Chernivtsi är lite som en sömnigare kusin till Lviv. Här finns också en rik kulturskatt som spänner över flera tidsepoker från medeltiden och framåt. Chernivtsi har, liksom Lviv, haft många namn som växlats i takt med härskarna. Under den österrikisk-ungerska eran hette staden Czernowitz. Under denna tid, från 1775 till första världskriget (1vk) och imperiets upplösning, uppfördes mängder av pampiga bostäder och pompösa palats och staden gick ofta under smeknamnet "Lilla Wien". Stadens kanske största stolthet är universitetet, grundat 1875 och då under namnet Franz Josephs Universität. Czernowitz var huvudstad i det kejserliga imperiets kronkoloni Bukovina. Under 1vk pågick här och i linje med bergskedjan Karpaterna och upp till Lviv (då Lemberg) hårda slag och fronten böljade fram och tillbaka med omväxlande ryska och österrikiska offensiver i kampen om Galizien. Efter kriget kom Czernowitz att tillhöra konungariket Rumänien men blev efter andra världskriget införlivat med Sovjet i och med skapandet av det ukrainska SSR. Rumänien och Moldavien ligger alldeles söder om staden längs med bergskedjan Karpaterna.
Det går således att spåra etniska och kulturella influenser från många håll i regionen men i dagens Chernivtsi är åtminstone på ytan den ukrainska nationalismen starkt närvarande och den blå-gula ukrainska flaggan och de blå-gula färgerna allestädes projicerade för att markera den ukrainska identiteten och patriotismen i vad som ses som (ännu) en kamp mot ryssen. Däremot är den röd-svarta Bandera-kulten, som jag skrev om i mitt förra inlägg, inte alls lika framträdande här som i Lviv. En österrikisk kvinna jag talar med som har bott här en tid hävdar att det finns en stolthet hos många över den mångfald av människor och kulturer som präglat Chernivtsi och att identiteten är kanske lika mycket bukovinsk som ukrainsk. Det kan möjligen ligga något i detta.
Just denna min första dag(igår måndag) i Chernivtsi är det hur som helst också första skoldagen på terminen och överallt syns familjer promenera kring på stadens gator och torg med barnen klädda i skoluniformer eller folkloristiska dräkter och flickorna har blå-gula band eller rosetter i håret. Lekande barn virvlar mellan kaféstolarna där deras föräldrar sitter och njuter av kaffe, te eller öl i den sköna sensommarvärmen. Detta är långt från frontavsnitten i öst. En eller annan kamouflagemönstrad uniform påminner dock om att det faktiskt pågår ett krig i samma land.
Skolstart i Chernivtsi (Gymnasium nr 4) |
Än mer påtagligt blev detta på tågstationen i Lviv där vi mitt över perrongen från vår tågkupé såg ett trupptransporttåg vänta på avfärd. Soldater både med och utan automatkarbiner rörde sig på perrongen, rökte och pratade med varandra eller med nära och kära som hade mött upp. En del lutade sig ut från tågfönstren och viftade med ukrainska flaggor. Scener från 1vk i modern tappning med trupper på väg mot fronten under nationell yra. Alldeles bakom låg också ett tåg lastat med militära fordon av olika slag. En påminnelse om den verklighet som råder i öst och som ibland känns så fjärran här i västra delen av landet.
På väg till eller från fronten, Lviv jvg stn |
I ett land som befinner sig i krig (förvisso inte enligt Porosjenko och den officiella ukrainska bestämningen av tillståndet som istället benämns terroristbekämpning) blir nationalsymboler och framhävande av nationella berättelser naturligtvis oerhört viktiga. Det kan vara lätt att glömma här där det är lugnt men viktigt att komma ihåg i analysen av det lätt chauvinistiska flaggviftandet.
Nationaldag i Ukraina |
Jag har bestämt mig för att följa upp vari den ukrainska nationalismen har sina näringsgrenar. Dessutom vilket historiskt förhållande landet egentligen har till nazismen. Hur kommer det sig att de högerextrema har fått så pass stark ställning i västra Ukraina? Till hjälp tar jag det österrikiska biblioteket i Chernivtsi, knutet till stadens universitet men finansierat av Österrike. Kanske finner jag något som kan kopplas till dagens situation i Ukraina? Jag kommer till det i senare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar