När får IAEA tillträde till Israels Dimona-anläggning?

Avtalet om Västmakters tillträde till Irans atomanläggningar och kärnprogram var en positiv framgång för diplomatin. Så tycker åtminstone de flesta. Dock inte Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som jag skrev om häromdagen. 

Han har tidigare ritat bomber i FN för att visa vilket hot Iran utgör för världen och tillsammans med USA ibland hotat med flygattacker mot iranska kärnanläggningar. När nu USA agerat diplomatiskt istället blir Israel alltmer isolerat i sin anfallsiver. Som Anders Persson, statsvetare i Lund, skrev i SvD för ett par dagar sedan handlar det inte bara om kärnvapen utan att Israel har en dominant ställning i regionen att försvara.

 

Likväl är denna intolerans mot kärnvapen i regionen intressant att notera när den kommer från just Israel. I gårdagens SvD kunde vi läsa om deras eget kärnvapenprogram som av Dr Ronen Bergman (israelisk säkerhetspolitisk expert) beskrivs som ”en av världens sämst bevarade hemligheter”. Atomanläggningen i Dimona har aldrig IAEA fått tillträde till men blev internationellt känd när Mordechai Vanunu (som jobbade där) 1986 avslöjade vapenprogrammet för en brittisk tidning. 

För detta har han avtjänat ett 18-årigt fängelsestraff, varav de första 11 i isoleringscell, och har numera förbud att lämna landet och att tala med utlänningar. Han skulle alltså, trots att han numera är på ”fri fot” få svårigheter att hämta det fredspris som han ofta nämnts som kandidat till.

IAEA däremot har fortfarande inte fått tillträde till själva anläggningen i Dimona och Israel svävar på målet när kärnvapenprogrammet kommer upp. Vilket det gör med skrämmande långa mellanrum. Om omvärlden betraktar Iran som ett instabilt hot mot världsfreden borde väl rimligen Israel betraktas på samma sätt? För vem kan seriöst påstå att Israel, åtminstone med nuvarande ledning, kan betraktas som en duva i den infekterade Mellanöstern-regionen? Avner Cohen, professor i Nonproliferation Studies vid Monterey Institute of International Studies, säger sig - enligt SvD-artikeln ovan – benägen att tro att Netanyahu är beredd att riskera krig för att behålla sitt kärnvapenmonopol i regionen.

 

Är det då inte ett rimligt krav att äntligen få veta säkert vad de håller på med där i Dimona?

Vem minns Mordechai Vanunu?

Läste i helgen en artikel om Mordechai Vanunu. Någon som minns honom och vad han gjort? Kanske känner igen namnet? Det gjorde åtminstone jag, men hade inget minne av att han var den som avslöjade det israeliska kärnvapenprogrammet som utvecklades i största hemlighet på 1980-talet.

Han var då anställd vid Dimonareaktorn i Negevöknen och upptäckte komponenter tillräckliga för 200 atombomber och ansåg att detta var viktigt för världen att veta. 1986 avslöjade han således Israels kärnvapenprogram. För detta blev han kidnappad (drogad och bortförd från Italien) av underrättelsetjänsten Mossad och satt 18 år i fängelse. Under de första elva åren satt han i isoleringscell. Han frigavs 2004 men är förbjuden att lämna landet och att tala med utlänningar. Han riskerar alltså fängelse för den intervju han gav Fria Tidningen. Han har sju gånger tidigare arresterats för att ha brutit mot dessa regler. Helst av allt vill han lämna landet men är besviken på omvärldens ointresse av att hjälpa honom. Både Norge och Sverige har tidigare avslagit asylansökningar från honom.

Netanyahus buller om Irans eventuella kärnvapen som han ritade och berättade om i FN för ett par månader sedan förefaller än mer löjeväckande när man betänker Vanunus öde. Man kan också fundera över hur en iransk kärnkraftsanställd hade behandlats av omvärlden om en sådan skulle avslöja ett iranskt kärnvapenprogram. Jag är ganska övertygad om att en sådan person skulle få asyl i USA eller i något EU-land och allt annat moraliskt och diplomatiskt stöd man kan tänka sig.

 Det kastar också ytterligare en skugga över det EU som idag tar emot Nobels fredspris i Oslo. Vanunu har själv nominerats till detta pris flera gånger men avböjt fler nomineringar eftersom han inte vill figurera i samma sammanhang som exempelvis den israeliska presidenten Shimon Peres.

Vanunu och andra whistleblowers som han förefaller vara betydligt mer värdiga fredspristagare än det EU som vänt honom ryggen.