Var är individen bland individualisterna?

Jag har funderat mycket över individen och individualismen på sistone. Vi sägs ju leva i ett individualistiskt samhälle. - Var dig själv och skit i andra, lyder devisen ungefär.
Ändå ser jag slätstrukenhet och ängslig strömlinjeformning vart jag vänder mig. Kanske är det som Göran Greider skriver (i Vi kan inte ha det så här) att "vi lever i ett tystnande samhälle" där konflikter undviks och trycks undan och "den stridbare intellektuelle tonat bort".

Den politiska debatten av idag ger sannerligen inte skäl att motsäga detta. Det har blivit komiskt trångt i mittfåran och de ledande politikerna verkar extremt rädda för att sticka ut alltför mycket. Åtminstone politiskt.

De vill inte halshuggas av DN:s ledarredaktion.

Jag tänker på hur den politiska debatten lät på Olof Palmes tid. Jag var väldigt ung då men minns den som laddad. Ingen har väl heller beskrivit Palme, eller M-ledaren Gösta Bohman heller för övrigt, som slätstruken? Det karismatiska tycks numera dock vara bannlyst. Minns ni Juholt? Vad sägs om Reinfeldt och Löfven i jämförelse?

Ikväll ser jag serien om Palme. Det vore lätt att fastna i nostalgisk idealisering av dåtidens politiska klimat men det leder ingenvart och smakar bittert. Men som tankeställare kan det vara nyttigt att få tidsperspektiv och en tråd som leder fram till individualismens och valfrihetens tidevarv.

För vi gör ju hela tiden precis det vi vill, eller hur? Alla vara väljer hela tiden och låter sina helt egna preferenser styra sina val, eller hur? Vi är ju alla helt obundna och fria, eller hur?

Det där med valfrihet är ju intimt förknippat med individualismen men kanske är den främsta tanken med att trumma in valfrihetens smått religiösa budskap att legitimera klyftorna i samhället? Ungefär så som den satiriske skämttecknaren Robert Nyberg beskriver valfrihet (i sin Guldruschen):

"En del väljer att ha det rikt och fint. Andra väljer att ha det fattigt och eländigt."

Nå, ikväll ser jag alltså serien om Palme. Jag rekommenderar varmt alla att göra detsamma och fundera över vart det politiska samtalet tog vägen...