lördag 27 september 2014

Ett enat Palestina första steget mot tvåstatslösning – kan EU ta initiativ till nästa steg?

En ganska stor nyhet som fallit i skugga av IS framfart, ebolaepidemin och regeringsbildning smög i så gott som samtliga tidningar igenom nyhetsflödet i form av en minimal notis i vilken TT-AFP förkunnade att Hamas och Fatah har enats. En samlingsregering ska omedelbart ta kontroll över hela det palestinska territoriet (PA) inklusive Gaza.


Vi får vända oss till utländska medier för att få fylligare analyser av vad detta egentligen innebär. Sju år av bitter rivalitet ser ut att vara över och reaktionerna från Israel och USA är oro. Hamas är fortfarande paria där och deras utvidgade auktoritet ses som ett hot.

Själv ser jag det som en öppning där Hamas i och med överenskommelsen med Fatah intar en mindre kategorisk hållning till erkännande av Israel. Den nya samlingsregeringen tillkännager nämligen också som sitt mål att få till stånd en palestinsk självständig stat inom 1967 års gränser. Det i sin tur innebär ju ett erkännande av Israels existens inom desamma. Det vill säga en tvåstatslösning, vilket Hamas tidigare förkastat helt för att istället kräva att Israel ska upphöra att existera.

Palestinas nya regering säger sig också eniga om att vilja se Israels blockad av Gaza avbrytas och gränsposteringar öppnas under överinseende av FN-styrkor. En rimlig lösning som Israel knappast kan avfärda som totalt förkastlig. Eller snarare inte borde kunna. För reaktionen från Israel är helt igenom negativ och snarast aggressiv.

"Enough of these tricks. If this new Palestinian government has regained sovereignty over Gaza the first thing that Abbas should do is announce he is starting demilitarisation of Gaza”, säger Benjamin Netanyahu. Efter en sommar där Israel har bombat Gaza sönder och samman. Förstörelsen och dödstalen efter den senaste israeliska attacken mot Gaza, den s.k. Protective Edge, förskräcker, och frågan är vilka förutsättningar den nya palestinska auktoriteten har att bygga upp Gaza?

Enligt WHO lider mer än 20 % av Gazas befolkning av allvarlig psykisk ohälsa till följd av sommarens israeliska attacker. Unga har förlorat framtidshoppet och en allmän känsla av hopplöshet har ökat under sommaren. Rapporten visar också att 17 sjukhus och 58 läkarkliniker skadats av Israels attacker varav 1 sjukhus och 7 kliniker är totalförstörda. 47 ambulanser har skadats varav 14 helt demolerade. 

Enligt FN (OCHA) har 2131 palestinier dödats i offensiven varav 1473 civila inklusive 501 barn. Ungefär 110000 människor fanns i början av september fortfarande i tillfälliga flyktinganläggningar i UNRWA:s regi. 18000 hus har förstörts och lämnat ungefär 108000 människor hemlösa. 450000 står utan tillgång till kommunalt vatten. Mer än 360 fabriker har helt eller delvis förstörts, skadorna på djurhållningen är omfattande och stora delar av jordbruksmarken har blivit obrukbar. Om vad detta innebär mer i detalj kunde vi läsa i en artikel i SvD för ett par veckor sedan.

Liknande rapporter skrevs efter den förra stora israeliska attacken mot Gaza, den s.k. Operation Gjutet Bly 2008-9. 

Förstörelsen under Operation Gjutet Bly av anläggningar som byggts med hjälp av EU-medel föranledde en fråga (från Jill Evans från Party of Wales/Gröna gruppen) i EU-parlamentet:

”Kommer [EU]kommissionen att försöka återkräva värdet av EU-finansierad infrastruktur och projekt från Israel som förstörts av landets militär under den senaste konflikten i Gaza? Kommer kommissionen i framtiden att utveckla ett system för att från Israel återkräva värdet av alla EU-finansierade projekt som förstörts av israeliska militära insatser?”

Något sådant system hade inte EU då men värdet av skadegörelsen beräknades av en speciell grupp under EUNIDA till drygt en halv miljard euro. 

En liknande fråga ställdes av Norbert Neuser (tysk Socialdemokrat) i EU-parlamentet i somras. I svaret från kommissionen framgår att det fortfarande inte finns något system för att återkräva dessa medel samt att det är för tidigt att göra någon uppskattning av det första värdet avseende EU-projekt till följd av sommarens israeliska attack. Men att det under 2013, då det inte förekom någon stor samlad attack mot Gaza eller Västbanken, ändå hade förstörts 51 anläggningar finansierade av EU-medel eller av EU-medlemsländers medel.

Det här aktualiserar FN-tjänstemannen Robin Turners uppmaning till EU att bli mer aktivt och inte bara betala för Israels förstörelse (”be a player, not just a payer”). Han säger bland annat så här till Euronews för några dagar sedan:

“Europe can play an important role. Europe is Israel’s largest trading partner and the largest donor to the Palestinian Authority. Europe has huge influence on both of those parties and needs to utilize that influence. Europe should not just be a payer but they also need to be a significant player in this exercise.”

Den nya enade palestinska auktoriteten öppnar för förutsättningen för en självständig och enad palestinsk stat förutsatt att Israel kan släppa förtreten att en sådan även innefattar Hamas. EU skulle i det här läget mycket väl kunna spela en mycket viktig roll som medlare för en tvåstatslösning där krav ställs på den framtida palestinska staten att erkänna Israel och upphöra med fientliga handlingar mot landet och samtidigt kräva av Israel att göra detsamma. En framtid som grannar, inom 1967 års gränser, är något som länge har diskuterats och som EU med ekonomiska medel skulle kunna uppmuntra. Till Israel i form av bibehållna handelsavtal och en utveckling av förbindelserna med EU och till Palestina i form av hjälp till återuppbyggnad. Förhoppningsvis då denna gång utan att Israel genast demolerar de anläggningar som just har uppförts.

Men det kräver ett visst mått av press på Israel där just en inskränkning av handelsavtalen med EU skulle kunna användas som medel för att få den israeliska regeringen att mjukna och sätta sig vid förhandlingsbordet med seriösa avsikter. Det är, som jag tidigare skrivit, dags att sätta press på Israel. Eller med Robin Turners ord:

Europe should not just be a payer but they also need to be a significant player”


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar