockaden.

Strax kommer jag bege mig in till Kulturhuset i Stockholm för att ta del av lite palestinsk poesi. Kultur kan nog vara ett sätt att uthärda i en extremt svår situation kan jag tänka mig men också en möjlighet att nå ut med ett budskap till omvärlden om att man faktiskt finns. Den som blir nyfiken på detta evenemang (fri entré) och hinner in dit kan läsa mer om det här. Det är en del av poesifestivalen Bagdad Café som i sin tur är en del av ett större utbyte mellan svenska och palestinska poeter med stöd av Svenska Institutet.