måndag 10 december 2012

Vem minns Mordechai Vanunu?



Läste i helgen en artikel om Mordechai Vanunu. Någon som minns honom och vad han gjort? Kanske känner igen namnet? Det gjorde åtminstone jag, men hade inget minne av att han var den som avslöjade det israeliska kärnvapenprogrammet som utvecklades i största hemlighet på 1980-talet.

Han var då anställd vid Dimonareaktorn i Negevöknen och upptäckte komponenter tillräckliga för 200 atombomber och ansåg att detta var viktigt för världen att veta. 1986 avslöjade han således Israels kärnvapenprogram. För detta blev han kidnappad (drogad och bortförd från Italien) av underrättelsetjänsten Mossad och satt 18 år i fängelse. Under de första elva åren satt han i isoleringscell. Han frigavs 2004 men är förbjuden att lämna landet och att tala med utlänningar. Han riskerar alltså fängelse för den intervju han gav Fria Tidningen. Han har sju gånger tidigare arresterats för att ha brutit mot dessa regler. Helst av allt vill han lämna landet men är besviken på omvärldens ointresse av att hjälpa honom. Både Norge och Sverige har tidigare avslagit asylansökningar från honom.

Netanyahus buller om Irans eventuella kärnvapen som han ritade och berättade om i FN för ett par månader sedan förefaller än mer löjeväckande när man betänker Vanunus öde. Man kan också fundera över hur en iransk kärnkraftsanställd hade behandlats av omvärlden om en sådan skulle avslöja ett iranskt kärnvapenprogram. Jag är ganska övertygad om att en sådan person skulle få asyl i USA eller i något EU-land och allt annat moraliskt och diplomatiskt stöd man kan tänka sig.


 Det kastar också ytterligare en skugga över det EU som idag tar emot Nobels fredspris i Oslo. Vanunu har själv nominerats till detta pris flera gånger men avböjt fler nomineringar eftersom han inte vill figurera i samma sammanhang som exempelvis den israeliska presidenten Shimon Peres.

Vanunu och andra whistleblowers som han förefaller vara betydligt mer värdiga fredspristagare än det EU som vänt honom ryggen.


 

2 kommentarer:

  1. Det är märkligt vad vi i vårt land är intresserade av oppositionella, dissidenter och i detta fall en statens fiende.

    SvaraRadera
  2. Urban,

    Det är förstås ett problem om man alltid anser att alla stater i alla lägen agerar rättfärdigt. Men nog finns väl en rad exempel på att så inte alltid är fallet? Därför kan en del fiender till staten kanske vara nyttiga ibland. Vad med Solsjenitsyn, Kallifatides, Aung San Suu Kyi, Vaclav Havel, Lech Walesa m.fl ?

    SvaraRadera