En ganska stor nyhet som fallit i skugga av IS framfart,
ebolaepidemin och regeringsbildning smög i så gott som samtliga tidningar
igenom nyhetsflödet i form av en minimal notis i vilken TT-AFP förkunnade att Hamas
och Fatah har enats. En samlingsregering ska omedelbart ta kontroll över hela
det palestinska territoriet (PA) inklusive Gaza.
Vi får vända oss till utländska medier för att få fylligare
analyser av vad detta egentligen innebär. Sju år av bitter rivalitet ser ut att
vara över och reaktionerna från Israel och USA är oro. Hamas är fortfarande
paria där och deras utvidgade auktoritet ses som ett hot.
Själv ser jag det som en öppning där Hamas i och med
överenskommelsen med Fatah intar en mindre kategorisk hållning till erkännande
av Israel. Den nya samlingsregeringen tillkännager nämligen också som sitt mål
att få till stånd en palestinsk självständig stat inom 1967 års gränser. Det i
sin tur innebär ju ett erkännande av Israels existens inom desamma. Det vill
säga en tvåstatslösning, vilket Hamas tidigare förkastat helt för att istället
kräva att Israel ska upphöra att existera.
Palestinas nya regering säger sig också eniga om att vilja
se Israels blockad av Gaza avbrytas och gränsposteringar öppnas under
överinseende av FN-styrkor. En rimlig lösning som Israel knappast kan avfärda
som totalt förkastlig. Eller snarare inte borde kunna. För reaktionen från
Israel är helt igenom negativ och snarast aggressiv.
"Enough of these tricks. If this new Palestinian government has
regained sovereignty over Gaza the first thing that Abbas should do is announce
he is starting demilitarisation of Gaza”, säger Benjamin Netanyahu. Efter en sommar där Israel har bombat Gaza
sönder och samman. Förstörelsen och dödstalen efter den senaste israeliska
attacken mot Gaza, den s.k. Protective
Edge, förskräcker, och frågan är vilka förutsättningar den nya palestinska
auktoriteten har att bygga upp Gaza?
Enligt WHO lider mer än 20 % av Gazas befolkning av allvarlig
psykisk ohälsa till följd av sommarens israeliska attacker. Unga har förlorat
framtidshoppet och en allmän känsla av hopplöshet har ökat under sommaren. Rapporten
visar också att 17 sjukhus och 58 läkarkliniker skadats av Israels attacker
varav 1 sjukhus och 7 kliniker är totalförstörda. 47 ambulanser har skadats
varav 14 helt demolerade.
Enligt FN (OCHA) har 2131 palestinier dödats i offensiven
varav 1473 civila inklusive 501 barn. Ungefär 110000 människor fanns i början
av september fortfarande i tillfälliga flyktinganläggningar i UNRWA:s regi.
18000 hus har förstörts och lämnat ungefär 108000 människor hemlösa. 450000
står utan tillgång till kommunalt vatten. Mer än 360 fabriker har helt eller
delvis förstörts, skadorna på djurhållningen är omfattande och stora delar av
jordbruksmarken har blivit obrukbar. Om vad detta innebär mer i detalj kunde vi
läsa i en artikel i SvD för ett par veckor sedan.
Liknande rapporter skrevs efter den förra stora israeliska
attacken mot Gaza, den s.k. Operation
Gjutet Bly 2008-9.
Förstörelsen under Operation
Gjutet Bly av anläggningar som byggts med hjälp av EU-medel föranledde en
fråga (från Jill Evans från Party of Wales/Gröna gruppen) i EU-parlamentet:
”Kommer
[EU]kommissionen att försöka återkräva värdet av EU-finansierad infrastruktur
och projekt från Israel som förstörts av landets militär under den senaste
konflikten i Gaza? Kommer kommissionen i framtiden att utveckla ett system för
att från Israel återkräva värdet av alla EU-finansierade projekt som förstörts
av israeliska militära insatser?”
Något sådant system hade inte EU då men värdet av
skadegörelsen beräknades av en speciell grupp under EUNIDA till drygt en halv
miljard euro.
En liknande fråga ställdes av Norbert Neuser (tysk Socialdemokrat)
i EU-parlamentet i somras. I svaret från kommissionen framgår att det fortfarande inte
finns något system för att återkräva dessa medel samt att det är för tidigt att
göra någon uppskattning av det första värdet avseende EU-projekt till följd av
sommarens israeliska attack. Men att det under 2013, då det inte förekom någon
stor samlad attack mot Gaza eller Västbanken, ändå hade förstörts 51
anläggningar finansierade av EU-medel eller av EU-medlemsländers medel.
Det här aktualiserar FN-tjänstemannen Robin Turners uppmaning
till EU att bli mer aktivt och inte bara betala för Israels förstörelse (”be a
player, not just a payer”). Han säger bland annat så här till Euronews för
några dagar sedan:
“Europe can play an important role. Europe is Israel’s largest trading
partner and the largest donor to the Palestinian Authority. Europe has huge
influence on both of those parties and needs to utilize that influence. Europe
should not just be a payer but they also need to be a significant player in this
exercise.”
Den nya enade palestinska auktoriteten öppnar för
förutsättningen för en självständig och enad palestinsk stat förutsatt att
Israel kan släppa förtreten att en sådan även innefattar Hamas. EU skulle i det
här läget mycket väl kunna spela en mycket viktig roll som medlare för en
tvåstatslösning där krav ställs på den framtida palestinska staten att erkänna
Israel och upphöra med fientliga handlingar mot landet och samtidigt kräva av
Israel att göra detsamma. En framtid som grannar, inom 1967 års gränser, är något
som länge har diskuterats och som EU med ekonomiska medel skulle kunna
uppmuntra. Till Israel i form av bibehållna handelsavtal och en utveckling av
förbindelserna med EU och till Palestina i form av hjälp till återuppbyggnad.
Förhoppningsvis då denna gång utan att Israel genast demolerar de anläggningar
som just har uppförts.
Men det kräver ett visst mått av press på Israel där just en
inskränkning av handelsavtalen med EU skulle kunna användas som medel för att
få den israeliska regeringen att mjukna och sätta sig vid förhandlingsbordet
med seriösa avsikter. Det är, som jag tidigare skrivit, dags att sätta press på
Israel. Eller med Robin Turners ord:
”Europe should not
just be a payer but they also need to be a significant player”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar