Gott Nytt År!?

Det gångna året kommer nog inte gå till historieböckerna som något uppseendeväckande årtal. Däremot har det mesta fortsatt att, i lite olika takt, snurra i sina redan tidigare nedåtgående spiraler. Det är inte särskilt svårt att önska sig ett bättre år 2013 åtminstone.

EU eller den s.k. trojkan, om man vill, har fortsatt att ägna sig åt att främst rädda banker och lämnar krisande länders folk i sticket. Rasande upplopp och ekonomier i fritt fall lämnas åt marknaden att reda ut. Så plundras länder på sina tillgångar, både mänskliga och materiella. Det hindrade inte norska Nobelnördar att hitta skäl för att tilldela EU ett fredspris med en lite senkommen motivering från efterkrigstidens första skälvande år. Det mest positiva som andra bedömare kunnat yttra om detta är väl i stil med Katrin Kielos konstaterande att de åtminstone inte skickar upp ”gigantiska förarlösa plan som sprider godtycklig död bland civila” med anspelning på Obama som fick samma pris 2009. Det börjar bli ganska ynkligt om vi nöjer oss med så låga krav på mottagaren av det mest prestigefulla fredspriset.

Bomber och raketer som sprider godtycklig död bland civila skickade däremot Israel och Hamas emot varandra och i Syrien en regim som, alltmer pressat mot väggen, tycks se som lösning att döda så många som möjligt av oppositionella oavsett om de håller vapen i hand eller inte.

 Den eviga freden tycks åtminstone fortfarande vara en utopi som befinner sig långt bort i framtiden.

I Rio och Doha har världens ledare försökt enas om att rädda världen undan en klimatkatastrof men inte lyckats komma fram till mycket mer än att de tänker fortsätta prata med varandra för att sedan skynda hem och titta till tillväxten. Alltmedan stormar, torka och extrema skyfall gör livsbetingelserna än svårare för i första hand de fattigaste delarna av världen.

Klimatet hårdnar också här hemma där svallvågor efter marknadslösningarnas samhällsomvandling fortsätter att skava mot gamla som får utstå vanvård, sjukvårdspatienter som tvingas ligga i korridorer och bli ännu sjukare av brister i städning och hygien och tågpassagerare som får trampa tålmodigt på perrongerna i väntan på tåg som aldrig går så fort en snöflinga faller.

Ute på gatorna springer riksdagsmän omkring med järnrör och på sociala medier flödar hatet och nedvärderandet av andra fritt. Så till den grad att rena lynchmobbar går att mobilisera genom några enkla manövrer på facebook. Sociala mediers fantastiska förmåga att förena människor i global kommunikation och konstruktiva politiska samtal eller vänskaplig chatt används sorgligt ofta för att skymfa, förnedra och skada andra människor istället.

Det är inte lätt att se med tillförsikt fram emot det nya året. Finns det något som talar för att vi då blir bättre på att ta hand om varandra? Att vi kan börja se att våra medmänniskor har samma värde som vi själva och inse att vi aldrig ensamma kommer klara den stora och ansvarsfulla uppgiften att bädda för en fortsatt existens för människoarten. Själva idén bakom EU exempelvis är egentligen i grunden väldigt sympatisk. Det är bara det att unionen blivit i huvudsak en institution för att röja hinder för marknadsekonomin. 

Kanske är det så att vi bara blivit siffror enligt det marknadsekonomiska samhällets kvantitativa logik, som Nina Björk talar om i sin bok Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde?  Att vi finns till enbart för att skapa siffror i vinstkolumnen för de företag som egentligen styr allt tänkande och handlande. Då kanske undergången till och med kan göras attraktiv? Om den genererar vinst! 

Vågar man önska Ett Gott Nytt År? 

Jag sticker ut hakan och gör det!!