fredag 21 september 2012

Tema Palestina/Israel: Bojkott; Vanlig metod mot apartheidregimens Sydafrika men olaglig press på Israel



Jag fortsätter här den serie inlägg om Palestina/Israel som jag skriver med anledning av Ship to Gaza/Estelles snara ankomst till vattnen utanför Gaza.




Tidigare inlägg:












 Israels bojkottförbud
  

Knesset antog i juli 2011 en lag som förbjuder israeler att uppmana till bojkott av Israel eller regioner som ockuperas av Israel. Amnesty-företrädare menar att det är ”ett uppenbart försök att tysta fredlig opposition och meningsmotstånd genom angrepp på yttrandefriheten”. En bred definition av bojkott gör det godtyckligt för domstolarna att avgöra om brott mot denna lag förekommit eller inte.Sedan lagen införts har den aldrig prövats men enligt flera organisationer fungerar den ändå avskräckande vilket förstås var avsikten med att införa den.



Frankrike föregångare?
 
I Frankrike har regeringen gett efter för påtryckningar från fransk-judiska intresseorganisationer som vill att kampanjer som uppmanar till bojkott av israeliska varor ska räknas som hatbrott och diskriminering. Ett antal uppmärksammade rättsfall har genomförts under 2010 och framåt. Bl.a. mot en parlamentsledamot, Alima Boumediene-Thiery (de gröna), som samlat ihop israelproducerade varor i en kundvagn på stormarknaden Carrefour och uppmanat andra kunder att undvika varorna. Själv menar hon att varorna är märkta ”Made in Israel” men lika gärna kan komma från ockuperat område, vilket vore olagligt enligt internationell rätt. Ett åttiotal liknande fall har dragits inför domstol, bland annat personer som burit t-shirts med texten ”Bojkotta Apartheid-Israel”. 


Detta är mycket anmärkningsvärda angrepp på yttrandefriheten som israeliska eller israelvänliga organisationer gör sig skyldiga till utanför Israels gränser. Frågan är om vi snart får liknande fall i Sverige? På diverse hemsidor finns argumentation som lutar åt det.


I USA finns också sedan en tid en anti-bojkott lag som kan ge långa fängelsestraff för den som uppmanar till bojkotter som inte sanktionerats av staten USA. Den sägs framför allt berör Arabländernas bojkott av Israel.



Bojkott av varor producerade på ockuperad mark
 
Detta till trots växer bojkott-kraven åtminstone mot produkter tillverkade i de ockuperade områdena. I Norge har en statlig pensionsfond uteslutit ett byggföretag som byggt bosättningar i Östra Jerusalem i strid mot folkrätten.


Storbritannien införde redan 2009 märkning av varor som kommer från de av Israel ockuperade territorierna. Phyllis Starkey, tidigare brittisk parlamentsledamot, medverkade till att ta fram riktlinjer för märkningen och har nyligen varit i Sverige för att tala med politiker, butiksägare och organisationer. Kanske får vi en sådan märkning här, vilket vore välkommet för den konsument som vill göra en markering. Som Starkey påpekar är märkningen av upplysningskaraktär. Den som gillar bosättningar på ockuperad mark kan ju då tolka det som en uppmaning att köpa varan. 


Sydafrika tog också beslut nyligen om märkning av varor från de ockuperade områdena. Israels reaktion, att anklaga sydafrikanerna för ”apartheidpolitik”, är nästan tragikomiskt i all sin ironi. Det är också ganska typiskt för försvarare av Israel att ropa rasist och antisemit åt dem som dristar sig till att ha synpunkter på den israeliska diskrimineringen, rasismen, apartheidpolitiken och brotten mot folkrätten och FN-konventioner.
 
Sydafrikanska studenter på University of Witswatersrand (Wits) har också genom eget initiativ inlett bojkott av kulturella och akademiska kontakter med israeliska institutioner. I en resolution deklarerar universitetsstudenterna sin solidaritet med palestinierna och framhåller sin egen erfarenhet av kamp mot apartheid, där Wits ofta intog en framträdande roll.



Konsumenterna får göra jobbet?
 
Staten Israels systematiska sabotage mot EU-finansierade projekt på Västbanken kritiseras också hårt liksom de israeliska bosättarnas våld mot palestinier.


Ändå uppgraderades Israels associatonsavtal med EU i juli 2012 vilket är helt inkonsekvent och visar att det fortsatt finns en mycket märklig och märkbar klyfta mellan ord och handling när det gäller fördömanden av Israel.


Märkning av produkter från de ockuperade palestinska territorierna är naturligtvis ett bra initiativ, men blir tämligen verkningslöst när Europas stater i stor skala inbjuder till handel och kulturellt utbyte som om ingenting hänt.
 

 
 
 
 
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar