tag:blogger.com,1999:blog-32715798541362719252024-03-05T14:39:52.335+01:00Hans lilla grönaJag heter Hans Wåhlberg och är oberoende Grön bloggare, tidigare medlem av Miljöpartiet. På min blogg skriver jag ofta om rasism och diskriminering men även om säkerhetspolitik och utrikespolitik. Jag har i olika perioder vistats i Ukraina vilket skruvat mitt fokus mot Ukraina. Jag skriver också för HYMN. Se https://hymn.se/author/hans-w/
Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.comBlogger991125tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-68360074452181387572022-08-08T12:01:00.000+02:002022-08-08T12:01:21.968+02:00Om etnicitet och segregation<p> </p><p class="MsoNormal"><b>– Säger man att man är emot segregation, då menar man
rimligen också att människor med olika bakgrund ska träffas. Då blir slutsatsen
också att vi måste försöka hitta vägar för att se till att få ett mer blandat
boende.<o:p></o:p></b></p>
<p class="MsoNormal">Så säger <a href="https://www.dn.se/sverige/s-ministrar-stottar-ygeman-efter-uttalande-om-etnicitet/">Morgan Johansson till DN</a> i försvar för <a href="https://www.dn.se/sverige/ygeman-max-halften-med-utomnordisk-bakgrund-i-utsatta-bostadsomraden/">Anders Ygemans uttalande</a> om att ha etnicitet som kriterium i klassning av utsatta
områden.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det är ett väldigt luddigt resonemang som förs av såväl Johansson
som Ygeman. Vad betyder det att ha etnicitet som ”kriterium för klassning”? Ska
området klassas som utsatt om den har en majoritet utomnordiska invandrare som
invånare? Eller tvärtom?<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Själva grupperingen ”utomnordisk” är ju oerhört vid och
inbegriper samtliga världens länder utom Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige. Morgan Johansson säger i sitt försvar för Ygeman att om man är emot
segregation så menar man att ”människor med olika bakgrund ska träffas” och att
man därför måste ”försöka hitta vägar för att se till att få ett mer blandat
boende”. Statsminister Andersson stämmer dessutom in i den nya S-kören och <a href="https://www.expressen.se/nyheter/statsministern-emot-omraden-med-utomnordisk-majoritet/?fbclid=IwAR0IaQ1zpIMBjH-QXaO-bTgtw9h5b5ZY3jMhQei4YOuyt-Cx4LsGA10jMWc">säger till Expressen</a> att ”det är inget konstigt alls att vi vill ha blandade områden”.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det är det ju inte heller men det blir ändå lite smått komiskt.
Jag har varit mycket i Järva-förorterna, jobbat politiskt där och har dessutom
en dotter som flyttat dit. Om det är någonstans i Sverige som det är många
människor med olika bakgrund så är det väl där, eller i andra förorter?<o:p></o:p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://www.swedishnomad.com/wp-content/images/2019/03/Varldens-storsta-lander.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="454" data-original-width="750" height="243" src="https://www.swedishnomad.com/wp-content/images/2019/03/Varldens-storsta-lander.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">S vill ha blandat boende, men bara om majoriteten kommer från den där lilla plätten längst i norr.</td></tr></tbody></table><br /><p class="MsoNormal">I så fall, menar jag, är problemet större på just de områden
som inte klassas som utsatta. Exempelvis villakvarteren i Saltsjöbaden. Det kan
bli en diger uppgift för SAP att omfördela den sammansättningen. Men problemet
tycks inte vara segregationen utan att det är många ”utomnordiska” som bor på
samma ställe. Det vill säga personer från 190 av 195 av världens länder.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Anders Ygeman sade till DN att han ”tror att det är dåligt
att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung”, och öppnade även för
att ta efter Danmarks ”flexibla uthyrning”, där man låter personer med jobb
eller utbildning gå före i bostadskön i utsatta områden. Det vill säga där det
finns lediga hyreslägenheter till rimliga hyror. Det framgår inte av
resonemanget om en person med jobb/utbildning som är ”utomnordisk” kommer att
få denna förmån också, men om reformen ska uppfylla syftet så måste rimligen en
etnisk dimension läggas till som villkor.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Oavsett det så låter det här för mig som ytterligare ett sätt
att försvåra existensen för just dem som saknar jobb och utbildning. Eller
menar man att dessa istället bör söka sig till radhus och villor i Nacka eller
Danderyd, eller köpa bostadsrätt i innerstaden?<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Ja, tydligen anser Ygeman det. Här är han förvisso fortsatt otydlig
men jag kan inte tolka det han säger till DN på annat sätt, när han får frågan
om det bör vara tuffare krav för att få bostad i utsatta områden än på andra
orter. Ygeman svarar kort och gott: ” Det tycker jag”.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">På den naturliga följdfrågan om var dessa människor som <i>inte
</i>har jobb eller utbildning ska bo svarar han att frågan är ”konstig” och
pekar på att det finns områden ”som inte är utsatta” och frågar sig varför en
nyanländ person måste ”bo i just det utsatta området?”<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det är skrämmande intressant att en socialdemokratisk
migrations- och integrationsminister ställer den frågan. De s.k. utsatta
områdena är tillgängliga för just dem som inte har de pengar som krävs för att
bosätta sig ”fint”. Orsaken är givetvis i första hand en fråga om ekonomi. Det
är en verklighet som alltid funnits men som har tillspetsats genom decennier av
olika politiska beslut som spätt på segregationen. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Till en början var mottagandet av de nya stadsdelarna på t.ex.
Järva övervägande positivt, men med tiden blev de symboler för segregering och
förortstristess, och de som hade möjlighet flyttade snabbt ut från området.
Ingvar Carlsson, SAP, dåvarande bostadsminister, kanske fångade problematiken
vid SABO-kongressen 1975:<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">”Det som är bekymmersamt idag, det är naturligtvis att de
lediga lägenheterna återfinns i allt för stort koncentrat på vissa orter i vissa
bestämda områden…ibland beror det på att människorna utnyttjat den nya
valfriheten på bostadsmarknaden till att flytta från vissa bestämda områden –
och därmed har de lediga lägenheterna upphört att vara en garanti för
valfriheten”.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Fenomenet har ju inte avtagit i takt med att analet
hyresrätter i förhållande till bostadsrätter i attraktiva områden har minskat.
Så diskussionen är inte ny. Segregationen skapas av tillgång och efterfrågan på
boenden i olika former. Ett alternativ skulle ju kunna vara att staten, i
sovjetisk stil, delar ut boenden enligt vissa kriterier. Ett radhus i Nacka åt
den nyanlända familjen och en tvåa i Rinkeby till höginkomsttagarparet i
karriären, osv. Jag tror ingen egentligen föredrar detta.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Men jag är ganska säker på att det inte är meningen att S
ska vidta några speciella åtgärder för att bygga vidare på det här
resonemanget. Att frågan lyfts av S just nu syftar väl mest till att locka
potentiella SD-väljare till sig och falla in i deras diskurs som skiljer
människor åt som t.ex. utomnordiska/nordiska. S gör allt för att behålla
makten, om det så krävs att sälja sin själ till djävulen. <o:p></o:p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-22915291757143605852022-07-19T14:15:00.002+02:002022-07-19T14:15:41.328+02:00Svensk självständig utrikespolitik 2.0<p> </p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det
argumenterades kraftigt för suveräna länders självklara rätt att göra sina
självständiga val avseende om de vill bli medlemmar i NATO eller inte. Inga
påtryckningar utifrån (läs Ryssland) skulle få styra valet för vare sig Ukraina
som Finland eller Sverige.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det
visade sig förvisso väldigt snabbt att det var NATO-medlemmar (läs Turkiet) som
avgjorde saken, och i viss mån även <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G3AjK4/finland-satter-nato-press-pa-sverige-hojer-den-svenska-debatten">Finland</a> (åtminstone avseende Socialdemokraterna).<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den här
rätten att göra självständiga utrikes- och säkerhetspolitiska val som då stod
högt på agendan för så gott som samtliga partier är nu som bortglömd och vi
böjer oss för vinden i flera bemärkelser. <o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag är
rädd att det bara är början och att NATO-medlemskapet för med sig hänsyn och
förpliktelser som vi tidigare har kunnat ställa oss utanför. Om vi så själva
ville.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Innan ens
det svenska medlemskapet har godkänts tornar molnen upp sig och konturerna av
en ny svensk utrikespolitik börjar formas. Moln med en hel del svärta i
kanterna.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/bilder/regeringen/bilder-statsradssidor/ann--linde.jpg?format=webp&width=150&mode=crop&heightratio=1.33&quality=85" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="150" height="200" src="https://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/bilder/regeringen/bilder-statsradssidor/ann--linde.jpg?format=webp&width=150&mode=crop&heightratio=1.33&quality=85" width="150" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Regeringen. Utrikesminister Ann Linde försöker företräda den "gamla" svenska självständiga utrikespolitiken och en ny och "följsammare" samtidigt.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></b></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om vår
nya allierade Turkiet<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Argumenten
för att gå med i NATO dryftades flitigt under vintern och våren innan Socialdemokraterna
slutgiltigt vände kappan officiellt och plötsligt var för ett medlemskap:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><a href="https://badasidor.story.aftonbladet.se/chapter/nato-ja-eller-nej/">Aftonbladet</a>
publicerade i vintras en sammanfattande argumentsamling både för och emot ett
svenskt NATO-medlemskap och bland argumenten för fanns bland annat detta:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Nato är en
sammanslutning av länder som delar våra värderingar, och står upp för
demokrati. Genom att gå med i Nato visar vi solidaritet och stöd med
grannländer om de utsätts för påtryckningar. Varför skulle vi inte vilja vara
med där?”<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det gick ju
att argumentera emot detta bland annat med hänvisning till NATO-medlemmen Turkiet.
Argument som fick tydlig aktualitet innan bläcket torkat på
ansökningshandlingen.<o:p></o:p></span></p><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></b><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">SvD
publicerade nyligen en <a href="https://www.svd.se/a/a7ABoE/listan-turkiets-krav-for-att-slappa-in-sverige?fbclid=IwAR3_TJ86lhrwbcghJs-rHzsr-sQ_MBCWeHpDLue7-Jb1uHrBNL_F7-f_AvM">lista med krav</a> (formellt ett memorandum) på Sverige (och
Finland ska sägas) som Turkiet ställt som villkor för att godkänna det svenska NATO-medlemskapet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett av kraven
är att Sverige och Turkiet ska visa varandra ”orubblig solidaritet i kampen mot
terrorism”. En punkt är också tydlig med att Sverige inte ska ge stöd till
YPG/PYD och den politiska oppositionsorganisationen FETÖ (aka Gülenrörelsen) i
Turkiet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En annan
punkt fastslår att det inte ska finnas några vapenembargon länderna emellan.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vidare ska
det etableras en, med SvD:s formulering, ”gemensam strukturerad dialog och
samarbetsmekanism på alla nivåer, inklusive mellan rättsväsende och
underrättelsetjänster, för att öka samarbetet mot kontraterrorism och
organiserad brottslighet”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ännu en
punkt handlar om utlämning av vad Turkiet ser som terrorister och, märkväl, med
tillägget att Sverige ska ”ta hänsyn till information, bevis och underrättelser
som Turkiet ger” i bedömningarna för att ”underlätta utlämning”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För försäkra
sig om att Sverige (och Finland som sagt) följer överenskommelsen ska de tre
länderna skapa en ”Permanent Joint Mechanism”. Det är förstås Turkiet som är
kravställaren och därmed också den som avgör om vi efterföljer kraven.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Turkiets
Erdogan <a href="https://www.svt.se/nyheter/erdogan-hotar-med-att-frysa-svenskt-nato-intrade-1?fbclid=IwAR2_mmmediUAAQ4hIn8dRJj2dJ4rUnvagbfag20tIzvsGaHHcBlX-1Lv5FA">påminde</a> också nyligen om att det underförstått är deras tolkning som
gäller, annars…?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Turkiets syn på terrorism är ju som väl bekant en annan än Sveriges, åtminstone avseende landets kurder, vilket har <a href="https://www.tv4.se/artikel/7fXfhNBaHGcGU9O7F3LnXP/turkiets-syn-pa-terrorism-aer-vitt-skild-fran-den-svenska">påpekats</a> av många. </span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Utrikesminister
Ann Linde gav i riksdagen (<a href="https://www.regeringen.se/tal/2022/06/utrikesdeklarationen-2022/">Utrikesdeklarationen</a> 10 juni 2022) en del
antydningar och besked som pekar på ”följsamhet” med kraven:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Sverige
kommer solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets. Vår
ambition är att i konstruktiv anda komma framåt i de frågor som Turkiet har
rest. Sverige fördömer terrorism å det starkaste. En ny, skarpare
terroristbrottslag träder i kraft den 1 juli, och regeringen förbereder
ytterligare skärpningar av terroristlagstiftningen.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det hindrade
henne inte att avge försäkringar om Sverige som självständig röst i
världspolitiken:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Sverige
kommer inte att förlora sin globala röst som en framtida Natomedlem. Vi har en
lång historia av att <b>stå upp för folkrätten, solidaritet, nedrustning,
demokrati och jämställdhet. </b>Det är också vår framtid.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Statsminister
Magdalena Anderssons inställning är snarare genant och jag gissar att hon helst
skulle spola hela frågan bort från agendan. Då skulle hon slippa utsättas för
frågorna hon fick av SR i <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/kommer-vansterpartiet-sitta-med-i-regeringen-magdalena-andersson-s">Ekots partiledarutfrågning</a> 3 juli.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hon fick där
bl.a. en fråga om den turkiska definitionen av terrorism:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”I
Sverige gäller ju svensk lagstiftning och är det så att man, eh, så att säga bedöms
ha gjort ett terrorbrott så är det svensk definition av terror naturligtvis som
gäller. Så är det så att man inte ägnar sig åt terroristverksamhet så behöver
man inte vara orolig”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hon fick
också den delikata frågan om hon tyckte Turkiet är en demokrati och svarade då
så här:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Jag ska
inte, alltså, jag ska inte slutgiltigt … alltså, så här, det är ju, det är ju
en demokrati på så sätt att de har allmänna val. Eh, men vi vet ju också att
det finns en diskussion om, eh, ja om att det är journalister som är fängslade
och så, och det är ju klart att det är också viktigt att det finns en fri media”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hon fick så frågan
om hon alltså är osäker på om Turkiet är en demokrati och fortsatte:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Det
beror ju så klart exakt på vad man lägger i begreppet demokrati, men jag menar
det är ju allmänna … det kommer ju vara val i Turkiet under nästa vår”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nästa fråga handlade
om hur hon tycker att den kurdiska minoriteten behandlas i Turkiet:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Det
finns, eh … eh, naturligtvis … all anledning att titta väldigt noggrant på hur
minoriteter behandlas i många olika länder och i en rättsstat ska ju lagboken
gälla lika för alla oavsett vilken etnisk bakgrund som man har. Det är
naturligtvis viktigt att det finns utrymme för olika etniska minoriteter att,
eh, att fungera i alla länder i hela världen”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ja, det är
väl så här den svenska självständiga rösten som står upp för demokrati kommer
att låta i fortsättningen. Hon upprepade för övrigt olika former av ordet ”tydlighet”
flera gånger under intervjun. Det vill jag vara tydligt med.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></i></b></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nato
och kärnvapen – hör intimt ihop<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att Sverige
går med i NATO betyder att vi är med i en allians som ytterst litar till
kärnvapen. Man brukar säga att alliansen går under ett ”kärnvapenparaply”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det har
argumenterats att Sverige har avgett en förklaring att inte hysa kärnvapen på vårt
territorium som NATO-medlemmar och en del experter menar att detta också är
<a href="https://www.expressen.se/nyheter/experterna-om-nato-karnvapen-i-sverige/">osannolikt</a>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Andra <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/expert-sa-kan-sverige-stotta-natos-uppdrag-med-karnvapen">pekar</a>
dock på att det finns många sätt som Sverige ändå kan involveras i
kärnvapenanvändning.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Samtidigt
talas det alltmer om att använda<a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/nato-och-den-nya-karnvapenstressen"> ”taktiska kärnvapen”</a>, lite mindre (typ en
Hiroshima-bomb).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dessutom lär
ju Ryssland rita om kartan för strategiska mål för sina kärnvapen om Sverige
blir medlemmar i NATO. Kanske inte Sverige hamnar först på listan, men nog
finns en risk att vi snart finns med på den. ”Varför skulle de vara snälla mot
Sverige” när vi är med och planerar förstöring av Ryssland, menar bland andra
<a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-forvantas-inga-i-natos-karnvapenplanering">Rolf Ekéus</a>, f.d. toppdiplomat.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Ann Lindes
brev (<a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/las-dokumentet-som-sverige-undertecknat-om-karnvapen?fbclid=IwAR0x1RRTYUcg91GY8IpY149pUeplsHmQ55WqdvL6yIxRBeABMIyaWoS05MQ">”Letter of intent”</a>) till NATO-generalen Stoltenberg är också mycket
tydlig på punkten om kärnvapen:</span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”<b>Sverige
accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den
avgörande roll som kärnvapen spelar</b>, och <b>har för avsikt att delta fullt
ut i planeringsprocessen</b> för Natos militära struktur och kollektiva
försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens
uppdrag”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ann Linde
upprepade ungefär samma sak (men utelämnade ordet kärnvapen) i riksdagen
(Utrikesdeklarationen 10 juni 2022):<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Sverige
skulle som medlem <b>åta sig helheten i Washingtonfördraget, inklusive Natos
doktriner</b>. Ett <b>Natomedlemskap</b> kan också<b> förändra
förutsättningarna för krigsmaterielexport inom </b>vårt nationella regelverk.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Samtidigt
som hon (liksom i Turkiet-frågan försöker hon företräda två linjer samtidigt) i
samma utrikesdeklaration säger:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Kärnvapenhotet
är en alltmer oroande verklighet. <b>Sverige kommer att fortsätta att vara en <a name="_Hlk109130524">stark röst för nedrustning, icke-spridning och
rustningskontroll </a>även som framtida Natomedlem</b>. Det gemensamma målet är
en värld fri från kärnvapen.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är ju
intressant med de här dubbla signalerna då vi med all önskvärd tydlighet såg
hur det gick med undertecknandet av FN:s kärnvapenförbud som delvis var ett
svenskt initiativ. Tills USA började skicka hotbrev och pressa på för att vi
inte skulle underteckna. Sverige böjde sig snabbt och hittade på undanflykter
för att inte underteckna FN-deklarationen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dåvarande försvarspolitiske
talesperson Karin Enströms inlägg i debatten då (2017) lät så här: Ett undertecknande
av konventionen skulle vara ”oförenlig med framtida svenskt NATO-medlemskap”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag skrev då
på <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/08/nato-och-karnvapen-som-hand-i-handske.html">denna blogg</a> att detta tydligt fastställde att ”medlemskap i NATO och viljan
att hysa kärnvapen hör intimt ihop” och uppmanade läsarna att aldrig glömma
detta i den fortsatta debatten om NATO-medlemskap. Den som aldrig riktigt fick
bli till på allvar, kan man nu säga i efterhand.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Summa
summarum: NATO-medlemskap och kärnvapen hör intimt ihop och detta kommer vi
inte ifrån, hur många deklarationer vi än utfärdar om vapnens placering på
svensk mark eller inte.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
grundlagsändring som får nytt omfång med NATO-medlemskapet<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-size: 12pt;">Sverige är
på väg att ändra grundlagen så att journalister som avslöjar sådant som ”kan
skada länder som är partner till Sverige” riskerar upp till åtta års fängelse.
Detta har knappt med en rad uppmärksammats i svenska media och vid en googling
förefaller <a href="https://schlaug.blogspot.com/2022/06/smygandring-av-grundlagen-ska-kunna-ge.html">Birger Schlaug </a>vara ensam om att invända mot förslaget.</span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Det
formuleras av KU, som tillstyrkte grundlagsändringen, så här:</span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Lagändringarna
innebär begränsningar av friheten för var och en att publicera uppgifter i
grundlagsskyddade medieformer samt av meddelarfriheten och anskaffarfriheten,
alltså rätten att meddela och anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för
publicering i grundlagsskyddade medieformer”.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det krävs
två omröstningar i riksdagen och den första har redan tagits den 6 april i år
(räck upp handen den som noterat detta). Emot var endast Vänsterpartiet och
Liberalerna, som reserverade sig (Schlaug är förvisso inte helt ensam).
Vänsterpartiet ansåg att förslaget utgjorde en omotiverad inskränkning av
tryck- och yttrandefriheten. Liberalerna ansåg att förslaget inte hade ”den
tydlighet och förutsägbarhet som är nödvändig för att inte enskilda av
försiktighetsskäl ska avhålla sig från att utöva sin grundlagsskyddade
yttrande- och informationsfrihet”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vad
<a href="https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/utlandsspioneri_H90355/html">lagändringen </a>innebär i praktiken är det endast fantasin som begränsar. Förslaget
började utarbetas redan för några år sedan, då Sverige deltagit i allt fler
internationella insatser och möjligen som konsekvens av värdlandsavtal och
försvarsavtal med USA som påspädning. Men som medlem i NATO får Sverige en helt
ny ”hänsyn” att ta, liknande den som nu tas till Turkiets krav.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kommer vi ens
få <a href="https://www.aftonbladet.se/kultur/a/47p7Re/om-kampanjen-bli-inte-lurad-fran-myndigheten-for-psykologiskt-forsvar?fbclid=IwAR0dGUQ7NZPpqDU3dxJGJGvkafGUBPdy69cP6-oMNOwG_6R1WXF5e9pC-zg">skratta</a> åt vad vi vill om riksdagen röstar igenom grundlagsändringen en
andra gång?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Mer
allvarligt än så är detta tyvärr. Själva vitsen med att ändringar av
grundlagarna ska tas två gånger av riksdagen och med ett val emellan är ju att
en debatt ska kunna hållas igång och att folket i ett val ska kunna rösta i
enlighet med den ena eller andra sidan i frågan. Om detta har i stort sett inte
debatterats alls. Knappt ens i riksdagen. Det är hög tid att vakna inför valet
och granska partiernas ståndpunkter i frågan. Sedan kan ju väljarna själva
avgöra hur stor vikt de lägger vid yttrandefrihet och pressfrihet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><a href="https://www.sjf.se/system/files/2019-01/remissvar_journalistforbundet_sou_2017.70_utlandsspioneri.pdf">Journalistförbundet</a> varnade i sitt remissvar för konsekvenserna av att införa det nya brottet ”utlandsspioneri”
vilket innebär att en domstol vid sin bedömning ska väga in om skada har
tillfogats ”Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig
organisation”, inte om skadan tillfogats Sverige. De invände också mot den
mycket brett tolkningsbara formuleringen om att den s.k. skadliga uppgiften kan
röra ”något förhållande”. Med en sån formulering kan i princip vad som helst tolkas
in.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det ska
alltså göras straffbart att ”befatta” sig med en uppgift som bedöms som hemlig.
Rimligen gäller det alltså att både visselblåsaren och journalisten kan dömas, förutom
den ansvarige utgivaren. Vad som ska vara hemligt bestäms förstås av
befälhavaren för en insats, exempelvis NATO. Att avslöja missförhållanden som
hålls hemliga lär med andra ord bli svårt inom alliansen, så länge som dessa
har anknytning till NATO. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förutsatt
att vi låter det hända och inte svarar med röstsedeln i höst. Sorgligt nog
skulle det krävas en osannolik jordskredsseger för Liberalerna och
Vänsterpartiet för att nå majoritet för en nej-röst. Lagen är tänkt att träda i
kraft 1 januari 2023 så övriga partier räknar kallt med att kunna rösta igenom
det slutgiltigt mycket snart efter valet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></i></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag delar inte Ann Lindes optimism angående förutsättningarna
för Sverige att ugöra ”en global röst för ”folkrätten, solidaritet,
nedrustning, demokrati och jämställdhet” och en stark först för ”nedrustning,
icke-spridning och rustningskontroll” av kärnvapen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den svenska ”globala
rösten” lär i vart fall bli märkbart mer lågmäld. Eller otydlig. Det är väl det
enda som framstår som tydligt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><br /></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-10329114260533331182022-07-15T11:14:00.001+02:002022-07-15T11:14:11.228+02:00Fred i Ukraina – är den möjlig och vad krävs i så fall?<b>Det är påfallande få i Sverige som talar om hur en fredsuppgörelse ska kunna nås mellan Ukraina och Ryssland och hur Sverige eller EU ska kunna bidra till att få en sådan till stånd. Det är mer av sådan debatt utanför våra gränser och det ser åtminstone ut att formeras en folklig opinion som blir alltmer inriktad på att hoppas på en fredlig uppgörelse snarast medan en krympande del av allmänheten i EU tycker att Ryssland ska bekämpas med alla medel tills det står på knä, kosta vad det kosta vill av människoliv och ekonomiska uppoffringar.</b><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Opinionsundersökningen
om européers åsikter om kriget i Ukraina</b><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
sistnämnda linjen verkar för närvarande vara den officiella EU-hållningen. </span><span style="font-size: 12pt;">Men hur starkt
stöd har denna linje avseende kriget i Ukraina och explicit hur man önskar att
det avslutas?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
<a href="https://ecfr.eu/wp-content/uploads/2022/06/peace-versus-justice-the-coming-european-split-over-the-war-in-ukraine.pdf">opinionsundersökning</a>, genomförd av Ivan Krastev och Mark Leonard i mitten av
maj och publicerad i juni 2022 för European Council on Foreign Relations,
ecfr.eu, ger en indikation.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Undersökningen,
som genomfördes i tio EU-länder samt Storbritannien, rubriceras<i> Peace versus
Justice: The Coming European Split Over The War in Ukraine </i>och
Krastev/Leonard menar att den visar att Europa är delat opinionsmässigt i en <i>Peace
Camp</i> samt en <i>Justice Camp</i>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dess
huvudsakliga resultat och slutser är följande (väljer att ej översätta för att
inte förvanska alltför mycket):<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">ECFR’s research shows that, while <b>Europeans</b>
feel great solidarity with Ukraine and support sanctions against Russia, they
are split about the long-term goals. They <b>divide between a “Peace” camp (35
per cent of people) that wants the war to end as soon as possible, and a
“Justice” camp that believes the more pressing goal is to punish Russia (22 per
cent of people</b>).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">In all countries, apart from Poland, the “Peace”
camp is larger than the “Justice” camp</span></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">. European
citizens worry about the cost of economic sanctions and the threat of nuclear
escalation. Unless something dramatically changes, they will oppose a long and
protracted war. <b>Only in Poland, Germany, Sweden, and Finland is there
substantial public support for boosting military spending</b>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Governments will need to find a new language to
bridge the gap between these emerging camps</span></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">, in order to
strengthen European unity and avoid polarisation between and within countries. <b>The
key will be to present arms deliveries and sanctions as part of a defensive war”.<o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><b><br /></b></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Analys av
materialet </b><o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Krastev/Leonard
skriver i en <a href="https://ecfr.eu/publication/peace-versus-justice-the-coming-european-split-over-the-war-in-ukraine/">artikel</a> som analyserar undersökningen att debatten om kriget i
mitten av maj, då undersökningen genomfördes, hade ändrat karaktär:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“The public debate was turning away from events
on the battlefield and towards questions of how the conflict will end, as well
as its impact on people’s lives, on their countries, and on the EU. It was also
a moment when Europeans were becoming much more aware of the global economic
and social consequences of the war: high inflation, and energy and food
crises”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Och vidare,
skriver de:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”The survey reveals a growing gap between the
stated positions of many European governments and the public mood in their
countries. The big looming divide is between those who want to end the war as
quickly as possible and those who want to carry on fighting until Russia has
been defeated”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De noterar
också att Polen och Rumänien, som allmänt ses som orubbliga i sin solidaritet
med Ukraina, är de två länder där befolkningarna tycks visa tydligast tecken på
irritation med sina regeringar:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“Romania and Poland – are the only countries
where more than 50 per cent of people say that their governments are focusing
too much on the war at the expense of other pressing issues”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Polen
sticker ändå ut som de främsta ”hökarna” i materialet, dvs. har störst
majoritet som tillhör den grupp de kallat <i>Justice camp</i>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Rumänien
sticker ut också men åt andra hållet, bland annat genom att bara 58 % anser att
Ryssland bär ansvar för konflikten och endast 42 % ser Ryssland som största
hindret för fred.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
intressant notering gör Krastev/Leonard också avseende könsfördelningen inom de
två huvudgrupperna, som de benämner <i>the Peace camp</i> respektive <i>the
Justice camp:</i><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”the Peace camp is equally divided between men
and women, there is <b>a clear dominance of men in the Justice camp: </b>by a
proportion of 62 per cent men to 38 per cent women”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Man kan
alltså fundera över om män möjligen är mer positiva till våldsanvändning och
det lär väl finnas mycket forskning som tyder på det. Kanske är det ett uttryck
för en manlig dominans inom EU när författarna diskuterar hur undersökningens
resultat ska tolkas och bemötas? Alltså vilka åtgärder som föreslås.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Krastev/Leonard
föreslår i vart fall EU-regeringarna att ”hitta ett nytt språk” för att sälja
in den officiella linjen med vapenhjälp och sanktioner. Det finns inga
reflektioner över om oron ska mötas med fredssträvande diplomati eller andra
alternativa lösningar för att få ett snabbt slut på kriget. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De säger så
här i sina ”conclusions”:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”The key to maintaining European unity in support
of Ukraine is to take the fears of escalation seriously and to present the
conflict as a defensive struggle against Russian aggression rather than talking
about Ukrainian victory and defeating Russia.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Och slutligen:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“Finding a language that appeals to the Swing
voters – tough on Russia, but cautious about the dangers of escalation – could
provide a way of squaring the circle of public opinion.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><br /></span></i></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ukraina
och Ryssland – hur är intresset för fredsuppgörelse?<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
förvisso enklare att sitta i tryggheten utanför Ukraina och resonera om hur
kriget ska få ett slut. Det är ju inte heller i första hand de europeiska
hushållens ekonomi det handlar om utan framför allt det ukrainska folkets
lidande och den förstörelse som riskerar att bli nära nog total om kriget drar
ut på tiden och sprider sig till nya regioner och städer.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Till syvende
och sist är det förstås Ukraina samt Ryssland som är de parter som måste komma
överens om någon form av fredsuppgörelse. Just detta pekar dessvärre på att
kriget blir långt. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En nyligen
genomförd <a href="https://s.wsj.net/public/resources/documents/WSJ_NORC_Ukraine_Poll_June_2022.pdf">opinionsundersökning</a> utförd av Wall Street Journal och NORC
(University of Chicago) visar att 81 % av ukrainarna själva ser det som
oacceptabelt att avstå Krim och Donbass för att få slut på kriget. Att Ryssland
å andra sidan skulle ge sig och acceptera ett totalt nederlag ser jag själv dessutom
som helt uteslutet inom överskådlig framtid.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">WSJ/NORC-undersökningen
visar också att ukrainarna är till största del nöjda med Zelenskijs sätt att
leda landet och inte minst att sköta kriget, och 97 % säger sig vara nöjda med
den ukrainska militären. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Däremot
svarar 66 % att deras personliga ekonomi är klart sämre än tidigare och endast
34 % att de är beredda att göra framtida stora ekonomiska uppoffringar för att
stödja den ukrainska militära kampen mot Ryssland. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Intressant
att notera är också inställningen till skuldfrågan för kriget. Att 85 % tycker
Ryssland har stor eller någon del av skulden är inte förvånansvärt, men däremot
att 70 % anser att även den ukrainska regeringen har del av skulden, att 58 %
anser att också USA har del i skulden, och 55 % menar att NATO har detsamma. Landets
ultranationalistiska högerextrema falang tillskrivs också del av skulden av 35
% av de tillfrågade.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att avstå
Krim i en uppgörelse med Ryssland tror 21 % av ukrainarna är det mest förhandlingsbara
medan de områden som är under rysk kontroll till följd av det nuvarande kriget
anses minst förhandlingsbart att avstå.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nu är ju
ukrainarnas åsikter och val av ledare inte alltid helt balanserade, för att
uttrycka det snällt. I vart fall inte helt lätta att tolka. Vad betyder det
t.ex. att 79 % av de tillfrågade tycker att ”the direction in which things in
the country are going is right”, som framgick av en annan <a href="https://ratinggroup.ua/en/research/ukraine/dvenadcatyy_obschenacionalnyy_opros_dinamika_ocenki_obraza_gosudarstva_18-19_maya_2022.html">undersökning</a> publicerad 25
maj?? Jämfört med innan kriget då betydligt färre tyckte saker och ting gick i
rätt riktning i landet. Har man önskat krig länge? Förbryllande. Eller att, i
samma undersökning, 59 % är tämligen nöjda med sina levnadsvillkor jämfört med
före kriget (slutet av 2021) då endast 34 % var nöjda. De bodde då ändå i ett
land utan krig. Återigen förbryllande. Möjligen ett sätt på vilket folk
uttrycker sin patriotism under kriget?</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Med tanke på
att det i Ryssland kan leda till fängelse att visa bristande patriotism och
kritisera den ryska krigföringen är det kanske mindre mening med att jämföra
det ryska folkets eventuella stöd för krigföringen, eller ”specialoperationen”
som det där kallas. Men Levada Centre, som traditionellt varit ett hyggligt
tillförlitligt opinionsinstitut, utförde i maj en undersökning som visade att
77 % av ryska folket stödde den ryska arméns aktioner i Ukraina medan 17 % var
emot. Detta enligt magasinet <a href="https://neweasterneurope.eu/2022/06/17/disloyalty-is-punishable-russians-hide-their-true-feelings-about-the-war/">New Eastern Europe</a>, som drivs av universitetet i
Wroclaw och delfinansieras av polska staten.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Något inre
tryck för att snabbt få slut på kriget verkar alltså inte finnas i något av
länderna och allra minst i Ukraina som det verkar.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpwiY_cnyueqBiKztWyzwHwvtuTcXzNYt213XFmutD-e_uUHwlVx2YGFUsIfp5JqLxGVU8x16Y8uee8ScUyotwoUfi9uQeHj-elKVQeI2ANANq8DbkX0xMpSO3bejVbivk-SO1YHAAtzOyJQmndJpPmE8TbK-9DfuUEGc9FVl0-zvPKe8Uv6Kc7U2N/s4128/20210824_100415.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3096" data-original-width="4128" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpwiY_cnyueqBiKztWyzwHwvtuTcXzNYt213XFmutD-e_uUHwlVx2YGFUsIfp5JqLxGVU8x16Y8uee8ScUyotwoUfi9uQeHj-elKVQeI2ANANq8DbkX0xMpSO3bejVbivk-SO1YHAAtzOyJQmndJpPmE8TbK-9DfuUEGc9FVl0-zvPKe8Uv6Kc7U2N/s320/20210824_100415.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hans Wåhlberg. Zelenskij paraderar på Kievs huvudgata Chresjtjatyk (storbilden) tillsammans med trupper av alla slag. På självständighetsdagen 24 augusti 2021. Patriotismen då har förstås inte falnat i krigets Ukraina.</td></tr></tbody></table><br /><b><br /></b></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Hur kan
en fredsförhandling under medling komma igång och vad kan en sådan leda till?</b><o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag får
ibland frågan vilken slags kompromiss man då ska tänka sig att göra, men jag
menar att detta givetvis är något som själva medlandet och den diplomatiska
diskussionen parterna emellan måste komma fram till och det i sig lär vara en
långvarig process. Desto mer angeläget att den börjar snart, att en kanal hålls
öppen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det har
förts vissa förhandlingar ända sedan 28 februari men det tycks inte ha lett till
något som helst resultat och i nuläget verkar det stängt framför allt från
ukrainsk sida om man ska tolka utrikesminister Kuleba, som enligt en tweet från
<a href="https://twitter.com/KyivIndependent/status/1547233142024667136?ref_src=twsrc%5Etfw">Kyiv Independent</a> säger att Ukraina ”has nothing to discuss” i
fredsförhandlingar med Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ryske
utrikesministern <a href="https://www.svt.se/nyheter/utrikes/pressad-lavrov-stormade-ut-ur-g20-motet">Lavrov</a> å sin sida stormade ut från G20-mötet i Indonesien för
en vecka sedan då han fick veta att ukrainske kollegan Kuleba skulle tala. Han
ser dessutom västländerna som största hinder för fredssamtal.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">I en BBC-intervju i juni motiverade Lavrov den ryska
”specialoperationen” med att ”[…] we had absolutely no other way of explaining
to the West that dragging Ukraine into Nato was a criminal act."<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kremls
talesman Dmitrij Peskov <a href="https://www.aa.com.tr/en/europe/kremlin-criticizes-ukraines-style-of-holding-peace-talks/2618183">uttryckte </a>dessutom för en månad sedan att Ukrainas sätt
att förhandla inte leder till något gott för Ukraina och underförstått inte
heller för Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En annan
rysk toppdiplomat menade nyligen att Ukraina måste acceptera<a href="https://finance.yahoo.com/news/1-russia-says-ukraine-must-121306140.html?guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS8&guce_referrer_sig=AQAAAKR1w0AcBCjEVQoAk8rXCHqqttJA7yHSHyFtTqdgoCR_9lpkxxVf-dF5_KrleMfzOIgb9x1wWYWTJ5OuuSV3XcJtqX04yPcmy-H6oAiQdhZ6H5B7FS8WziiK2SSGfdQAnoPyGRuIAYr8nSqwrj_iDSA_gcFe4iyp3qRWT4NPt-k7"> ”territoriala realiteter” </a>vilket förstås innebär någon form av eftergifter avseende
åtminstone Krim och Donbass. Något som från ukrainsk sida har ansetts
oacceptabelt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Således två
oförenliga poler som det nu ser ut.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vad som
kunde få Ryssland till förhandlingsbordet och vad de ser som förhandlingsbart
verkar dock tämligen höljt i dunkel. Det är ju inte ens klarlagt vad det
slutliga ryska målet med kriget är egentligen. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Många menar
dock att en neutralitetsstatus för Ukraina är det mest gångbara<a href="https://nationalinterest.org/feature/how-west-can-pull-russia-negotiating-table-203169"> lockbetet</a> för
att locka Ryssland till förhandlingsbordet och det förefaller också vara det
huvudsakliga motivet för den ryska invasionen, vilket Lavrovs uttalande ovan
också antyder, liksom ett otal tidigare uttalanden från Putin/Lavrov och andra
ryska officiella företrädare. Det borde också för Ukraina vara den absolut
minst smärtsamma eftergiften att utstå. Dessutom är det inte större support för
NATO-medlemskap<a href="https://ratinggroup.ua/en/research/ukraine/trinadcatyy_obschenacionalnyy_opros_vneshnepoliticheskie_orientacii_18-19_iyunya_2022.html"> i Ukraina</a> än det är <a href="https://yle.fi/news/3-12437506">i Finland</a>, enligt en färsk undersökning.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett sätt att
testa det är förstås att få igång någon form av dialog och samtal om saken. En
sådan lär dock knappast ske utan diplomatiska ansträngingar utifrån. Alltså
från FN, EU eller enskilda länder som erbjuder och ger medlingshjälp.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det börjar
också höjas röster på flera håll som indikerar en viss insikt om detta.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I <a href="https://www.theguardian.com/commentisfree/2022/jun/23/putin-not-ready-end-ukraine-war-prepared">The Guardian </a>skriver Jonathan Powell (tidigare diplomat under Tony Blairs regering
och chefsförhandlare i Nordirland) om nödvändigheten att åtminstone ha
förberett sådana samtal.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">United
States Institute Of Peace uttrycker något liknande i en <a href="https://www.usip.org/publications/2022/06/another-way-help-ukraine-prepare-now-peace-process">artikel</a> skriven av dess
acting director Juan Diaz-Prinz, som är specialiserad på medling och dialog.
Det är ”ett annat sätt att hjälpa Ukraina”, menar han.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De tre
amerikanska röster, framför allt Noam Chomsky, jag redogjorde för i mitt <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/07/ukraina-kriget-diplomati-eller-slass.html">förra inlägg</a> delar också den uppfattningen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att få slut
på ett för alla parter förödande krig torde emellertid vara önskvärt för de
direkt inblandade såväl som för övriga världen som annars riskerar att bli
indragna i ett världskrig eller åtminstone dras ned i en världsomfattande
ekonomisk recession som kan bli långvarig. Det märkliga är att det numera tycks
mer kontroversiellt att önska sig fred än krig. Vi har rört oss långt ifrån den
självklara uppfattningen som fick Sven Melander att i en<a href="https://youtu.be/YW8q99r6ruk"> sketch </a>i
Nöjesmassakern 1985 upprört utbrista: ”Är du dum i huvudet?!”, när lilla Anna
inte kunde förmås svara att det var fred på jorden hon önskade mest av allt.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><b></b></div>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-68065247337953499372022-07-07T17:20:00.000+02:002022-07-07T17:20:05.666+02:00Ukraina-kriget: Diplomati eller ”slåss till sista ukrainaren”?<p> Jag sitter här i sommarregnet och funderar över den nästan totalt frånvarande diskussionen om hur det ska gå till att få slut på kriget i Ukraina. Finns det några tankar bland svenska politiker om detta över huvud taget eller kommer partilinjerna inför valet att snickras ihop lika snabbt och oövervägt som Socialdemokraterna vände sin flera decennier långa hållning till Nato-medlemskap?</p><p>En kort repetition här till att börja med för den som inte hängde med i svängarna.</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Citat
Magdalena Andersson i början av mars:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“Om Sverige
skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle det
ytterligare destabilisera den här delen av Europa, alltså öka spänningarna och
Sverige skulle bidra till att destabilisera läget ytterligare. Jag jobbar
utifrån vad jag bedömer är säkrast för Sverige. Min uppfattning i det här läget
är mycket tydlig, nämligen att Sverige fortsätter att hålla den konsekventa
linje som vi har hållit under mycket lång tid”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Citat
Magdalena Andersson i slutet av mars:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Jag
utesluter inte ett Nato-medlemskap på något sätt. Men jag vill ju att vi ska
göra en välgrundad analys över vilka möjligheter vi har i det här läget. Hot
och risker med dem för att fatta det beslut som är bäst för Sverige”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Citat
Magdalena Andersson i mitten av april vid gemensam presskonferens med Sanna
Marin:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">” […] there is no reason to delay the membership
decision as the election campaign would then become the focus of efforts”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Så blev det med
den väl avvägda och noggranna analysen. Sedan har ansökan lämnats in och
Turkiet har fått gehör för krav på en följsam svensk Turkiet-politik som följd.
Ibland går det snabbt att fatta beslut. Frågan är varför det var så viktigt att
göra det när det gällde att totalt ställa om den svenska säkerhetspolitiken? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men nu är vår
Nato-ansökan inlämnad och i princip accepterad som det verkar även om processen
ska ha sin gång med godkännande av parlamenten i samtliga Nato:s medlemsländer.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att dra
tillbaka ansökan nu skulle vara att tappa ansiktet helt inför hela omvärlden,
oavsett vi tänker på Ryssland, Nato eller övriga världens länder.
Trovärdigheten och respekten för Sverige skulle allvarligt skadas för lång tid framöver.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men det
utesluter inte att Sverige kan välja väg att hantera den pågående krisen och
kriget i Ukraina. Ska vi följa USA:s vägran att tillgripa diplomatiska medel
för att nå en överenskommelse om fred mellan Ryssland och Ukraina och att
isolera Ryssland och beväpna Ukraina ytterligare för att förlänga kriget och
försöka tvinga Ryssland på knä och få dem att dra sig tillbaka helt och se en
total förlust i ansiktet?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det vill
säga den linje som Noam Chomsky i en <a href="https://youtu.be/dCVN7iV5kVo">intervju</a> upplagd på Youtube den 13 maj har
beskrivit som ”ett experiment” och ett ”vansinnigt” sådant. Ska västländerna ”slåss
mot Ryssland till siste ukrainaren?”, undrar han. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan är
mycket relevant och bör debatteras även i Sverige. Får vi göra det eller kan
det också störa det fokus som S och andra partier vill ha inför valet? Det
talas mycket om att förlänga kriget men nästan inget om hur en fred ska åstadkommas.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Innan jag
kommer till det vill jag dock, som bakgrund och stöd för resonemanget, redogöra
för vad tre kritiska amerikanska röster har anfört i saken under senare tid.<o:p></o:p></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/c/cf/Noam_Chomsky_portrait_2017_retouched.png/330px-Noam_Chomsky_portrait_2017_retouched.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="410" data-original-width="330" height="410" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/c/cf/Noam_Chomsky_portrait_2017_retouched.png/330px-Noam_Chomsky_portrait_2017_retouched.png" width="330" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: wikipedia. Noam Chomsky, lingvist och politisk debattör.</td></tr></tbody></table><br /><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Tre kritiska
amerikanska röster utanför det nuvarande politiska etablissemanget </b><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Formuleringen
”slåss till sista ukrainaren” har Chomsky hämtat från den amerikanska
veteran-diplomaten <b>Chas Freeman</b>, som tjänstgjorde under Bill Clinton och
bland annat varit vice försvarsminister med ansvar för säkerhetsfrågor. Denne
påpekar i en intervju gjord redan i slutet av mars, och som också finns
tillgänglig på <a href="https://www.youtube.com/watch?v=0vxufUeqnuc">Youtube</a>, en hel del saker som är värda att notera här. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Exempelvis
att USA inte har något som helst intresse av diplomatiska insatser för att få
slut på kriget. Ukrainarna har stark vilja att fortsätta slåss och USA tycker
detta är ”just dandy”, säger han, och menar att allt USA gör just nu har som
mål att förlänga striderna. Det är ”bra för den amerikanska [vapen]industrin”,
spär på den amerikanska negativa synen på Ryssland, blåser liv i Nato, för upp
Kina i blickfånget osv. En cynisk linje som försätter Ukraina i ett sorts
tillstånd av ”limbo”, som Zelenskij uttryckte saken redan i början av kriget.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är,
menar Freeman vidare, ”en ädel sak” att slåss till sista blodsdroppen men
kommer resultera i mängder av döda ukrainare och ryssar. Sanktionerna som väst
implementerat saknar dessutom villkor för deras tillbakadragande. Vad exakt
vill man att Ryssland ska göra för att sanktionerna ska dras tillbaka? En viktig
detalj om man har för avsikt att diplomatiskt lösa situationen och inte bara
tillfoga skada, som en del av ”mjuk” krigföring. Dessutom, påpekar han, har
Boris Johnson spätt på genom att säga att sanktionerna måste kvarstå alldeles
oavsett vad Putin gör, eftersom Ryssland måste straffas. Man har också redan
tidigt under kriget hotat att dra Putin inför rätta för krigsförbrytelser,
vilket gett honom ännu ett starkt skäl att fullfölja kriget så länge som
möjligt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/a/a4/Chas_W_Freeman.JPG/330px-Chas_W_Freeman.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="413" data-original-width="330" height="413" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/a/a4/Chas_W_Freeman.JPG/330px-Chas_W_Freeman.JPG" width="330" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: wikipedia. Chas Freeman, f.d. vice försvarsminister i USA</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Noam Chomsky</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> har blivit väldigt gammal men säger
fortfarande kloka saker som åtminstone borde dryftas seriöst även i den svenska
debatten om vilken linje som ska följas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han inleder intervjun
jag länkade ovan med att säga att den nuvarande amerikanska linjen är att ”försvaga
Ryssland” oavsett vad som händer med ukrainarna och Ukraina. Den ryska invasionen
är ”en kriminell aggression som orsakar enorma hemskheter, stora risker, till
och med för kärnvapenkrig. Så den huvudsakliga frågan är hur man får slut på
det”. Kortfattat sammanfattat antingen en diplomatisk lösning eller ”låt dem
slåss så får vi se vad som händer”. Han beklagar djupt att nästan ingen talar
om det förstnämnda. Nästan all debatt handlar om hur kriget ska föras till
seger för Ukraina och att Ryssland ska tillfogas ett totalt nederlag och dra
sig ur kriget och helst ha tvingats på knä ekonomiskt och ha fråntagits
positionen som betydande geopolitisk kraft. Ungefär samma politik som låg bakom
Versailles-freden och de allierades bestraffning av Tyskland efter första
världskriget, med kända konsekvenser.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är USA
som dikterar EU menar han bland annat i <a href="https://www.youtube.com/watch?v=OHocgZjbgFM">ett annat Youtube-klipp </a>som handlade om
Sveriges Nato-ansökan, som vid tillfället inte ännu var inlämnad, och ger
sanktionerna mot Kuba och Iran som exempel. Något som de flesta europeiska
länder har motsatt sig verbalt men ändå rättar sig efter eftersom, med Chomskys
ordval, ”you have to obey the master”. Putin har nu också, fortsätter han,
förstärkt den ordningen och i ”sin kriminella dumhet gett USA den största gåva
det kunde önska. Han har stoppat Europa djupt ned i USA:s ficka”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han påpekar
också det dubbla budskap som västvärldens media och politiker pumpar ut. Att
Ryssland är så svagt att det inte kan få ukrainska städer på knä trots att de
ligger bara några mil från ryska gränsen medan det andra budskapet är att Ryssland
är ett så stort hot, och har storstilade planer på att återerövra gamla
sovjetiska territorier, vilket tvingar oss att beväpna oss till tänderna och
Sverige och Finland att rusa in i Nato.<o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Professor <b>John
Mearsheimer</b> vid Chicago University är en annan tung amerikansk röst inom ämnet
Internationella Relationer som riktat stark kritik mot den amerikanska linjen
att ignorera den ryska uppfattningen av sitt eget säkerhetsläge. Jag har i
<a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-4-natos-expansion-och.html">tidigare inlägg</a> redogjort för denna kritik och hänvisar till det för mer
detaljer, men ska ändå redogöra kort för hans uppfattning att västvärlden, och
i synnerhet USA och Nato, har stor del i skulden för kriget i Ukraina.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han menar
att Ryssland ända sedan Jeltsins dagar har uttryckt sitt ogillande över Nato:s
utvidgning österut, eller rent av ett existentiellt hot mot Ryssland, och under
Putins era att Ukraina utgjort en ”röd linje” och att de därför ansett sig
tvungna att agera. Om vi sedan anser att hans oro är överdriven eller felaktig
är egentligen irrelevant eftersom det är den ryska uppfattningen som är viktig
att förhålla sig till. Hur ska den bäst tacklas? Med diplomatiska medel möjliggöra
en lösning som dämpar oron eller eliminerar den, eller en hårdför och ohörsam
linje som avfärdar Ryssland som obetydligt eller som så motbjudande att det
inte är välkommet in i några diplomatiska förhandlingar? Västvärlden och i
synnerhet USA har valt den sistnämnda linjen. Då talar vi alltså om hela
perioden efter Sovjetunionens fall. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Mearsheimer höll ganska nyligen (den 6 juni i år) en
föreläsning vid Robert Schuman Centre, EUI (European University Institute,
Florens, Italien, <i><a href="https://youtu.be/qciVozNtCDM">The causes and consequences of the Ukraine war A lectureby John J. Mearsheimer</a>.<o:p></o:p></i></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han
framhåller där det ovan sagda, att otaliga varningar har utfärdats som
signalerat den ryska uppfattningen och den tyngd som de lagt vid denna. Vid föreläsningen
i Florens citerar han också, som stöd för sina argument, ett memo utfärdat 2008
av William J. Burns, då USA-ambassadör i Moskva och numera chef för CIA, riktat
till dåvarande utrikesministern Condoleezza Rice. Burns skriver där:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Ukrainian entry into Nato is the brightest of
all red lines to the russian elite. Not just Putin. In more than two and a half
years of conversations with key russian players, from knuckle-draggers [min
anm/ ungefär hårdnackat primitiva typer] in the dark recesses of the Kremlin to
Putins sharpest liberal critics, I have yet to find anyone who views Ukraine
and Nato as anything other than a direct challenge to russian interests. Nato
would be seen as throwing down the strategic gauntlet. Todays Russia will
respond. Russian-Ukrainian relations will go into a deep freeze. It will create
fertile soil for russian meddling in Crimea and eastern Ukraine”.<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta alltså
2008 och i samband med Nato:s årliga möte, i Bukarest, där beslutet togs att
välkomna Ukraina och Georgien i Nato. Ambassadörens memo förefaller som en
nästan kusligt pricksäker prediktion för vad som komma skulle och den
utveckling vi har sett sedan 2014, då Krim annekterades av Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vid mötet i
Bukarest uttryckte också tyska förbundskanslern Angela Merkel och franske
presidenten Sarkozy sitt motstånd mot idén att ta detta beslut och manade till
eftertanke. Men, betonar Mearsheimer i likhet med Chomsky, det är USA som i
kraft av sin militära och ekonomiska makt som styr i Nato och det blev deras
linje som drevs igenom. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han förordar
liksom Chomsky och Freeman en diplomatisk lösning men hyser inga större
förhoppningar om att en sådan ska kunna nås, då alla inblandade parter verkar
hårdnackat låsta vid sina positioner och villiga till stora uppoffringar för
att förlänga kriget.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Mearsheimer
uppehåller sig dock mycket kring skuldfrågan. Nu är kriget igång och den måste
nu föras åt sidan ett tag till förmån för lösningsorienterade diskussioner. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/10/John_Mearsheimer.jpg/375px-John_Mearsheimer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="468" data-original-width="375" height="468" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/10/John_Mearsheimer.jpg/375px-John_Mearsheimer.jpg" width="375" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: wikipedia. John Mearsheimer, professor vid Chicago University</td></tr></tbody></table><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Så vad
gör vi nu och hur förhåller vi oss till kriget i Ukraina?</span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är intressant
att det är framför allt i USA som kritiska röster är som mest hörbara (för den
som vill lyssna) medan det i Sverige verkar svårt att inta en annan position än
den USA:s politiska etablissemang har valt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Som jag
nämnde i inledningen kan svårligen den svenska Nato-ansökan dras tillbaka, om
nu viljan skulle finnas. Däremot måste Sverige förhålla sig till kriget i
Ukraina på något väl genomtänkt sätt. Det har ju framhållits nogsamt att vi,
även som medlemmar i Nato, absolut kan föra en egen och självständig
utrikespolitik. Så inför valet bör vi förvänta oss att partierna vi ska välja
bemödar sig att formulera en sådan och alldeles särskilt vad gäller den
allvarliga situation som kriget i Ukraina gett upphov till. Hur ska den
bemötas? Fortsatta sanktioner och offentliga fördömanden enbart? Eller har vi
för avsikt att ta diplomatiska initiativ? I så fall vilka? <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För på något
sätt måste det lösas. Konsekvenserna är redan oerhörda. Givetvis för ukrainarna
som dör och skadas dagligen och vars städer förstörs eller skadas och vars
ekonomi är raserad för lång tid framöver. Men också för omvärlden som står
inför matkris, energikris och en ekonomisk kris. Detta samtidigt som vi står
inför en galopperande klimatkris som kräver enorma ansträngningar ekonomiskt
för att ta itu med. För att inte tala om risken att dras in i kriget direkt och
för kärnvapenkrig. En risk vi inte stått inför sedan kalla krigets dagar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
förutsätter en seriös diskussion med kalla huvuden. Vad vi gör kan vara oerhört
betydelsefullt och ödesdigert. För att en sådan diskussion ska vara möjlig
måste också alla möjliga röster släppas fram. De amerikanska kritikerna jag
refererat till här tillhör en minoritet, trots att två av dem är respekterade
akademiker och en är före detta högt uppsatt diplomat och politisk rådgivare.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Freeman
beklagar sig i klippet jag nämnt att de som ”försöker vara objektiva i frågan omedelbart
blir anklagade för att vara ryska agenter” och om man inte förenar sig med den
korus av röster som stödjer den officiella politiska amerikanska linjen så ”tillåts
man inte säga något”. Priset blir åtminstone oerhört högt, menar han. Det har
utvecklats till en kontroll av åsikter som närmar sig det totalitära, menar han
också, och tycker det är ”deprimerande” då vi istället borde ägna oss åt att
åstadkomma en balans i Europa som kan bevara freden. Freeman betonar att det
kräver att Ryssland måste inkorporeras i en sån ordning eller överenskommelse
för att kunna fungera i praktiken och tar upp Wien-kongressen 1814–15 där
Frankrike inkluderades i den nyordning för Europa som gav en ovanligt fredlig
period under 1800-talet [min anm/ ironiskt nog med Krim-kriget som det stora
undantaget]. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Chomsky
menar att det finns två alternativ på vilket kriget kan avslutas. En är någon
form av överenskommelse som ger Putin en chans att komma ur med någon sorts
godtagbar vinning. Inte vackert kanske, men så ser det ut. Den andra är det han
kallar ”ett groteskt experiment”, att försöka pressa Putin till underkastelse
och total förlust i kriget och förmå honom att infinna sig till krigsdomstol och
därmed ta risken att han istället förstör hela Ukraina och kanske till och med
tillgriper kärnvapen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Precis som
Chomsky menar Mearsheimer att det som skulle kunna pressa Putin till att
använda atomvapen är om han står inför utsikten att förlora kriget. Han kallar
det en ”pervers paradox” som han formulerar så här:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”The more successful we are – the United States and
its allies – in achieving our war aims, the more likely it is that the war will
turn nuclear”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Mearsheimer
är inte optimistisk vad gäller en fredsöverenskommelse som kan tillfredsställa
parterna. Men vad gäller Ryssland förefaller ändå Ukrainas neutralitet vara det
allra viktigaste och det bör också för Ukraina vara det enklaste att svälja. Det
hade rentav kunnat vara det enda som krävts för att hålla Ryssland ifrån den
drastiska invasionen av Ukraina. En överenskommelse mellan USA/Nato och
Ryssland att inte inkludera Ukraina i sina intressesfärer och garantera dess
neutralitet. Det anförs ofta att Ukraina måste få bestämma själva över sin
utrikespolitik, men det är å andra sidan inget som tvingar Nato att acceptera
Ukraina som medlemmar. Det är ju en process vi själva blivit smärtsamt medvetna
om kräver samtycke från samtliga medlemsländer. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
förstås en sak för diplomatiska förhandlare att komma fram till vad som kan
accepteras av de båda parterna men till att börja med måste initiativ tas till
förhandlingar och erbjudanden om seriös medling som inte redan på förhand har
slagsida åt en eller andra hållet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan
hänger alltså i luften: Vad anser våra politiker? Vad har vi att förhålla oss
till när vi närmar oss valurnorna i höst?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I Almedalen
har vi inte fått några tydliga svar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Magdalena
Andersson talade där om att hon är stolt att vara svenska och att S lovar att ”lindra
Putinprisernas konsekvenser”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Per Bolund
talade om att Putin var orsakt till höga bensinpriser och att enda sättet att ”vrida
vapnen ur Putins händer” är att få slut på fossilberoendet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jimmie
Åkesson talade mest om diesel- och elpriser och assimilering.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Johan
Pehrson (det är han i Liberalerna) talade sig varm för medelklassen, om skolan
och att Sverige behöver en ny regering (frågan är om han tänkte sig vara med
och i så fall med vilka), men också att vi ska visa utgållighet med
sanktionerna mot Ryssland och välkomnade Nato. I alla fall något som snuddade
vid ämnet utrikes- och säkerhetspolitik.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nooshi Dadgostar
talade som en socialdemokrat på 1930-talet och pratade också, liksom Pehrson,
mycket om skolan och klass, med skillnaden att är folket (inte medelklassen)
som är landets ryggrad. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ebba Busch
talade ungefär om samma saker som Magdalena, Jimmie och Johan men tog åt sig ”äran”
av copyright. Däremot kallade hon bensinpriserna för ”Magdapriser”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ulf
Kristersson talade om … ja, politisk vilja och förmåga. Kanske handlade om
någon annan? Jo, och om att alla skatter ska gå till precis det de ska gå till.
Vinster i välfärden måhända?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Annie Lööf
talade om en Marshall-plan för återuppbyggandet av Ukraina, skicka pengar, vapen
och humanitärt bistånd. ”Ukrainas sak är vår”, för barnens, fredens och frihetens
bästa”, sa hon också, utan att gå närmare in på vad det innebar för typ av
politik. Hon påminde om hotet från Ryssland och berömde S för deras snabba
lappkast i Nato-frågan.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan är
som sagt om de snabba, fördömande replikerna kommer att dominera valdebatten på
samma sätt. Då får vi problem att välja rätt. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men frågan
är också om någon har förmåga och mod att diskutera en svensk politik för att
åstadkomma fred i Europa? Det kommer nämligen inte att räcka att gräva ned sig
i en skyttegrav. Det kanske till och med är precis just det som kan förvärra
läget och på ett sätt vi aldrig tidigare under efterkrigstiden kunnat
föreställa oss.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kräver
alltså något mer än paroller. Därför avslutar jag med Chomskys visdomsord:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>“När det
råder en komplex situation och det samtidigt råder en nästan total enighet om
hur man ska tackla den, då borde man tänka att det förmodligen är något galet
på gång. Man kan inte ha total enighet om ett komplext problem. Det är ett
tecken att öppna sin hjärna, tänka på det och se efter om det är något galet på
gång. Det är det vanligtvis. Det är kritiskt tänkande.”</b><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-45342928213547226262022-05-10T16:45:00.001+02:002022-05-10T16:45:23.057+02:00NATO-frågan 7: Att gå med i NATO eller inte – det är frågan…<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Putins tal
på segerdagen igår den 9 maj:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ryssland har
alltid stått för ”ett jämlikt och odelbart säkerhetssystem vilket även är
oerhört viktigt för den globala säkerheten”. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Nato-länderna
vill inte lyssna på oss. I själva verket hade de helt andra planer”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Ett helt
oacceptabelt hot mot vår säkerhet byggdes upp systematiskt. Dessutom alldeles
intill våra gränser”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han uttryckte
också uppfattningen att västländer med USA i spetsen förnedrat och förödmjukat
andra länder (här är det Ryssland han egentligen menar men att framstå som ”andra
länders” beskyddare låter förstås bättre) och att Ryssland inte respekteras.
Att Nato är aggressivt och pressar Ryssland.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här är
alltså uppfattningar som jag redogjort för i mina tidigare inlägg och som funnits
med ända sedan Sovjetunionen blev Ryssland och som framför allt efter 2008
accelererat i styrka, då NATO gav löfte till Ukraina och Georgien att bli
insläppta som framtida medlemmar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nu vet jag
att en del tycker att den uppfattningen är en bluff och en förevändning för
Ryssland att få göra som de vill i sina grannländer. Att det inte alls upplever
något hot från NATO och USA. Själv tänker jag att det är omöjligt att veta
exakt vad som rör sig i huvudet på Putin med flera, men att den här
uppfattningen grundar sig på något som uppfattas som ett svek från västvärlden
och framför allt USA torde stå glasklart. Det handlar alltså minst lika mycket
om heder som om rädsla för ett hot invid gränserna. Att den ryska uppfattningen
har upprepats om och om igen ända sedan 1990-talet torde också stå väldigt
klart för läsaren av mina inlägg. Det är fakta helt enkelt. Hur man vill tyda
dessa är en annan sak, men det är en uppfattning man måste försöka förstå att
Ryssland agerar utefter och omvärlden måste därför också fundera över vad som
är lämplig respons. Att eskalera det som Ryssland uppfattar som hotfullt och
förnedrande? Eller försöka lägga is på känslorna och på diplomatisk väg föra
Ryssland in på ett annat spår.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Just här
börjar det bli lite knepigt. Dessvärre känner jag att det kan vara för sent nu.
Som jag antytt i mina tidigare inlägg hade man kanske tidigare kunnat uppfatta
varningssignalerna och finna en säkerhetsordning som fallit både Ryssland och
grannländerna Ukraina och Georgien på läppen. Webber, Sperling och Smith avslutade
sin bok <i>What´s wrong with NATO and how to fix it, </i>utgiven ifjol med att ge
alliansen ett råd:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”” […] the Alliance needs to seriously rethink
the scope of enlargement, ruling out for the foreseeable future membership for
both Georgia and Ukraine”</span></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"> (Webber et al 2021, s. 222).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nu är eskaleringen
bortom ett sånt diplomatiskt spel och fortsättningen blir nu oerhört farlig. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://cdn.hssmedia.fi/Newsmedia/2022/04/13/647/LK_LKAFPB20220413133317AJMV_SUDN35GJ0.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="431" data-original-width="647" height="266" src="https://cdn.hssmedia.fi/Newsmedia/2022/04/13/647/LK_LKAFPB20220413133317AJMV_SUDN35GJ0.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Foto:
Lehtikuva/AFP Photo/Paul Wennerholm. Sanna Marin och Magdalena Andersson funderar
över hur de ska lägga upp sin ”gemensamma” NATO-ansökan (?)</span></td></tr></tbody></table><br /><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><b style="font-size: 12pt;"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
svensk NATO-ansökan lär komma</span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan om
svenskt NATO-medlemskap har därmed en tyngd som går bortom tyckande om Putin
och Ryssland. Åtminstone om det är svensk säkerhet vi talar om, att värna
gränserna och svenska invånares liv.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
alltså minerad mark vi beträder när vi pratar om NATO-anslutning. Det krävs
oerhört försiktiga steg.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I just det läget klampar vi iväg i
språngmarsch över minfältet. När det istället skulle behövas ett grundligt
övervägt beslut så hastas det fram på ett par månader utan möjlighet till
vettig debatt eller folkligt inflytande. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Riksdagens
analysgrupp har haft sitt sista möte igår och enligt alla medverkande lutar det
klart åt en svensk Nato-ansökan. Detta alltså innan S gett sitt slutgiltiga
besked.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kommer i
helgen men enligt min bedömning är det också redan klart att S kommer göra en
u-sväng och förorda en ansökan. Det som filas på nu är väl bara formuleringarna
av motiven till att göra en sådan tvärvändning. Framför allt lär det behövas
för den parti-interna opinionen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att Finland
sägs ha bestämt sig inverkar förstås på ett avgörande sätt, trots att det varit
så oerhört viktigt att Sverige bestämmer självt över sin säkerhetspolitik. Det
framgick ändå klart om inte annat i och med turnén runt Europa som paret
Marin/Andersson nyligen gav sig ut på som handlade om att förankra ett
NATO-stöd för tiden mellan ansökan och antagning som medlem. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Så jag
betraktar det som klart redan att Sverige kommer att ansöka om NATO-medlemskap.
Jag hoppas det är ett beslut som vi inte får anledning att ångra. Jag är inte
alls så tvärsäker som många andra. Varken åt ena eller andra hållet om jag ska
vara helt ärlig. Det sorgliga är bara att det inte ges nog med tid för att
tänka klart. OCH att tänka <u>klart</u>.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Min
egen uppfattning<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag lutar dock
fortfarande åt att vi bör hålla oss utanför NATO och hålla fast vid en
alliansfri position. En sådan blir troligen bräckligare och osäkrare om Finland
ger sig in i NATO utan Sverige. Vilket i sig är lite av ett svek. Den
svensk-finska samstämmigheten var ju så viktig (?). Nu är det i princip Finland
som bestämmer åt oss och tar det beslut som vi hela tiden tjatat om är så viktigt
att Sverige avgör helt på egen hand, utan <a href="https://www.svd.se/a/MLr53J/natobeslutet-har-sverige-nagot-annat-val-an-att-folja-finland">påverkan utifrån</a>. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Å andra
sidan är det finska beslutet givetvis något vi måste förhålla oss till. Liksom
den ryska hållningen till säkerhetsläget. Oavsett vad vi anser om den. Vi måste
inse att Finland (enligt alla bedömare) kommer att ansöka om NATO-medlemskap
och vi måste inse att Ryssland kommer att avsky det beslutet (att de inte
begriper att de är högst medskyldiga till att det tas är en annan sak).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett Sverige
ensamt som alliansfri behöver dock inte vara så bräckligt som många tror. Att
göra en isolerad attack mot Sverige skulle kräva stora ryska luft- och
sjöstridskrafter om de inte vill slå sig igenom Finland först som då skulle
vara NATO-land. Sannolikheten för detta är i nuläget noll. Inom den närmaste
framtiden mycket liten. Speciellt som Sverige äger såväl ett hyggligt starkt
flygvapen samt u-båtar. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förutom
detta finns en hel del frågetecken att räta ut. Något som beslutshastigheten
har omöjliggjort, och som därmed kommer kvarstå under ansökningstiden (för
ansöka om medlemskap kommer Sverige att göra).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
följande frågor:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om NATO
som rött skynke och den ”idealiska tidpunkten”:<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om Ryssland
upplevt den ukrainska ambitionen att bli NATO-medlem så hotfull att det går
till fullskaligt angrepp mot landet så bör den risken vägas in ganska tungt i analysen
inför en ansökan just i nuläget (kanske än mer den finska). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I detta
ligger alltså ingen argumentation om det kloka i att gå med i alliansen men
däremot en undran över valet av tidpunkt. Den närmast paniska brådskan att
forcera fram ett beslut förefaller i ljuset av detta närmast besynnerligt eller
är det bara obegåvat? Ett enormt risktagande är det åtminstone i ett läge där
Putins Ryssland förefaller i klar obalans och redo att vidta drastiska åtgärder
om det anser sig tillräckligt pressat, vilket det borde göra. Nu kan man ju
argumentera att den ryska militären är bunden till Ukraina, har lidit svåra
nederlag och är försvagad och därför inte kapabel till någon ny stor insats.
Men i så fall är brådskan med svenskt NATO-medlemskap ännu mer besynnerlig.
Varför inte göra en djupgående analys och väga in flera bedömares argument,
såväl för som emot?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Eller har
Marin/Anderssons europeiska turné säkrat stöd för eventuella angrepp i
mellantiden?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
angränsande fråga är om detta ”säkrade stöd” verkligen är så säkert? Om USA och
NATO bedömt att det varit riskabelt att ingripa i Ukraina för att undvika ett
världskrig så vore det inkonsekvent och lite av svek mot Ukraina att göra en
annan bedömning avseende Sverige. Så frågan är alltså hur stark viljan är att i
ett sådant läge ingripa?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett skäl att
angripa Sverige brukar dessutom vara att Ryssland skulle vilja ta Gotland som
ett led i ett angrepp mot Baltikum. Det vill säga NATO-länder. Så Sverige bör
alltså gå med i NATO för att vi skulle kunna skydda oss om Ryssland angriper
NATO-länder. Logiken är inte alldeles glasklar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om det
ryska intresset för Sverige:<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det mest
sannolika ändå är att Ryssland har begränsat militärt intresse av Sverige. Sverige
är inte Ukraina. Vi har ingen landgräns till Ryssland. Vi har inte en gemensam
historia eller gemensam kultur i samma bemärkelse. Vi har inte en stor minoritet
etniska ryssar/rysktalande inom landet. Vi har ingen rysk militärbas som måste
skyddas från att hamna i NATO:s händer. Vi har ingen anledning att som
alliansfri hysa utländska trupper stationerade i Sverige eller att låta placera
robotsystem riktade mot Ryssland på svenskt territorium. Vi utgör med andra ord
inget hot i nuläget. Däremot som NATO-medlem. Befängt att Ryssland tycker så,
säger en del alltså. Kanske det, men den ryska uppfattningen har varit klart
uttalad sedan trettio år tillbaka så den kan inte ha överraskat någon. En mer
adekvat invändning är om Putin kan förväntas agera rationellt? Den nuvarande
attacken mot Ukraina har varit kontraproduktiv i stort sett i allt så hur säker
kan man vara på hur han väljer att agera fortsättningsvis?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om NATO:s
artikel 5:<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
fortsättning på det sistnämnda resonemanget är att det brukar heta att vi som
medlemmar i NATO garanteras vi skydd om vi angrips. Man hänvisar då till dess
artikel 5. Hur säkert är detta? Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker
på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), säger (liksom många andra
bedömare) i <a href="https://www.svd.se/a/7dGlxv/det-innebar-ett-nato-medlemskap-for-sverige">SvD</a> att NATO-länderna är inte skyldiga att bidra med väpnade
styrkor, även om det tillåts.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">– Det enda
paragrafen kräver är att man som allians tar ställning för det landet som blir
angripet, huvudsakligen politiskt. Varje Nato-medlem bestämmer själv vad man
vill göra därutöver – om det är att bidra med soldater, militär utrustning, sanktioner
eller bara med ord, menar Winnerstig.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En mycket
intressant undersökning utfördes 2020 bland 16 NATO-länder som visade att en
majoritet endast i fem av dessa sexton länder var positiva till att ställa upp
med egna militära trupper till stöd för ett annat NATO-land om detta angreps av
Ryssland. Artikel 5 som är grunden till säkerhetsgarantin är alltså inte helt
förankrad bland medlemsländernas befolkningar åtminstone (Webber et al 2021, s.
150–151).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det var
också under Trumps president-period en debatt både i USA och internationellt om
USA:s ledarskap för NATO och generellt i världen. Trump stod för, menar Webbert
et al, en ”Jacksonian” inställning till frågan, till skillnad från en
”Wilsonian” liberal inställning som inbegrep en amerikansk roll som en sorts
världspolis och garant för liberal demokrati som dominerande ideal. Författarna
påminner här om att detta mer inåtvända och protektionistiska perspektiv
(”Jacksonianism”) har starka rötter i USA och inte bara var en av Trumps nycker
(Webber et al 2021, s. 167).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">OM
kärnvapen:<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I fredstid
finns ingen skyldighet för NATO-länder att hysa kärnvapen. I krigstid däremot finns
inga garantier för att svenskt territorium förblir kärnvapenfritt (inbegriper
försstås vatten och luftrum). Vi kommer att befinna oss under NATO:s
kärnvapenparaply så här finns inga hundraprocentiga svar. Eller för att åter
citera Mike Winnerstig:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Som
Nato-medlem måste Sverige ändå bejaka kärnvapenavskräckning som metod, och
ytterst riskerar vi även att dras in i ett kärnvapenkrig. I en sådan situation
är det dock inte säkert att den militära alliansfriheten heller skulle rädda
oss”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om den
tvärsäkra attityden hos NATO-anhängare:<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Så sent som 2010 skrev NATO i sitt ”Strategic Concept”
att: ”The Euro-Atlantic area is at peace and the threat of a conventional
attack against NATO territory is low” (Deni 2017, s. 28). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det visar,
enligt min mening, att framtidsanalyser ofta hamnar helt snett ganska snabbt
och att det bör stämma till eftertanke när politiker nu bestämmer sig för ett svenskt
eventuellt NATO-medlemskap. Vilken analys görs inför detta hastigt påkomna val?
Vad väntar runt hörnet? Vad vet vi om Rysslands vägval efter Putin? Vad vet vi
om Putins framtid över huvud taget? Hur lång är den som rysk ”tsar”? Vad vet vi
om NATO:s utveckling? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den brådska
som nu råder att ta beslut om NATO-medlemskap förefaller i ljuset av allt detta
som fullkomligt obegriplig om man analyserar det säkerhetspolitiska läget och
de faktorer som kan väga in som positiva eller negativa med ett svenska
NATO-medlemskap. Kan brådskan ha inrikespolitiska undertoner? Är det verkligen
för att sopa undan från inför valet som S driver på så hårt? Är det för att ett
”window of opportunity” öppnats som de borgerliga driver på så ivrigt för
medlemskapet? Något de längtat efter länge och bara väntat på att få genomföra.
Min egen analys är att tillfället just nu kanske rentav är sämre än förut och egentligen
kräver en rejäl funderare.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Avslutningsvis
några ord om Ukraina</span></i></b><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Efter att ha
bott i landet i ett par omgångar de senaste åren har jag en särskilt varm
relation till Ukraina trots att jag ofta irriterar mig på olika företeelser
speciella för landet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Därför kan
jag inte låta bli att avsluta med en högst bedrövad analys av den del av Putins
tal på segerdagen 9 maj som handlade om Ukraina. Eller rättare sagt inte
handlade om Ukraina. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Putin talade
om Donbass och Odessa. Ukraina nämndes inte vid namn. I det här narrativet
existerar inte Ukraina som självständigt land. De områden Putin talar om
betraktas som egentliga ryska områden som nu kan vara på väg åter till
moderlandet, så att säga. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dessutom
säger han följande:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Allt pekade
på att en konfrontation med nynazister och nationalister som USA och deras små
vänner satte sin tilltro till, var oundviklig”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här finns en
intressant liten bit information instoppad och som Svt:s översättning valt att
inte uppfatta, förmodligen för att den för det stora flertalet svenskar är
okänd och svårbegriplig. Putins säger inte riktigt ”nationalister” utan
istället ”banderister” (”banderivtsi”). Det anspelar på Stepan Bandera, den
ukrainske ledaren för nationalistorganisationen OUN som lierade sig med
Nazi-Tyskland och kämpade med dem mot Röda Armén. Hans anhängare kallades ”banderivtsi”
redan under kriget och står för både nazism och ukrainsk nationalism i ryska
ögon.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En av de
saker som har irriterat mig med Ukraina har varit just dess dåliga omdöme när
det gäller att välja historiska hjältar. Stepan Bandera är en av dem.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Därför talar
Putin om nazismen och Ukraina i samma andetag. Något som är obegripligt för de
flesta i Sverige men som för den ryska publiken bär på en annan mening med
historiska rötter. Men det är inte bara därför Putin gör det. Segerdagen
handlar om segern över nazismen i andra världskriget, eller stora patriotiska kriget
som det alltid hetat i Sovjetunionen och i Ryssland. Ett krig som började i
juli 1941 då Tyskland invaderade Sovjet, inte i september 1939 då
Molotov-Ribbentroppakten gällde och Polen delades mellan Tyskland och Sovjet.
Två bortglömda år i den ryska historieskrivningen. Det är segern mot nazismen
och Berlins fall som man vill komma ihåg. En seger som höll Sovjetunionen
samman efter kriget som en identifikationsmarkör som de flesta kunde ställa sig
bakom. Det har följt med till Ryssland och framför allt under Putin. Det
handlar nu också om att visa att Ryssland är tillbaka som stormakt (som
arvtagare till Sovjetunionen) och att de är nazismens fiende nummer ett i
världen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Skruvat? Historierevision?
Jo, visst är det. Men så ser narrativet ut och en stor del av ryska befolkningen
har åtminstone delvis svalt pillret.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p><br /></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Baserat till
stor del på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander, Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO:
from regional to global security provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni, J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The
transatlantic alliance and the twenty-first-century challenges of collective
defense</i>. Rowan & Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler, Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After
the Cold War – Geopolitics and Impacts for International Security</i>,
Springer.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber, M., Sperling, J. & Smith, M.A.
(2021[2021]).<i> What's wrong with NATO and how to fix it</i>. </span></b><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Tidigare
inlägg om NATO-frågan: <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
1: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-1-en-fraga-med-ett-enda.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
2:
https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-2-kalla-krigets-slut-och-en.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
3: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-3-nato-vs-ryssland-forsta.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
4: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-4-natos-expansion-och.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
5: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-5-nato-ryssland-och-ukraina.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
6: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-6-vad-vill-nato-egentligen.html<o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-38833014100643259972022-05-09T14:38:00.004+02:002022-05-09T14:38:56.226+02:00NATO-frågan 6: Vad vill NATO egentligen och vilket NATO är det vi kanske går med i?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är dags
att titta lite närmare på NATO och vad de gjort och tänkt det senaste
decenniet. Om Sverige ska gå med i NATO kan det ju vara lite relevant att
fundera över vad alliansens status är och vilka strategier de lagt upp för
framtiden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jan Eichler,
professor och senior researcher vid Institute of International Relations i
Prag, menar att Rysslands svaghet under 90-talet gav tillfälle till att kyla
ned de militära upprustningarna från västländernas sida och hålla tillbaka
frestelsen att flytta fram gränserna för NATO österut. Han nämner Kaliningrad
som exempel som var en av Sovjetunionens största militära baser men som under
90-talet skar ned antalet tanks till hälften, antalet attackplan från 155 till
28, och antalet ubåtar från 42 till 2 (Eichler 2021, s. 145).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De
amerikanska militära doktrinerna (OBS alltså inte NATO:s) sedan 90-talet visar
enligt Eichler (2021, s. 158) ett växande amerikanskt militärt självförtroende
som också yttrat sig i framför allt tre saker i de militära doktrinerna:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">1) Ett
implicit meddelande att de post-sovjetiska länderna utgör områden som är vitala
för det amerikanska hegemoniska systemet, 2) den strategiska vikten av den
amerikanska teknologiska och militära överlägsenheten, 3) ett manifesterande av
viljan att använda sig av denna överlägsenhet såväl i fredstid som, om
nödvändigt, på slagfält.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Under tiden
löpte NATO-expansionen på trots de ryska invändningarna och med den eskalerade
spänning som jag redogjort för i inlägg 3, 4 och 5 tidigare. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/dn-mly/fa70c5b7-80af-4bba-8086-910db3487fc1.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1540:867&crop=1540:h;center,top&output-quality=60" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="800" height="225" src="https://cached-images.bonnier.news/gcs/bilder/dn-mly/fa70c5b7-80af-4bba-8086-910db3487fc1.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1540:867&crop=1540:h;center,top&output-quality=60" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Foto:
Olivier Matthys/AP. Utrikesminister Anne Linde och NATO:s generalsekr. Jens Stoltenberg
på en pressträff i Bryssel i år</span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nya
NATO-strategier 2010 och framåt<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO:s
dokument <i>Core Tasks and Principles</i> 2010 innehöll långsiktiga strategier
för NATO. En paragraf handlade om att övertala Ryssland att flytta kärnvapen
längre bort från de nya NATO-länderna vid dess gränser. Ryssland förväntades
alltså retirera eftersom NATO valt att expandera, vilket möjligen kunde vara
provokativt ur ett ryskt perspektiv. I dokumentet underströks också NATO:s
beslutsamhet att integrera Ukraina och Georgien som nya medlemmar i alliansen
(Eichler 2021, s. 102)<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">USA
reagerade dessutom på annekteringen av Krim 2014 genom ett nytt långsiktigt
program kallat <i>European Reassurance Initiative </i>(ERI). ERI bekräftade att
krisen i Ukraina, med Jan Eichlers ord: ”has pushed the two sides over a cliff
and into a new relationship” vilket betydde att Västländerna och Ryssland nu
var rivaler och varandras motpoler (Eichler 2021, s. 109).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ökad
närvaro vid NATO:s östra gränser<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sedan 2014
har flygvapen roterats som skydd över baltstaterna och Polen och NATO har också
etablerat jaktflyg i Rumänien och Polen. Spaningsplan, typ AWACS, gör också
regelbundna flygningar över östra Europa.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fr.o.m.
sommaren 2017 började också NATO basera trupper i baltstaterna och Polen, dock
på roterande basis, inte permanenta stationeringar. Men oaktat detta ändå
första första gången sedan kalla kriget som NATO flyttar sin militära närvaro
närmare öst. Ett sätt att markera för dessa NATO-länder att artikel 5* gäller
samt att avskräcka Ryssland att attackera, menar John Deni (2017, s. 2).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">*<i> </i></span><i><span lang="EN-GB" style="mso-ansi-language: EN-GB;">Artikel 5 lyder alltså som följer: ”An armed attack against one or more
of them in Europe or North America shall be considered an attack against them
all”.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO har
också intensifierat sin marina närvaro i såväl Östersjön som Svarta Havet och
Medelhavet. När det gäller militära övningar har NATO haft ett stort antal
sådana i nordöstra Europa under senare år. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Man har
också expanderat sin responsstyrka (NRF) och inom dess skal även skapat en
specialstyrka, <i>Very High Readiness Joint Task Force</i> (VJTF). NATO har
också utökat sina förråd av materiel i en mängd nord- och östeuropeiska länder
samt stärkt samordningen med flera av dessa länder (NATO Force Integration
Units, NFIU).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta var
också en återgång till den defensiva försvarsroll som NATO hade under kalla
kriget och som sedan Sovjets fall övergått till krishantering istället. Krim-annekteringen
2014 ändrade detta helt och territorialförsvar blev åter huvuduppgiften och
NATO gjorde ett vägval, att se Ryssland som motståndare och inte partner (Deni
2017, s. 3,7,8). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta är i
sig inte så konstigt och John Deni menar att NATO balanserat ganska försiktigt
i hanteringen av, å ena sidan, nya medlemsstater i östeuropa och deras behov av
frigörelse från Moskva och, å andra sidan, det ryska missnöjet med NATO:s
utvidgning österut (Deni 2017, s. 8).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO,
Ryssland och Ukraina<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När det
gäller Ukraina var också Putin tidigt ute med klargöranden. <b>Om NATO gjorde
allvar av att inkludera Ukraina som medlem kunde detta tvinga Ryssland att
agera, genom att ”skydda etniska ryssar, i synnerhet i Krim och i östra
Ukraina” </b>(citat i <a href="http://content.time.com/time/world/article/0,8599,1900838,00.html">James Marson, TIME 25/5-2009</a>). Putin klargjorde också i
sina svar på pressens frågor efter NATO:s Bukarest-möte att<b> Ryssland såg
närvaro av ”mäktiga militärallianser” vid sina gränser som ”ett direkt
säkerhetshot för vårt land”</b> (Webber et al 2021, s. 106).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För NATO
blev frågan om Georgien och Ukraina ett dilemma. De kunde inte dra tillbaka
löftet till länderna om framtida medlemskap utan att tappa ansiktet och trovärdighet
inför omvärlden och framför allt visa svaghet inför Ryssland, men man ville
inte heller driva frågan framåt. Alltså stoppades den långt ned på agendan och
förhalades. Författarna här påpekar att detta:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">” […] effectively left the two countries [min
anm./Ukraina och Georgien] in a state of strategic and diplomatic limbo […]” </span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">(Webber et al 2021, s. 107).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De betonar
också att det torde ha klargjorts att Ukraina utgjorde en ”röd linje” för
Ryssland: <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Any serious analysis of Russia´s national
security thinking should thus have concluded that Ukraine really was a red line
which NATO crossed at its peril”</span></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"> (Webber et al 2021, s.
107–108).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Framtidsplaner
för NATO och alliansens relation till Ryssland<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Mark Webber
(professor i internationell politik vid University of Birmingham), James
Sperling (Professor Emeritius i Statsvetenskap vid University of Akron), samt
Martin A. Smith (Seniorföreläsare i försvars- och internationell politik vid
Royal Military Academy Sandhurst, RMAS) har skriv en bok där de frågar sig vad
som är fel med NATO och hur det ska åtgärdas.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Författarna
försvarar i högsta grad NATO:s existens och vill med boken ge ett antal
rekommendationer hur alliansen bör prioritera sina aktioner för att säkra sin
existens och effektivitet framöver (Webber et al 2021, s. 15). Själv funderar
jag över om någon egentligen har ifrågasatt dess existens på sistone? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De ansåg
emellertid då att NATO ”gör för mycket”, visserligen en del av alliansens
framgång menar de, men också vad de kallar en ”strategic overload” (Webber et
al 2021, s. 22–23).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
intressant del av denna är frågan om NATO:s existensberättigande vid kalla
krigets slut. Det hot som alliansen skulle försvara Europa och världen från
hade ju rasat samman. Zbigniew Brzezinski, tidigare rådgivare åt president
Carter, menade att ”if NATO did not enlarge it would die” (Webber et al 2021,
s. 28). Vid mitten av 90-talet hade president Clinton bestämt sig för att följa
den linjen, att utöka alliansen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Under
Jeltsins presidentskap 1991–1999 var det ryska hotet förminskat till ett
minimum och det fanns en chans att integrera Ryssland i den demokratiska
världens gemenskap och normalisera förbindelserna mellan Ryssland och NATO,
kanske till och med inkludera Ryssland i alliansen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men, påpekar
författarna här, två saker överskuggade denna normalisering. Det ena var NATO:s
utvidgning. Det stod trots allt klart från början att ryska militära
beslutsfattare såg detta som det huvudsakliga existerande och potentiella
militära hotet mot Ryssland (Webber et al 2021, s. 93). Dessutom var det
uppenbart en förödmjukelse för Ryssland och en bekräftelse på dess minskade
betydelse i världspolitiken. Som kompensation krävde Ryssland någon form av
”säkerhetsgaranti” från NATO:s sida till Ryssland. Dvs. att NATO förband sig
att inte göra saker som Ryssland motsatte sig starkt, eller åtminstone att dess
röst fick möjlighet att bli hörd i någon form av strukturerad deliberation (Webber
et al 2021, s. 93–94). Detta skapades också i form av NATO-Russia Permanent
Joint Council (PJC) [se tidigare inlägg].<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För NATO
följde också vad författarna kallar en ”task expansion”, som de menar kommit
sig av den amerikanska dominansen i alliansen och i världen som hegemon. Bakom
ligger också, fortsätter de, ”liberala idéer och en liberal ordning” (Webber et
al 2021, s. 34).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det
sistnämnda leder författarna fram till följande tänkvärda reflektion som också
spelar in i NATO: förhållande till Ryssland och den känsla av provokation som
det känt inför hegemonens dominanta framfart över världen:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”However noble its motives, the upshot of this liberal
impulse has been a lack of restraint. The abstract quality of values or ideas
gives them a universal and expansive application. NATO has attempted to
instantiate those ideas through <b>expeditionary nation-building</b>, the
management of global security and the <b>spread of liberal market democracy</b>.
In consequence, Patrick Porter suggested in 2010, <b>NATO had become unbound,
cast loose from its traditional ‘demarcated sphere’ of activities, and facing
the world with a sense of unlimited responsibility</b>” (Webber et al 2021, s.
36).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här är
också den stora skillnaden teoretiskt mellan en liberal syn på internationella
relationer och en realistisk sådan. Den liberala har en uppfattning om hur
världen borde vara och en ambition att få den dit, medan realisten försöker
analysera hur den verkligen är och vad som är det klokaste att göra, givet
läget i världen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Webber et al
kommer sedan till NATO:s expansion och är mycket tydliga. De menar att
spänningarna gentemot Ryssland varit ”an all-too-predictable downside of
enlargement”, och fortsätter:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”The arguments mobilized in favour of the policy may
have been powerful and the benefits to new members tangible and real. But <b>Russia
objected to the policy from the outset</b>. <b>Critics in NATO countries echoed
these concerns:</b> George Kennan, the architect of America’s Cold War strategy
of containment, warned in 1997 that <b>enlargement could prove ‘the most
fateful error American policy in the entire post-Cold War era’”</b> (Webber et
al 2021, s. 38–39).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De
fortsätter också med att peka på den försämrade relationen USA/NATO vs Ryssland
som uppstått sedan 2008 då NATO lovade medlemskap för Georgien och Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”<b>Both the Russo-Georgian war of 2008 and Russia’s
annexation of Crimea in 2014 can be seen as pre-emptive moves by Moscow to
forestall Georgia and Ukraine from joining NATO</b>” (Webber et al 2021, s.
39). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">De citerar sedan John Mearsheimer:” […] <b>anyone with
a rudimentary understanding of geopolitics should have seen this [crisis]
coming</b>. The West was moving into Russia’s backyard and threatening its core
strategic interests” (Webber et al 2021, s. 39).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO:s generalsekreterare
Stoltenberg har under åren efter Krim återkommit till samma teman som Jan
Eichler (2021, s. 125–126) identifierat som fyra huvudsakliga: 1) Att Europa
måste öka sina försvarsutgifter, 2) Full support för fortsatt NATO-expansion i
post-sovjetiska länder, 3) Ryssland som det största hotet, 4) Rättfärdigande av
alla NATO:s militära åtgärder.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Vad gäller NATO:s planer för framtiden är det
intressant att ta del av vad John r. Deni (Research Professor of Security
Studies vid the U.S. Army War College's Strategic Studies Institute,
Nonresident Senior Fellow för the Atlantic Council), hade att säga 2017 i sin
bok <i>NATO and article 5: The transatlantic alliance and the
twenty-first-century challenges of collective defense.<o:p></o:p></i></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Utvecklingen
fram till 2017, menade John Deni, tvingade NATO att fundera över sin strategi i
förhållande till Ryssland. Deni föreslog några tänkbara vägval (Deni 2017, s.
120–121):<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">1) Att ta
mer hänsyn till ryska intressen och säkerhetspolitiska angelägenheter. Skulle
kunna ändra incitamenten för ryska ledare att föra dialog med NATO men också
vara en möjlighet att nå fram bortom Kreml och ett bredare segment av ryska
folket, vilket i sin tur skulle kunna ändra förutsättningarna för de ryska
ledarna. Det som talade emot den strategin var insikten att realpolitik och
nollsummespel varit den ryska approachen till utrikespolitik i decennier.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">2) Samarbeta
med Ryssland där det går och konfrontera dem där man måste. Något som har
kallats ”Détente Plus”. Alltså att se Ryssland både som motståndare och
partner, men på olika områden eller arenor. Strategin är mycket praktisk, menar
Deni, men ger å andra sidan inga långsiktiga lösningar på samlevnadsproblemen
mellan NATO och Ryssland. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">3) En sorts
uppdaterad form av “containment”. Liknande den strategi som drevs under kalla
kriget gentemot Sovjet alltså. Författarna är lite svävande hur den ska se ut och
Deni trodde inte på den heller.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Istället förordade
Deni att <b>”tävla direkt med Moskva” i deras nollsummespel.</b> Det skulle erkänna
Ryssland som en stor makt som har legitima intressen på flera områden men för
NATO och västvärlden skulle den här strategin leda till att försöka försvaga
Ryssland, eller ”minska dess makt” och därmed reducera det ryska hotet mot sin
omgivning (Deni 2017, s. 122–123). Detta krävde en ”enad front inom NATO”, menade
Deni. Dessutom en samordning av militära, ekonomiska, diplomatiska och
politiska åtgärder för att vara effektivt (Deni 2017, s. 134). Kanske när boken
skrevs (2017) en svår sak att uppnå, men efter den ryska invasionen av Ukraina är
det väl närmast denna strategi vi ser att NATO och västvärlden tillämpa och vad
som kan bli NATO:s och västvärldens huvudsakliga approach mot Ryssland för lång
tid framöver, oavsett vad som händer med kriget i Ukraina och med Putins
maktposition i Ryssland.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Deni ägnar
också ett avsnitt om Sverige som är intressant. Det handlar om att NATO borde
ge Sverige ett snabbspår in i alliansen (om Sverige vill gå med) vilket skulle
helt ändra ”den geopolitiska balansen i Östersjön” (Deni 2017, s. 124). Det
vill säga nästan exakt det som Ryssland alltid hävdat men NATO-förespråkare
förnekat och som Magdalena Andersson fick sådan kritik för att hon antydde
nyligen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I mitt nästa
och sista inlägg i NATO-frågan kommer jag så in på just vad ett NATO-medlemskap
skulle kunna betyda för Sverige. <o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Baserat
på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander, Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO:
from regional to global security provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni, J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The
transatlantic alliance and the twenty-first-century challenges of collective
defense</i>. Rowan & Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler, Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After
the Cold War – Geopolitics and Impacts for International Security</i>,
Springer.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber, M., Sperling, J. & Smith, M.A.
(2021[2021]).<i> What's wrong with NATO and how to fix it</i>. </span></b><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Tidigare
inlägg om NATO-frågan: <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
1: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-1-en-fraga-med-ett-enda.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
2:
https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-2-kalla-krigets-slut-och-en.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
3: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-3-nato-vs-ryssland-forsta.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
4: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-4-natos-expansion-och.html<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
5: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-5-nato-ryssland-och-ukraina.html<o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-18749402702686530592022-05-08T14:52:00.005+02:002022-05-08T14:52:54.124+02:00NATO-frågan 5: NATO, Ryssland och Ukraina – vad vill ryssarna egentligen?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Många har
frågat sig vad Ryssland vill egentligen? Det är förstås en berättigad fråga då
attacken mot Ukraina varit helt kontraproduktiv avseende den uttalade
målsättningen. Dessutom måste varje sådan spekulation betraktas enbart som just
… en spekulation.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En del
ställer sig också helt oförstående inför de ryska påståendena om att känna sig
hotat av NATO. Vissa menar att detta bara är en fasad, att de inte alls är
oroade av NATO:s närhet och att det bara är en bortförklaring för att behålla
kontrollen över skeendet i Ukraina och Georgien. Ryssland hjälper också till med
förvirringen genom att dess företrädare själva uttalat att de känt sig hotade <i>av
Ukraina </i>vilket förstås är rent nonsens.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Själv menar
jag att det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra (dvs. oron för NATO samt
kontrollbehov av grannländer) utan kanske snarare hänger ganska intimt ihop.
Jag tror inte heller det finns några enkla och entydiga svar på frågan om den
ryska oron, men att den skulle vara helt och genomgående falsk och spelad tror
jag inte alls på. Däremot förstås accentuerad och överdriven när så har
behövts. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En del
argumenterar även för att <i>NATO:s expansion</i> är ett narrativ odlat av
Ryssland och att det istället är fria nationer som fritt har valt att ansluta
sig till en försvarsallians, NATO. Så är det ju också naturligtvis men om
medlemsantalet stiger från 12 länder 1990 till 30 länder 2022 så måste det
givetvis ses som en expansion. Dessutom har alliansens närhet till Ryssland
ständigt tilltagit. Ett faktum Ryssland måste finna sig i, men inte
nödvändigtvis gilla. Lika lite som USA gillade sovjetiska robotar på Kuba, 15
mil från Florida. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Något hot
från Ukraina kan emellertid ingen seriös ryss hävda att de känt genom åren men
däremot har NATO varit ett spöke för de ryska makthavarna ända sedan 1990-talet
som framgått av mina tidigare inlägg.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den här
ryska känslan av hot från NATO har yttrat sig i något vi möjligen kan uppfatta
som en överkänslighet för NATO:s och USA:s olika aktioner och inte minst NATO:s
expansion eller planer på expansion. Den har också stegrats under de senaste
femton åren. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hur har
den ryska känslan av förödmjukelse och irritation yttrat sig?<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Putins tal i
München i februari 2007 klargjorde den ryska inställningen att kategoriskt
vägra vidare NATO-expansion in på post-sovjetiskt territorium, i synnerhet inte
i Svarta Havsområdet (Eichler 2021, s. 66). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han
kritiserade också specifikt: 1) Irak-kriget som drevs på av USA trots protester
från Frankrike, Kina och Ryssland i FN. 2) Att USA försökte bli ”den enda
supermakten” och skapa en unipolär världsordning. 3) NATO:s expansion österut
och specifikt mot utplacering av robotar i Europa samt nya NATO-baser i offensivt
läge i Rumänien och Bulgarien.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Särskilt
USA:s strategi ledde, menade han, till negativa konsekvenser för internationell
säkerhet. USA hade underminerat den globala säkerheten och skapat en farligare
värld.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Femdagarskriget
mellan Georgien och Ryssland kom inte långt efter att Georgien och Ukraina
erbjudits inträde i NATO vid mötet i Bukarest 2008. Tio år tidigare hade USA
slutit militära avtal med Georgien (och Azerbajdzjan), enligt president Bush
för ”kriget mot terrorn”, vilket accepterades av Ryssland (Eichler 2021, s.
67). Men vid fullt NATO-medlemskap stannade toleransen från rysk sida.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett antal
mindre incidenter längs gränsen mellan Georgien och dess provins Syd-Ossetien
föregick attacken från Saakashvilis Georgien. En attack som besvarades med överdriven
kraft av Ryssland som också tog tillfället att flytta fram sina positioner i
området (nya baser i Abchasien och Syd-Ossetien) (Eichler 2021, s. 69).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Relationerna
inom NRC (den NATO-ryska kommunikationskanalen) frös till is i.o.m. Rysslands
intervention i Georgien 2008 och kom inte igång igen förrän i slutet av 2009 (Patrick
W. Murphy i Alexander & Prosen [Eds] 2015, s. 172). Sedan dess har också
Putin (och Medvedev) drivit en allt hårdare retorik gentemot NATO och
västvärlden generellt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">År 2008, tre
veckor efter Georgien-krigets slut, höll dåvarande ryske presidenten Medvedev
ett tal som blivit känt som fempunktstalet och/eller Medvedev-doktrinen. Han
betonade den ryska inställningen att alla nationer har en förpliktelse att
bygga en multipolär och inte unipolär världsordning, inkluderande goda
relationer mellan USA och EU och Ryssland för att undvika framtida konflikter.
Han klargjorde också att Ryssland skulle skydda ryska liv och intressen
varhelst dessa hotades, men särskilt i post-sovjetiska stater (vilket i
rysk-engelsk vokabulär brukar benämnas ”near abroad” vilket alla vet vad det
innebär) (Eichler 2021, s. 70). Detta bör ha varit en tydlig signal till USA
och NATO, i kombination med den ryska segern i kriget med Georgien.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här kommer
vi fram till Putins tal i Valdai 18 mars 2014, strax efter annekteringen av
Krim. Där återkommer han till den amerikanska ”unilateralismen”; vid deras
tillbakadragande av ABM-avtalet; deras aktiva support av de s.k.
”färg-revolutionerna”; deras politiska intervention i Ukraina [<a href="https://www.bbc.com/news/world-europe-26079957">”Fuck the EU</a>”]; samt USA:s utnyttjande av kriget mot terrorism för att flytta fram de
egna positionerna med militära interventioner. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frontalattacken
mot USA fortsatte, med Eichlers ord:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">” [Putin] openly criticised <b><i>the behaviour of the
so-called winners in the Cold War</i></b> for their tendency to put pressure on
events, <b><i>reshape the world to suit their own needs and interests</i></b>
and <b><i>present their view as the view of the entire international community</i></b>
[…] Furthermore, he criticised the escalation of international conflicts, the
growing spread of chaos and the drawing of new dividing lines” (Eichler 2021, s.
74–75).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här
framträder alltså minst lika mycket en känsla av förödmjukelse som rädsla för
NATO och dess expansion österut.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Eichler (2021,
s. 75) påminner om att Ryssland ända sedan Sovjetunionens fall har betonat hur
viktigt där är för deras säkerhet (känsla av säkerhet) att ha Ukraina som en
buffert mot NATO. Krim, där Ryssland hyrde sin marinbas från Ukraina, ingick
förstås i allra högsta grad i den uppfattningen. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Euromajdan
och Janukovytjs fall skapade panik hos ryssarna som såg framför sig ett
worst-case-scenario där Ryssland skulle tvingas utrymma marinbasen i Sevastopol
och se den tas över av NATO. Något som för den ryska militära och politiska
eliten var helt oacceptabelt (Eichler 2021, s. 76).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här måste
man också komma ihåg att så länge Sevastopol var marinbas för Ryssland skulle
Ukraina inte kunna bli medlem i NATO, enligt en NATO-regel om att medlemsländer
inte får ha militära anläggningar kontrollerade av länder som inte är
NATO-medlemmar på sitt territorium. När Ukraina vid regimskiftet 2014 började
prata om att säga upp det ryska hyresavtalet av basen (som sträckte sig fram
till 2042) dröjde det inte mer än två veckor innan Ryssland tagit kontroll över
hela Krim och sedan snabbt annekterade halvön.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Motiven för
annekteringen av Krim och hybrid-krigföringen i Donbass framkommer återigen i
den uppdaterade ryska militärdoktrinen i december 2014. I följande ordning:
rädsla för den globala militära kapprustningen syftande på NATO:s militära
kapacitet och möjligheten (risken ur Rysslands synvinkel) att denna militära
infrastruktur etableras nära ryska gränser. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Geopolitiskt
har denna rädsla framför allt eskalerat i takt med utvecklingen i Georgien och
Ukraina. Militärt är rädslan för det amerikanska PGS-systemet (Prompt Global
Strike) uttalat. Ett system som ska göra möjligt för USA/NATO att utföra en
precisionsattack från luften var som helst i världen inom en timme. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Sammanfattningsvis skriver Eichler:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“From the geopolitical point of view, the Russian
operative realists had unilaterally redrawn Russia’s frontiers with Ukraine and
presented it as a reaction to the challenge represented by the continuing NATO
expansion into the post-Soviet space. And the following US-led sanctions were
presented as a necessary answer to the challenge represented by the Russian
action. As a result, Europe became the theatre of a new and <i>very dangerous
security dilemma </i>and of the beginning of a new <i>vicious circle of
measures and counter-measures</i>” (Eichler 2021, s. 79)<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Västvärlden
har svarat på Krim-annekteringen genom att ge ekonomiskt och militärt stöd till
Ukraina och förlagt militära övningar på dess territorium och dessutom infört
ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Medan Ryssland i sin tur har ökat sitt stöd
till separatisterna i Luhansk och Donetsk. En konsekvens av allt detta har
blivit, med Eichlers ord, en ny ”skiljelinje” som är ”enormt konfrontativ och
explosiv” (Eichler 2021, s. 81).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO
beslutade vid sitt stora möte i Wales 2014 att skapa VJTF (Very High Readiness
Joint Task Force) samt en RAP (Readiness Action Plan). En utökning av styrkor
på totalt 40,000 soldater + multinationella stridsgrupper i Baltikum och Polen.
Medan Ryssland svarade med att modernisera och omorganisera sina
försvarsstyrkor och uppdatera sin utrikespolitiska strategi för att bevaka sina
intressen i de post-sovjetiska områdena inklusive Ukraina.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Debattörer i
USA, inklusive Joe Biden och dåvarande (2015–2017) försvarsministern Ashton
Carter, började tala om att inte bara försvara sig mot Ryssland utan också
vinna en konflikt och helst på ryskt territorium (Eichler 2021, s. 85).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det har alltså
lett till en ökad militarisering längs den rysk-ukrainska gränsen som är över
200 mil lång. Dessutom en upptrappning synliggjord i försvarsdoktrinerna på
båda sidor där Ryssland betonat NATO:s hot mot dess existens och USA i sin tur
framställt Ryssland som ett ”existentiellt hot mot USA, dess allierade och den
internationella ordningen” (Eichler 2021, s. 81).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO:s
och USA:s agerande i förhållande till Ukraina<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sedan 2008
har ett ukrainskt NATO-medlemskap diskuterats. Ryssland har hela tiden varit
emot det, men även en del NATO-länder och dessutom den ukrainska inhemska
opinionen (ända tills nu kanske bör tilläggas). Den ukrainska premiärministern
Arsenij Jatsenjuk sa offentligt den 18 mars 2014 (alltså efter den ryska de
facto-annekteringen av Krim) att Ukraina <u>inte</u> skulle söka något
NATO-medlemskap (Patrick W. Murphy i Alexander & Prosen [Eds] 2015, s. 174).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När
utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk stred, med ryskt stöd, mot ukrainska
armén fick Ukraina inte mycket mer än ”verbalt stöd” från Väst och USA gav inga
vapen utan bara ”Meals Ready to Eat” (Patrick W. Murphy i Alexander &
Prosen [Eds] 2015, s. 175). Detta ändrades dock med tiden och redan i slutet av
2015 då HumVees och annan defensiv materiel började sändas till Ukraina från
USA.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I december
2014 röstade ukrainska parlamentet – trots Jatsenjuks uttalande i mars samma år
– för att överge sin alliansfrihet och söka NATO-medlemskap (Patrick W. Murphy
i Alexander & Prosen [Eds] 2015, s. 176). NATO däremot var, enligt Murphy,
ganska svalt intresserade av Ukraina som medlem, med sina frusna konflikter i
öst och Krim (Patrick W. Murphy i Alexander & Prosen [Eds] 2015, s. 177).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här är det
återigen viktigt att komma ihåg NATO:s regel om utländska baser på
medlemsländers territorium vilket kanske mest av allt förklarar NATO:s
”bristande intresse”. Det var helt enkelt inte möjligt att inkludera Ukraina om
det egna regelverket skulle följas.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://imengine.public.prod.ksf.infomaker.io/imengine/image.php?uuid=2ee287f2-9169-42f5-8491-cfd91d02bff6&type=preview&source=2ee287f2-9169-42f5-8491-cfd91d02bff6&function=hardcrop&width=1200&height=703&q=80" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="469" data-original-width="800" height="235" src="https://imengine.public.prod.ksf.infomaker.io/imengine/image.php?uuid=2ee287f2-9169-42f5-8491-cfd91d02bff6&type=preview&source=2ee287f2-9169-42f5-8491-cfd91d02bff6&function=hardcrop&width=1200&height=703&q=80" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Anders Humlebo/TT</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Varnande
ord ignorerades<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Många
bedömare såg ändå tecken på eskalation i området och försökte komma med råd
inför fortsättningen och framför allt till NATO att göra halt i expansionen
österut. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bland andra neorealisten
Kenneth Waltz som menade att ytterligare NATO-expansion skulle kunna provocera
fram ett utökat säkerhetssamarbete mellan Ryssland och Kina. Stephen Walt,
liksom John Mearsheimer, rekommenderade att låta Ukraina förbli en neutral
buffertstat för att kyla ned läget och möjliggöra för USA att reparera
relationen till Ryssland (Eichler 2021, s. 86).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Även den
aktade säkerhetspolitiske författaren Michael O’Hanlon rekommenderade 2017 NATO
att ta tillbaka sitt löfte om medlemskap för Ukraina och Georgien. Han medgav
att detta skulle ge Putin ett visst rättfärdigande men menade att detta var att
föredra framför en utökad risk för krig (Eichler 2021, s. 87).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Julian
Lindley French, professor of Military Art and Science och Eisenhower Professor
of Defence Strategy, gick steget längre och menade att den ryska annekteringen
av Krim var en ”till sin natur defensiv åtgärd” som kan ses som ett svar på
NATO:s expansion (Eichler 2021, s. 87). Den brittiske generalen Mungo Melvin
fyllde på med att klargöra Sevastopols betydelse för Ryssland och jämförde med
marinbaserna Norfolk i USA och Portsmouth i Storbritannien (Ibid). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
inflytelserike franske geopolitiske experten, författaren och journalisten
Renaud Girard kritiserade i sin tur Frankrike, Tyskland och Polen för att inte
tidigt ha gett Putin garantier för Sevastopols fortsatta existens som rysk
marinbas (Eichler 2021, s. 88).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
amerikanske geopolitiske experten George Friedman menade också att avståndet
mellan NATO:s marinstyrkor och St. Petersburg efter den andra expansionsvågen
av NATO blivit endast 16 mil. Detta faktum, menade han, hade provocerat och
oroat Ryssland vilket var något som man måste väga in i framtida beslut (Eichler
2021, s. 89).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Intressant
att notera är också den amerikanske f.d. topp-diplomaten Patrick W. Murphys
fundering (2015) om vad NATO kunde tänkas göra om Ryssland skulle göra en
framstöt djupare in i Ukraina än Donbass. Det vill säga precis det som Ryssland
gjort nu. Något riktigt svar ger han dock inte men påpekar att NATO:s
försäkringar till öst- och centraleuropeiska länder om NATO-beskydd har tolkats
av Ryssland som antagonistiska och har besvarats retoriskt eller med militära
övningar och underhåll av nukleära vapen t.ex. (Patrick W. Murphy i Alexander
& Prosen [Eds] 2015, s. 178). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det som hänt
nu är ju att Ryssland gått ett steg längre. Frågan är då om den ryska rädslan
för NATO:s expansion endast är spel för galleriet eller om de analyserat USA:s
och NATO:s milda militära reaktion på annekteringen av Krim och tolkat det som
att det var riskfritt att attackera resten av Ukraina?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Baserat
på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander, Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO:
from regional to global security provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni, J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The
transatlantic alliance and the twenty-first-century challenges of collective
defense</i>. Rowan & Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler, Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After
the Cold War – Geopolitics and Impacts for International Security</i>,
Springer.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber, M., Sperling, J. & Smith, M.A.
(2021[2021]).<i> What's wrong with NATO and how to fix it</i>. </span></b><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Tidigare
inlägg om NATO-frågan: <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
1:
https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-1-en-fraga-med-ett-enda.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
2: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-2-kalla-krigets-slut-och-en.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
3: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-3-nato-vs-ryssland-forsta.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
4: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-4-natos-expansion-och.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-9910458472760820652022-05-07T10:03:00.005+02:002022-05-07T10:10:52.715+02:00NATO-frågan 4: NATO:s expansion och Rysslands irritation<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Tidigare inlägg på denna blogg om NATO-frågan:</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
1: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-1-en-fraga-med-ett-enda.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
2:
https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-2-kalla-krigets-slut-och-en.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO-frågan
3: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-3-nato-vs-ryssland-forsta.html<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt;">John Deni
menar att Ryssland efter Sovjetunionens fall redo att åter ingå i den
europeiska gemenskapen. </span><u style="font-size: 12pt;">Men</u><span style="font-size: 12pt;"> att de kanske såg framför sig det Europa som
de lämnade 1917. Ett Europa med ”realpolitik” och ”statspatriotism”. Europa
hade intresse av att införa ”värderingar” medan Ryssland ville söka sin
identitet i det imperium som fanns före 1917 (Deni 2017 s. 54).</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det är en
intressant tanke och inte osannolik. Men vad som än rör sig i huvudet på Putin
och hans närmaste så är det ett faktum att Ryssland, med undantag för några år
i mitten av 90-talet, alltid sett NATO som en fiende och mer explicit så efter
2008. För en del västländer förefaller detta vara svårförståeligt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">John Denis
förklaring är att Sovjetunionens fall också innebar Rysslands fall från
imperium till post-imperium (Deni 2017, s. 56). Ytterligare en förklaring är historisk
och geopolitisk. Någon har räknat ut att Ryssland varit utsatt för invasion
ungefär vart trettiotredje år historiskt. Dess läge i gränstrakterna mellan
Europa och Asien har gjort dess läge utsatt för hot och attacker från väst, syd
och öst. Resultatet har blivit ”illa definierade gränser” och en rysk
misstänksamhet mot allt och alla. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eller bättre uttryckt:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Historical exposure to attack from across every
frontier has gotten into the DNA of today´s and tomorrow´s Russian leaders”</span></i></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"> (Deni
2017, s. 57)<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ryssland
bedriver därför realpolitik och ser de internationella relationerna som ett
nollsummespel och tävling mot konkurrenter snarare än samarbete på olika
områden eller kring olika problemkomplex, menar Deni, som också påpekar att
Putin allt oftare använt utrikespolitik för att konsolidera sin inhemska makt (Deni
2017, s. 59). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://images.cdn.yle.fi/image/upload/f_auto,fl_progressive/q_auto/w_3231,h_1818,c_crop,x_0,y_0/w_1300/v1647866939/39-9309596238737e35b54.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="800" height="225" src="https://images.cdn.yle.fi/image/upload/f_auto,fl_progressive/q_auto/w_3231,h_1818,c_crop,x_0,y_0/w_1300/v1647866939/39-9309596238737e35b54.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: NASA, Grafik: Clas Christiansen/Yle</td></tr></tbody></table><p></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">NATO:s
expansion och rysk irritation</span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Jan Eichler
har med sin bok ”NATO’s Expansion After the Cold War” gett en mycket grundlig
genomgång av den eskalering av säkerhetsläget i området mellan Östersjön och
Svarta Havet som skett efter kalla krigets slut och som nu stegrats
ytterligare. Något Eichler varnade för i sin bok som trycktes ifjol.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Eichler talar
här om tre vågor av NATO-expansion efter kalla krigets slut. Den första
inbegrep Polen och Tjeckien. Den andra, och viktigaste, inbegrep baltstaterna
med gräns direkt mot Ryssland. Den tredje innefattar flera balkanländer och ger
NATO tillgång till Adriatiska havet. Processen startade också här för Georgien
och Ukraina i.o.m. NATO:s Bucharest Summit 2008 och löftet om medlemskap i NATO.
Georgien fick då antagligen självförtroende att göra ett angrepp mot
rysk-vänliga delar av landet men fick aggressivt svar från Ryssland. Möjligen hade
de förväntat sig hjälp från NATO? Ukraina har varken vad gäller Krim eller den
nuvarande invasionen av landet fått någon avgörande hjälp från NATO. Möjligen
har de övertolkat signalerna från Bukarest? <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Under
perioden 2004–2020 har NATO således vunnit följande i direkt kontroll av
områden (Eichler 2021, s. 22):<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I norr
Östersjön, inklusive finska bukten, som öppnar en rutt mot St. Petersburg. I
söder Adriatiska Havet vilket också inneburit en obruten landmassa mellan detta
hav och Svarta Havet genom de nya medlemmarna Montenegro, Albanien,
Nordmakedonien, Bulgarien och Rumänien. NATO behärskar också ett område från
Tallinn till Tirana samt från Split till Varna.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">En
neo-realistisk analys av förhållandet NATO-Ryssland<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">USA ses här
som den obestridlige hegemonen i världens säkerhetsordning. USA har blivit en
”indispensible nation” med både möjlighet, och (enligt filosofin om ”manifest
destiny” kanske?) även en ”plikt” eller ”skyldighet”, att manifestera sin
styrka genom att styra och forma världsordningen. USA:s agerande i den
post-sovjetiska delen av Europa efter kalla kriget kan ses som en markering av
USA:s överlägsenhet. På den ideologiska nivån kan expansionen ses som mer
legitim och till och med önskvärd eftersom NATO gör anspråk på att försvara
demokrati, frihet, välstånd och stabilitet (Eichler 2021, s. 23).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Observera
här att detta är teoretiska resonemang och utan normativa inslag. Det är just
det som den realistiska synen (i akademisk bemärkelse) innebär. Det skiljer den
också lite från militärers och politikers realism där andra faktorer kan spela
in i analysen. Att USA inte är detsamma som NATO är det ibland en del som
påpekar, men det kan knappast förnekas att alliansen hela tiden har drivits av
och varit beroende av USA och dess ekonomiska och militära makt. Den har också
alltid haft amerikanska överbefälhavare exempelvis. NATO behöver USA betydligt
mer än USA behöver NATO, vill jag påstå.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Eichler menar
emellertid att ryska ledare ser på utvidgningen som en ”fientlig eller rentav
aggressiv strategi” och ser den som uttryck för USA:s vilja som hegemon.
Eichler ser då också Rysslands annektering av Krim som ett resultat av Moskvas
långsiktiga fixering vid ”worst-case assumptions and worst-case scenarios” i
sin analys av NATO:s utvidgning och dess konsekvenser för Ryssland. Därtill
lägger Eichler som teoretisk bas Charles Glasers teori om skillnaden mellan
säkerhetssökande stater respektive stater som ägnar sig åt ”greedy behavior”,
dvs. girigt kapar åt sig fördelar i ”nollsummespelet”. En girig stat kan dels
provocera andra stater som ser sig som ”offer” för girigheten att reagera genom
att exempelvis utöka sin militära arsenal avsevärt eller förändra sin försvars-
och säkerhetsdoktrin. Denna spiral av åtgärder och motåtgärder är, menar
Eichler, vad vi just har sett under NATO:s utvidgning efter kalla krigets slut
(Eichler 2021, s. 19).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Dessutom kan
den stat som ser sig som offer i sin tur reagera med en ”mot-expansion”. Ett
exempel som Glaser anger är Israel som hotades av Egypten 1967 och svarade med
en överraskande attack som förändrade hela maktbalansen i Mellanöstern och som
fått efterverkningar allt sedan dess. Egypten alltså som ”greedy” och Israel
som ”offer” (Eichler 2021, s. 19). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Detsamma kan
då sägas om NATO:s utvidgning och den ryska reaktionen med annektering av Krim
och intervention i östra Ukraina, men naturligtvis även den nuvarande attacken
mot Ukraina, som är en eskalering av ryska åtgärder för att motarbeta
NATO-expansion. Ett av de viktigaste kraven från rysk sida är ju just att
Ukraina ska förbinda sig att inte gå med i NATO. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Neo-realistisk
balansteori<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Balans är en
central faktor i den neorealistiska skolan. Man menar då att stater söker denna
balans, antingen genom <i>interna </i>eller <i>externa</i> sätt att nå denna
balans. Den interna handlar mycket om att utöka statens militära kapacitet på
olika sätt för att antingen komma ikapp den upplevada motståndaren eller dra
ifrån. Det sistnämnda lär provocera fram motåtgärder (kapprustningseffekten).
Externa balansåtgärder är ovanligare och mer riskabla. Den innefattar ingående i
allians eller förbund med andra länder. Exempel är andra världskrigets
allierade vilket också visar risken med allianser. Sovjetunionen ingick då i
alliansen men utnyttjade sin ställning i alliansen och utgången av kriget för
att vinna inflytande och makt militärt och politiskt. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Eichler
påpekar också den fördel USA har i balansakten. Deras inflytande genom NATO gör
att dess östra gräns kan sägas gå i östra Europa, vilket är långt ifrån USA. Ett
konventionellt krig lär därmed utkämpas lång ifrån USA:s egna gränser. Ryssland
däremot har motsatt läge geografiskt. Dessutom har Ryssland bara interna
balansåtgärder att tillgå eftersom deras historiska brutala policy under kalla
kriget har förverkat förtroendekapitalet hos de östeuropeiska länder och
post-sovjetiska staterna. Vi kan alltså ha anledning att förvänta oss enbart
interna balansåtgärder, menar Eichler (2021, s. 24).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Här skulle
man kunna invända att det Ryssland gör nu är en form av extern balansering i
dess mest aggressiva form. Det är inte heller, menar jag, omöjligt att tänka
sig att Ryssland vänder sig till Kina och bildar någon form av allians, vilket
då är att betrakta som en extern balansåtgärd.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Eichler
använder också en neorealistisk syn på balanserande åtgärder som skiljer på
avsiktliga och oavsiktliga konsekvenser av sådana. En oavsiktlig handlar om att
destabilisera det internationella säkerhetsläget (ISR) trots att avsikten med
handlingen/åtgärden inte varit att göra detta (Eichler 2021, s. 25). Det var
väl ungefär detta Magdalena Andersson menade när hon för några veckor sedan sa
att en plötslig svenska ansökan av NATO-medlemskap skulle kunna ”destabilisera
läget ytterligare”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Mearsheimer
och offensiv realism<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Amerikanske
John Mearsheimer, professor i statsvetenskap vid University of Chicago, är en
av de stora neorealisterna som framför allt bidragit med sin definition av
offensiv respektive defensiv realism. Den offensiva lägger stor vikt vid
hegemoni som bästa garanti för staters överlevnad och för stabilitet och fred.
Offensiva realister rekommenderar att söka varje tillfälle att vinna så mycket
makt som möjligt. Defensiva realister fokuserar på defensiva nationella
strategier och i synnerhet på vapenkontroll. De rekommenderar istället stater
att inte falla för frestelsen att maximera sin makt utan sträva efter en
lämplig nivå av makt. Mearsheimer ger Bismarck som exempel på en defensiv
realist som efter segrar över Österrike och Frankrike avstod från vidare tysk
expansion för att inte provocera fram en maktbalanserande motreaktion.
Mearsheimer menar också att Ryssland är exempel på offensiva realister och
strävar efter att återställa sin hegemoni i östra Europa och är villiga att
agera som sina föregångare i Sovjetunionen och inte heller drar sig för att
använda vapen (Eichler 2021, s. 15). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det betyder
i sin tur att USA måste agera för att förhindra att ryska ledare får utrymme
för revanschism och revisionism. Här har han också resonerat som så att det
inte är sannolikt att Ryssland vill attackera sina grannar eftersom det
riskerar att balanseras av NATO:s ytterligare utvidgning. Detta skulle öppna
för möjligheten till kompromisser för att garantera säkerheten i området och
världen (Eichler 2021, s. 16). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Nu kan man
ju säga att den här teorin fått sig en törn i och med Rysslands fullskaliga
invasion av Ukraina. <u>Men </u>om man lyssnar på hans föreläsning från 2015,
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=JrMiSQAGOS4">se länk</a>, så var hans rekommendation då att Ukraina förblir neutralt och
istället utgör en balanserande buffertzon, tillsammans med Sverige, Finland,
Österrike och Schweiz, i ett centralt bälte av Europa. Något som, vad gäller
Ukrainas neutralitet, istället nu kanske tvingas fram av den ryska
aggressionen. Vilket möjligen skulle ge Mearsheimer rätt angående den
lämpligaste approachen till problematiken Ryssland-Ukraina (?).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I ovan
nämnda föreläsning redogör Mearsheimer för sin syn på den djupa orsaken till
konflikten i Ukraina, som då hade lett till rysk annektering av Krim och det
lågintensiva kriget i Donbass.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">NATO:s
expansion kunde accepteras av Ryssland så länge det stannade vid baltstaterna
som enda NATO-grannar. Problemet började med Bucharest Summit 2008 då NATO
beslutade att Ukraina och Georgien skulle tas emot som medlemmar och fastslog att
de, någon gång, kommer att bli medlemmar om än inte inom kort. Ryssland
deklarerade att de såg detta som ett direkt hot mot Ryssland. Annekteringen av
Krim borde inte ha kommit som en överraskning, menar Mearsheimer, och tror inte
att Krim någonsin kommer att ges tillbaka. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Han hävdar
också i föreläsningen 2015 att vad Putin försökte säga till Västländerna är att;
ni kan antingen backa ett steg och vi går tillbaka till status quo före 22
februari 2014 eller också fortsätter ni att försöka dra Ukraina in i
Västvärldens sfär, men då kommer vi att förstöra landet (i meningen att
underblåsa en frusen konflikt i östra Ukraina och på andra vis göra livet surt
för landet).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Liksom de
flesta andra trodde han ändå inte på något fullskaligt krig i Ukraina eller att
Putin skulle försöka ta hela Ukraina. ”Putin är alldeles för smart för detta”,
hävdade han här, med tillägget: <i>”In fact, if you really want to wreck Russia
you should encourage them to try to conquer Ukraine”.</i><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Här kan man återigen
säga att han möjligen haft både rätt och fel. Om Putin i sju års tid försökt få
NATO och EU att backa men inte lyckats kanske detta utlöst den fullskaliga
invasionen?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Däremot hade
han förmodligen rätt i att Ryssland kommer att förstöras om de försöker inta
Ukraina, vilket kanske är på väg att hända nu, vilket också tyder på att Putin
inte var alldeles så smart som Mearsheimer (och många med honom) trott.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Vad är då det
ryska motivet att agera aggressivt mot Ukraina? <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Enligt
Mearsheimer är det så enkelt som att Ukraina ligger i den ryska intressesfären.
På samma sätt som USA inte accepterade sovjetiska missiler på Kuba, eller
skulle acceptera om Ryssland slöt militära avtal med Mexiko och etablerade
baser där, kommer Ryssland inte acceptera NATO i Ukraina.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Mearsheimer
ställer sedan den retoriska frågan om varför Obama och andra i USA blev så
överraskade av Krim-annekteringen?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Svaret,
menar han, är att de har en liberal syn på ISR/IR. En realistisk syn gör
däremot resultatet till självklart.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Han
spekulerar sedan över USA:s respons, att bli hårdare och hårdare i relationen
med Ryssland och straffa Ryssland ekonomiskt. Något som nu blivit avsevärt
mycket mer kännbart för Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Men, menar
Mearsheimer 2015, om Rysslands intressen hotas kommer de ha enormt tålamod mot
ekonomiska sanktioner. Ukraina betyder oerhört mycket för dem, men inte för
USA. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Inte mycket
talar för motsatsen i nuläget heller. USA är ju inte villigt att gå in militärt
exempelvis.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I nästa
inlägg lägger jag fokus vid Georgien och framför allt Ukraina med en analys av
skeendet från 2008 och fram till idag.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Baserat till stor del på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander, Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO:
from regional to global security provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni, J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The
transatlantic alliance and the twenty-first-century challenges of collective
defense</i>. Rowan & Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler, Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After
the Cold War – Geopolitics and Impacts for International Security</i>,
Springer.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber, M., Sperling, J. & Smith, M.A.
(2021[2021]).<i> What's wrong with NATO and how to fix it</i>. </span></b><b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><br /></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-32264902889418066192022-05-05T12:20:00.002+02:002022-05-05T12:20:22.346+02:00NATO-frågan 3: NATO vs Ryssland – första ronden i den långa matchen med Putin<p>Tidigare inlägg: </p><p>NATO-frågan 1: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-1-en-fraga-med-ett-enda.html</p><p>NATO-frågan 2: https://hanslillagrona.blogspot.com/2022/05/nato-fragan-2-kalla-krigets-slut-och-en.html</p><p><br /></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Efter det
kaotiska 90-talet med ekonomiskt moras och närapå ett helt bankrutt Ryssland
framträdde Putin som en frälsare på 2000-talet. Som framgick av mitt förra
inlägg genomförde han rätt åtgärder vid rätt tidpunkt och hade en hel del tur
med det sistnämnda, då oljepriset steg i höjden nästan precis vid hans tillträde
som president i början av det nya milleniet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">År 1997
bildades Permanent Joint Council (PJC), ett organ för Ryssland och
NATO-kommunikation och samarbete på reguljär basis. Redan 1999 stördes
närmandet parterna emellan genom NATO:s intervention i Kosovo-konflikten.
Serbien var en nära allierad med Ryssland och PJC:s möten upphörde i ett antal
månader innan Putin tog över rodret i Ryssland och– faktiskt – såg till att
återuppliva kontakterna (Alexander & Prosen 2015, s. 171). Kriget mot
terrorism förenade deras intressen och år 2002 ersattes PJC med The NATO-Russia
Council (NRC).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">År 2001 (”nine
eleven”) hade ett ”window of opportunity” öppnats för en samarbetsinriktad
relation mellan USA och Ryssland, då USA ville jaga talibaner i Afghanistan och
erbjöds hjälp från Ryssland, som bidrog med vissa vapenslag (tanks mestadels),
tillgång till flygplatser och information om Afghanistan och talibanerna. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">USA tackade
och tog emot och genomförde sedan följande unilaterala åtgärder:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Invasionen
av och kriget i Irak; tillbakadragandet av ABM-avtalet (aka SALT 1);
utplacerande av defensiva missil-system; byggandet av den för Ryssland
provokativa Trans-Caspian Gas Pipeline genom f.d. sovjetrepubliker för att
runda Ryssland; samt inte minst den andra vågen av NATO:s expansion som gav
alliansen geografisk kontakt med Östersjön samt Svarta Havet (Eichler 2021, s.
48–49).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I Ryssland
satt då den relativt nytillträdde presidenten Vladimir Putin och möjligen fick
hans hopp om att bli inbjuden till stormaktscentrum här en knäck och sådde en
bitter brygd – med ingredienser som svek, förlorad heder och respekt – som
puttrat i Kreml sedan dess.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett nytt
Ryssland gav också ett nytt NATO<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">NATO hade redan
under 90-talet formulerat om sina doktriner och deras militära aktioner blev nu
inte främst defensiva som tidigare utan blev till ”<i>expeditionary operations</i>
… defined by the defense of member state interests <i>beyond alliance territory</i>”
(Deni 2017, s.4).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Europa sågs
däremot som ”stabilt och säkert”. Därför sågs inte heller behovet av stora
försvarsstyrkor: ” […] large, nondeployable, conscript-based forces were no
longer necessary” (Deni 2017, s. 5). År 1990 var det bara UK och Luxemburg av
NATO-medlemmarna som hade professionella arméer. År 2016 var det istället bara
fem NATO-länder som fortfarande hade kvar värnplikt. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den mer
offensiva NATO–strategin inbegrep också att expandera österut, trots de
muntliga försäkringar som avgavs till ryska företrädare under 90-talets början
(se mitt förra inlägg). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Anthony
Lake, rådgivare åt president Bill Clinton 1993–97, tog fram en doktrin för NATO:s
expansion med liberal argumentation (i dess IR-politiska beklädnad) om att
sprida liberal demokrati till världen, och östeuropa i synnerhet. En garanti
för amerikanskt ekonomiskt och politiskt inflytande och för freden och
stabiliteten (teorin om att liberala demokratier inte krigar mot varandra)
(Eichler 2021, s. 39). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kritiker
fanns dock framför allt inom den akademiska världen. Michael Brown vid Harvard
University exempelvis som menade att en NATO-expansion skulle försvaga
demokratiska krafter i Ryssland och bana väg istället för ”hard-liners” som
skulle tolka processen som en dramatisk förändring av maktbalansen och en
utvidgning av den amerikanska inflytselsesfären och som en process med en
anti-rysk dimension. Det skulle riskera en mer fientlig säkerhets- och
utrikespolitik och försämra det europeiska säkerhetsläget (Eichler 2021, s. 42).
Han förutsåg som exempel hur Ryssland skulle kunna annektera den östra delen av
Ukraina och kanske Belarus och att det i så fall skulle vara berättigat med en
NATO-utvidgning. En förutsägelse som kom att ligga nära vad som hände, men mer
som en konsekvens av expansionen än tvärtom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">George
Kennan, mannen bakom containment-politiken under kalla kriget, hade varit emot
bildandet av NATO som han menade skulle bidra till militariseringen av världen
och han var emot NATO:s expansion. Han varnade 1997 för att den skulle
fortsätta fram till ryska gränserna och riskera att provocera fram en
nationalistisk, militaristisk och anti-Västlig opinion i Ryssland. Senare har
han t.o.m. kallat NATO-expansionen in på tidigare sovjetiskt territorium för
”en blunder av potentiellt episka proportioner” (Eichler 2021, s. 42).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fredsforskaren
Johan Galtung har jämfört NATO-expansionen med Versailles-freden 1918 och
varnat för att den skulle provocera fram onödig spänningsökning i området, en
kapprustning och en makro-version av Balkan-krigen (Eichler 2021, s. 43).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fler
kritiker fanns och sammanfattat stod de för en uppfattning att expansionen var
konfrontativ och hade en explosiv potential. Att Ryssland skulle känna sig
inringat och provocerat av detta nollsummespel och att det återinförde kalla
krigets skiljelinje i öst-väst och framkallade ett skifte från positiv fred
till negativ fred och från samarbete till konfrontation och militär spänning
(Eichler 2021, s. 45).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://thumbs.dreamstime.com/z/nato-vs-ryssland-flaggor-44228586.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="589" data-original-width="800" height="295" src="https://thumbs.dreamstime.com/z/nato-vs-ryssland-flaggor-44228586.jpg" width="400" /></a></div><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sedan NATO:s
andra våg av expansion (2004) har baltstaterna Estland, Lettland, Litauen
tillkommit och gett NATO ett strategiskt läge vid Östersjön och inloppet till
St. Petersburg. Dessutom tillkom också Bulgarien och Rumänien vilket gav ett
liknande strategiskt läge vid Svarta Havet vid vilket Ryssland hade (och har)
sin stora marinbas Sevastopol/Krim.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det blev
också en av orsakerna, förutom ett starkt behov av modernisering, till Putins
stora satsning på militär upprustning. I St. Petersburg med omnejd (västra
militärdistriktet) finns nu en ansenlig styrka som innefattar en pansararmé,
två motoriserade brigader, två marinflottor, en armé marinsoldater, två
fallskärmsdivisioner, samt en hel del olika specialförband. Dessutom en stor
satsning på ett omfattande s.k. A2/AD-system, som enkelt beskrivet är en
kombination av sensorer som kan upptäcka fientliga mål långt bort och
långskjutande robotar som kan slå ut dessa mål långt innan de kunnat utgöra ett
hot mot försvararna (Eichler 2021, s. 53). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är det
här som Eichler menar med intern balansering, medan NATO istället har ägnat
mycket kraft åt extern balansering, dvs. flyttat gränserna österut och därmed
skaffat sig strategiska geografiska lägen, med nya baser och övningsområden,
förutom en viss förstärkning av nya förband i de nya medlemsländerna.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vi kan också kalla det en eskalering i stil med Robert Jervis <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Security_dilemma#cite_note-:1-1">"security dilemma"</a>, det vill säga en serie åtgärder och motåtgärder som trappar upp en militarisering av området från Östersjön ned till Svarta Havet i en ond cirkel och som vi nu ser har lett till ett fullskaligt krig i Ukraina med farlig potential att spridas och bli till ett världskrig.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta ska alltså inte ses som en ursäkt för Rysslands attack mot Ukraina utan en förklaring, möjligen en av flera.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I mitt nästa
inlägg kommer jag närmare in på NATO:s expansion och Rysslands irritation över
denna och känsla av att vara ignorerat och nedvärderat.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><a name="_Hlk102472533"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Baserat på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></a></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander,
Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO: from regional to global security
provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni,
J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The transatlantic alliance and the
twenty-first-century challenges of collective defense</i>. Rowan &
Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler,
Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After the Cold War – Geopolitics and Impacts
for International Security</i>, Springer.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber,
M., Sperling, J. & Smith, M.A. (2021[2021]). <i>What's wrong with NATO and how
to fix it</i>. Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><br /></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> </span></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-28060101132882065582022-05-04T14:10:00.001+02:002022-05-04T14:19:45.489+02:00NATO-frågan 2: Kalla krigets slut och en ny fredligare värld (?)<p> </p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Mats
Knutson i Rapport 28 april 2022:<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Rysslands
viktigaste säkerhetspolitiska mål för Sverige är att Sverige förblir
icke-NATO-medlem”.<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><a href="https://www.svenskafreds.se/upptack/forsvars-och-sakerhetspolitik/nato-gor-oss-inte-sakrare/">Svenska Freds</a>:<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Att
överväga hur Sveriges agerande kan uppfattas av Ryssland är inte att låta sig
styras av Ryssland, utan en faktor som självklart måste vägas in i
säkerhetsanalysen om vårt mål är att förhindra väpnad konflikt och en väpnad
attack mot Sverige. Om det är så att ett Natomedlemskap faktiskt riskerar att
eskalera och förvärra spänningarna – har det inte då motarbetat sitt syfte?”<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></i></b></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det
sistnämnda citatet är i närheten av en neorealistisk syn på internationella
relationer (IR)/internationella säkerhetsrelationer (ISR) eller mer specifikt
en analys som är fri från värderingar av aktörerna i den säkerhetspolitiska
miljön vi lever i, utan som istället ser på världen som den är, ”like it or
not”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I ett par
inlägg här på min blogg tänker jag försöka föra fram två saker. Dels<b> hur det
ryska angreppet på Ukraina kan förklaras</b>. Många togs på sängen av dess
omfång, ett angrepp på alla fronter mot Ukraina, och dess aggressivitet. Det
bör också rimligen vara helt kontraproduktivt för det ryska målet att få länder
att stanna utanför NATO. Men oaktat allt det så bör inte den ryska irritationen
över NATO:s närhet ha varit överraskande. Det tänker jag belysa med hjälp av
ett antal vetenskapliga verk som delvis, men långt ifrån enbart, har sin
teoretiska bas i neorealismen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det andra är
att <b>kunskapen om hur det ryska angreppet mot Ukraina kan förklaras rimligen
måste vägas in i frågan om Sveriges eventuella medlemskap i NATO</b>. Det vill
säga att svaret på fråga 1 <i>måste beaktas</i> för att ge svar på frågan om
Sverige bör gå med i NATO eller inte.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Men i detta
inlägg börjar jag med göra en historisk kartläggning av förhållandet mellan
NATO/USA och Ryssland sedan kalla krigets slut. Den gör dock halt kring år 2000
och Putins inträde på scenen. Det fortsatta kommer jag gå in på i nästa inlägg.
Det här är dock den grund som det europeiska säkerhetsläget vilar på. En
bräcklig grund vilket vi fått en smärtsam påminnelse om nu.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://cdn-se-hi-hs.clio.me/_processed_/1/8/csm_ReaganBerlinWall_Ronald_Reagan_Presidential_Library_1987_wikimedia_commons_78d352bd4f.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="495" data-original-width="600" height="330" src="https://cdn-se-hi-hs.clio.me/_processed_/1/8/csm_ReaganBerlinWall_Ronald_Reagan_Presidential_Library_1987_wikimedia_commons_78d352bd4f.jpg" width="400" /></a></td></tr></tbody></table><p></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Bild: Fotograf
okänd, 1987. Alonso de Mendoza, 2016. Wikimedia Commons<o:p></o:p></span></p></td></tr></tbody></table><p class="MsoNormal"><br /><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Från
kalla krigets slut till Putins inträde på scenen<o:p></o:p></span></i></b></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">När
Sovjetunionen föll samman spreds en känsla av lättnad och möjligheter att få
till en varaktig fred i världen. Med kalla krigets slut 1991 förklarade både
NATO och företrädare för den rämnande Warszawa-pakten att de inte längre såg på
varandra som fiender. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det var
upplagt på straffpunkten för det som fredsforskaren Johan Galtung benämner som
en positiv fred, som förstås dels kännetecknas av avsaknad av krig, men också
av ”strukturellt våld”. En sådan period kan alltså sägas ha infallit strax
efter kalla krigets slut, i och med nedrustning och avtal som START- och
SORT-avtalen (Eichler 2021, s. 27).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Sovjets
kollaps 1991 ändrade också helt NATO:s ”raison d’etre” som försvarsallians mot
hotet från öst. Det skrevs ett nytt strategiskt koncept med nya säkerhetsrisker
som beskrevs som ”multifaceted” och med en dialog med de forna
Warszawapakts-länderna. En fara sågs då ligga i ”politisk implosion” i östländerna,
kanske speciellt i Ryssland där återgång till kommunistisk diktatur sågs som
den kanske största risken (Deni 2017, s. 16).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Under
1990-talet kvarstod visserligen en oro hos Rysslands president Jeltsin över
NATO:s eventuella framtida expansion österut. Men redan vid övergången till
90-talet började tonerna gå i dur hos många av västvärldens mäktigaste
politiker, även om tankegångarna såg lite olika ut framför allt om man jämför
amerikanska med europeiska ledares uttalanden (Eichler 2021, s. 33–34).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Francois
Mitterand</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(fransk president, 31/12 1989): Såg framför sig ett återförenat Europa i en
konfederation som inkluderade Sovjetunionen men utan USA involverat. Detta
avfärdades av de allra flesta.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Hans-Dietrich
Genscher</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(utrikesminister Västtyskland, 31/1 1990): Lanserade ”Tutzing Formula” som
innebar en konservativ vision om att inga gränser skulle ändras, varken
Sovjetunionens eller NATO:s. Den tyska återföreningen skulle inte innebära
några försvagningar av den sovjetiska säkerheten och NATO rekommenderades att
avstå från expansion österut, dvs. närmare de sovjetiska gränserna. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Margaret
Thatcher</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(premiärminister Storbritannien, i början av juni 1990 i överläggningar med
Michail Gorbatjev i Moskva): ”Vi måste finna vägar att ge Sovjetunionen
förtroende för att dess säkerhet garanteras […] CSCE [*] kan bli
paraplyorganisation för detta, liksom att bli det forum genom vilket
Sovjetunionen kan bli fullt inkluderad i en diskussion om framtiden för
Europa”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">John
Major</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> (premiärminister
Storbritannien, i mars 1991 i samtal med Gorbatjev): ”Vi talar inte om att
stärka NATO”, och till den sovjetiske försvarsministern Yazov som var orolig
för en möjlig NATO-expansion: ” […] inget sådant kommer att ske”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Manfred
Woerner</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(Generalsekreterare NATO, i juli 1991 i samtal med Boris Jeltsin): ”Vi kommer
inte att tillåta […] en isolering av USSR från den europeiska gemenskapen”, och
vidare att NATO-rådet liksom han själv var emot en expansion av NATO. Tretton
av sexton NATO-medlemmar skulle ha varit emot expansion, enligt Woerner.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">James
Baker</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> (USA:s
utrikesminister, 9/2 1990): Presenterade sin formel ”not one inch eastward” för
Michail Gorbatjev och Eduard Sjevardnadze i Moskva. I förhandlingar med
Sjevardnadze den 4 maj 1990 försäkrade Baker också att CSCE:s roll skulle
stärkas och att den nya internationella säkerhetsordningen inte skulle få ha
några vinnare eller förlorare utan istället att en ny europeisk struktur skulle
vara ”inkluderande, inte exkluderande”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">[citaten
bygger på inspelade konversationer och är alltså muntliga utfästelser som
aldrig riktigt kom att bekräftas skriftligt. Därför förnekas deras giltighet
idag av USA och andra medan de åberopas ständigt av Ryssland</span><span style="font-size: 13pt; line-height: 107%;">]<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">George
Bush</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> (president
USA, juli 1990 i samtal med Gorbatjev): Upprepade Thatchers förklaring i stort
sett och lovade ett utvidgat och stärkt CSCE med nya institutioner som skulle
inkludera Sovjetunionen i en viktig roll inom ett nytt Europa.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Warren
Christopher</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(utrikesminister USA) försäkrade också i samtal med Jeltsin att Ryssland skulle
inkluderas i en framtida internationell ordning i Europa.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">*[CSCE = Conference of Security and Cooperation in
Europe. </span><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Bildat vid
Helsingfors-konferensen 1973 som ett forum för dialog för att minimera
politiska och militära konflikter i Europa. Föregångare till OSCE som bildades
1994]<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Samtidigt
fördes hemliga överläggningar från vilka följande har framkommit/läckt (Eichler
2021, s. 35–36):<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">James
Baker</span></i></b><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
(utrikesminister USA, 7/2 1990 vid besök i Moskva i samtal med västtyske
ambassadören): Överlämnade då två brev ställda till Helmut Kohl,
förbundskansler i Västtyskland. I det första skrev Baker om en möjlig expansion
av NATO. I det andra däremot skissade han på en frysning av NATO vid dåvarande
medlemmar för att rädda Gorbatjevs ansikte inför den inhemska opinionen. Kohl
gillade det sistnämnda brevet, taktiskt tänkande kring den tyska
återföreningen, men vid ett möte med Baker i Camp David samma år ska denne ha
sagt; ”To hell with that. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">We prevailed and they did not. We
cannot let the Soviets clutch victory from the jaws of defeat” [Källa:
Memorandum arkiverat i George H. W. Bush Presidential Library, </span><a href="https://bush41library.tamu.edu/"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">https://bush41library.tamu.edu/</span></a><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">.]<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Baker
deklarerade vid senare tillfälle att OSCE var den främsta fienden till NATO,
som ”naturligtvis” skulle behålla sin exklusivitet utan Sovjets medverkan.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I oktober
1990 bekräftades denna linje i ett dokument skrivet under inflytande av Dick
Cheney (försvarsminister USA) som idag går under benämningen ”to leave the door
ajar” (TLDA) [svenska: att lämna dörren på glänt] [Källa: State Department
European Bureau, Memorandum to National Security Council: NATO Strategy Review
Paper for October 29 Discussion 25.10 1990; George H. W. Bush Presidential
Library: NSC Philip Zelikow Files, Box CF01468, Folder ”File 148 NATO Strategy
Review No. 1 [3]” [16].]<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Detta låg
också i linje med den hardline-attityd som förespråkats av Ronald Reagan i
syfte att försvaga den forne fienden Sovjetunionen och skapa förutsättningar
för en framtida NATO-expansion österut.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Detta ämne,
NATO:s expansion, har varit föremål för ständig debatt alltsedan dess och många
har förnekat att några löften skulle ha avgetts till Sovjet-företrädare och
faktum är ju att inga skriftliga förbindelser finns. Däremot finns vittnesmål
från förre CIA-chefen Robert Gates som hävdat att man gick vidare med planerna
att utvidga NATO medan man lät Gorbatjev och andra att tro att det inte skulle
ske (Eichler 2021, s. 36).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det har
också varit uppenbart att det från rysk sida uppfattats som att löften
utfärdades och att löftesbrottet betraktats som en förödmjukelse för Ryssland,
att det lett till misstro mot USA och NATO och i förlängningen en
”hyper-cynisk” hållning från Putin och en uppdatering av den ryska säkerhetsdoktrinen
2010 där NATO:s östutvidgning pekas ut som ett hot. </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><i style="font-size: medium;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 17.12px;">Det kaotiska 90-talet – en krattad stig till makten för Putin</span></i></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Till detta kan läggas </span><span face="Calibri, sans-serif" style="font-size: 12pt;">den attityd som framkom i hanteringen av den rådgivning och framtagandet av den
ekonomiska planen för rysk ”chockterapi” i övergången från planekonomi till
marknadsekonomi och som framställs väldigt tydligt i Peter Löfgrens lysande
dokumentärfilm ”Att skapa en Putin” som i skrivande stund finns tillgänglig på
<a href="https://www.svtplay.se/video/11428622/att-skapa-en-putin">Svt Play</a>.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I filmen
framträder Harvard-ekonomen Jeffrey Sachs som tidigt engagerades som rådgivare
och föreskrev en snabb övergång till marknadspriser, men åtföljt av stora
ekonomiska hjälppaket och skuldavskrivningar för Ryssland som ett skyddsnät för
att inte vända det ryska folket emot demokrati och marknadsekonomi och ge
opinion för en återgång till planekonomin. Statsvetaren och Harvard-professorn
Graham Allison fanns också med i diskussionerna och ledde en grupp akademiker
på Harvard University med uppgift att diskutera åtgärder för att stötta
Ryssland på dess väg mot demokrati och marknadsekonomi och därmed förhindra en
ny auktoritär utveckling i det svårt ekonomiskt sargade landet. Han hänvisade
till Marshall-planen som en storartad gest från en segrare i krig (USA) till
dess stora förlorare (Tyskland) och förordade något liknande som avslut för
kalla kriget och riktat mot Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Med fanns
också bland andra den ryske ekonomiprofessorn Grigorij Javlinskij (numera
oppositionspolitiker i Ryssland och motkandidat till Putin vid presidentvalet
2018 och f.ö. född i ukrainska Lviv). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Gruppen
gjorde upp en plan med grundidén att ”minimera folkets lidande under
reformernas genomförande”. Snabbt genomförande av marknadsekonomi och
privatiseringar men också stöd i form av bistånd och skuldavskrivningar till
ett värde av minst 100 miljarder US-dollar. Den sistnämnda delen av planen kom
aldrig att förverkligas.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Sachs och
ett antal andra ekonomer fick också i uppdrag av ryske presidenten Jeltsin att
ta fram en plan för hur övergången till marknadsekonomi skulle gå till. De fick
bara ett par månader på sig och den följde i stort sett planen som drogs upp av
Harvard-gruppen. Men hjälpen uteblev från USA och övriga Västvärlden. Jeffrey
Sachs oroade sig redan snart efteråt och sa i en intervju:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Jag är
orolig för att om väst ligger lågt nu och inte tydligt klargör att man är
villig att stötta omvandlingen så vinner inte de reformvilliga i Sovjet. Då
drabbas systemet av kaos, med enorma risker för Sovjets grannar och för hela
världen”<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I
dokumentären som gjordes 2016 ser Sachs tillbaka och minns hur ryske
finansministern Jegor Gajdar kom från ett möte med G7-länderna i november 1991.
Sachs hade matat honom med saker att kräva: skuldavskrivningar, bistånd och en
stabiliseringsfond. Gajdar kom ut från mötet med G7-ländernas besked: ”De sa
att om vi inte betalar våra skulder i tid så kommer de att stoppa all livsmedelshjälp”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Reformerna
genomfördes ändå. Med katastrofalt resultat. För den stora majoriteten alltså.
En liten klick som förstod möjligheterna tog för sig och blev vansinnigt rika,
blev oligarker.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Sachs hävdar
i dokumentären att USA:s makthavare var fast i kalla krigets tankemönster. Filmmakaren
Peter Löfgren berättar: ”Istället för att se det som en möjlighet att skapa
varaktig fred så tog man chansen att slutgiltigt krossa sin ärkefiende”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Sachs säger
själv: ”De såg kalla krigets slut som en chans att öka det amerikanska
inflytandet och tvinga bort Ryssland från Mellanöstern”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Andrei
Illarionov, f.d. rådgivare till Putin: ”De tog effektivt död på förhoppningarna
om en liberal och demokratisk utveckling av samhället och staten”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Affärsmannen
Boris Jordan, som själv blev rik på privatiseringsreformerna, är ingen vän av
bistånd klargör han i filmen utan störde sig mer på USA:s attityd:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Biståndet
var inte problemet, det var respektlösheten. Ryssland är ett tusenårigt rike.
De ser USA som en uppkomling, som vann kalla kriget, vilket de accepterade. Sen
körde USA över dem. Det var det som var felet. Jag tyckte det var sorgligt. Det
var en chans för världen att få med Ryssland i den europeiska gemenskapen.
Europa försökte. Men amerikanerna ville inte”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Den ryska
ekonomin gick mot bankrutt i slutet av 90-talet. Då steg en viss Vladimir Putin
in i bilden. Tog itu med oligarkerna, tog itu med kriminaliteten och hade tur
med oljepriset som sköt i höjden och gav inkomster som Ryssland inte varit i
närheten av förut. Den röda mattan var utrullad och bara att kliva in som den
store hjälte-tsaren.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Boris Jordan
beskriver entrén: ”Han [Putin] återgav landet sin värdighet, vilket är viktigt
för ryssarna. Han ställde ekonomin till rätta. Folk köpte bostäder, ägde företag.
Han byggde upp en medelklass. Listan är lång. Varför skulle han inte vara
populär?”<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Grigorij
Javlinskij: Kombinationen av att oljepriset steg, att reallönerna steg, att
Ryssland blev rikare än någonsin i historien och att man leddes av en fast hand
som skapade lag och ordning … Där är Putin-systemet, som bygger på det som
gjordes på 90-talet”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Jeffrey
Sachs avslutar filmen:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Man missade
en fantastisk möjlighet. 25 år senare betalar vi ett fruktansvärt pris för det.
Det är verkligen sorgligt”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det här är
alltså bakgrunden till det Ryssland under Putin som vi ser idag och den
grundmurning av misstro och förödmjukelsekänslor som präglat Putins
utrikespolitik i allt tydligare former ju längre han suttit vid makten.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I nästa
inlägg kommer jag in på relationen NATO–Ryssland under Putins långa period vid
makten.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><a name="_Hlk102472533"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Baserat till stor del på böcker enligt nedan:<o:p></o:p></span></b></a></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Alexander,
Y., & Prosen, R. [Eds.] (2015). <i>NATO: from regional to global security
provider</i>, Lexington Books.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Deni,
J. R. (2017). <i>NATO and article 5: The transatlantic alliance and the
twenty-first-century challenges of collective defense</i>. Rowan &
Littlefield.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Eichler,
Jan (2021). <i>NATO’s Expansion After the Cold War – Geopolitics and Impacts
for International Security</i>, Springer.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Webber,
M., Sperling, J. & Smith, M.A. (2021[2021]). <i>What's wrong with NATO and how
to fix it</i>. Medford: Polity Press.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></span></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></i></b><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-31691098947761300232022-05-04T09:45:00.001+02:002022-05-04T09:52:57.045+02:00NATO-frågan 1: En fråga med ett enda acceptabelt svar?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Rysslands
attack mot Ukraina har utlöst en febril aktivitet i de politiska korridorerna i
Sverige och Finland. Det är förstås naturligt. Den säkerhetspolitiska ordningen
är rubbad av en stormakts agerande i centrala Europa. Det kräver en ny analys
av säkerhetsläget och Sveriges roll i den helheten.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Men det som
förvånar mig är i första hand brådskan. Det tycks vara oerhört mycket viktigare
att det går snabbt att ta beslut än att det blir ett genomtänkt och noga
övervägt beslut. Dessutom går debatten i en riktning mot ett enda acceptabelt
svar, att Sverige ska gå med i NATO. Fortast möjligt dessutom. Denna för
Sverige så omvälvande fråga ska helst avhandlas på en kafferast och ve den som
säger emot.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Sverige
har haft fred i 200 år. Nu får det vara nog!”<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ja, detta
snappade jag upp på facebook och ger en komisk och raljant formulering av
argumenteringen för den plötsliga ivern.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Men just den
här feberivriga brådskan är oerhört stressande. Finns det över huvud taget
svängrum för debatt? <u>Finns</u> möjligheten att säga nej till svenskt
NATO-medlemskap? Är Socialdemokraternas bryderi nu endast vilka argument man
ska rada upp för sina väljare för att motivera varför man gjort en sådan
u-sväng i NATO-frågan? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det är något
högst osvenskt med denna ovilja att göra en noggrann analys och denna närmast
hysteriska iver att svinga beslutsklubban. Annars är vi världsmästare på
utredningar och remissrundor. Men i just den här frågan verkar det inte vara
viktigt alls med debatt och djup analys.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://i0.wp.com/kkrva.se/wp-content/uploads/2019/02/sverige-nato-flaggor.jpg?resize=800%2C533&ssl=1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="800" height="266" src="https://i0.wp.com/kkrva.se/wp-content/uploads/2019/02/sverige-nato-flaggor.jpg?resize=800%2C533&ssl=1" width="542" /></a></div><br /><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Frågans
tyngd verkar inte spela någon roll. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Mats Knutson
– som filtrerar snart sagt alla politiska debatter i public service – ger sin
analys i Rapport den 28 april:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Det
här är en stor fråga, en historisk fråga och ett historiskt beslut om Sverige
skulle gå med i NATO. Det skulle sätta punkt för en 200-årig period av militär
alliansfrihet, och dessutom en period som svenska politiker normalt brukar tala
om som en väldigt lyckosam period”<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det är ju en
analys det är svårt att motsäga. Så vad har då hänt som utlöst denna oerhörda
brådska och iver att ta detta enormt stora beslut?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Varför är
det så viktigt att det går fort? När allt talar för att vi borde tänka efter
ordentligt och göra noggrann analys av läget. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Linus
Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, framträdde i Svt:s
Agenda den 1 maj. Det finns ingen balans i NATO-debatten och det går alldeles
för fort, menar han. Idén om att det ”finns en lucka öppen” och att den kan
stängas om vi väntar ett halvår tror han inte på. Han tror det ”syftar till att
stressa människor”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Han delar
min oro för denna brådska.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Det är ett
beslut som kommer få konsekvenser under lång tid. Det kommer påverka våra barn
och våra barnbarn och deras barn osv. De kanske bli inblandade i krig på ett
eller annat sätt beroende på hur vi väljer”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Hagström
skrev en debattartikel 2015 där han argumenterade emot ett svenskt
NATO-medlemskap och fick kraftiga reaktioner efteråt. Både DN och Svd skrev på
sina ledarsidor i princip att han ”upprepade Kremls narrativ”. I sociala medier
kallades han ”naiv, Putin-kramare, landsförrädare, osv.”. Det gjorde honom
nyfiken på att undersöka vad för sorts debatt detta handlade om och studerade
350 olika debattartiklar och ledarsidor mellan 2014 och 2018. Även texter i
sociala medier togs med i underlaget och en del intervjuer av debattörer på
båda sidor. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Hagströms
forskning visar att det på sociala medier nästan enbart handlar om
personangrepp och inte om säkerhetspolitik alls. De som är emot NATO-medlemskap
utsätts dessutom för tio gånger så många personangrepp, visar hans forskning.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Vilka
som utsätts för flest personangrepp i frågan kan ge en fingervisning om hur den
dominerande åsiktskorridoren för närvarande är konstruerad och vad som ses som
den mest politisk korrekta åsikten. Min forskning kan därmed bidra till att
förklara varför antalet svenskar som är positiva till Nato ökade 2014–2018”,</span></i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> säger han i en artikel från ifjol på <a href="https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2020-10-22-kanslostyrda-argument-driver-den-svenska-natodebatten.html">FHS hemsida</a>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I Hagströms
vetenskapliga artikel <a href="https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/0010836720966376">”Disciplinary power: Text and body in the Swedish NATO debate”</a> visar han hur NATO-debatten har förts under åren efter den ryska
annekteringen av Krim och fram till 2018 och hur, för att citera direkt ur texten:
” […] </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">‘disciplinary power’ targets participants in the
debate by subjecting them to verbal and physical sanctions, enhanced levels of
self-disciplining and a host of difficult feelings”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det som var
tydligt för åren 2014–2018 är förstås nu upphöjt flera gånger och vanligtvis
sansade personer riskerar att dras med i en åsiktslavin som obönhörligt leder i
en enda riktning. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ett
demokratiskt land med yttrandefriheten inskriven i grundlagen bör kunna ha
högre i tak och åtminstone lyssna till vetenskapligt grundade argument.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Därför tar
jag mig friheten att föra fram sådana, som inte i egentlig mening har något
normerande syfte men som innehåller fakta att förhålla sig till i formandet av
en åsikt om vad som är klokaste beslutet just nu. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Något
självklart svar på den frågan finns inte. Frågan är, som Linus Hagström
dristade sig till att påstå i <a href="https://www.svtplay.se/video/33903094/agenda/agenda-10-apr-21-15-1?id=e3pGoZw">Agenda</a>, väldigt komplex. </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">”Det är
krångligt. Ju mer man läser om det desto krångligare är det liksom. Det är
enormt krångligt. Det är väl det som är mest frustrerande då, för en person som
mig, att debatten är så förenklad”</span></i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> (Linus Hagström i Agenda, Svt 1/5-2022).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det är omöjligt att veta
säkert vad som ska hända i framtiden. </span><span style="font-size: 12pt;">Men det
finns trots allt de som tidigare har siat om framtiden och förutspått ungefär
det som händer nu. Kanske finns det något att lära av dem? Jag tänker här på de
neo-realister som inom säkerhetspolitisk forskning i ett antal år har framfört
tankar om NATO och Ryssland och deras färd från avspänning efter kalla kriget
till dagens farligt laddade läge mitt i Europa.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Hur gick det
till? I ett par kommande inlägg här på bloggen kommer jag att titta tillbaka på
detta, med hjälp av vetenskapliga verk om NATO och dess förhållande till
Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-34570517144089184662022-03-04T12:45:00.000+01:002022-03-04T12:45:04.705+01:00Det här ändrar allt 3 – Kulturell och social bojkott ett kontraproduktivt vapen?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En stor lokal
nyhet har varit Norrtälje kommuns beslut att pausa vänortssamarbetet med ryska
Pskov. En kontakt som hållits levande i nästan trettio år. Det innebär exempelvis
att skolor inte längre håller kontakt med skolor i Pskov.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag blir
minst sagt lite fundersam på den här typen av åtgärder. Om nu Putins regim
stänger ned media som rapporterar kritiskt (eller faktabaserat) om kriget i
Ukraina och även börjat stänga ned tillgången till Facebook och BBC och
liknande så kan ju en kanal till folk i Ryssland vara de kulturella och sociala.
Lärare i ryska skolor har stort inflytande på vad barn lär sig om vad som
händer och om dessa lärare får influenser från vänortens lärare i Sverige så
har jag svårt att se att detta skulle skada. Snarare tvärtom. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
förvisso en kvistig fråga. Var går gränserna? Vilka är det man håller kontakt
med? Men att hålla kanaler öppna med vanliga människor i Ryssland är ju enda
sättet att nå dem snart. Annars ligger fältet öppet för ryska propaganda och
desinformation via regeringskontrollerade medier. Kanske har det inte så stor
inverkan att hålla vissa kulturella och sociala kanaler öppna men jag tror att
det gör större skada att klippa dem helt. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frankrikes president
Macron har för övrigt dessutom varit flitig att försöka hålla kontakt med Putin
och vill hålla den kanalen öppen även fortsatt. Detta har han fått en del
kritik för. Möjligen har man då glömt erfarenheterna från kalla kriget och
Kuba-krisen som framkallade behovet av att inrätta ”den heta linjen”, dvs. en
snabb telefonkontakt mellan USA:s och Sovjets styrande för att kunna avstyra
risken för kärnvapenkrig genom direkt dialog.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att
sportstjärnor stängs ute är mer begripligt. Nationsbeteckningarna är i sportens
värld oftast tydligt framträdande och när det gäller OS och andra stora
evenemang helt centrala och idrottarna blir viktiga symboler för staten vilket
också utnyttjas framför allt inför den inhemska befolkningen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men var ska
en gräns sättas? I<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Polen ströks verk av Sjostakovitj
och Tjajkovskij från programmet vid en musikfestival i Warszawa. Ett italienskt
universitet ställde också nyligen in en föreläsning om Fjodor Dostojevskij. Nu
backade de i och för sig då deras aktion fick stark kritik. Men det visar vartåt
det kan barka. Kanske blir man snart betraktad som Putin-kramare för att man
läser ”Brott och straff”?<o:p></o:p></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-48601157552112681302022-03-03T15:59:00.002+01:002022-03-03T15:59:57.831+01:00Det här ändrar allt 2 - Om Moderaternas flyktiga flyktingpolitik<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En engelsk
reporter rapporterar om flyktingsituationen i Ukraina i ett inslag som visas i
Svt:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Det här är
välbärgade medelklassmänniskor och inte flyktingar som försöker ta sig ifrån
områden i Mellanöstern”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zahera Harb,
journalist och forskare vid City University of London, kommenterar detta i
samma inslag:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Varför
skiljer sig människors lidande i Europa från det lidande som sker i
Mellanöstern eller Afrika? Varför ser vi inte att det lidande som en europé
upplever eller europeiska folkgrupper upplever inte skiljer sig från människors
lidande utanför det geografiska området?”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan
skulle mycket väl kunna ställas till Moderatledaren Ulf Kristersson. Vilket
också Anders Holmberg gjorde i Svt:s ”30 minuter” som nyligen hade Kristersson
som gäst.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Enligt Holmbergs
beräkningar så innebär EU:s massflyktsdirektiv som nu ska tillämpas för första
gången att Sverige troligen att få ta emot 80000 ukrainska flyktingar. Holmberg
försöker förmå Kristersson att klargöra om han tror detta kan bli verklighet. Kristersson
slingrar sig om siffran (som förstås inte heller kan fastställas i nuläget),
men säger ändå till slut:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Hur många
det än blir så ska Sverige tillsammans med andra EU-länder göra allt vi kan för
att hjälpa till”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Holmberg
påminner då om Moderaternas krav om ett volymmål för Sveriges mottagande av
asylansökningar på 5000 per år. ”Gäller inte det här nu?” undrar Holmberg.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kristersson:
”Det är klart att det är en <u>helt</u> annan situation när vi har ett krig och
krigsflyktingar i vår omedelbara närhet […] Det är en annan sak än att Sverige
ska vara det huvudsakliga målet för människor från en helt annan del av
världen”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han påminns
då om att vi hade krigsflyktingar som kom till Sverige även 2015 men säger att
”för mig är det två helt olika saker”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den moderata
hållningen att få ned flyktingmottagandet i Sverige gäller inte när det är krig
i Europa säger Kristersson sedan, men avslutar med att betona:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Vår
grundläggande migrationspolitik gentemot resten av världen, den måste ligga
fast”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kan det bli
tydligare än så? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det handlar
alltså inte om att ta hand om människor som flyr krig och umbäranden utan det
handlar om att ta hand om européer som flyr krig och umbäranden. Där är en
viktig skillnad i synen på människor som Moderaterna uppenbarligen hyser. Att
göra skillnad på människor och människor har tidigare i historien fått
fruktansvärda följder. Det känner de flesta till men det gäller att inte glömma
att den åtskillnaden kan göras med mjuk balsamröst likaväl som med brutalt
mördande. Det är bara ett visst kliv däremellan.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag säger
som Zahera Harb i Svt: ”Min poäng är följande: varför behandlar vi inte även
andra människor så?”<o:p></o:p></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-37417101175183296882022-03-03T09:52:00.002+01:002022-03-03T09:52:24.147+01:00Det här ändrar allt! – om Ukraina och Ryssland<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det som nu
händer i Ukraina är en tragedi med en tyngd som ökar för varje dag som går. Det
är alldeles uppenbart en tragedi för Ukraina och ukrainarna men också för
Ryssland och ryssarna, även om en del av dem verkar tro något annat.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det ändrar
allt för både Ukraina och Ryssland. Givetvis mest för ukrainarna vars vardag
har krossats för oöverblickbar framtid, vars familjer och vänner nu dödas och
lemlästas varje dag, vars hem ödeläggs och vars hembygd skjuts sönder och
samman.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
ändrar allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men det
ändrar också hur vi i utanför Ukraina och Ryssland kan tala om Ukraina och
Ryssland. Vissa ämnen kan inte längre debatteras på samma sätt. Dels för att
det inte längre känns lika viktigt, men också för att debattklimatet förändrats
till den grad att diskursens centrum förflyttats kraftigt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag har i
åtta år försökt kritisera Ukraina för dess sätt att hylla personer som hjälpte
tyskarna att mörda judar under andra världskriget. Ett obegripligt hyllande som
också Ryssland använder i sin retorik för att rättfärdiga kriget när de talar
om att avnazifiera Ukraina. Därmed gör Putin den kritiken till sin och använder
den till att brutalt attackera ett land och ett folk, och därmed gör han också
den diskussionen omöjlig att föra även om den är helt relevant.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
ändrar allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag har
också kritiserat Ukrainas sätt att hantera mordbranden i Odessa den 2 maj 2014
då ett fyrtiotal människor brändes inne i fackföreningshuset i Odessa av en
mobb utrustade med molotov-cocktails. Även Europarådet och FN-organet UNHCR har
riktat kritik mot Ukraina för dess ovilja att samarbeta med dem om frågan och dess
myndigheters försumlighet att utreda vad som hände då och att ställa förövarna
inför rätta. Det är också en helt relevant diskussion som nu omöjliggörs när
ryske utrikesministern Lavrov nämner Odessa-massakern som ett skäl att kasta
sig över hela Ukraina med en vettvillings framfart. Därmed har han också tagit
död på den diskussionen och den rättmätiga kritiken mot Ukraina. Det känns inte
längre lika viktigt och inte heller gångbart att driva över huvud taget. Inte
för lång tid framöver åtminstone, troligen aldrig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
ändrar allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag har även
riktat kritik mot Ukraina för dess sätt att driva igenom språklagar som riktat
sig mot det ryska språket. Trots att det inte är någon stor fråga för gemene
man i landet, utom för ett fåtal. En onödig provokation som bidrog till
skapandet av utbrytarrepubliker i Donetsk och Luhansk även om det inte var
avgörande. Detta är också något som Ryssland tagit fasta på och använder i sitt
försvar för krigföringen nu. Det är ännu en diskussion som Putin och hans
gelikar har tagit död på och begraver allt djupare för varje människa de tar
död på i Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det går inte
heller att föra fram ett ryskt säkerhetspolitiskt perspektiv för att nyansera
debatten om världsläget. En realpolitisk hållning som tjänade alla väl under
kalla kriget men som nu har punkterats av den ryska invasionen av Ukraina. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
ändrar allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Slutligen ändrar
det helt en jordmån för argument mot ett svenskt (och finskt) Nato-medlemskap.
Det har tidigare varit fullt rimligt att anföra att alliansfrihet varit en klok
säkerhetspolitisk ordning för Sverige och Finland att hålla fast vid eftersom
en sådan även tjänat Sovjetunionen/Ryssland vilket har påpekats av flera
sovjetryska politiker och militärer i efterhand eller i dokument som grävts
fram ur arkiven. Det har funnits en försiktighet att störa den världsordningen
från rysk sida eftersom den hållit Nato på större avstånd. Kan vi längre vara
säkra på den respekten? Jag är inte längre lika säker på det. Putin och hans
gelikar har därmed drivit oss närmare Nato än någonsin tidigare. Helt emot vad
de säger sig vilja motverka med sitt vansinniga krig mot Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här
ändrar allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag pausar
alltså all denna kritik. Dels för att den är omöjlig att föra i nuläget och för
en lång tid framöver antagligen. Men också för att den känns helt futtig och
oviktig när kriget rasar i landet. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiNZI76XKIoCgzWBKo7da6Pg5UW8Ay6y6_VuDsxduosDAytQX_M8oPVNIQxyKFOskBr3Su3m1NdlCPc9R5MsAWKDtBhw2_A-oNDHOOP7zGZ9Lup5hm5RZbuKnbyxmpwQ4S4BOrZlVSNdvbSPPO9BPtKhnLuMtSX5nB_juPeRydnzAT7g5QTBq6gl3GD=s4128" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4128" data-original-width="3096" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiNZI76XKIoCgzWBKo7da6Pg5UW8Ay6y6_VuDsxduosDAytQX_M8oPVNIQxyKFOskBr3Su3m1NdlCPc9R5MsAWKDtBhw2_A-oNDHOOP7zGZ9Lup5hm5RZbuKnbyxmpwQ4S4BOrZlVSNdvbSPPO9BPtKhnLuMtSX5nB_juPeRydnzAT7g5QTBq6gl3GD=s320" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto. Hans Wåhlberg. Stämningsbild från självständighetsdagen i augusti 2021. Hur blir firandet av nästa?</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag har
under flera år bott i Ukraina i olika omgångar. Först i Tjernivtsi och senast i
Kiev som jag lämnade i slutet av oktober. Det enda som betyder något nu är de
människor som jag lärt känna under dessa år och de platser jag sett och lärt
mig att älska. Hade jag varit kvar i Kiev hade jag varit ute på gatorna och
hjälpt till att bygga barrikader. Det finns inget försvar i världen för det som
Ryssland nu gör.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag kan inte
släppa tanken på alla platser jag fått lära känna och älska. På alla parkpromenader i Kiev. På Babij Jar som jag ägnat så
mycket möda för att uppmärksamma i artiklar och på min blogg. På Tjernivtsis
slitna charm med sitt österrikiska kulturarv och vackra läge vid foten av
Karpaterna. På Lvivs gamla stadsdel med sina kaféer och bakelser. På stränderna
i Odessa. På Charkivs fascinerande arbetarkultur och sovjetiska historia. På de
böljande solrosfälten. På Dnepr, denna smutsiga och giftiga orm som slingrar
sig från norr till söder genom landet. På den fridfulla Trukhaniv-ön som ligger
mitt i floden och ger svalka i sommarhettan med roddarklubben som oas. På den
skramliga tunnelbanan i Kiev och alla dess stationer som vi gjort till en sport
att besöka, en efter en. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Allt detta
är färska minnen som nu smutsas ned av den ryska aggressionen som förstör liv
för våra vänner som hukar i Kiev eller som tvingats lämna sina hem för (tillfälligt)
säkrare platser i landet eller utomlands. Jag kan inte släppa tankarna på alla dessa som hjälpt oss och öppnat sin famn för oss under åren. Mitt hjärta blöder
för dem och det är det enda som nu är viktigt. Jag ser mycket i svart just nu
och har svårt att styra mina tankar till annat.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det här ändrar
allt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag och min livskamrat,
som lämnade landet för två veckor sedan, hyr fortfarande en lägenhet i Kiev,
bara ett kvarter från presidentens administrationsbyggnader. Jag fick alldeles
nyss rapport från värden att lägenheten står kvar orörd. Frågan är bara om den
gör det imorgon?<o:p></o:p></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-58068751817021259602022-02-17T14:54:00.000+01:002022-02-17T14:54:01.742+01:00Ukrainas motståndsvilja i siffror – en bild av splittring <p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Världens
ledare tävlar nu om att uttala stöd för Ukraina och det ukrainska folket och om
att skicka vapen till landet för att användas mot tänkta ryska invasionsstyrkor.
Många har också betonat hur motståndsvilliga ukrainarna är. Jag har själv
utgått ifrån att en majoritet av det ukrainska folket på ett eller annat sätt
skulle motsätta sig en rysk invasion. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Igår
genomfördes också i Ukraina vad president Zelenskij proklamerade som en ”Day of
Unity” med flaggresningar och nationalsång på olika platser i landet. En
demonstration av folkets enighet mot det ryska hotet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://gdb.rferl.org/c3710000-0aff-0242-8120-08d9f1383afe_w1278_s_d2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="800" height="266" src="https://gdb.rferl.org/c3710000-0aff-0242-8120-08d9f1383afe_w1278_s_d2.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Ukrainian Presidential Press Office (AP). President Zelenskij sjunger nationalsång på "Enighetsdagen".</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En färsk <a href="https://www.kiis.com.ua/?lang=eng&cat=reports&id=1099&page=1">opinionsundersökning</a>
visar emellertid tämligen uppseendeväckande siffror om man betänker vad de
betyder. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är the
Kyiv International Institute of Sociology som genomfört undersökningen vars
resultat överraskar och stämmer till eftertanke. I nätversionen av publikationen
the Kyiv Independent beskrivs resultatet däremot enligt följande:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Poll: Majority of Ukrainians will actively
resist further Russian invasion”.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När man tittar
närmare framgår snabbt att detta är en sanning med modifikation.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan som
institutet ställt till respondenterna (OBS här att invånare i Krim och de
självutropade republikerna Donetsk och Luhansk inte deltagit) lyder enligt
följande:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">"In the event of an armed intervention by
Russia in your city or village, would you take any action and if
"yes", which ones?"<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När frågan
ställdes i december 2021 blev frågan besvarad med ja av 50,2 % av de
tillfrågade vilket nu har stigit till 57,5 %. Det är alltså en majoritet som
svarat att de skulle agera på något sätt, men ingen överväldigande majoritet. De
som kunde tänka sig att bjuda väpnat motstånd utgjorde 37,3 % medan 25 % hellre
deltog i civilt motstånd. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bland dem som
inte säger sig vilja bjuda motstånd har 12,4 % sagt att de skulle söka sig till
en säkrare region medan 7,5 % skulle ta sig utomlands. Den största gruppen är
dock de som inte skulle göra något alls. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Den utgör
17,9 % av de tillfrågade. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Regionala
skillnader är också stora. I västra Ukraina är det 72,2 % som vill göra någon
form av motstånd medan motsvarande siffra i östra Ukraina är 30,5 %. Det är
dessutom en minskning sedan december-undersökningen. Då är alltså inte de
självutropade republikerna Donetsk resp. Luhansk inräknade och inte heller Krim,
vilket sammanlagt handlar om drygt tio procent av landets befolkning. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">OM Ukraina
nu fortfarande räknar in dessa områden som ukrainska? Det gör de ju i alla
möjliga sammanhang, men ibland får man intrycket att befolkningen i dessa
områden inte räknas in i kalkylen, endast landområdet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När president
Macron nyligen föreslog för ukrainska presidenten Zelenskij att han borde
inleda dialog med de självutropade republikerna Donetsk resp. Luhansk
avfärdades detta som en eftergift för ett ryskt narrativ om konflikten i östra
Ukraina som en intern historia. Enligt Ukraina är det Ryssland som invaderat
och ockuperar dessa självutnämnda republiker och någon intern konflikt vill man
således inte höra talas om.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Enligt min
mening är just det ett av de största hindren för en fredlig lösning för Donetsk
och Luhansk. Befolkningen där har de facto andra uppfattningar och värderingar
än vad som dominerar i västra delarna av landet. Ryssland uppmuntrar och
förstärker en del av de här uppfattningarna naturligtvis men de finns där och
de fanns där från början 2014 efter Euromajdan och de bubblade över i väpnat
motstånd efter mordbranden i <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2018/05/glom-inte-odessa-2-maj.html">Odessa</a> i maj 2014 då Euromajdan-anhängare brände
ned fackföreningshuset i Odessa med åtminstone 48 dödsoffer som följd, antingen
innebrända eller ihjälslagna när de hoppat från fönster, alternativt ihjälklubbade
av Euromajdan-anhängarna utanför.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Så länge den
ukrainska regeringen och presidenten ignorerar befolkningen i Donbass och deras
sätt att värdera och resonera så kommer motståndsviljan mot Kiev att förbli
större än mot Ryssland. Vem minns nu (eller tog ens notis om) de som ställde
sig framför ukrainska tanks i Kramatorsk och Mariupol och andra ställen i Donbass
och bad soldaterna vända hem till kasernerna? Det var vanligt folk boende i
Donbass. Händelserna skildrades på plats av framför allt Vice News som var bland
få filmande journalister som rörde sig fritt i området då och som lyckades
fånga stämningarna på båda sidor. Att det rörde sig om en intern konflikt till
att börja med råder inget tvivel om, oavsett hur den sedan utnyttjades och
förstärktes av ryska krafter.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om detta må
man ju tycka vad man vill men går inte att bortse ifrån om man vill nå en
lösning som kan accepteras av alla inblandade. Ukraina kan inte längre stoppa
huvudet i sanden och låtsas som att Donbass är som vilken annan ukrainsk region
som helst. Ska den återbördas för gott med Ukraina måste befolkningen följa
med. Det kräver att det ukrainska styret tar hänsyn till deras röst och är beredda
till kompromisser och inte bara skicka tanks och nya trupper. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Det
är, som ITV-reportern i ett av klippen nedan säger: ”[…] <i>a curious way to persuade
ordinary people they have a future within Ukraine”</i><o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Youtube-klipp
för den som glömt upprinnelsen till dagens läge och tvivlar på om det verkligen finns en intern konflikt och diametralt motsatta narrativ:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=y_gTtbb6BJs">Channel 4</a> rapport från Donetsk den 23 februari, alldeles efter att Janukovytj flytt
landet och Euromajdan-demonstrationen lett till ett maktskifte i Kiev.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Ukrainska
trupper i Slovjansk ger upp sina vapen och andra förband gör halt utanför Kramatorsk, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=VNig07RtWxA">Vice News</a> i april 2014.</span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Protester
i Donetsk, ont blod rörts upp av Odessa-mordbranden, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=1BSSocdQor8">Vice News</a> 6 maj 2014.</span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Strider i
Mariupol rör upp ilska hos befolkningen (<a href="https://www.youtube.com/watch?v=bQ5H9S2pv08">ITV-rapport</a> 10 maj 2014).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Segerdagen
9 maj i Donetsk och reaktioner i Mariupol på sammandrabbningarna med ukrainska Nationalgardet, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=dlSzewPMhD4">Vice News</a> 11 maj 2014.</span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-47959045332831258942022-02-16T16:00:00.009+01:002022-02-17T09:02:15.969+01:00Ukraina update - vad händer nu?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Nej, det lär
inte bli någon rysk invasion av Ukraina idag. Spådomen att något skulle hända
just den 16 februari har hängt i luften ett par dagar innan, men mycket tyder
på att ryska militära enheter dras tillbaka snarare än tvärtom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Detta har
ännu inte bekräftats menar framför allt USA:s president Biden och Nato:s <a href="https://www.pravda.com.ua/news/2022/02/15/7324085/">Stoltenberg</a>,
men de har heller inget att komma med som visar på motsatsen. Min gissning är
att det Ryssland ville var att göra ett ”statement”, en markering av sin
närvaro och kapacitet, och nu är den gjord. Jag gissar också att USA:s och Nato:s
respons har varit till stor del en markering i sig. Det är ett retoriskt spel
där det gäller att visa några kort men inte alla.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Svårt alltså
att veta vad den ene vet eller bara gissar om den andre och vice versa.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Hur som
helst har ukrainske presidenten Zelenskij proklamerat en ”enighetsdag” idag.
Flaggor hissas och nationalsången har sjungits. En sorts markering i sig även
om just ukrainarna själva verkar ha tagit uppgifterna om en kommande invasion
med större lugn än de flesta. Krogarna var fullbokade den 14 februari på ”Alla
Hjärtans Dag”. Livet har fortsatt ungefär som normalt alltså.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Förutom
bland en del ukrainska politiker. Pinsamt nog för president Zelenskij har hela
23 parlamentsledamöter, varav ett flertal från presidentens eget parti, <a href="https://kyivindependent.com/uncategorized/ukrainian-oligarchs-businessmen-leave-country-en-masse/">lämnat landet </a>av rädsla för vad som komma skall. Presidenten gick ut med en
offentliggjord uppmaning till dem att komma tillbaka. Det är oklart om de hann
tillbaka i tid för att sjunga nationalsång på ”Enighetsdagen”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I söndags
uttryckte ukrainske ambassadören i London, Vadym Prystaiko, att det fanns en
möjlighet att Ukraina skulle kunna ge en utfästelse att inte gå med i Nato,
vilket ju varit ett ryskt krav i det diplomatiska spelet. Villkoret skulle vara
”om det avleder en rysk invasion”. Naturligtvis ett märkligt uttalande av en
ambassadör i UK och han fick snabbt <a href="https://www.reuters.com/world/europe/ukrainian-ambassador-uk-clarifies-nato-remarks-2022-02-14/">backa</a> från uttalandet och kom istället
tillbaka och sa i en tweet att:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“People in Ukraine want to live their lives in peace
and quiet, feeling safe in their country. NATO is the only way to have it in
our part of the globe”.<o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">En
enig front mot Ryssland?<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Samtidigt
har det ofta uttryckts att EU och USA står eniga mot Ryssland och vid Ukrainas
sida. Skrapar man lite på ytan verkar det inte alldeles solklart.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Den
brittiske premiärministern <a href="https://www.independent.co.uk/news/uk/politics/russia-ukraine-invasion-boris-johnson-warning-b2014695.html">Boris Johnson </a>uttalade sig i måndags och sa med sin vanliga
”analytiska skärpa” att bevisen för en rysk invasion av Ukraina var ”pretty clear”
och kunde komma inom 48 timmar. Han uppmanade också europeiska länder (räknar
kanske inte in UK längre till dessa?) att hitta alternativa energikällor och
göra sig redo att införa ekonomiska sanktioner mot Ryssland.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Brittiske
utrikesministern Liz Truss <a href="https://www.politico.eu/article/uk-foreign-secretary-britain-not-commit-ukraine-refugees/">uttalade sig</a> också igår om att en rysk invasion
kunde vara att vänta men ville samtidigt inte göra några utfästelser om att UK
skulle komma att ta emot flyktingar från Ukraina om kriget skulle bli
verklighet.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Mängder av
ambassadsfolk har nu lämnat Kiev och USA har officiellt flyttat sin ambassad
till Lviv. Det kanske är säkerhetsåtgärder som ambassader bör vidta i lägen som
dessa men det har grymtats lite i ukrainska korridorer om det här sättet att
sjappa från scenen när det hettar till, samtidigt som man önskar Ukraina ”lycka
till” ungefär. Även inom<a href="https://euobserver.com/opinion/154356"> EU-kretsar</a> råder delade meningar om det kloka i att rymma fältet.<o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det framstår
också tydligt att den anglo-amerikanska hållningen gentemot det ryska
perspektivet på säkerhetsläget inte är densamma som den fransk-tyska.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Tyske
förbundskanslern Olaf Scholz var nyligen på besök i Kiev och fokuserade då på
Minsk-överenskommelsen och hävdade att president Zelenskij snart skulle komma
att presentera en plan för att inför någon form av ”specialstatus” för Donbass.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Franske
presidenten <a href="https://kyivindependent.com/national/sources-germany-france-ask-zelensky-to-comply-with-russias-spin-of-minsk-agreements/">Macron</a> lär också, enligt ukrainska regeringskällor, ha försökt
övertala Zelenskij att öppna en dialog direkt med representanter för de självutropade
republikerna Donetsk och Luhansk.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Något som
Ukraina vägrat hittills eftersom det skulle vara detsamma som att erkänna att
det handlar om en inbördes konflikt, medan det ukrainska narrativet hävdar att
det är en ensidigt rysk aktion som ligger bakom konflikten i Donbass. En
hållning som har låst hela situationen eftersom det ju de facto fanns ett
missnöje med Kiev-regeringen i botten hos en stor del av befolkningen i Donbass
åtminstone när konflikten bröt ut 2014.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Förbundskansler
<a href="https://www.theguardian.com/world/live/2022/feb/15/ukraine-crisis-scholz-heads-to-moscow-as-us-tells-citizens-in-belarus-to-leave">Scholz </a>har också varit i Moskva där han stod för ett annat lite märkligt
uttalande då han försäkrade att så länge han själv och Vladimir Putin satt vid
makten skulle inte Ukrainas inträde i Nato finnas på agendan.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Vad Ryssland vill<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Just
Nato-inträdet har ju varit det röda skynket för Ryssland och Putin lär ha sagt
att han vill ha <a href="https://www.pravda.com.ua/news/2022/02/15/7324110/">garantier</a> för att Ukraina inte går med. Han vill förhandla
fredligt om saken dock men utan att ha fått någon som helst respons annat än
att kravet är ”oacceptabelt”. Det sägs ofta att alla länder måste få bestämma
själva hur de ska agera men samtidigt kan ju även Nato bestämma själva vilka
som ska bli medlemmar. Så frågan är egentligen inte given om man ser saken på
det sättet. Ukraina vill ju väldigt gärna bli medlemmar i EU också men måste
godkännas som medlem av samtliga medlemsländer. Det finns alltså inget som gör
att Ukraina kan bestämma vad de vill i det fallet heller. Det är upp till EU
såväl som Nato att avgöra om de vill acceptera Ukraina som medlemmar. </span><span lang="EN-GB" style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Något som ofta glöms bort i debatten.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ryska
parlamentet har också nyligen tagit ett beslut att <a href="https://kyivindependent.com/national/breaking-russian-parliament-votes-to-recognize-donbas-militant-republics/">erkänna </a>de självutropade
republikerna Donetsk respektive Luhansk som självständiga stater. Det är nu upp
till Putin att godkänna beslutet vilket han knappast lär göra eftersom det
skulle bryta mot den Minsk-överenskommelse han själv ofta hänvisar till bör
följas.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Donbass nyckeln<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det är
ganska uppenbart att om parterna vill föra samtal om säkerhetsläget så är det i
Donbass och Minsk-överenskommelsen de bör ta sin utgångspunkt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Över
huvud taget bör det ligga i allas intresse att något händer i Donbass som kan
bryta det dödläge och frusna frontkrigföring som pågått i flera år.
Befolkningen som är kvar i regionen lever i en ständig spänning och en nedbrytande
vardagsmisär.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Detta bör
vara alldeles glasklart oavsett om man anser att det handlar om en intern
konflikt eller om den ensidigt är orsakad av Ryssland.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="background: white; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-12142779477237371362022-02-12T15:18:00.004+01:002022-02-12T15:18:30.087+01:00Ukraina update – vem vet vad?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det har nu åtminstone
sedan årets första dagar spekulerats i en rysk invasion av Ukraina. En
intressant notering är hur man i svensk press brukar tala om just ”rysk
invasion” medan man oftast i utländsk press talar om ”further invasion”. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Framför allt
gör man det i Ukraina eftersom de i många år hävdat att Ryssland invaderat och
ockuperat Donetsk och Luhansk. Detta är förvisso en sanning med modifikation
men det är flera år sedan nu som man från officiellt ukrainskt håll övergick
från att tala om att man drev en ”anti-terrorist-aktion” i östra Ukraina till
att man började beskriva det som ett ”krig mot Ryssland”. Därmed kan man ju
inte säga sig vara rädda för en invasion. Den har ju redan skett enligt den
officiella ukrainska synen. Det här har också president Zelenskij framhållit i
en del tal under januari månad.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det känns
viktigt att påpeka det här först eftersom det kan förvirra att läsa svensk respektive
utländsk press om läget. Den som inte känner till skillnaden kan tro att
invasionen (som svensk press hela tiden talar om) har inletts. Det har den
inte, men rykten surrar oroande envist nu och min farhåga är att de spär på
risken för krig och därmed blir självuppfyllande. Spänning, osäkerhet och rädsla
är inga bra kamrater vid förhandlingsbord och vid gränsbevakningar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Militär
uppladdning båda sidor - Rykten och fakta</span></i></b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Just nu går
det en mängd olika rykten, och obekräftade uppgifter pumpas ut över världen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Varannan dag
säger Biden att kriget kommer snart och varannan dag går en annan officiell
företrädare för USA ut och försöker tona ned det hela. Eller till och med i princip parallellt. Igår försökte Vita Husets säkerhetsrådgivare Jake Sullivan<a href="https://www.wpbstv.org/white-house-downplays-reports-of-imminent-russian-attack-on-ukraine/"> tona ned</a>
oron för en förestående rysk attack medan <a href="https://kyivindependent.com/national/us-warns-that-russia-could-attack-ukraine-at-any-moment/">Biden</a> gick ut och talade om ”a
further invasion any moment”. Även USA:s utrikesminister <a href="https://edition.cnn.com/2022/02/11/politics/blinken-ukraine-russia-quad-melbourne/index.html">Blinken </a>talade om att
en rysk invasion ”could begin at any time”, även under vinter-OS.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ukrainas president
Zelenskij däremot har tidigare bett USA tona ned sin oro. Den skadade den
ukrainska ekonomin, menade Zelenskij. Nu har även den turkiske utrikesministern
<a href="https://www.aa.com.tr/ru/%D0%BF%D0%BE%D0%BB%D0%B8%D1%82%D0%B8%D0%BA%D0%B0/%D1%87%D0%B0%D0%B2%D1%83%D1%88%D0%BE%D0%B3%D0%BB%D1%83-%D0%BC%D0%B5%D0%B3%D0%B0%D1%84%D0%BE%D0%BD%D0%BD%D0%B0%D1%8F-%D0%B4%D0%B8%D0%BF%D0%BB%D0%BE%D0%BC%D0%B0%D1%82%D0%B8%D1%8F-%D0%B7%D0%B0%D0%BF%D0%B0%D0%B4%D0%B0-%D0%B2%D1%80%D0%B5%D0%B4%D0%B8%D1%82-%D1%83%D0%BA%D1%80%D0%B0%D0%B8%D0%BD%D0%B5/2498580">Mevlut Cavusoglu</a> uttalat samma sak och sagt att ”megafon-diplomati” och att
situationen är allvarligt men inte ”skräckinjagande” som väst hävdar. Här ska
sägas att Ukraina har mycket affärer ihop med Turkiet, liksom f.ö. Ryssland. Den
ekonomiska oron har tidigare varit mer framträdande än oron för militär
eskalering.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">The Kyiv
Independent meddelade för ett par dagar sedan helt kort att Ryssland ser ut att
planera en blockad av Azov-sjön (innanhavet från Krim och längs ukrainska sydostkusten
bort mot ryska Krasnodar) för civil trafik eftersom de tänkt hålla
militärövningar där mellan 13–19 februari. Den enda källa de hade för detta var
ett <a href="https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=4565197450276099&id=100003576664760">facebook-inlägg</a>. Det ligger f.ö. i deras dagliga nyhetsbrev under rubriken ”Russia´s
War Against Ukraine”, apropå det ovan sagda. Samma publikation rapporterade
dagen efter (11 februari) att ukrainska hamnmyndigheter också gått ut för att
informera fartyg om att inte styra in i Azov-sjön. Återigen hänvisar de dock
bara till en facebook-sida vars innehåll är låst (?). <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Senare igår
kom dock ett meddelande från den <a href="https://kyivindependent.com/national/ukrainian-coast-guard-russia-confirms-it-will-not-block-azov-sea-traffic-for-exercises-2/">ukrainska kustbevakningen</a> att de fått försäkringar
från rysk sida att dessa </span><u style="font-size: 12pt;">inte</u><span style="font-size: 12pt;"> har för avsikt att blockera infart till
Azov-sjön.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Helt säkert
är dock att det den 10 februari inleddes en <a href="https://www.bbc.com/news/world-europe-60327930">militärövning</a> i Belarus, med både
ryska och vitryska styrkor. Det har lett till spekulationer om en kommande
invasion även därifrån.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Samtidigt
strömmar vapen in till Ukraina. <o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Igår
bekräftades från litauiskt håll att de skulle skicka Stinger-missiler till
Ukraina och de har också aviserat att de förbereder att ta emot upp till 30
tusen ukrainska flyktingar om så skulle behövas.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ukraina har
nu fått, enligt deras <a href="https://www.kmu.gov.ua/news/denis-shmigal-nashi-partneri-vzhe-spryamuvali-v-ukrayinu-vijskovu-oboronnu-dopomogu-majzhe-na-15-mlrd">regeringssidor</a>, militärt bistånd till ett värde av 1,5
miljarder USD av olika västländer som USA, UK, Kanada, Estland, Polen och Tjeckien.
Samt även Tyskland, hävdar regeringssidan. Något som verkar märkligt då
tyskarna offentligt och upprepade gånger hävdat att de inte skickar vapen till
krigförande länder. Det har de fått mycket skäll för i Ukraina och även i
Sverige rynkas det på näsan ibland trots att vi haft samma princip sedan många
årtionden tillbaka.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">USA tänker
också skicka ytterligare trupper <a href="https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-usa-troops-exclusive/exclusive-u-s-to-send-3000-additional-troops-to-poland-officials-say-idUKKBN2KG1WY">till Polen</a> och Nato lär överväga att<a href="https://www.sueddeutsche.de/politik/konflikte-nato-truppenausbau-weisses-haus-plant-verbuendeten-schalte-dpa.urn-newsml-dpa-com-20090101-220211-99-74318"> skicka extra trupper</a> även till Rumänien, Bulgarien och Slovakien.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Evakueringar
redan igång<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">På bara
några dagar har också <a href="https://euobserver.com/world/154352">talet om evakuering</a> av utländska medborgare från Ukraina
eskalerat och i en del fall redan påbörjats. Flera länder har redan uppmanat
sina medborgare att lämna landet. Förutom USA och UK sedan tidigare har nu även
Lettland, Estland, Danmark, Norge, Nederländerna, Israel, Japan och Sydkorea
gjort detsamma.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag vet att
europeiska länder redan börjat evakuera familjer till EU-personal i Ukraina. Än
så länge gäller det <a href="https://nationalpost.com/pmn/news-pmn/european-commission-not-evacuating-staff-from-ukraine-official">inte EU-personalen</a> men dessa har ändå väskor packade och
har uppmanats att hålla sig förberedda för evakuering.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Amerikanska
trupper i Polen <a href="https://www.wsj.com/articles/white-house-approves-plan-to-help-americans-leaving-ukraine-if-russia-attacks-11644413069">står redo</a> att hjälpa amerikanska medborgare om Ryssland skulle
angripa Ukraina. Trupperna är <u>inte</u> auktoriserade att gå in i Ukraina men
tänker sätta upp tältläger, checkpoints och andra faciliteter på polska sidan
av ukrainska gränsen.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det som
oroar lite mer är kanske att även Ryssland överväger (OBS) att kalla hem icke
nödvändig ambassadspersonal från Kiev. Det skulle ju kunna ses som en
bekräftelse på misstankarna om ett kommande krig. Men troligen är det ett
diplomatiskt spel. Utrikesministern Lavrov har uttryckt det som en
försiktighetsåtgärd eftersom USA och UK vidtagit samma åtgärd vid sina
ambassader. ”Kanske förbereder anglosaxarna något eftersom de evakuerar sin
personal”, lär han ha sagt enligt <a href="https://tass.ru/politika/13668299">TASS</a>. Ett sätt att försöka kvittera den
västliga oron.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fredsmäklare?<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
<a href="https://www.theguardian.com/world/2022/feb/09/most-europeans-want-to-stand-with-kyiv-against-moscow-poll-suggests">opinionsundersökning</a> i sju europeiska länder gav resultatet att en majoritet
tror att en rysk fullskalig invasion av Ukraina kommer under 2022 och över 60 %
önskade att Nato och EU ska engagera sig militärt i ett sådant eventuellt krig.
54 % menade att USA borde gå in och 43 % att deras eget land borde göra det.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Lyckligtvis
är deras makthavare inte lika pigga på att kriga. EU:s samtliga medlemsländer
har samlats bakom en <a href="https://www.politico.eu/article/eu-diplomacy-talks-russia-deescalation/">uppmaning/vädjan</a> till Ryssland att dra tillbaka sina
trupper vid gränsen och betonar sin önskan att lösa meningsskiljaktigheterna
via dialog och mer diplomatiska samtal.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Faktum är ju
att Ukraina och Ryssland faktiskt <a href="https://www.eurointegration.com.ua/news/2022/02/11/7133844/">pratar</a> med varandra under medling från just
Tyskland och Frankrike vars president Macron är en av få i västvärlden som
säger sig ha viss förståelse för den ryska hållningen och oron för Nato. De
s.k. Normandie-samtalen förs nu mer intensivt än på många år. Än så länge utan
några genombrott, men det diplomatiska samtalet förs. Det är uppenbart att
ryssarna vill att något ska hända med den frusna konflikten i Donbass och
naturligtvis vill man att lösningen ska vara till rysk tillfredsställelse.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kremls
talesman <a href="https://nv.ua/ukr/world/geopolitics/pyeskov-vidreaguvav-na-vizit-makrona-do-kiyeva-ostanni-novini-50215152.html">Dmitrij Peskov</a> höll också nyligen med franske presidenten om att det
enda sättet att stoppa ett krig är genom att fullt ut implementera
Minsk-avtalet men menade samtidigt att president Zelenskij inte har svarat upp
mot önskemålen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Idag sägs
det att Biden, liksom även president Macron, ska ha ett telefonsamtal med Putin
om läget. <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Förhoppningsvis
kan spänningen släppa något. Annars riskerar det hela att bli till en
självuppfyllande profetia. Ett skott över gränsen kan räcka som provokation och
sätta igång något som kommer att bli oerhört svårt att dra tillbaka och ge
oöverskådliga skador för alla inblandade för lång tid framöver.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den stora
frågan är alltså om USA/Nato vet något som man inte vill avslöja av flera skäl
(skydd av källor eller underrättelse-förmåga t.ex.)? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Eller har de egentligen ingen aning och lanserar hela alarm-offensiven som ett sätt att försöka avskräcka ryssarna att gå ett steg
längre? Just in case.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-89263575137899895622022-01-31T10:13:00.004+01:002022-01-31T10:13:32.564+01:00Ukraina kyler ned medan Pentagon eldar på<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att
världsläget är spänt just nu är väl ingen överdrift. Ryssland samlar trupper
längs Ukrainas gräns och ställer krav på Nato att inte släppa in Ukraina som medlemmar.
Det är enligt mitt sätt att se ett prov på aggressiv diplomati. Inte så angenämnt
förstås och det finns mycket att säga om det. Det mesta som sägs är dock att
kriget snart är här och att fler soldater och vapen behövs i området. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I USA:s
försvarsborg Pentagon säger exempelvis generalen <a href="https://www.nytimes.com/live/2022/01/28/world/ukraine-russia-news#russia-has-enough-troops-and-equipment-at-ukraines-borders-to-invade-the-whole-country-the-pentagon-says">Mark A. Milley</a> att Ryssland
samlat tillräckliga styrkor för att ta hela Ukraina och tillägger att ”vi måste
gå tillbaka till kalla kriget för att se någonting liknande den här magnituden”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Då menar han
väl avseende Ryssland antar jag eller har glömt bort <a href="https://sgp.fas.org/crs/mideast/RL31763.pdf">uppladdningen</a> inför
invasionen av Irak 2003, då ungefär dubbelt så många soldater och mängder av
tanks, hangarfartyg och stridsflyg samlades i Kuwait för att kuva Saddam
Hussein och leta massförstörelsevapen som inte fanns.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Washington rapporterar, hänvisande till vad de kallar “anonyma källor”, att Ukraina flyttat känsliga arkivmaterial
och utrustning från Kiev till västra Ukraina och <a href="https://www.reuters.com/world/europe/exclusive-russia-moves-blood-supplies-near-ukraine-adding-us-concern-officials-2022-01-28/">Reuters</a> talar om att Ryssland
laddat med blodreserver nära ukrainska gränsen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
ukrainske vice försvarsministern däremot förnekar detta helt i ett fb-inlägg:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Den här
informationen är inte sann. Sådana ´nyheter´ är del av informationskrig och
psykologisk krigföring. Syftet med sån här information är att sprida panik och
skräck i vårt samhälle”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
ukrainske försvarsministern Oleksij Reznikov verkar också, åtminstone på ytan,
ta det mer iskallt. De ryska truppernas antal är inte mycket större än de var
våren 2021 <a href="https://kyivindependent.com/hot-topic/defense-minister-downplays-russias-threat-says-its-similar-to-that-of-spring-2021/">säger han</a> i ett tal till ukrainska parlamentet i fredags och
fortsätter:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Antalet
då och nu är liknande, men [Västvärldens] reaktioner är oproportionerliga”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">På liknande
vis går också ukrainske presidenten Zelenskij ut och manar omvärldens media att
inte orsaka rädsla för rysk eskalering. Det skedde vid en presskonferens i
fredags inför ett stort antal utländska journalister och är ett mycket
intressant uttalande. Han säger, enligt Kyiv Independent, att situationen inte
är mer pressande än i april och att USA överdriver när de hävdar att en
invasion är nära förestående. Han menar också (lite kaxigt av den forne
komikern) att han har bättre förståelse för situationen än andra världsledare. </span><span style="font-size: 12pt;">Förvisso är
han ju ledare för Ukraina så det kan väl ligga något i att han vet lite om
landets situation. Men han menar att det alltid finns risker för vad han kallar
”proxy war”. Men han delade också ut en <a href="https://kyivindependent.com/national/zelensky-calls-on-other-countries-media-to-not-cause-fear-about-russian-escalation/">hård passning</a> till den samlade pressen:</span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”They’re saying ‘the war is tomorrow’ – this
causes panic on the market and elsewhere”.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hans största
oro tycks gälla den ukrainska ekonomin och uteblivna investeringar i landet,
orsakat av den enligt honom onödigt eskalerade krigsoron. Det kan man ju tycka
är ett krasst tänkande men säger ju också något ganska tydligt. Den största
oron i Ukrainas högsta ledning gäller nu ekonomin, inte invasionshot. Det här
måste ju ändå media och politiska kommentatorer väga in i sin analys avseende
läget just nu längs den ukrainsk-ryska gränsen. Men frågan är om någon sådan
görs? Det verkar i Sverige mest gå på magkänsla än hjärnaktivitet tycker jag.<o:p></o:p></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiIIO_5GH-MXmbRBFlxAMoU1pr9MkDFKp-KaovrSvVYXOYARZDF3ZegF5QkX6hyAKOcSnrY8nly2gnMKcd7Quma838Kvj4SGdI2DTxOKdAngU_oCwXpGkIwmAsXvsaUGTGARZmNVY8wE76fPbIrhKJL8q2SI4wKzjYMHHIacxJ1kmrDupEH3GE8024S=s4128" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3096" data-original-width="4128" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiIIO_5GH-MXmbRBFlxAMoU1pr9MkDFKp-KaovrSvVYXOYARZDF3ZegF5QkX6hyAKOcSnrY8nly2gnMKcd7Quma838Kvj4SGdI2DTxOKdAngU_oCwXpGkIwmAsXvsaUGTGARZmNVY8wE76fPbIrhKJL8q2SI4wKzjYMHHIacxJ1kmrDupEH3GE8024S=s320" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Den gamla "vänskapsbågen" Ukraina-Ryssland som uppfördes 1982-3 är numera försedd med en spricka. Kanske en kompromiss efter att ha diskuterat nedmontering helt för några år sedan? Men står där än som en ironisk kommentar till det samtida läget länderna emellan.</td></tr></tbody></table><br /><p class="MsoNormal"><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den mesta energin går till att elda på med skräckscenarior, som Expressens rubriksättning
den 17 januari: ”Teorin: Så kan Ryssland ta Gotland”. En artikel som innehöll
en vittgående spekulation om vilka förband som skulle ingå och hur det hela var
upplagt. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om man la
mer energi på att tala om alternativa fredliga lösningar vore det välgörande för det spända
läget. Återigen är det ukrainske presidenten Zelenskij som manar till besinning.
På presidentens <a href="https://www.president.gov.ua/news/volodimir-zelenskij-proviv-telefonnu-rozmovu-z-emmanuelem-ma-72601">hemsida</a> säger han (ungefär) så här:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><i>”Medan det är
ett gynnsamt klimat för dialog måste vi fylla vår tid med möten och
förhandlingar. Så länge som diplomatiska ansträngningar fortsätter så minskar
risken för ytterligare eskalation”.</i><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han har haft
telefonkontakt med sin franske kollega Emmanuel Macron som båda vill skynda på
Normandie-samtalen om fred i östra Ukraina och samtalen mellan Ukraina,
Ryssland, Frankrike och Tyskland. <o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan är om
Zelenskij tröttnat lite på den amerikanska aggressiva retoriken? Det är en
spricka som åtminstone från amerikanskt håll diskuteras med rynkade pannor just
nu. <a href="https://edition.cnn.com/2022/01/28/politics/president-joe-biden-zelensky-putin-russia-ukraine/index.html">CNN</a> talar om en från ukrainsk sida ”ökad frustration över den eskalerande
amerikanska retoriken”. Zelenskij lär i ett telefonsamtal uppmanat Biden att ”tona
ned sin retorik”. Amerikanarna är nu sura för att det ”underminerar Bidens
hårda linje”. Det är förstås enklare att vara tuff när man sitter många hundra
mil från det tänkta slagfältet kan man ju tycka.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det allra
bästa<i> Sverige</i> kunde göra i nuläget är att göra allt för att medla i
konflikten. Det kunde göras tillsammans med Finland exempelvis, som har gott om
erfarenhet av att handskas med grannen österut. Se till att dialog fortsätter
istället för att göra fåfänga försök att stärka Gotlands försvar i brådrappet
efter att han <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2014/04/svenskt-invasionsforsvar-20.html">monterat ned</a> det nästan helt (f.ö. på inrådan av bland andra
amerikanska rådgivare som hellre ville vi skulle till Afghanistan och andra
krigshärdar utanför Europa).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men här
finns förstås en annan agenda från vissa håll. Nämligen att elda på för ett
svenskt medlemskap i Nato. Något som <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Or0GVb/bombliberalerna-star-och-skaller-under-fel-trad">Jan Guillou</a> ironiserar över i Aftonbladet
i helgen. Alltid kul när han vässar pennan och denna gång skriver om ”bombliberalerna”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-22554824325411775182022-01-25T16:17:00.004+01:002022-01-25T16:17:52.876+01:00På östfronten intet nytt – men på retorikfronten det motsatta<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vad vi ser
just nu är ett diplomatiskt krig med ord som börjar bli oroväckande intensivt.
En tunga som slinter kan bli en utlösande faktor för det som ingen vill ha,
militär konflikt i större skala. Det börjar bli otäckt likt läget inför första
världskriget då politiker och press slog på krigstrummorna för fullt på båda
sidor.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De som
verkar hålla kylan mest är ukrainarna. Bland andra Ukrainas president Zelenskij
som talade till nationen i onsdags (19/1). Han sa <a href="https://www.nytimes.com/2022/01/19/us/politics/blinken-us-russia-ukraine.html?unlocked_article_code=AAAAAAAAAAAAAAAACEIPuonUktbfqYhkSVUaCibIRp8_qRmHmfnE2_s2gn74LyWTDCtZiv4IGJOB8gLQZrBqZt0-mTSHQdsLeJkeeMtP9M4NdUp8V1vv5ZKehJUOJyhy8Y7jVTlvhpiIV7pkqnq3MTfobbYnlLb6th6MPWG8UKCLhCYhNx8l9cU-DSyi2XACw6jCFO5wy4M-ia9nXsYmMG9GMCqavPDoCAF8OMGGa3ze7QowWuJZWFLDjILWquJAIEgJVwWwHD4o6n086dhcJNoXIK_6Shckc8f8ir4TYXd6NSFyAP1YGuFRAtWB8tskoA&smid=url-share">så här</a>:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Vad är
nyheten?” Har inte detta varit realiteten i åtta år redan? Startade inte
invasionen 2014? Uppenbarade sig verkligen hotet om fullskaligt krig just nu?
Risken för krig har inte ökat”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
ukrainska tankesmedjan Center for Defence Strategies har också publicerat en
analys där de menar, för det första, att Ryssland knappast är redo för någon
attack mot Ukraina de närmaste två veckorna, men dessutom, och betydligt viktigare,
att det är osannolikt att de kommer attackera över huvud taget. De säger bland
annat detta, enligt ett sammandrag och översatt till engelska i <a href="https://kyivindependent.com/national/center-for-defense-strategies-how-probable-is-large-scale-war-in-ukraine-analysis/">Kyiv Independent</a>:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”If Russia was conducting preparations for a
large-scale invasion, it would have been much more noticeable. Therefore, what
we currently have is the military threat posed by about 127,000 Russian
servicemen along Ukraine’s borders, in the occupied territories of eastern
Ukraine, and in Crimea. This number has not increased since April, and is not
enough for a full-scale offensive.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta kan
kontrasteras mot Joe Bidens mumlande samma dag (19/1). Vad han sa i helhet var
att han inte trodde att Ryssland ville ha något fullskaligt krig, men att han
trodde att de kommer att testa Nato/Västmakterna. Sedan en lång utläggning, med
mycket långa pauser mellan meningarna, om att Putin är upptagen av vad han sett
som en katastrof, Sovjetunionens fall, och kämpar med hur han ska förhålla sig
till detta. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Sedan lång paus igen och ordagrant:<o:p></o:p></span></p><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></i><p></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><i>”I´m not so sure he has… ah… is certain what he´s
gonna do. I guess he will move in, he has to do something”. </i><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sedan hoppar
han över snabbt till vad han sagt till Putin vid deras senaste möte. Förefaller
inte helt glasklart vad han menade över huvud taget. Framför allt verkade han
segare och mer förvirrad än vanligt. Står han pall för ett ordkrig som detta?
Ett klipp i <a href="https://www.dailymail.co.uk/video/news/video-2593721/Video-Biden-says-guess-something.html">Daily Mail</a> ger hans uttalande i längre version.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">USA och
Storbritannien <a href="https://www.svd.se/usa-till-anhoriga-lamna-ukraina">kallar nu hem ambassadanställdas familjer</a> och USA </span><span style="font-size: 12pt;">sätter
8500 soldater i förhöjd beredskap. I <a href="https://www.svd.se/8500-amerikanska-soldater-i-forhojd-beredskap">SvD</a> anges skälet vara ”på grund av
oroligheterna i Ukraina”. Några sådana oroligheter utöver det vanliga har dock
inte observerats, däremot på den diplomatiska fronten och i pressen.</span></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Av samma
SvD-artikel framgår att John Kirby, talesperson för USA:s försvarshögkvarter
Pentagon, säger att landets förhöjda beredskap handlar om att ge dess
Natoallierade tillförsikt. ”<b><i>Det skickar en tydlig signal till (Rysslands
president) Putin</i></b> att vi tar våra åtaganden gentemot Nato på allvar”,
fortsatte han, men betonade att det inte handlade om att skicka soldater till
Ukraina, som inte är medlem i Nato.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">A<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhiK8UYU4Jm_ILvp0j1gTr-IPSrtlB21ISzkqaI88H9SKAMkwXW_fOWEho1gRdxS1BbjEG_GrGDFp4wTY0xqa8eTDGjTtBigUiWxeKdv5Dl_cNcvV05Vh60_ne9eXLtWeLusIiFVCZguw8F0AmEFsyc__uO_fizkAQrUQmmU_yh25ozkbQBw5qSBng6=s150" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="150" data-original-width="150" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhiK8UYU4Jm_ILvp0j1gTr-IPSrtlB21ISzkqaI88H9SKAMkwXW_fOWEho1gRdxS1BbjEG_GrGDFp4wTY0xqa8eTDGjTtBigUiWxeKdv5Dl_cNcvV05Vh60_ne9eXLtWeLusIiFVCZguw8F0AmEFsyc__uO_fizkAQrUQmmU_yh25ozkbQBw5qSBng6=w320-h320" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Amerikanska styrkor vid övning i Ukraina 2014 (Rapid Trident14)</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Samtidigt
haglar spekulationer och obalanserade uttalanden från både politiskt håll och i
pressen.<o:p></o:p></span></p><span style="font-size: 12pt;"></span><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Från
brittiskt regeringshåll kom 22 januari en <a href="https://www.bbc.com/news/uk-60095459">anklagelse</a> mot Ryssland för att ha
förberett att installera en marionettregim i Ukraina som de ska ha tänkt ledas
av en viss Yevhen Murayev, ägare av tv-kanalen Nash och tidigare ukrainsk
parlamentsledamot. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ryssland har
förstås förnekat detta och kallat det desinformation från britterna och ett
försök att skruva upp det spända läget. Det avfärdades dessutom i ukrainska
medier som högst osannolikt. På goda grunder. I <a href="https://kyivindependent.com/politics/who-is-murayev-a-man-uk-exposes-as-potential-leader-of-kremlins-coup/?cn-reloaded=1">Kyiv Independent</a> (som ingalunda
är någon pro-rysk publikation, tvärtom) ges information om Murayev som talar
starkt emot uppgiften, eftersom det handlar om just denne man, ”fel pro-ryss”
säger artikelförfattaren Sergij Sliptjenko, och klargör saken.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Trots att
Murayev betraktas som pro-rysk (ett ganska brett epitet i Ukraina som kan
användas för alla som inte gillar att bryta banden med Ryssland och gå med i
Nato). Däremot har han de senaste åren haft klart ansträngda relationer med Ryssland.
Detta sedan han vägrat ansluta sig till den tillika pro-ryske Viktor
Medvedtjuks parti Oppositionsplattformen För Livet. Kreml satte till och med in
sanktioner mot Murayev 2018 för att ”skydda ryska intressen och företag”. Så
det förefaller vara ett märkligt val av ryssarna om detta är deras man i Kiev,
så att säga.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Uppgifterna
avfärdas dessutom helt av en f.d. talesperson för Ukrainas utrikesdepartement,
Vasyl Filipchuk, som kallar dem <a href="https://www.svt.se/nyheter/utrikes/storbritannien-ryssland-vill-ha-maktskifte-i-kiev">”löjliga”</a>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Andra röster
ropar på utökade sanktioner om Ryssland skulle gå in i Ukraina. Bara man inte
rör gasen, för den vill vi ha sa österrikiska utrikesministern <a href="https://www.pravda.com.ua/news/2022/01/23/7321391/">Schallenberg</a> häromdagen:<o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Om det
skulle eskalera kommer svaret att bli mycket klart, entydigt och snabbt”, sa
han. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Men tillade sen (apropå klart och entydigt):<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“Emellertid,
Europa är beroende av rysk gas och det problemet kan inte lösas över en natt”.</span></i></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><strong><span style="background: white; color: #222222; font-size: 12pt; font-weight: normal; line-height: 107%;">Även Tyskland är ju som bekant beroende av gasen liksom
Ryssland är beroende av inkomster från den vilket talar emot krig. Svt:s <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tyskland-forsoker-radda-nord-stream-2">Jonas Olsson</a> levererade en något förvirrande analys av detta den 22 januari. Tyskland
vill förhindra Estland att leverera tysktillverkad krigsmateriel till Ukraina,
eftersom de sedan gammalt har en princip att inte göra det till krigförande
land. </span></strong><strong><span style="background: white; color: #222222; font-size: 12pt; font-weight: normal; line-height: 107%;">”Men det är deras förklaring utåt”, säger Olsson. Tydligen
har han annan information? Det skulle istället gälla att rädda Nordstream 2. Å
ena sidan har Tyskland redan stoppat certifieringen av gasledningen trots att
den stått färdig att använda sedan i höstas. Å andra sidan är det ”mycket
tydligt att det är USA som bestämmer över Tyskland”. Så långt alltså detta med ”nationers
rätt till självbestämmande”, som försvarsminister<a href="https://www.europaportalen.se/2022/01/forsvarsministern-nu-handlar-det-om-att-bevara-freden"> Hultqvist</a> med flera månar om.</span></strong></span></p><p class="MsoNormal"><strong><span style="background: white; color: #222222; font-size: 12pt; font-weight: normal; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">En del som snubblar på orden har dock redan fått kicken.
Vissa saker får inte uttalas i detta läge. Den tyske marinförsvarschefen
<a href="https://svenska.yle.fi/a/7-10011869">Kay-Achim Schoenbach</a> avgick nyligen efter att ha sagt att Ukraina aldrig kommer
att återfå Krim och att det enda Putin vill ha är respekt och att det skulle
kosta västmakterna mycket lite, eller ingenting, att ge honom detta. I båda
fallen tror jag han har rätt men misstaget var att lägga till att Putin ”förtjänade”
respekten och att Tyskland behöver Ryssland som allierad mot Kina. Där sjönk
marinchefens karriär till botten.</span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></strong></p><p class="MsoNormal"><strong><span style="background: white; color: #222222; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; font-weight: normal; line-height: 107%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">I Sverige har det trummats högre än på många håll på dessa
krigstrummor, vilket är lite svårt att förstå. Aftonbladet hade den 9/1 en
ganska märklig<a href="https://www.aftonbladet.se/ledare/a/0GkaVG/nar-invaderar-ryssland"> ledare</a> med rubriken ”</span></strong><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När invaderar Ryssland Sverige? - Detta handlar inte
bara om Ukraina, det handlar om Sverige och Finland".<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bakom denna dystra undran stod Anders Lindberg, Amanda Wollstad och Patrik Oksanen (!). Den
sistnämnde en av Sveriges främsta russofober som nu tydligen fått en stor arena
för sin stora aversion mot Ryssland. Nu gäller inte "om" längre utan är bara en tidsfråga??<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det tycks dock
råda delade meningar på Aftonbladet om invasionshotet. Den 22/1 skriver
<a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/v5ybML/det-ar-ukraina-som-riskerar-invasion-inte-sverige">Wolfgang Hansson</a> istället att den svenska reaktionen varit häftigare än bland
våra grannar Norge och Finland och att man, om man följer den svenska debatten,
kan ”förledas att tro att det är Sverige som står i begrepp att invaderas” men
att ”det är faktiskt Ukraina vars självständighet hotas. Inte Sveriges”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han noterar
också¨att Finland vidtagit militära åtgärder men valt att inte gå ut offentligt
med detta samt att Norge inte sett skäl att höja beredskapen alls.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Låt oss
hoppas att tungorna inte slinter under kommande storpolitiska möten. Det första
imorgon onsdag 26/1 mellan Putin och Zelenskij i <a href="https://www.svt.se/nyheter/utrikes/uppgifter-ryssland-och-ukraina-mots-i-paris-pa-onsdag">Paris</a> under franske
presidenten Macrons deltagande. Det har aviserats
väldigt kortfattat och har inte blivit föremål för särskilt stora uppslag, vilket kan tyckas märkligt i sammanhanget.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Samt på
fredag då ryske utrikesministern Lavrov ska möta sin amerikanske kollega
Blinken i <a href="https://www.nytimes.com/2022/01/19/us/politics/blinken-us-russia-ukraine.html?unlocked_article_code=AAAAAAAAAAAAAAAACEIPuonUktbfqYhkSVUaCibIRp8_qRmHmfnE2_s2gn74LyWTDCtZiv4IGJOB8gLQZrBqZt0-mTSHQdsLeJkeeMtP9M4NdUp8V1vv5ZKehJUOJyhy8Y7jVTlvhpiIV7pkqnq3MTfobbYnlLb6th6MPWG8UKCLhCYhNx8l9cU-DSyi2XACw6jCFO5wy4M-ia9nXsYmMG9GMCqavPDoCAF8OMGGa3ze7QowWuJZWFLDjILWquJAIEgJVwWwHD4o6n086dhcJNoXIK_6Shckc8f8ir4TYXd6NSFyAP1YGuFRAtWB8tskoA&smid=url-share">Genéve</a>. Den senare har nyligen hävdat att en rysk attack troligtvis borde
komma inom några veckor, innan våren kommer och gör vägarna besvärligt leriga
för tunga fordon. Kanske ingen bländande inledning på diplomatiska samtal att
spekulera om en väntad attack.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förhoppningsvis
är det endast en diplomatisk krigföring med ord. Det finns ingen som vinner på
ett fullskaligt krig och det bör såväl Putin som Blinken och övriga världen
vara medvetna om. Men ordkrig kan ställa till mer skada än man tror och detta
är jag mer orolig för än den ryska ansamlingen av militär längs ukrainska
gränsen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En som
borrat djupt i krigshetsen inför första världskriget och andra konflikter är Folke
Hagman i sin bok ”Media som krigshetsare”.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I den
citeras Yngve Lorents, historiker och utrikespolitisk skribent som var med att
starta Utrikespolitiska Institutet, som sommaren 1914 skrev följande:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Man kan
med skäl tala om en internationell presskampanj i krigsskräckens eller
krigshetsens tecken som bragte både regeringar och folk ut jämvikten och
därigenom skapade en av de ödesdigraste förutsättningarna för de fredssträvande
krafternas maktlöshet i 1914 års storpolitiska kris. I denna kampanj indrogs
även tidningar som annars icke tillhörde extrema riktningar”. <o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Läsning
anbefalles.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><strong><span style="background: white; color: #222222; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; font-weight: normal; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></strong></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-77164657050593613032022-01-16T14:49:00.002+01:002022-01-16T14:49:25.503+01:00Svensk säkerhetspolitisk självständighet. Eller: Varför detta NATO-tjat?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">År 1962
skrev USA i en då hemligstämplad rapport utfärdad av det amerikanska
utrikesdepartementet, <i>Guidelines for policy and operations - Sweden</i>. Den
kommenterades i den statliga svenska utredningen SOU 2002:108 <i>Fred och
säkerhet - säkerhetspolitiska utredningen. </i>Där framgick att den amerikanska
analysen såg att ”Sveriges neutralitetspolitik är värdefull för USA i den mån
den fungerar som en buffert mot sovjetisk expansionism” (<a href="https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2001/12/sou-2002108/">SOU 2002:108 </a><i>Fred
och säkerhet - säkerhetspolitiska utredningen, </i>sid 231).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I samma
utredning (s. 155) kan vi läsa om ett möte 1958 mellan svenske
Moskvaambassadören Sohlman och den sovjetiske försvardsstabschefen Sokolovskij som
förklarade för svensken att han var ”positiv till den svenska regeringens
politik syftande till att vara neutral i händelse av krig”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Men
samtidigt angående kärnvapenfrågan:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”[…] att det
inte skulle bli möjligt för Sovjetunionen att ta risken att respektera Sveriges
neutralitet - om det lade sig till med kärnvapen. Om Sovjet visste att länder
som Sverige förfogade över kärnvapen skulle det av säkerhetsskäl vara
nödvändigt att redan i början av ett krig gå till anfall för att slå ut dessa
vapen.”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Mycket har
naturligtvis hänt sedan 1960-talet men egentligen ingenting som bör förändra
grundtänkandet hos någon av parterna. Sovjetunionen finns förvisso inte mer
vilket innebär att styrkeförhållandet är helt rubbat. USA är idag den
ojämförligt mäktigaste militära makten i världen (ca 25 % av världens samlade
militärutgifter, jmf med Rysslands ca 5 %). Det gör förstås att Ryssland, som
en betydligt mindre stark spelare än Sovjetunionen varit, känner sig mer
pressat och mindre trygg. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Logiskt sett
borde då den svenska neutraliteten vara ännu mycket mer viktig för Ryssland än
den var för Sovjetunionen. I synnerhet som de då hade hela Baltikum samt
Ukraina som buffert till väst, vilket de inte har idag. Det motsägs inte heller
av Rysslands <a href="https://www.svd.se/lavrov-svenska-linjen-bidrar-till-stabilitet">utrikesminister Lavrov</a> häromdagen:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">– Vi ser de
här ländernas [min anm./Sveriges och Finlands] neutralitetspolitik som ett
stort bidrag till den europeiska säkerhetsordningen och för stabiliteten på den
europeiska kontinenten.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dessutom
säger han följande:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">– Vi har
skäl att anta att de neutrala staternas bidrag till Europas säkerhet inte
kommer att minska, säger han, men tillägger att det ”utan tvivel” är upp till
finländarna och svenskarna själva att avgöra frågan om ett Natomedlemskap.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Resonemanget
från rysk sida idag är alltså snarlikt, nästan identiskt, med Sovjetunionens
under kalla krigets mest spända tidpunkter. Det som förändrats mest är istället
USA:s och NATO:s men kanske framför allt Sveriges hållning. Varför?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ja, jag kan
inte tolka det på annat sätt än att det handlar om just styrkepositioner.
Ryssland är så mycket svagare idag att i synnerhet USA/NATO i princip skiter i
vad ryssarna vill (ursäkta språkbruket men kommer inte på något mer träffande).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Oavsett
vilket språkbruk man använder om västmakternas hållning så är den oerhört
riskabel, rentav farlig. En realpolitisk visdom är att försöka se saker ur
motpartens perspektiv. Gör man det måste man fråga sig om det är klokt att
pressa Ryssland mot väggen ytterligare. Vad kan man vänta sig för reaktion?
Blir det just den som man säger sig vilja undvika, det vill säga öppen
aggression i en eller annan form?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kalla
kriget var läskigt, men det fanns en sorts balans som gjorde beslutsfattare
extra försiktiga när det gäller att överskrida diverse ”red lines”. Finns den
klokheten kvar idag? Om USA/NATO inte har den, kan vi då kräva att Ryssland ska
det? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Och,
slutligen, vad har Sverige att vinna på att stämma in i kören av krigiska
kommentarer och fördömanden? Borde vi inte som förr försöka främja avspänning
och diplomati? Det vill säga utgöra den där stabila och neutrala buffert som
både USA och Sovjetunionen var tillfreds med att Sverige utgjorde.<o:p></o:p></span></p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgKRAIwumuO7hasqri8U7EBDVOMb1xc_7EV-yiT1l-LjfAN8sdi2H1yD1yOArqhEoxiUaJDL9T05wXY-8rUr-x58ypyp_cjLXXCiVVihXt8lzbCM9hdUUnfr6Pgsqj61nH1rxRXgfhDe769yAaGttbE-Pe84PJsV5FD1_YAG-xijfQvN6D6yt-AClfx=s960" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgKRAIwumuO7hasqri8U7EBDVOMb1xc_7EV-yiT1l-LjfAN8sdi2H1yD1yOArqhEoxiUaJDL9T05wXY-8rUr-x58ypyp_cjLXXCiVVihXt8lzbCM9hdUUnfr6Pgsqj61nH1rxRXgfhDe769yAaGttbE-Pe84PJsV5FD1_YAG-xijfQvN6D6yt-AClfx=s320" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hans Wåhlberg. En bro i Ukraina får symbolisera vägvalet även för Sverige. Ska vi lämna avspänningspolitik, diplomati och fredstänkande för USA:s ocn NATO:s högljudda vapenskrammel som inte tjänar till annat än som provokation för ett pressat Ryssland?</td></tr></tbody></table><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kärnvapen
på svenskt territorium – till nytta för vem?<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vidare så är
resonemanget från svensk synpunkt om att fortsatt hålla öppet för kärnvapen
tämligen obegripligt. Vem är Sverige talesperson för? Sverige eller USA? Ja,
hur ska man annars tolka att Sverige så plötsligt backade i frågan om att
underteckna FN-resolutionen om kärnvapenförbud? I ljuset av de hotfulla
uttalandena från USA och NATO.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sverige
(Hultqvist) nekade alltså att skriva under ett FN-dokument som man själva varit
drivande i att ta fram. Jag har ännu inte fått svar på det <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/09/oppet-brev-till-forsvarsminister-peter.html">öppna brev</a> jag skrev
till honom i oktober 2017 och frågorna i det hänger ännu i luften. Vart vill
Hultqvist komma mer precis med att sätta ned klackarna så hårt i Vita husets
gräsmatta?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När det
talas om att Sverige själv ska avgöra sina säkerhetsfrågor så måste det också
ifrågasättas varför värdlandsavtalet med USA skrevs under utan någon som helst
offentlig debatt? Vem tog beslutet? Ytligt sett ser det ut som att det var
Hultqvist själv som tog sig rätten att bestämma. Vad hade svenska folket sagt
vid en folkomröstning? Jo, en fingervisning om detta fick vi faktiskt av en <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/05/sifo-undersokningen-som-forsvann-och.html">opinionsundersökning</a>
genomförd av Sifo men som aldrig kom till allmänhetens kännedom, eftersom
pressen teg ihjäl den.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Så långt rätten att välja, med andra ord.</b></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Min
misstanke är att Nato-tjatet, <a href="https://www.svd.se/expert-sverige-har-inget-snabbspar-in-till-nato">påhittet med Nato-option</a> samt utmålandet av den
stora krigsfaran och hotet från öst är ett sätt att skrämma folk så att
opinionen vänder i Nato-frågan. Just nu säger 35 % nej medan 33 % säger ja till
svenskt Nato-medlemskap. Så det är kanske redan läge att smyga igenom Nato-medlemskap
också utan debatt?</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Eller finns
det ännu hopp att svenska folket vaknar och börjar prata om avspänning igen?!<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-12847445147076741112021-10-19T11:34:00.001+02:002021-10-19T20:02:46.133+02:00Ukraina ett pålitligt transitland för gas och olja?<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">EU-kommissionens
ordförande Ursula von der Leyen var nyligen i Kiev för diskussioner med den
ukrainska politiska ledningen rörande ett antal olika frågor, bland annat om
gas-försörjningen i Ukraina och det faktum att Ryssland allt mer söker andra
vägar för sin gasexport än genom Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Von der
Leyen uttalade sig efter mötet så här, enligt <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/eu-backs-ukraine-on-gas-supplies-welcomes-taming-oligarchs.html">Kyiv Post</a>:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Ukraine remains, and must remain, a reliable
transit country</span></i></b><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">” for gas supplies to Europe.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Jag har
oerhört svårt att förstå riktigt varför detta "måste". I synnerhet som Ukraina i alla möjliga
sammanhang hävdar att Ryssland har invaderat landet och att Ukraina ligger i
krig med Ryssland. De syftar då inte på annekteringen av Krim utan på Donbass
och utbrytarrepublikerna Donetsk samt Luhansk. Samtidigt ses det alltså som en form
av rättighet att få transit-inkomster från ryska gasleverantörer. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Jag förstår
dock att det för Ukraina är en viktig inkomstkälla. Ryssland har länge transporterat
gas till andra delar av Europa genom pipelines i Ukraina men har under senare
år försökt hitta andra vägar för detta. Nord Stream 2 är förstås den mest
kända. Vilket gör att Ukraina riskerar att förlora transit-inkomster på över
1,5 miljarder USD. Tidigare har ungefär 80 % av oljan och gasen mellan Ryssland
och övriga Europa flutit genom Ukraina. Det är en krympande siffra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Nyligen slöt
också Ungern ett avtal med ryska gasleverantörer om gasleveranser som tar en
annan väg till landet än Ukraina. Detta har orsakat ett ramaskri i Ukraina och
en diplomatisk kris med Ungern. Det är förstås ett ekonomiskt bakslag för
Ukraina som behöver alla inkomster det kan få för att lappa och laga i en budget
som avslöjar att landet närmar sig bankrupt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Vad kan då
Ryssland och ryska gasleverantörer ha för skäl att utsätta Ukraina för denna
ekonomiska förlust? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ja, under
hela 2000-talet har det visat sig att Ukraina tappat kranarna på gas för eget
bruk istället för att låta den gå vidare till EU-länder vilket lett till tuffa
konflikter med Ryssland som även inbegripit anklagelser från rysk sida om
uteblivna betalningar för gas levererad från Ryssland till Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Ett de mer
närliggande skälen bär namnet Transneft. Det är numera förstatligat av Ukraina.
Kanske kan vi kalla hela affären för ”Transtheft”?<o:p></o:p></span></p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1dUIDOQDECqaWfGb_EK8YNkUSakc1iJBESsSfjKGA7Bldw5MwSuvH_Wc0sFOnMENSFUVcthsFKsXPSckEUwmZjCSBJOPNbFaNY8BkJnbekQPTdFWUIWCH_9j8O6pm6EX5ywLWjZ3vg5o/s2048/20160307_103121.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1dUIDOQDECqaWfGb_EK8YNkUSakc1iJBESsSfjKGA7Bldw5MwSuvH_Wc0sFOnMENSFUVcthsFKsXPSckEUwmZjCSBJOPNbFaNY8BkJnbekQPTdFWUIWCH_9j8O6pm6EX5ywLWjZ3vg5o/s320/20160307_103121.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Hans Wåhlberg. Snart sätter vinterkylan in i Ukraina och den ryska gas som tidigare varit vital för Ukraina av flera skäl går numera allt oftare förbi Ukraina. Det finns flera skäl till detta.</td></tr></tbody></table><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Transneft-affären<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Tidigare i
år beslutade Ukrainas Nationella Säkerhets- och Försvarsråd (National Security
and Defense Council, NSDC i det fortsatta) att beordra regeringen att
förstatliga den ryskägda olje-piplinen Samara-West som går genom landet. Det formulerades
av NSDC:s vice ordförande Oleksiy Danilov som att staten ”tar tillbaka ägandet
till det ukrainska folket”. Rent tekniskt-juridiskt gick det dock till så att en lokal
domstol i den ukrainska staden Rivne förklarade Transnefts tilldelning av denna
pipeline i samband med Sovjetunionens sönderfall i början av 1990-talet för
olagligt och att den därför skulle ”återförstatligas”. Planen är nu att
överföra den till det ukrainska statliga gas- och oljebolaget Naftogas.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Denna
pipeline ägdes alltså av ryska Transneft innan ukrainska staten ”konfiskerade”
den. Den transporterade ryska oljeprodukter till EU via Ukraina. Nu har
Transneft gått till högre domstol för att pröva det ukrainska förfarandet men
får, om Ukraina vinner, betala transitavgifter till Ukraina för att fortsätta
sina leveranser genom denna pipeline eller transportera produkterna med järnväg,
vilket antas bli klart dyrare.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I tillägg
till detta förstatligades dessutom en annan rysk olje-pipeline, Grozny-Armavir-Trudova.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Transneft
har än så länge inte stängt kranarna men hotar att göra så, vilket förstås är
den åtgärd som ligger närmast till hands för att sätta hårt mot hårt. De kan
också på sikt pumpa den genom Belarus och Polen istället, vilket skulle ge
Ukraina inte mycket mer än rostande rör. Enligt tankesmedjan <a href="https://jamestown.org/program/ukraine-set-to-take-over-transneft-oil-product-pipeline/">Jamestown Foundation</a>
finns en annan och kanske allvarligare risk:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”</span></i><i><span lang="EN-GB" style="background: white; color: #302e34; font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">A larger potential risk
can accrue to Ukraine’s reputation as a transit country. Moscow can have
another field day portraying Ukraine as an unreliable transit country, as it
did (inaccurately, but with some success) in 2006 and 2009 with regard to
natural gas. Extrapolating that argument to oil transit could give Moscow fresh
arguments to discredit Ukraine in the EU’s eyes and press harder for taking
over, in some form or another, Ukraine’s gas transit system. The situation may
develop in that direction, unless Ukraine’s legal case is air-tight regarding
the Samara-West pipeline, and separated from local interest-group politics”.</span></i><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"> <o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det rimmar
ju onekligen illa med EU-kommissionärens uttalande om Ukraina som ett ”pålitligt
transit-land för gasleveranser till Europa”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Frågan är
också hur starkt stöd EU egentligen ger till Ukraina i den här frågan. Nord
Stream 2 är kanske ett svar på detta. Angående just denna pipeline fick de
i vart fall inget stöd från USA.<o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">USA, Nord
Stream 2 och ett bristande amerikanskt tålamod med Ukraina<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Under
sommaren hördes president Zelenskij vid flera tillfällen utropa <a href="https://www.washingtonpost.com/politics/biden-invites-ukrainian-president-to-white-house-this-summer/2021/06/07/08e59eea-c7ba-11eb-8708-64991f2acf28_story.html">nödsignaler till USA</a> angående Nord Stream 2, som han hoppades skulle förmå den nya Biden-administrationen
att inte häva sanktioner mot projektet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Zelenskij
var <a href="https://www.rferl.org/a/ukraine-nord-stream-us-biden-putin-zelenskiy-pipeline/31293723.html">oerhört angelägen</a> att få ett möte med Biden innan denne mötte Vladimir
Putin och sa sig villig att möta Biden ”vid vilket tillfälle och vilken plats
som helst på planeten” för att diskutera saken.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Han fick
till slut sitt möte men först den 1 september och någon framgång angående Nord
Stream-sanktionerna blev det inte för Zelenskij. Möjligen vill inte USA stöta
sig med EU:s viktigaste och ekonomiskt mest muskulösa land Tyskland. Dessutom borde
väl rimligen inte ett uttalat liberalt styre vilja ägna sig alltför mycket åt
statliga ingrepp mot affärsverksamheter. Det finns i vart fall signaler från affärsmän
i USA som tyder på ett bristande tålamod med hur saker och ting fungerar i
Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">I alla fall
av vad som framkommer i en intressant <a href="https://www.forbes.com/sites/kenrapoza/2021/10/14/ukraine-2021-the-crisis-continues/?sh=a4a041a4a8a2">artikel</a> av Kenneth Rapoza i Forbes. Han
går så långt som att säga att Ukraina visserligen är pressat av såväl Ryssland
som USA och EU men att den ”värsta fienden av alla är ukrainarna själva”, det
vill säga dess regering och deras allierade inom affärsvärlden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">“Who wants
to do business there?”, undrar en investeringsfirma I New York, VR Global
Partners, som nu stämt den ukrainska statens järnvägsbolag Ukrzaliznytsia (UZ) efter
att ha bränt sina fingrar i ett försök att göra affärer i landet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Zelenskijs
löfte till utländska investerare vid sitt tillträde som president om ett ”förlovat
land” för investeringar kommenteras i Forbes-artikeln med ett torrt
konstaterande; ”It is not.”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Artikeln
avslutas med en ovanligt kraftfull tirad mot Ukraina för att komma från amerikanskt håll:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”Biden’s lifting of sanctions on Nord Stream II
really irked Ukraine. Nord Stream I, plus Nord Stream II, plus Turkish Stream,
means Russia doesn’t need those pipelines in Ukraine to get natural gas into
Europe anymore. Let the Ukrainians get their own gas and sell it to the
Europeans. Then again, that doesn’t seem to be happening either. Western aid
and foreign investment are unlikely to come to Ukraine’s rescue. As the Biden
Administration encounters unprecedented difficulties at home: a messy, chaotic
Afghanistan exit; rising inflation; supply chain failures; another debt ceiling
breach, and deadlock over the appropriations bill, <b>the White House has no
time for Ukraine’s dramas at the moment</b>.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><br /></span></i></p><p class="MsoNormal"><b><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">National Security and Defense Council<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det kanske
mäktigaste intrumentet den ukrainska staten har till förfogande för
konfiskatoriska beslut är landet Säkerhets- och Försvarsråd, <a href="https://en.hromadske.ua/posts/the-almighty-national-security-and-defense-council-that-dared-to-sanction-medvedchuk">NSDC</a>. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Permanenta medlemmar
i rådet är premiärministern, försvarsministern, inrikesministern,
utrikesministern samt chefen för säkerhetstjänsten SSU men presidenten kan
inkludera personer från andra organ eller egentligen vilka han vill, om han
finner det önskvärt eller nödvändigt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det gavs
2014 av dåvarande presidenten Petro Porosjenko kraftigt utökade befogenheter
och kan ta drastiska och mer eller mindre godtyckliga beslut om sanktioner och
andra åtgärder utan några djupare motiv. Officiellt kan de beordra sanktioner mot
personer som ägnat sig åt ”terroristverksamhet” men det är en begränsning som
inte lett till någon större återhållsamhet.<o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Som framgår
ovan var det NSDC som beordrade konfiskationen av Transnefts pipeline och
alldeles i dagarna har det framkommit att 108 av de 568 personer som belagts
med sanktoner av NSDC kan ha gjorts så på felaktiga grunder. Erkännandet kommer
från ingen mindre än NSDC:s egen vice ordförande Oleksiy Danilov. Bakom de eventuellt
felaktiga anklagelserna sägs ligga före detta inrikesministern Arsen Avakov som
för ungefär en månad sedan avgick från sin post. Enligt en rådgivare till president
Zelenskij utreds nu om han kan ha listat dessa av misstag eller av någon
anledning avsiktligt. Det spekuleras nu också om det möjligen var just detta
som låg bakom Avakovs plötsliga beslut att avgå. Kanske erbjöds han en snygg
sorti för ”lång och trogen tjänst”?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Som jag
<a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2021/10/zelenskijs-attack-mot-medvedtjuk-och.html">skrev om nyligen</a> är det också NSDC som beslutat om sanktionerna mot Viktor
Medvedtjuk som är den starke mannen i oppositionspartiet Oppositionsplattformen
För Livet. Deras beslut kan alltså tänkas användas för att undanröja politiska
rivaler men också göra affärsverksamheter i landet till än mer osäkra
aktiviteter än de redan är.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Enligt
Viktor Trepak, före detta vice chef för säkerhetstjänsten SSU, pekar de felaktigt
utfärdade sanktionerna på ”ett enormt problem i statens funktion och samtidigt
hur politiskt och godtyckligt beslutsfattande har blivit det nya normala”. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Han
<a href="https://www.rferl.org/a/ukraine-security-sanctions-debacle-/31515067.html">säger vidare</a> på FB:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><i>“It is an extraordinary event that must have serious
legal and political consequences”</i><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det återstår
att se men troligen rinner historien ut i sanden som brukligt i Ukraina och
allt återgår till ”business as usual”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;">Eller också
inte. Om nu tålamodet med de ukrainska ”affärsmetoderna” börjat tryta inte bara
i Ryssland utan också i USA och kanske även bland EU-länder.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-67071883856837554012021-10-17T12:55:00.001+02:002021-10-17T12:55:32.317+02:00Zelenskijs attack mot Medvedtjuk och Porosjenko – ukrainsk politik i ett nötskal<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ukrainas
president Volodomyr Zelenskij försöker just nu rida ut en kris förorsakad av
uppgifter i de s.k. Pandora-dokumenten som avslöjar skatteflykt och ekonomisk
brottslighet eller i bästa fall ”skatteplanering” som hundratals höga politiker
och affärsmän ägnat sig åt. Zelenskijs namn finns med på listan vilket jag
<a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2021/10/vad-gommer-sig-i-pandoras-ask-den-stora.html">skrev om</a> häromdagen. Något som redan skadat hans politiska image så till den
grad att det kan vara irreparabelt, oavsett om det inte finns några
olagligheter inblandade. Inte för att ekonomiska oegentligheter bland politiker
är något som generellt sett får ukrainarna att höja på ögonbrynen. De är
luttrade vid det här laget och förväntar sig inget annat. Men Zelenskij och
hans parti Folkets Tjänare gick till val och vann stort på en image av ”renhet”
och för att han <b><i>inte</i></b> var en tidigare politiker med lik i bagaget
eller fingrarna i kakburken. Han stod för ett hopp om något bättre och mindre
korrupt. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han har för
övrigt <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/corruption-not-law-still-appears-to-rule-ukraine.html">misslyckats</a> kapitalt med att hålla sitt löfte att bekämpa denna frätande
korruption. Den 14 oktober publicerades den årliga <a href="https://worldjusticeproject.org/rule-of-law-index/global/2021/Absence%20of%20Corruption/">Rule of Law Index för 2021</a>
som placerade Ukraina på 115:e plats av 139 länder (föregående år 110 av 128).
Det är alltså inte många länder som har värre korruption än Ukraina. Värst är
det inom den juridiska makten, polisen och militären.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I en frän och
mycket intressant artikel i <a href="https://www.forbes.com/sites/kenrapoza/2021/10/14/ukraine-2021-the-crisis-continues/?sh=a4a041a4a8a2">Forbes</a> sägs det att amerikanska företag har
tröttnat på att försöka investera i Ukraina. </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">En anonym
analytiker i Washington DC säger i artikeln:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“Ukraine is the Saudi Arabia of corruption.”<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskij
utlovade till västländer att Ukraina under hans presidentskap skulle bli det
”förlovade landet” för investeringar. Forbes artikelförfattare konstaterar
torrt: ”It is not”. Samma gamla politiker och affärsmän bekämpar varandra och
nya konkurrenter med samma smutsiga metoder som förr. Enligt European Court of
Auditors korruptionsrapport från september i år är det samma problem för
ekonomin under åren 2016–2020 som det var före Euromajdan 2104. Dvs.
korruptionen, misstron mot domstolarna samt statliga monopol (och
förstatliganden av privata företag). </span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">Forbes artikelförfattare
Kenneth Rapoza tillägger att:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">“Ukraine appears to ensnare foreigners, not just
locals, in its toxic maze of corruption and foreign intrigue.”<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kanske är
det ett av skälen till att presidenten har varit på offensiven under året
vilket för oss in på de övriga två namn som figurerar frekvent i den ukrainska
pressen, Viktor Medvedtjuk och Petro Porosjenko. I deras fall är det Zelenskij
som står för attackerna, som har pågått sedan februari. Precis som Europarådets
Venedig-kommission varnat för är Zelenskijs oligark-lagar lätta att använda som
politiskt vapen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
troligen just vad vi ser nu och i huvudrollerna figurerar dessa ovan nämnda
herrar som utgör en sorts trojka i debatten och nyhetsflödet i Ukraina för
tillfället och för en längre tid tillbaka. I flera fall korsas deras vägar och
det kan spekuleras i hur det ena hänger ihop med det andra eller om det inte
alls gör det.<o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Viktor
Medvedtjuk och Zelenskijs stängning av tv-kanaler<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I februari
utfärdade president Zelenskij, via det Nationella Säkerhets- och Försvarsrådet,
ett dekret som <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2021/02/ukrainska-nedslag-mot-pressfrihet-och.html">förbjöd tre tv-kanaler </a>att sända. Dessa ägdes av
oppositionspolitikerna Taras Kozak och, enligt ukrainska media, Viktor
Medvedtjuk som också är ledare för Oppositionsplattformen – För Livet.
Motiveringen var ytterst att dessa skulle finansierat ”terrorism” och försett
de självutropade republikerna i Donbass med kol.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sanktionerna
innebar förutom bannlysning av kanalernas sändningar bland annat en frysning av
tillgångar för ägaren, förbud att föra ut kapital från landet och indragna
licenser och andra tillstånd.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Till saken
hörde att just Oppositionsplattformen – För Livet i en opinionsmätning bara
veckor dessförinnan visat sig vara största partiet med drygt 23 % sympatisörer
i mätningen. Medan presidentens parti Folkets Tjänare, som fick egen majoritet
i parlamentet i valet 2019, istället hade sjunkit till knappt 21 %. En
störtdykning i jämförelse med de nära 60 % av parlamentsplatserna partiet fick efter
valet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För
Medvedtjuks del tog det inte slut med detta. <o:p></o:p></span></p><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Viktor
Medvedtjuk och anklagelserna om högförräderi<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Redan i
februari 2019 inleddes en process mot Medvedtjuk på begäran av en
parlamentsledamot (Andriy Teteruk) med <a href="https://www.rferl.org/a/ukraine-opens-treason-probe-against-pro-russian-politican/29752897.html">anklagelser</a> om separatism och
högförräderi. Det handlade egentligen mest om att Medvedtjuk föreslagit att
Donbass skulle ges autonom ställning inom Ukraina men innehöll en del
anklagelser om finansiering av separatistrepublikerna Donetsk och Luhansk.
Dessa var dock tämligen luddigt formulerade. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kort
därefter sattes ekonomiska sanktioner in mot Viktor Medvedtjuk och hans fru som
tydligen äger en hel del tillgångar. Bakom beslutet låg det Nationella
Säkerhets- och Försvarsrådet som är ett organ under presidenten som fått ökade
legala befogenheter efter augusti 2014. Det kan besluta om sanktioner mot
privatpersoner om de ägnat sig åt ”terroristaktiviteter”, vilket uppenbarligen
tolkats lite fritt. Genom detta råd kan presidenten utan domstolsbeslut genomföra
drastiska åtgärder på kort tid. Medlemmar i rådet är premiärministern,
försvarsministern, inrikesministern, utrikesministern samt chefen för
säkerhetstjänsten SSU men presidenten kan inkludera personer från andra organ eller
egentligen vilka han vill, om han finner det önskvärt eller nödvändigt. <o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Rådet är
alltså ett <a href="https://en.hromadske.ua/posts/the-almighty-national-security-and-defense-council-that-dared-to-sanction-medvedchuk">mäktigt instrument</a> i presidentens händer och f.d. presidenten
Porosjenko - som införde lagen som gav rådet utökade befogenheter 2014 - har
tidigare anklagat Zelenskij för att ha planer att stänga hans tv-kanal Priamyi,
vilket dock än så länge inte har gjorts.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I mars månad
togs Medvedtjuk in för<a href="https://www.unian.info/politics/high-treason-case-pro-russian-mp-medvedchuk-interrogated-by-sbu-11346772.html"> förhör</a> av ukrainska säkerhetstjänsten SBU (numera SSU).
Förhören ska ha handlat om anklagelserna för högförräderi. </span><span style="font-size: 12pt;">De gällde
sannolikt telefonsamtal som har läckts och som sägs innehålla en <a href="https://www.unian.info/politics/medvedchuk-surkov-comms-new-leak-11353591.html">konversation</a> mellan Medvedtjuk och Vladimir Putins medarbetare Vladislav Surkov, dels 2014 samt
vid ett senare ospecificerat tillfälle. Dessa ska ha gällt energiförsörjning
till Krim och en fångutväxling i Donbass krigszon samt vid det senare
tillfället tillförsel av pengar till järnvägsknutpunkten Debaltseve i Donbass
krigszon. </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I april kom <a href="https://en.interfax.com.ua/news/general/735085.html">uppgiften</a> om att The State Bureau of Investigation (SBI) hade inlett en
brottsundersökning mot honom samt Taras Kozak.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den 11 maj <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/pro-russian-politicians-medvedchuk-kozak-charged-with-treason.html">förklarade</a> så Riksåklagaren Iryna Venediktova att hon auktoriserat
anklagelserna om högförräderi mot Medvedtjuk och Kozak. Säkerhetstjänsten SBU
gjorde samma dag en husrannsakan i Medvedtjuks hus i Kiev. Venediktovas
anklagelseakt innehöll förutom de ovan nämnda också anklagelser om att ha delat
militära hemligheter med Ryssland och för att ha rekryterat ett nätverk av
”propagandister” för att destabilisera Ukraina.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Medvedtjuk
själv<a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/treason-putins-pal-medvedchuk-is-in-big-trouble.html"> nekar</a> förstås till anklagelserna och hävdar att de är <a href="https://www.unian.info/politics/medvedchuk-case-lawmaker-targeted-in-treason-probe-reports-to-prosecutor-general-s-office-11417842.html">politiskt motiverade</a>. Han sade sig då inte heller ha några planer på att fly landet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vladimir
Putin, som är personlig vän med Medvedtjuk och gudfar till en av hans döttrar, kallade
det hela för ett ”rensande av det politiska fältet” och hotade med stark <a href="https://www.reuters.com/world/europe/putin-says-russia-will-respond-ukraines-cleansing-political-space-2021-05-14/">rysk respons</a> mot vad han ser som en ukrainsk anti-rysk politik.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det har
<a href="https://www.ft.com/content/8bb48865-ec57-44b9-9ed4-4782df798584">spekulerats</a> om att den ryska militära ansamlingen vid den ukrainska gränsen i våras
kan ha haft med detta att göra. Ett vapenskrammel som möjligen fick motsatt
effekt, kan jag tänka.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Medvedtjuk
har länge fungerat som en sorts informell länk mellan Ukraina och Ryssland och
hade en sådan roll i Minsk-överläggningarna som fördes för att få ett slut på
kriget i Donbass. Det kan vara sådana samtal som nu har läckts och frågan är om
dessa samtal var sanktionerade eller till och med fördes på initiativ från
president Porosjenko?</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">I juni kom uppgifter
dessutom ut om att <a href="https://www.unian.info/politics/medvedchuk-another-leaked-tape-reveals-politician-blocked-prisoner-swap-in-july-2015-11446573.html">nya samtal</a> skulle ha läckt och att Medvedtjuk i dessa ska ha
förhindrat en fångutväxling som, påstås det, hade varit fördelaktig för
Ukraina. Detta skulle ta udden av Medvedtjuks främsta försvar; att hans förhandlingar
om fångutväxlingar även skulle legat i Ukrainas intresse. Dessutom – och här
kommer kopplingen till Porosjenko igen – skulle dessa läckta telefonsamtal
enligt uppgift ha avslöjat att Medvedtjuk förhandlat med Ryssland om
naturgasleveranser på uppdrag av Porosjenko.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <o:p></o:p></span><span style="font-size: 12pt;">Så kom då
till sist (?) den 8 oktober <a href="https://en.interfax.com.ua/news/general/772531.html">tillkännagivandet </a>om att ytterligare en
brottsundersökning mot Medvedtjuk inletts baserat på anklagelser om högförräderi.
Vid en briefing i Kiev framförde riksåklagaren Iryna Venediktova anklagelser om
en konspiration, tillsammans med företrädare för Petro Porosjenkos regering, om
att köpa kol från gruvor i separatistkontrollerade områden i östra Ukraina för
att på så sätt hjälpa separatisterna i de självutropade republikerna Donetsk
samt Luhansk ekonomiskt.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Porosjenkos
parti Europeisk Solidaritet <a href="https://www.rferl.org/a/ukrainian-prosecutors-investigation-medvedchuk/31500762.html">reagerade häftigt </a>och kallade anklagelserna för ett
sätt för president Zelenskij att vrida bort blicken från hans egna
tillkortakommanden.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Petro
Porosjenko dras med i svepet<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskijs
dråpslag mot Medvedtjuk och indirekt dennes parti Oppositionsplattformen För
Livet sveper alltså på köpet även med den före detta presidenten, och tillika
Zelenskijs politiska rival, Petro Porosjenko.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Två flugor i
en smäll skulle man kunna säga.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bara för en
vecka sedan utspelades en <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/%d1%81lashes-erupt-near-poroshenkos-house-outside-kyiv.html">märklig scen</a> utanför Porosjenkos hus tre mil utanför
Kiev då ett antal ditresta ”huliganer” försökte ta sig in hos honom för att
avkräva en förklaring till hans roll i Medvedtjuk-affären. Uppenbarligen var
Porosjenko förvarnad eftersom han hade ett antal ”försvarare” som spärrade
vägen för den anstormande mobben. Polis fanns också på plats och ett sedvanligt
knuffande fram och tillbaka blev den mest allvarliga incidenten till slut.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett klipp
från scenen finns på <a href="https://www.facebook.com/pogrebiskij/posts/6254992074571752">facebook</a>, om man är road av sådant. Det är för övrigt
utlagt på FB av en medlem av Kievs Stadsråd, Oleksandr Pohrebyskyi, som
kommenterar saken med att det var ”krigsveteraner” som ville göra upp med
Porosjenko och att de möttes och blev attackerade av “titushki” (som är en
sorts benämning för inhyrda busar).<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Porosjenko
själv kom hem först senare på kvällen och skickade genast iväg ett argt
meddelande på <a href="https://bykvu.com/eng/bukvy/you-are-afraid-of-us-poroshenko-addresses-zelensky-after-clashes-near-his-house/">facebook</a>, med den omvända beskrivningen, riktat till president
Zelenskij :<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">"</span><span style="background-color: white; color: #212121; font-family: "pt serif", serif; font-size: 16px;">Today we saw that ‘titushky’ are ready to sell Ukraine for money. With this dirty stunt, made for money, they are trying to divert attention from Pandora papers scandal".</span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="background-color: white; color: #212121; font-family: "pt serif", serif; font-size: 16px;">samt:</span></p><p class="MsoNormal">
</p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”(You) will be responsible for the inaction of
law enforcement agencies, for the fact that the President’s Office issues
orders to buy thugs, sends them here, insulting Ukraine”.</span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt;">Porosjenko
sägs ha avstyrt en plan för att inleda sanktioner mot Medvedtjuk redan 2018, då
Porosjenko var president. Inrikesminister Arsen Avakov (som nyligen avgick från
sin post) sa i en <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/interior-minister-avakov-poroshenko-protected-medvedchuk-from-sanctions-more-than-once.html">intervju</a> den 2 mars i år att Porosjenko räddat Medvedtjuks
tv-kanaler från stängning och att han skulle gjort det för egen vinning utan
att gå in på vad detta skulle betyda.</span></p><p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;"> <o:p></o:p></span></i><span style="font-size: 12pt;">Men
antagligen avsåg han då det som nu sägs ha framkommit av de senast läckta
telefonsamtalen. Medvedtjuk ska alltså under Porosjenkos presidentperiod ha
agerat som en mellanhand för Porosjenko i förhandlingar med Ryssland om
gasavtal, fredssamtal och fångutväxlingar. Enligt chefen för säkerhetstjänsten,
Ivan Bakanov, så synar de nu även Porosjenko.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det ska här
påpekas att såväl Riksåklagare Venediktova som chefen för säkerhetstjänsten SSU
Ivan Bakanov har handplockats till sina poster av president Zelenskij. De anses
alltså stå presidenten mycket nära och för att gå hans ärenden. Det lär i vart
fall vara så som Porosjenko ser det.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://www.kyivpost.com/wp-content/uploads/2021/10/pic_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="534" data-original-width="800" height="429" src="https://www.kyivpost.com/wp-content/uploads/2021/10/pic_2.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto 5 Channel. Knuffande och buffande utanför Porosjenkos hus i Kozyn, tre mil utanför Kiev.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ukrainsk
politik i ett nötskal<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vladimir
Putins uttalande om att Zelenskij ”rensar det politiska fältet” är inte helt
verklighetsfrånvänt. Såväl Medvedtjuk som Porosjenko leder de två starkaste
oppositionspartierna i parlamentet och utgör politiska rivaler också som
presidentkandidater, även om Medvedtjuk inte lär ha varken förutsättningar att
vinna eller särskilt stort intresse av att ställa upp. I synnerhet inte nu
förstås.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att använda
rättsliga instrument för att neutralisera politiska rivaler när maktpositionen
så tillåter har varit en gängse metod i Ukraina alltsedan självständigheten
1991. President Zelenskij har förstås även andra skäl att visa musklerna. Bland
annat lär USA under Joe Biden i somras ha satt press på honom för att ta itu
med korruptionen och oligarkväldet. Såväl Medvedtjuk som Porosjenko kan sägas
tillhöra det senare.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kan
också tolkas som att Zelenskij vill öka sin popularitet hos nationalistiska
ukrainare. Patriotism är en gångbar politisk valuta inte bara hos de högerextrema
utan hos en stor portion av väljarbasen. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han lär dock
få svårt att bättra på sin image nu när han till synes är inblandad i
Pandora-skandalen, som jag nämnde i början och skrev om nyligen. Jag
spekulerade då i om dessa politiska rivaler kan ha haft något att göra med att
publiceringarna om Zelenskijs off-shore-verksamheter kommer just nu. Jag har
inga som helst belägg för detta mer än att jag följt den ukrainska politiken
mycket noga under flera år och även periodvis bott i Ukraina under dessa år och
tycker mig känna igen vissa mönster.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det ska dock
sägas att turerna i ukrainsk politik inte är alldeles lätta att hänga med i och
ibland blir man förvirrad eller förvånad. Jag brukar dra en liknelse om
trädockan Matrjosjka som man kan skruva på och då få fram en ny docka man kan
skruva på osv. i flera lager. Det som syns på ytan döljer ofta en mängd andra
saker med andra ord.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det blir hur
som helst spännande att se hur det här slutar. Eller också gör det inte det
utan bara håller på och håller på och nya ”dockor” dyker upp, och ännu en, och
ännu en och…<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-76193287373303982021-10-14T10:03:00.002+02:002021-10-14T10:03:40.414+02:00Vad gömmer sig i Pandoras ask? – den stora frågan i Ukraina<p> </p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Enligt den grekiska legenden skapade guden Zeus den första kvinnan. Hon fick namnet Pandora och
blev en gåva till Epimetheus. Med sig hade hon en ask hon inte fick öppna.
Efter en tid som hustru till Epimetheus blev hon tvungen att stilla sin
nyfikenhet och gjorde det ändå. Ut kom en mängd olyckor och sjukdomar som
spreds över världen. Kvar på botten fanns endast hoppet. <o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Frågan är
nu hur det är för Ukraina?<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Liknelsen
är inte helt grundlös. Just nu är Pandora en av de stora nyheterna här i
Ukraina. Inte mytens ask men däremot de dokument som går under benämning
Pandora-papers. I dessa döljer sig möjligen den stora olyckan åtminstone för
president Zelenskij. Om han inte tvingas avgå i förtid lär hela affären
försvåra för honom att bli återvald, om han nu är intresserad av det.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Under
benämningen <a href="https://www.bbc.com/news/world-58780561">Pandora-papers</a> finns mer än 12 miljoner dokument som har läckts
från 14 olika källor och tagits fram av ICIJ, International Consortium of
Investigative Journalists. Dessa dokument har granskats i flera månader av 600
journalister i 117 länder.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nu rullas
den ena historien efter den andra upp ur ”Pandoras ask” om gömda förmögenheter,
skatteflykt och i vissa fall pengatvätt som mängder av rika affärsmän och
politiker ligger bakom på ett eller annat sätt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kungen av
Jordanien, tjeckiske premiärministern och Kenyas president finns bland de
utpekade som nu försöker värja sig mot anklagelser om olika ekonomiska
oegentligheter.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Till skaran
har nu också den ukrainske presidenten Volodomyr Zelenskij sällat sig. Han som
gick till val på att vara ”ren” och obefläckad eftersom han aldrig varit
politiker på riktigt utan tv-stjärna. Hans största succé var en komedi-serie om
en vanlig ukrainare som råkade bli president. Serien bar namnet ”Folkets
tjänare” vilket också är namnet på (den verklige) presidentens parti.
Zelenskijs popularitet har falnat betydligt efter två år vid makten och frågan
är nu om han kan sitta kvar hela mandatperioden? Givetvis nekar han till
anklagelserna men de är notoriskt svåra att slingra sig ur. <o:p></o:p></span></p><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></b><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En mycket
klen tröst för Zelenskij är kanske att Ukraina <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/ukraine-leads-with-38-politicians-using-offshores-in-global-leak.html">toppar listan</a> över personer som
figurerar i Pandora-dokumenten. Där finns 38 ukrainare följt av 19 ryska, 11
vardera från Honduras respektive Förenade Arabemiraten och 10 från Nigeria. Mer
än 330 nuvarande eller före detta höga politiker och tjänstemän finns bland de
namn som nämns i dokumenten.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBt_wmGZIA4bSYZXozYBaEDxkHR66pGo4ho7sDqOusmlRZNHNDpd8FXfJhnbEzXPL9sPaF-2QxKO3vsshrCfJYXxEaP7teS1oc5aY86KSvM8TABWxjfRa6sjvUtIM0gBpVcl6HSE2uT2w/s1600/Bild+klotter+presidentens+kontor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="760" data-original-width="1600" height="152" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBt_wmGZIA4bSYZXozYBaEDxkHR66pGo4ho7sDqOusmlRZNHNDpd8FXfJhnbEzXPL9sPaF-2QxKO3vsshrCfJYXxEaP7teS1oc5aY86KSvM8TABWxjfRa6sjvUtIM0gBpVcl6HSE2uT2w/s320/Bild+klotter+presidentens+kontor.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Hans Wåhlberg. Presidentens administration nedklottrat tidigare i år. Det var innan Pandora-pappren kom på bordet. Zelenskijs popularitet lär inte öka nu.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskijs
off-shore-imperium (?)<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Enligt
dokumenten ska alltså Zelenskij och ett antal kollegor inom tv-produktion ägt
ett helt<a href="https://www.occrp.org/en/the-pandora-papers/pandora-papers-reveal-offshore-holdings-of-ukrainian-president-and-his-inner-circle?fbclid=IwAR1NUOA726S0YsxlZ-FEYevji46r2iJkmDC-WSdSnlnlWKDBcItdl9PelJ0"> nätverk av off-shore-bolag</a> placerade i Brittiska Jungfruöarna, Cypern
och Belize. Del i dessa hade också Zelenskijs närmaste man, Sergij Shefir, samt
landets chef för säkerhetstjänsten Ivan Bakanov. Shefir ska ha varit ledande i
uppköp av dyrbara fastigheter i<a href="https://www.theguardian.com/news/2021/oct/03/revealed-anti-oligarch-ukrainian-president-offshore-connections-volodymyr-zelenskiy?CMP=Share_AndroidApp_Other&fbclid=IwAR0XXVnieed4tuVrxGXua_ZYjestUDDLlk_EtK-VunMd3eHO_i50MOqW114"> London</a> bland annat. Enligt uppgifterna ska
Zelenskij vid sitt makttillträde 2019 ha överlämnat sina andelar i bolagen till
just Shefir, men det påstås att han ordnat så att familjen Zelenskij ändå
fortsatt tagit emot pengar från bolagen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskij
och hans partners ska ha ägt aktier i ett skalbolag, Maltex Multicapital Corp,
baserat i Brittiska Jungfruöarna. Detta ska i sin tur ha ägt aktier i
filmproduktions- och filmdistrubutionsbolag. Zelenskij själv sägs ha vägrat
svara på upprepade frågor från journalister som samarbetat med<a href="https://www.icij.org/investigations/pandora-papers/political-and-business-links-to-pandora-papers-roil-parliaments-anti-corruption-and-tax-authorities-as-global-fallout-swells/"> ICIJ</a>.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I skrivande
stund granskas Zelenskijs samt Bakanovs deklarationer av landets
korruptionsförebyggande myndighet (the National Agency for Prevention of
Corruption) vilket förstås är illa nog för presidenten som gjort stort
politiskt nummer av att rensa landet från korruption och tämja oligarker. Även
om inget oegentligt framkommer av utredningarna så sår det tanken om ”ingen rök
utan eld” hos potentiella framtida väljare.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kolomoiskys
roll?<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskij
som skådespelare/komiker hade sin bas i en tv-kanal (”1+1”) som ägdes av
oligarken Ihor Kolomoisky. Han står just nu under utredning för ett antal
misstänkta ekonomiska brott och sägs också vara inblandad i president
Zelenskijs off-shore-skandal.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Zelenskij
och ett antal av hans tv-kollegor var knutna till tv-produktionsföretaget
Kvartal 95 som enligt uppgifter från bland andra journalister tillhörande
<a href="https://www.slidstvo.info/news/zhurnalisty-pidtverdyly-zv-yazok-zelenskogo-iz-kolomojskym-na-40-miljoniv/">Slidstvo.Info </a>ha tillförts pengar via Kolomoiskys företag via Cypern-grenen av
hans bank Privatbank. Genom denna cypriotiska gren av banken ska han ha tvättat
pengar och fört över mer än 40 miljoner USD till offshore-bolag som kan knytas
till Zelenskij och hans närmaste. En del kan också ha gått till att förvärva
lyxfastigheter i London.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta kommer
inte som någon nyhet, menar den ukrainska riksåklagaren (General Prosecutor) <a href="https://www.radiosvoboda.org/a/news-venediktova-pryvat-ofshory/31491735.html">Iryna Venediktova</a> som också skriver på sin FB-sida att det finns frågetecken
kring det här materialets autenticitet. I en film som producerats av Slidstvo-journalister
antyds också att åklagarmyndigheten ska ha förhalat utredning om Zelenskijs
off-shore-verksamheter vilket hon avfärdar som rena spekulationer.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förnekanden
– anklagelserna bara ett elakt politiskt spel?<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Myhaylo
Podolyak, rådgivare till presidenten, avfärdar också det hela och <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/reactions-in-ukraine-to-pandora-papers-revelations.html">hävdar</a> att
denna information användes av politiska motståndare vid presidentvalet 2019 och
att det inte var sannare då än nu. Journalisternas avslöjanden, säger han
också, ”har absolut inget att göra med pengar i statsbudgeten”. Något som mig
veterligt ingen påstått heller i och för sig.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det finns
ju, inte minst i Ukraina, en möjlighet att hela kopplingen till Zelenskij är
uppförstorad och en del i ett större politiskt spel. Under hela året har
Zelenskij försökt få igenom lagar som är tänkta att försvåra oligarkers
rörelsefrihet och begränsa deras reella makt. Det hör också till saken att
presidentens närmaste man, ovan nämnde Shefir, utsattes för ett <a href="https://112.international/ukraine-top-news/armed-attack-on-car-of-zelenskys-first-assistant-driver-severely-wounded-65151.html">attentat</a> med
skjutvapen mot sin bil för några veckor sedan. Han klarade sig medan chauffören
blev allvarligt skadad.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">President
Zelenskij har på <a href="https://www.president.gov.ua/en/news/prezident-ukrayini-pro-obstril-avtomobilya-sergiya-shefira-z-70765">regeringens hemsida</a> kommenterat attacken med att säga: ”They
will not intimidate us”. Vilket kanske anspelar på oligarker som motsätter sig
presidentens oligark-fientlighet. Dagen efter Shefir-attacken tog parlamentet
ett förslag, framlagt av presidentens parti Folkets Tjänare, att skapa ett
”oligark-register” som ska ligga till grund för ett förbud för dessa att
finansiera politiska partier eller ta del av kommande privatiseringar av
offentliga tillgångar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Om detta har
något med anklagelserna mot presidenten kan man bara spekulera, men frågor hopar
sig och ofta får man aldrig riktig klarhet när det gäller dylika ting i
Ukraina.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Man kan
också fråga sig om förre presidenten Petro Porosjenko har något finger med i
spelet i så fall? Inte enbart för att han förlorade presidentvalet mot
Zelenskij 2019. De har under längre tid haft ett personligt lågintensivt
ordkrig om ett antal olika saker.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Porosjenko
är fortfarande aktiv politiker och leder partiet Europeisk Solidaritet som är
ett av de större partierna i parlamentet. En av hans politiska allierade
publicerade nyligen på FB uppgifter som påstods visa att Zelenskij och hans
partners inom tv-produktion hade kontakter med off-shore-bolag och tagit emot
pengar från Kolomoiskys Privatbank. En bank som Porosjenko förstatligade för
ett par år sedan som ett led i en strid med just Kolomoisky.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Anklagelserna
bevisades inte men enligt <a href="https://www.occrp.org/en/the-pandora-papers/pandora-papers-reveal-offshore-holdings-of-ukrainian-president-and-his-inner-circle">OCCRP</a> (Organized Crime And Corruption Reporting
Project) finns uppgifter som matchar delar av vad som framkommit i de granskade
läckta dokumenten.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Häromdagen
uppstod <a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/%D1%81lashes-erupt-near-poroshenkos-house-outside-kyiv.html">bråk </a>mellan två grupperingar utanför Porosjenkos hus utanför Kiev. Det
förefaller oklart vilka dessa grupperingar företrädde men den ena av dem sägs
ha sökt upp Porosjenko för att avkräva en förklaring till dennes kontakter med
den rysk-vänlige parlamentsledamoten Viktor Medvedtjuk som står anklagad för
landsförräderi. Det är en helt annan historia men den nu anklagade chefen för
säkerhetstjänsten Ivan Bakanov har tidigare offentliggjort att de även börjat
granska Porosjenkos inblandning i Medvedtjuk-affären. Porosjenko själv
kommenterade bråket utanför sitt hem på FB med följande passning till
presidenten:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">”(You) will be responsible for the inaction of law
enforcement agencies, for the fact that the President’s Office issues orders to
buy thugs, sends them here, insulting Ukraine”.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Porosjenko
är inblandad i flera rättsutredningar gällande korruption och andra
oegentligheter varav ett par gällande just Medvedtjuk-affären som handlar bl.a.
om vapenaffärer med utrbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk i Donbass. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här spekulerar jag alltså. Om detta har
något att göra med Zelenskijs off-shore-anklagelser är kanske mer långsökt än
oligark-spåret men det ena behöver inte utesluta det andra. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Saker och
ting som vid första påseende inte ser ut att höra samman <b><i>kan </i></b>ibland
vara sammanflätade på ett eller annat sätt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är inte heller
alltför långsökt att spekulera i om anklagelserna mot Zelenskij är ett led i
ett politiskt spel inscensatt av oligarker och politiska motståndare för att ta
udden av hans aktioner mot deras maktposition. Det vore inte heller första
gången som rättsliga instrument och ryktesspridning används för att
neutralisera politiska motståndare. Den här gången är dock ett omfattande
journalistiskt grävande bakom det mesta av sakuppgifterna. Det lär bli svårare
att helt avfärda som politiskt rävspel. Kanske är Zelenskij precis som i stort
sett alla tidigare presidenter och andra politiker? Det vill säga giriga och
mer intresserade av att tjäna sina egna intressen och roffa åt sig tillgångar
än att tjäna folket, ja vara just ”folkets tjänare”?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-GB;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Välkomna
till ukrainsk politik!<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-44172738143915166032021-10-03T14:56:00.003+02:002021-10-03T14:56:28.548+02:00Marschen mot Babij Jar – samma väg idag som då men ändå inte<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Varje år
hålls en tyst minnesmarsch för att hedra de judar som tvingades marschera längs
gatan som då hette Melnykovagatan från centrala Kiev ut till ravinen vid Babij
Jar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Minnesmarschen
är ett personligt initiativ som har initierats av den tyske affärsmannen och poeten
Yevhen Horodetsky och aktivisten Dmytro Yurinov. Meningen är att utan paroller
eller plakat marschera under tystnad mot Babij Jar och längs samma väg som de
drygt 33 tusen judarna som mördades där fick ta.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
sjätte året den hålls (en del hävdar sjunde) och i årets marsch deltog uppskattningsvis
ca 700 personer, bland dessa representanter för judiska gemenskaper på andra
orter än Kiev och även från utlandet. Dessutom ett antal ungdomar från
ukrainska samt tyska judiska skolor.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vi samlas
vid den enorma biograten Kyivska Rus i stadsdelen Lukianivska, inte långt från
Babij Jar. Här startar också marschen som går längs gatan Yurii Illienka som
då, 29–30 september 1941, hette Melnykovagatan. Marschen bevakas av mycket
media men ovanligt lite poliser. Antingen visar det på en tillförsikt att inget
riskerar att hända eller också nonchalans inför eventuella hot. Men marschen
flyter lugnt på helt utan störningar eller incidenter.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244422269_2104645649693326_1409489398748748055_n.jpg?_nc_cat=100&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=UtuEVeCbHfoAX8foMY0&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=ccdaaaca903349172615e9f2040e1016&oe=617FA95B" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="800" height="300" src="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244422269_2104645649693326_1409489398748748055_n.jpg?_nc_cat=100&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=UtuEVeCbHfoAX8foMY0&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=ccdaaaca903349172615e9f2040e1016&oe=617FA95B" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hans Wåhlberg. Vi samlas vid biografen Kyivksa Rus i stadsdelen Lukianivska. Stort medieuppbåd och ca 700 personer marscherar.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vid Babij
Jar svänger kolonnen in på det som kallas <i>Alley of Sorrow</i> och leder upp
till Menorah-monumentet, den sjuarmade ljusstaken som nu också fått sällskap av
en symbolisk synagoga där också en bön lästes av den inbjudna rabbin.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Många
avslutade med en privat bön eller meditation vid randen till ravinen intill.
Det sägs att just den platsen inte är själva avrättningsplatsen men vittnen har
beskrivit att de skjutna föll ned i en grop utför ett stup så den här kanten nära
Menorah-monumenten och synagogan fungerar symboliskt.<o:p></o:p></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244346827_2104649369692954_4690038591507430394_n.jpg?_nc_cat=100&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=xMdWJUV06HsAX_-oPZh&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=994357eadb0c4cb006f4a40e0bedf23b&oe=6180006D" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="800" height="300" src="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244346827_2104649369692954_4690038591507430394_n.jpg?_nc_cat=100&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=xMdWJUV06HsAX_-oPZh&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=994357eadb0c4cb006f4a40e0bedf23b&oe=6180006D" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hans Wåhlberg. Framme vid Menorah-monumentet läggs stenar ned symboliskt.</td></tr></tbody></table><br /><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Detta är
alltså även en symbolisk marsch som ska hedra all de som tvingades göra den som
sin allra sista i livet. Vad hände då den 29 september 1941?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244387129_2104653033025921_6524551316561602406_n.jpg?_nc_cat=102&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=hXcjebX8DSQAX-39k5a&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=cfb730956cfcceea797e884a991e11f8&oe=617F2E5C" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="800" height="300" src="https://scontent.fiev25-1.fna.fbcdn.net/v/t1.6435-9/244387129_2104653033025921_6524551316561602406_n.jpg?_nc_cat=102&ccb=1-5&_nc_sid=8bfeb9&_nc_ohc=hXcjebX8DSQAX-39k5a&_nc_ht=scontent.fiev25-1.fna&oh=cfb730956cfcceea797e884a991e11f8&oe=617F2E5C" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hans Wåhlberg. Ravinen ned från Menorah-monumentet tjänar åtminstone som symbol för avrättningsplatsen även om det är tveksamt om den verkligen låg här.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dödsmarschen
1941 <o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Melnykovagatan
heter som sagt numera Yurii Illienka-gatan men det är samma väg vi vandrar mot
Babij Jar. Då släpade hela familjer på vad de orkade bära, i tron, eller
åtminstone i hopp om, att de skulle evakueras. De hade också beordrats att ta
med pengar och värdesaker, naturligtvis för att deras bödlar skulle kunna samla
in dem och stjäla dem för egna syften. Enligt uppgift i tyska rapporter om
aktionen gick pengar och andra värdesaker till den tyska välfärdsmyndigheten
NSV (National-Sozialistische Versorgung) för att delas ut till etniska tyskar
(Volksdeutsche), och en del till stadens administration för fördelning bland
stadens behövande.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Många lokala
ukrainska Kiev-bor angav sina judiska grannar, en del kanske i hopp om att få
del av deras tillgångar (?). <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Chefer för
tyska säkerhetspolisen Sipo och säkerhetstjänsten SD uppgav hur som helst att
deras kontor i Kiev fick flera korgar fulla med angivelser av judar från
ukrainska medborgare och att de hade svårt att bearbeta all information som
inkom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hela platsen
omslöts av taggtråd för att hålla utomstående vittnen borta och tre rader av
trupper bevakade det hela. Den yttre cirkeln ska ha bemannats av ukrainsk
polis, den andra av ukrainsk polis och tyskt manskap och den inre cirkeln av
tyska trupper (källa: Deathcamps.org:
http://www.deathcamps.org/occupation/babi%20yar.html). En del av de få
vittnesmålen från massmorden 29–30 september motsäger som sagt till viss del
detta då de nämner ukrainskt deltagande även vid själva mordplatsen. Det anses
dock väl belagt att Tyska Sonderkommando 4A, som tillhörde Einsatzgruppe C, var
huvudansvarigt för morden dessa dagar men att också 45e Reservbataljonen
Hamburg, 303e Polisbataljonen Bremen och ukrainska hjälppolis (s.k. Auxiliary
Police/Schutzmannschaften) deltog i mördandet och vaktandet av de väntande
offren.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är svårt
att föreställa sig den oerhörda synen av massmord. Det går egentligen inte att
greppa, men några vittnesmål får avsluta detta inlägg:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Elena
Borodjanskaja-Knysh blev kommenderad att stiga fram till ravinkanten
tillsammans med sin fyraåriga dotter, men väntade inte på nästa kommando, utan
knuffade direkt ner flickan och kastade sig efter. Hon klarade sig mirakulöst
och kunde leverera följande vittnesmål (I ”Svarta Boken” av Vassilij Grossman
& Ilya Ehrenburg): <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Jag
kände att min dotter inte rörde sig. Jag böjde mig över henne, knöt mina nävar
och tryckte in dem under hennes haka, så att min lilla flicka inte skulle
kvävas. Min dotter började röra på sig. Jag försökte resa mig så jag inte
skulle krossa henne. Det var så mycket blod runtomkring oss. Skjutandet hade
pågått sedan klockan nio på morgonen. Kroppar låg ovanpå mig och under mig.”<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Inna
Evguenieva, granne till avrättningsplatsen, då 13 år gammal (Hon berättar, fritt
översatt fr engelska, ur Netflix-serien ”Einsatzgruppen – The Nazi Death
Squads”, avsnitt 2 ”Judenfrei”, 2009”):<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Det som
slog mig var hur bra ukrainska tyskarna pratade. Jag frågade mormor varför. Det
var för att de var från Ukraina. De var vidriga. Det är inte vanligt med sån
ondska. De tog t.o.m. spädbarnen, men de sköt dem inte. De skakade deras filtar
så de föll ned i ravinen. Tänk att folk kan göra sånt? De var motståndare till
Sovjetunionen.</span> </i><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Senare
såg jag en film där de sa att de ville ha hämnd. Skulle de hämnas på barn?
Eller på kvinnorna? De var ju oskyldiga. De hade ingen skuld. Hämnden gick ut
över flera tusen människor. 100000 eller 150000 människor dog här. De kunde ha
gjort upp med varandra istället för att låta det gå ut över fredliga människor.
Om nån tar ens liv idag, så döms man för det. De tog 150000 liv. Vad har de
fått för straff?” <o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dina
Mironovna Vasserman (överlevare som vittnat flera gånger hur hon låg sårad i
ravinen men spelade död, här citerad ur Ed Zvi Giterman ”Bitter Legacy –
Confronting the Holocaust in the USSR”, 1957):<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”Jag såg
hur en grupp bestående av män, kvinnor och barn klädde av sig och de sedan
fördes fram till en avgrund där de sköts av soldaterna. Sedan ytterligare en
grupp. Jag såg detta fasansfulla med egna ögon. Jag såg en ung, fullständigt
naken kvinna som med sitt bröst gav mjölk åt sin nakna baby när en polisman kom
fram till henne, tog barnet ifrån och slängde ned det i ravinen. Modern rusade
efter sitt barn. En fascist sköt henne och hon föll ned i ravinen”. </span></i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">(Översatt och citerad i Peter
Johnsson ”Ukraina i historien”, 2015, s280).<o:p></o:p></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3271579854136271925.post-91373605545234411092021-09-30T08:04:00.001+02:002021-09-30T08:04:29.752+02:00Babij Jars 80-årsminne och en intervju med Eduard Dolinsky<p> </p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Jag och
Anna Grinzweig-Jacobsson intervjuade Eduard Dolinsky, chef för Ukrainian Jewish
Committee, i december 2017 för ett filmprojekt och en artikel som publicerades
i SvD 25 januari 2018. Den 1 september i år träffade jag Eduard Dolinsky igen,
denna gång vid Babij Jar. Det blev en ny intervju som delvis legat till grund
för en ny artikel som publicerats i GP den 29 september.</span></b> <b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Större delen av intervjumaterialet är
dock oanvänt så här publicerar jag nu utförliga utdrag ur den. Hur är läget för
judar i dagens Ukraina? Vad tycker han om planerna för Babij Jar?<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Intervjun
följer längre ned, men först några inledande ord.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Den 29 september är det 80 år sedan
som den största enskilda massakern av judar inleddes vid Babij Jar i Kiev.
Enligt tyska Einsatztruppernas rapport hem till Berlin hade 33,771 judar
skjutits till döds under dagarna 29–30 september 1941. Det kan mycket väl ha
varit fler. Ingen vet säkert.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Den 6 oktober i år sker den officiella
<a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/presidents-of-israel-germany-and-albania-to-visit-kyiv.html">minnsehögtiden</a> och enligt uppgift kommer Israels president Isaac Herzog, samt
hans tyske kollega Frank-Walter Steinmeier och albanske presidenten Ilir Meta
att närvara. Ukrainske presidenten Volodomyr Zelenskij, som själv är av judisk
börd, håller tal.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Bakom högtidligheterna råder dock en
konflikt om Babij Jars framtid. Projektet med ett minneskomplex över
Förintelsen är redan igång men nationalistiska kretsar i Ukraina vill inte att
det förverkligas. Ett sådant skulle troligen inte innehålla det narrativ de
företräder, att den ukrainska nationaliströrelsen OUN bekämpade tyskarna och är
lika mycket offer för dem som judarna. I likhet med Sovjetunionen och nu
Ryssland som håller fast vid narrativet om Det Stora Patriotiska kriget med
början 1941 istället för 1939 så vill dagens ukrainska nationalister att
historien om OUN ska börja 1942. Det som hände dessförinnan vill de ska falla i
glömska.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">För fyra år sedan var jag vid Babij
Jar för första gången. Jag och Anna Grinzweig-Jacobsson mötte då också Eduard
Dolinsky, chef för Ukrainian Jewish Committe. Det blev till en lång intervju på
hans kontor i Kiev och en <a href="https://www.svd.se/mordade-judar-pa-40-talet--hyllas-idag-som-hjaltar">artikel i SvD</a> 2018-01-25.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Innan SvD-artikeln släpptes hann jag
publicera tre bloggartiklar om Babij Jar som fortfarande håller som bakgrund
för den som inte vet så mycket om denna händelse och om platsen.<o:p></o:p></span></p><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Den <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/12/babij-jar-vad-hande-da-och-vad-hander-nu.html">första</a> handlade mest om vad som
hände vid Babij Jar 1941.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Den <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/12/babij-jar-en-symbol-for-forintelsen.html">andra</a> mer om den ukrainska
förnekelsen av kollaborationen med tyskarna och nationaliströrelsens deltagande
vid Babij Jar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Medan det <a href="https://hanslillagrona.blogspot.com/2017/12/babij-jars-framtid-en-het-ukrainsk-fraga.html">tredje</a> inlägget rörde sig
kring framtidsplanerna för platsen Babij Jar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Det senare inlägget innehåller många
frågor som idag kan anses besvarade medan en del andra fortfarande hänger i
luften.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Den 1 september i år träffade jag
honom igen och då vid Babij Jar. Det blev en ny intervju som delvis legat till
grund för en<a href="https://www.gp.se/kultur/kultur/i-ukraina-f%C3%B6rvanskas-f%C3%B6rintelsen-av-nationalism-1.55919790"> ny artikel </a>som publicerats i GP den 29 september.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Större delen av intervjumaterialet är
dock oanvänt så här publicerar jag nu utförliga utdrag ur den. Hur är läget för
judar i dagens Ukraina? Vad tycker han om planerna för Babij Jar?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRGjOPGSn_Jrn2VjTcGQrW6C4Iv9lyW_9SzWM4GFdneTGdrQZnNOusrei2v38_-vE4dZTs3SzOLS80Rtkn0G-bG0u46S96DAHGu1peUysXZzonErpgLIg_OqPHXJMHoROXq7VjntRqO_M/s960/241185961_546096463177195_8740172986864924726_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRGjOPGSn_Jrn2VjTcGQrW6C4Iv9lyW_9SzWM4GFdneTGdrQZnNOusrei2v38_-vE4dZTs3SzOLS80Rtkn0G-bG0u46S96DAHGu1peUysXZzonErpgLIg_OqPHXJMHoROXq7VjntRqO_M/s320/241185961_546096463177195_8740172986864924726_n.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Hans Wåhlberg. Eduard Dolinsky vid Menorah-monumentet och den nya symboliska synagogan vid Babij Jar.</td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Intervju med Eduard Dolinsky 1 september 2021, Plats
Babij Jar, nära Menorah-monumentet, Översatt från engelska till svenska (H=Hans
Wåhlberg, E=Eduard Dolinsky)</span></i></b><b><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></i></b></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vi möts utanför metro-stationen Dorohozhychi
som en del nu vill döpa om till Babyn Yar. Det är fuktvarmt men molnigt. Vi tar
oss längs de stenbelagda gångarna till Menorah, monumentet vid vilket de årliga
minneshögtiderna ofta hållits. Här finns nu också ett nytt monument, en
symbolisk synagoga. Eduard forcerar ett avspärrningsband och poserar framför
synagogan men blir bortkörd av en vakt. Den öppnades redan i maj månad i år men
jag vet inte varför vi inte fick undersöka den närmare. Kanske har det med
säkerhetsskäl inför 80-årsdagen att göra. Vi gör hur som helst intervjun på en
bänk längs den gångväg som kallas Alley of Sorrow. Högtalare längs allén räknar
upp namnen på de judiska dödsoffren vid platsen 29–30 september 1941 och bildar
en märklig och ödesmättad bakgrund till vårt samtal. Idén har hämtats från Yad
Vashem förklarar Eduard för mig.<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: När vi talades vid för fyra år sedan sa du att judarna i
Ukraina måste kämpa eller lämna landet och att det var svårt att vara jude i
Ukraina. Tycker du att det blivit bättre eller sämre idag?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Det beror på. De flesta ukrainska judar har försvunnit
redan, men frågan om anti-semitism och glorifieringen av förövarna [<i>min
anm./ de ukrainska tysk-kollaboratörerna som glorifieras i Ukraina, om vilka
Eduard Dolinsky ofta använder uttrycket ”perpetrators”/”förövare</i>”] finns
fortfarande. Vi måste fortfarande ställas inför de här frågorna.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Tycker du att något har ändrats till det bättre?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Jag skulle säga att glorifieringen av Förintelsens förövare
har lugnat sig lite från centralt regeringshåll, men det fortsätter fortfarande
aktivt på regional och lokal nivå. Fortfarande hålls många minneshögtider,
uppförande av minnesplaketter, minnesmärken och monument över förövarna.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Du har kämpat länge mot regeringens glorifiering av
nationalistorganisationen OUN och deras armé UPA och deras ledare Stepan
Bandera och Roman Sjuchevitj som samarbetade med Nazi-Tyskland under 2vk. Har
du/ni haft någon framgång i denna kamp under senare år, efter vårt förra samtal
(2017)? Några positiva reaktioner från allmänheten eller officiellt håll?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Extremt svår fråga. Från min synpunkt vore en framgång
att alla dessa monument över förövarna rensas bort, förstörs. Trots alla mina
ansträngningar så fortsätter det att komma nya. På den punkten har vi inte haft
någon framgång. Inga monument har tagits ned. Även öppna Nazi-kollaboratörer,
till och med officerare i Einsatztruppen har fått minnesplaketter. Folk som
personligen och direkt, praktiskt taget med vapen i hand, skjutit judar. Det
kommer fler och fler plaketter och monument varje vecka, överallt. Å andra
sidan tror jag att jag och andra planterar frön av frågor och tvivel hos
allmänheten angående de här personerna som glorifieras. Droppen som urholkar
stenen, som man säger. Så vi tror på ett lyckosamt slut… kanske.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Tror du att Ukrainas process för att gå med i EU kommer
att innebära någon skillnad?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Ja, vi inom den judiska gemenskapen tror att medlemskap
i EU kan innebära ett återförande av judisk egendom. Samt också att stoppa
denna glorifiering genom en eller annan åtgärd.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Har avskedandet av Volodomyr Viatrovytj som chef för
Ukrainska Institutet för Nationellt Minne betytt några skillnader i
historieskrivandet och attityden från detta institut?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Nej, han togs bort men de fortsätter enligt hans
policies. Anton Drobovytj är chef nu men fortsätter glorifieringen av
Nazi-kollaboratörer, så inget har ändrats. De har en budget på miljontals
dollar medan vi i den judiska gemenskapen får bemöta dem med in princip inga
pengar alls. Tack vare facebook kan vi komma ut eftersom all ukrainsk media är
rädda eller stödjer den nationalistiska sidan och inte vill prata om vår sak.
Jag kontaktas ytterst sällan av någon betydelsefull media. De försöker att inte
beröra ämnet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Har den nye presidenten Volodomyr Zelenskij betytt några
förbättringar för den judiska gemenskapen?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Jag tror att han gjort att aktiviteterna från centralt
håll har lugnat ned sig. De nådde sin peak under Porosjenko. Han finansierade
denna glorifiering som gjutit hat och splittring i samhället. Zelenskij har
fått det att lugna ned sig lite.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Har han betytt några ändringar i den officiella
attityden till minnet av Babij Jar?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Han stödjer byggandet av Minnescentret här [BYHMC] och
Babij Jar-muséet. Det är en väldigt positiv sak från Zelenskij. Trots kritik
från nationalister, som attackerat hans kontor. De vill inte ha något
Förintelse-minne vid Babij Jar. Inte heller det ukrainska civilsamhället. De
vill ha ett minnescenter över alla offer.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Minns jag rätt om att Zelenskij offentligt har fördömt
OUN? Är detta korrekt?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Nej, det var SS-divisionen Galizien. Hans fördömande kom
efter paraden i Kiev till ära för denna division. Men han nämnde inte OUN eller
någon annan nationalistisk organisation.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Vet du om lagen som förbjuder kritik av OUN/UPA [införd
2015] har tillämpats ännu? Några rättsfall?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Nej, inte ännu, för de har inget praktiskt verktyg för
det. De säger att man inte kan kritisera dem men har ännu inte etablerat någon
straffsats. Jurij Sjuchevitj, son till UPA-ledaren Roman, föreslog fem års
fängelse men fick inte med sig parlamentet. Men lagen är ändå användbar för dem
som glorifierar OUN/UPA. Det ger laglig grund för regeringar och offentliga
organisationer att hylla dessa Förintelse-förövare. Eftersom denna lag säger
att de slogs för självständighet, trots de brott de begick. Det gör att
regeringen <i>måste</i> glorifiera dem.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Framtidsplanerna för Babij Jar har debatterats häftigt
här i Ukraina. Som jag förstår finns det två projekt för platsen. Ett är Babyn
Yar Holocaust Memorial Center (BYHMC)<b> </b>initierat av privata finansiärer
och som av en del ses som ett ”ryskt” projekt, samt det andra projektet för ett
minneskomplex initierat av president Porosjenko som gav uppdraget med planerna
till the Institute of History of the National Academy of Sciences of Ukraine. Vad
har du att säga om dessa projekt?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Jag stödjer fullt ut BYHMC-projektet. Det blir det enda
Förintelsemuséet i Ukraina sedan självständigheten 1991. Det finns en hel del
falsk information om detta projekt, att det är ett ryskt projekt och liknande. De
försöker underminera projektet. Denna kritik kommer helt och hållet från
nationalistisk sida. De vill att minnet av dessa Förintelse-förövare ska hedras
här, på benen av deras judiska offer. Det är omöjligt, vi borde inte låta det
hända. Om vi tittar på Nazi-sidan här så finns sedan tidigare ett litet
monument för nationalisterna i OUN. Det är 50 namn, och bland dem folk som var
befäl i ukrainska hjälppolisen [<i>min anm./ukrainska polisstyrkor som
assisterade nazityskarna bland annat vid massakern i Babij Jar 29–30 september
1941</i>], inte bara i Kiev utan även på andra platser. Du kan förstå att det
är hel obegripligt. Det är omöjligt att förstå. En normal person kan inte
begripa det.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Vet du något om det statligt ledda projektet?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Vilket då? Presidenten stödjer BYHMC-projektet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Jo, men problemet är ju att Porosjenko startade ett
parallellt projekt 2018.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Porosjenko är inte där längre. Men han var involverad i
BYHMC-projektet också och gav det stöd. Nu gör han inte det längre utan säger
det är ett ryskt projekt. Han är en lögnare, en populist.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Det är ganska förvirrande. Jag läste en artikel av
historikern Paul R. Magocsi som uppmanar ukrainare att stödja det statligt
ledda projektet (?)<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Magocsi företräder en kanadensisk organisation,
Ukrainian Jewish Encounter. De ville ha ett eget projekt här. Det projektet var
att inget alls skulle byggas här, inget Förintelsemonument, ingenting. Magocsi
är direkt involverad i det projektet. De vill att det här ska vara bara en
minnespark. Bara park men inget museum eller liknande. Och deras projekt har
misslyckats, så därför kritiserar de BYHMC.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Men detta med parallella projekt måste vara förvirrande
och splittrande för den judiska gemenskapen?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Nej, nej, det enda projektet just nu är BYHMC. Det byggs
redan, du kan se det [<i>min anm/pekar mot Menorah och den nybyggda symboliska
synagogan intill</i>]. Andra projekt bara pratas det om, det finns inga andra. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Så den 6 oktober är det officiell minnesstund för
80-årsminnet här vid Menorah-monumentet?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Jag vet inte riktigt. Det måste nog ha en större plats,
men någonstans här vid Babij Jar.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Tänker du närvara?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Det tror jag, om jag blir inbjuden.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Så du är inte inbjuden ännu?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Nej, inte än. Men jag var inbjuden till 75-årsminnet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Är det något alldeles särskilt du skulle vilja få fram
till en svensk läsekrets?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Ja, att det inte är någon normal situation i Ukraina
avseende den här glorifieringen. Jag menar, anti-semitism kan du hitta var som
helst i världen, särskilt i Europa. Men responsen i Ukraina är svag. Samhället
befinner sig i ett förnekelsetillstånd. Förnekelse av problemet med
anti-semitism. När Zelenskij var i Kherson förra året och talade i synagogan
där förnekade han att det ens förekom i Ukraina. Trots det faktum att någon,
bara några dagar före talet, hade försökt bränna ned synagogan han stod i. Det
är komiskt faktiskt, en form av förnekelse. Men jag klandrar inte Zelenskij,
han är en bra man. Men glorifieringen av Nazi-förövare är ett brott mot det
ukrainska folket, tycker jag. Inte bara judarna utan ukrainarna och framtiden
för detta land. För det påverkar landets moral. Det underminerar landets
värdegrund. Detta folk, ukrainarna, slogs mot nazisterna i Röda Armén. De
besegrade nazisterna. Miljoner ukrainare. De ukrainska Förintelse-förövarna var
få, bara tusental, inte miljoner. Men miljoner ukrainare gav sina liv för att
besegra nazisterna. Deras hjältemod förnekas nu. Hjältarna är de personer som
stod på nazisternas sida.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Tror du det blir lättare att föra fram de här sakerna om
kriget i Donbass tar slut?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Jag tror kriget har betydelse, ja, du har rätt. Jag
talade med en väst-journalist som sa att denna ukrainsk-ryska konflikt kommer
att bidra till att glorifieringen fortsätter, eftersom ukrainarna tror det
skulle försvaga landet om den stoppades. Men jag tror inte det. Jag tror
glorifieringen försvagar Ukraina. Men när jag säger det blir jag attackerad. De
säger att jag provocerar fram anti-semitism, att jag jobbar för ryska FSB, att
jag är rysk agent, en sionist, att jag är det ena eller andra. De försöker smutskasta
mig. Och ukrainsk massmedia ger inget stöd. Vissa, men de flesta inte. De är
antingen rädda att röra frågan eller på nationalisternas sida.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Om vi går tillbaka till Kherson-attacken, har dessa
anti-semitiska attacker ökat eller minskat på sistone?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: De fysiska attackerna är inte så många. Det var en man
som attackerade en synagoga beväpnad med yxa men lyckligtvis skadades ingen.
Men vi har massor av anti-semitiska uttryck på sociala medier. Massor,
tusentals. Ibland till och med på vanliga tv-kanaler.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Tror du att polisen tar dessa attacker mer på allvar
numera?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: De börjar göra det, med Zelenskij [<i>min anm/vid makten</i>]<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">H: Så detta är något som ändrats till det bättre?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">E: Ja, ja.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq-Y6VTS8jZiMYsppZyAMJ1cXj-k6bvf4QN5kdVVcGr0vLro79g_YwTKDk1xZ4Qcjmdf_0rAR3QfRMrc7IwXdMxdP3yx3m252B_XoiUDpHYjUhsjILUDiZoObIiwGsELNmKfbUkM5gU7A/s960/241147672_279761970269672_7649883352457507801_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq-Y6VTS8jZiMYsppZyAMJ1cXj-k6bvf4QN5kdVVcGr0vLro79g_YwTKDk1xZ4Qcjmdf_0rAR3QfRMrc7IwXdMxdP3yx3m252B_XoiUDpHYjUhsjILUDiZoObIiwGsELNmKfbUkM5gU7A/s320/241147672_279761970269672_7649883352457507801_n.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Hans Wåhlberg. Eduard Dolinsky vid Alley of Sorrow, Babij Jar.</td></tr></tbody></table><br /></span></p><p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Epilog:<o:p></o:p></span></i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bara några veckor senare, den 22 september, tog parlamentet
<a href="https://www.kyivpost.com/ukraine-politics/parliament-passes-bill-banning-anti-semitism.html">en lag </a>som förbjuder anti-semitism. Lagförslaget kommer på initiativ från
president Zelenskijs parti Folkets Tjänare så mycket sannolikt kommer
presidenten att godkänna lagen. Eduard Dolinsky bör vara mycket nöjd över denna
lag. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En som typiskt nog inte var nöjd däremot är just den i
intervjun nämnde Volodomyr Viatrovytj som tidigare var chef för Ukrainska
Institutet för Nationellt minne men nu är parlamentsledamot för förre
presidentens Porosjenko parti Europeisk Solidaritet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Enligt hans åsikt har ukrainska parlamentet använts för att
”uppdatera ryska förfalskningar om påstådda anti-semitiska hotet i Ukraina” och
han menar att lagen strider mot konstitutionen som förbjuder privilegier
baserade på etnisk tillhörighet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">
</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Han personifierar och representerar den förnekelseattityd
som Dolinsky talar om i intervjun. Men kanske ser vi en åtminstone tillfällig
kursändring från regeringshåll i frågan? Kanske ses kostnaden för hög att
fortsätta på den ultra-nationalistiska vägen som leder in på ett spår som kan
äventyra det EU-medlemskap som Ukraina så hett eftertraktar? Men man vet aldrig
vilka vägar Ukraina ämnar ta. Dess politiska väg tar ofta populistiska
U-svängar. Fortsättning följer alltså.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p>Hans lilla grönahttp://www.blogger.com/profile/04698543744253357909noreply@blogger.com0