Ensidig, partisk och fragmentarisk rapportering från Ukraina

Den gode Torsten Kälvemark uppmärksammar oss i dagens Aftonbladet på att tyska public service-företaget ARD fått förödande kritik för rapporteringen från Ukraina. Det är företagets eget programråd dessutom som står för kritiken. Det har saknats belysning av EU:s roll i förhandlingarna om associeringsavtal och västländernas medansvar för krisförloppet. Majdanrörelsens högerextrema har granskats dåligt och fokuseringen på Putin varit orimlig och rapporteringen tendetiöst antirysk. Med mera, med mera. Programrådet har på webbsidan ”heise online” lagt ut, för den tyskspråkige att läsa, mer i detalj vad kritiken går ut på.

Hans-Dietrich Genscher, f.d. liberal utrikesminister, ska i tidningen Die Zeit ha yttrat att språkbruket borde nedrustas och anspelar på det upphetsade tonfallet mot Ryssland. Möjligen finns en möjlighet till nyansering nu när Carl Bildt snart avgår som svensk utrikesminister och hans polska kollega Radoslaw Sikorski nu, efter ommöblering i den polska regeringen, blir talman för parlamentet istället.

Men det är väldigt intressant att ta del av kritiken mot den tyska public service-kanalen och tankarna går förstås genast till vårt eget Sveriges Radio och SvT. Vilken kvalitet har deras Ukraina-bevakning hållit? Det kan finnas anledning att återkomma till det.

I vårt grannland Finland dessutom har utrikesministern Erkki Tuomioja nyligen skapat rubriker genom att hålla sig kritisk till den finska mediabevakningen av konflikten i Ukraina. Han har vid ett möte med ett center för ungdomar, Elokoulussa Hollola, förklarat sin åsikt att ”Ukraina måste förstå att inte använda sin rätt att gå med i Nato eftersom Ryssland är ett rött skynke”.  Han kritiserade också EU för dess agerande under Ukraina-konflikten. Han sa också att det Ryssland gjort har till stor del varit en reaktion på händelser som de själva inte har inlett. Rätt väsensskilt från vår egen utrikesministers hållning gentemot Ryssland och mycket intressant att noter. I svenska media dock inte ett ord vad jag har kunnat finna så den finskkunnige får hålla till godo med Ilta-Sanomat.

Just Natos roll i Ukraina-konflikten har det varit oerhört lågmälda kommentarer om från svensk media och jag tror att det till viss del beror på okunnighet. Eller också att kritik av Natos expansiva politik inte passar in i ”Putin är dum”-mallen som det mesta av rapporteringen från Ukraina anpassas till.

Natos roll i förloppet

Vad är Natos intressen i Ukraina? Räck upp handen den som hört mycket om det i svensk public service. Att Nato hade förhandlingar på gång med Ukraina fram till Janukovychs tillträde som president 2010 är en inte oväsentlig detalj i sammanhanget. Denne motsatte sig Nato-medlemskap för Ukraina och ville att landet skulle förbli alliansfritt, som Sverige alltså. Det ukrainska parlamentet röstade om saken senare samma år till fördel för alliansfrihet. Nato-medlemskap avskrevs från landets säkerhetspolitiska agenda. 

Nato-ledaren Anders Fogh-Rasmussen lät i februari i år meddela att dörren till Nato fortfarande stod öppen för Ukraina och för bara några veckor sedan lät den ukrainske premiärministern Yatsenyuk meddela att han kommer att be parlamentet att föra in landet på en väg mot Nato-medlemskap.  

Vid ett möte mellan Nato och Ryssland i Bukarest 2008 klargjorde Vladimir Putin den ryska inställningen till ett Nato i Ukraina. I sitt tal den 2 april 2008 sa han bland annat så här:

As for the policy of expanding the alliance, we have been attentively watching your discussion yesterday. On the whole, of course, we are satisfied with your decisions, which took place. But If I speak about Georgia and Ukraine, it is clear that the matter concerns not only security issues […] But in Ukraine, one third are ethnic Russians. Out of forty five million people, in line with the official census, seventeen millions are Russians. There are regions, where only the Russian population lives, for instance, in the Crimea. 90% are Russians. Generally speaking, Ukraine is a very complicated state. Ukraine, in the form it currently exists, was created in the Soviet times, it received its territories from Poland – after the Second World war, from Czechoslovakia, from Romania – and at present not all the problems have been solved as yet in the border region with Romania in the Black Sea. Then, it received huge territories from Russia in the east and south of the country. It is a complicated state formation. If we introduce into it NATO problems, other problems, it may put the state on the verge of its existence. Complicated internal political problems are taking place there. We should act also very-very carefully. We do not have any right to veto, and, probably, we do not pretend to have. But I want that all of us, when deciding such issues, realize that we have there our interests as well. Well, seventeen million Russians currently live in Ukraine. Who may state that we do not have any interests there? South, the south of Ukraine, completely, there are only Russians”.

Ändå kunde anas en viss storögd förvåning när Svt rapporterade om Putins tv-tal den 18 mars i år när han tillkännagav Krims införlivande med Ryssland och bland annat yttrade följande:

”Vi blev lurade gång på gång, beslut fattades bakom ryggen på oss, vi ställdes inför fullbordat faktum. Nato utvidgades österut och militär infrastruktur placerades vid våra gränser. De sade hela tiden till oss att det här inte angick oss [...] När det gäller Ukraina har väst gått för långt, agerat okänsligt, oansvarigt och oprofessionellt”.

Nato har länge känt till att Ukrainas och Georgiens eventuella framtida medlemskap i Nato varit en oerhört känslig fråga för Ryssland och ett potentiellt hot alldeles invid porten till ryskt territorium. De bör ha vetat och veta om att deras närvaro där kan provocera fram en ännu större konflikt och ge anledning åt Ryssland att på allvar gripa in i östra Ukraina. Det sämsta Ukraina kan göra i nuläget, om de räds Ryssland, är att anträda en väg in i Nato, som den ukrainske premiärministern Yatsenyuk vill. Det borde Nato-företrädare tala om för honom. Men troligen kommer det att uppmuntras och spetsa till konflikten ytterligare vilket gör läget än farligare för världsfreden. Det ukrainska folket är, som jag skrev om i söndags, däremot kluvna inför ett Nato-inträde men kan säkert ledas att tro att detta skulle vara till gagn för landet.

Ja, det här är bara en av alla trådar som svensk public service skulle kunna följa upp. Om jag orkar och får tid tänker jag fortsätta med att lyfta fram EU:s roll. När media inte gör sitt jobb får man göra jobbet själv, så att säga. Särskilt som vi saknar kritiska programråd a´ la Tyskland.