- Vad säger
man i Finland om eurokrisen och bankunionen och allt det där?
Frågan
ställer jag till en finsk vän som till svar höjer sina ögonbryn, rullar med
ögonen och utbrister något i stil med:
- Voj, voj,
gissa om de är förbannade på de där lata grekerna. Ingen vill ju betala en
massa pengar till dem.
Myten om de lata grekerna lever och frodas och tycks vara oerhört svår att avliva trots
att en mängd skribenter nu avslöjat siffrorna bakom myten som visat att grekernas
pensionsålder och arbetsvecka inte såg väsentligt annorlunda ut än tyskens
eller svenskens eller finländarens. Att de har haft korrupta politiker som
fifflat med siffror är ju en helt annan sak. Till hjälp hade de då banker som
nu tar emot miljardbidrag från EU-länderna. Dessa banker vore det mycket mer
logiskt att hysa en ilsken motvilja emot.
Andreas
Cervenka skriver idag återigen en tänkvärd krönika i SvD där han efterlyser
skuldavskrivningar istället för ”drakoniska besparingar” för vanligt folk
samtidigt som banker och finansbolag hålls skadelösa. Han citerar
ekonomiprofessorn Mats Persson som kallat bankakuten för ”en av de största
förmögenhetsöverföringarna någonsin från skattebetalare till bankägare”.
Jag besökte
för ett skrämmande antal år sedan St Nicholas födelseby Patara och såg den
kyrka i Demre i nuvarande Turkiet, tidigare grekiska Myra, där helgonets
reliker sägs finnas och funderade då över hur märkligt det var att denna
grekiska helgonmyt kunde vara upphov till våra dagars rödklädda skäggfarbror.
Under nästan två tusen år av transformation som utmynnat i ett antal
Disney-produktioner och enveten Coca Cola-lansering har detta helgon blivit en
jultomte som vi försöker dilla i våra barn ska komma imorgon med klappar på en
rensläde.
Men då är
det egentligen ännu märkligare att det bara på ett par år cementerats en bild
av greken som så lat och oduglig att hen lika gärna kan ha det lite knapert nu
och inte är värd någon som helst empati. Man behöver ju inte vara särdeles
konspiratoriskt lagd för att inse att en sådan bild är ganska lämplig att
sprida om man vill utsätta detta folk för drakoniska besparingar, för att
använda Cervenkas uttryck. Frågan är alltså om finansministrar som vår egen
Borg mot bättre vetande gjort sitt yttersta för att om och om igen berätta den
här sagan för sina undersåtar?
Det vore
intressant att forska lite mer i hur mytbilden egentligen uppstod och med vilka
motiv den reproducerats så eftertryckligt och ofta att vi nu tar den för en
sanning på samma sätt som små barn tror på tomten.
”Västvärldens
krislogik har formulerats helt och hållet av långivarna”, skriver Cervenka i
dagens krönika (som för övrigt tyvärr inte ser ut att finnas i nätversionen av
SvD). Någonstans där finns kanske svaret på denna gåta?
Helgonet St
Nicholas sägs för övrigt bland annat vara pantbankernas och grekernas
skyddshelgon. Det känns ju som en lämplig koppling idag då vi står inför den
stora kristna julhelgen där han, i den rödklädda skäggfarbrorns skepnad,
förväntas dyka upp med sina klappar. Kanske har han något extra i säcken åt det
grekiska folket?
Om vi nu
inte riktigt tror på tomten så kunde vi ju istället, gripna av den givmildhet
som sägs vara ett av julhelgens budskap, ändå sträcka oss till att hjälpas åt
att avliva den seglivade myten om den lata greken och istället börja fundera
över de verkliga skurkarna i skulddramat som utspelas i den gamle helgongubbens
hemland.
God Jul
allihop och i synnerhet önskar jag en sådan till alla de greker som fått finna
sig i att både bindas vid den offentliga europeiska skampålen och tryckas ned i
fattigdomsträsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar