En ny ekonomisk diskurs på väg?

I mitt förra inlägg berättade jag om Islands metoder för att lösa den ekonomiska kris landet genomgått sedan 2008 och gjorde jämförelser med EMU:s recept för att lösa krisen i Spanien och Grekland. 

Jag använde då det gängse ekonomiska språket med BNP som måttstock på framgång, visserligen främst kopplat till statsskulder. 

Egentligen är jag ju kritisk till sättet att mäta ekonomisk utveckling i tillväxt och BNP-siffror. Men jag menar att man ändå kan ha synpunkter på hur det språket används och om man anser att det görs korrekt och på den ekonomiska politik som förs. Det hindrar inte att man samtidigt kan förorda en ny syn på ekonomisk utveckling och ett nytt sätt att resonera om ekonomi. Tillväxtkritiken är nödvändig om en total miljökatastrof ska kunna undvikas. 

Därför är det glädjande att det i etablerade medier börjar föras en annan diskussion om ekonomi än den gängse nationalekonomiska. SvD:s Andreas Cervenka är kanske den främste företrädaren för ekonomiskribenter som försöker vrida och vända på begreppen och avslöja vad de egentligen innebär rent konkret. Detta med exponentiell tillväxt exempelvis. I dagens Näringslivsdel av SvD kallar han tillväxt för en ”tvångströja” som vi måste ta oss ur. Det är ganska stort när en sådan analys får så stor plats, första uppslaget i delen, i en av de stora, liberala morgontidningarna.

Cervenka konstaterar att vad som tycks finnas i obegränsad mängd, till skillnad från naturresurserna, är ”den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser”.

Han skriver också:

”Blindheten för farorna leder till kraftig underprissättning av fossila bränslen och överinvesteringar i oljeindustrin. Att evig tillväxt i en ändlig värld är en hopplös ekvation har aldrig bekymrat aktieanalytiker. Trots allt detta förblir BNP-tillväxt det heligaste av alla ekonomiska begrepp. Skeptiker riskerade länge att avfärdas som miljömuppar. Den tiden är förbi. Numera går det att läsa tillväxtkritik i tidningen Financial Times, inte direkt näverstövlarnas globala huvudkontor”.

Själv tror jag detta är mycket viktigt. När det börjar talas och skrivas i andra ekonomiska termer så börjar politiker vidta andra ekonomisk-politiska åtgärder. Politiker vill inte framstå som muppar, så det lär krävas att diskursen förändras för att kunna förändra verkligheten.

Vad som också måste hända är att den ekonomiska utbildningen förändras. Peter Söderbaum, professor emeritius i ekologisk ekonomi vid Mälardalens högskola i Västerås, har ifrågasatt det monopol som den neoklassiska nationalekonomin har tillskansat sig i universitetsvärlden. 

Han skriver i en artikel att:

”Nationalekonomi är inte bara vetenskap utan samtidigt ideologi. Fokuseringen på marknader och det speciella (mekanistiska) sättet att tolka marknader, fokuseringen på priser och monetär (penningmässig) dimension och betoningen av egenintresse hos marknadens aktörer är av ideologiskt slag och gynnar ensidigt speciella ideologiska grupperingar i samhället. Det är till exempel rimligt att hävda att neoliberalismen till stor del legitimeras av neoklassisk nationalekonomisk teori”.

Hans slutsats är att denna teori måste konkurrensutsättas. Han skriver det inte rätt ut men min tolkning är att denna konkurrens måste tillhandahållas av de högre lärosätena för att kunna implementeras i vidare kretsar i näringsliv och i beslutande organ.

Förhoppningsvis är en ny ekonomisk diskurs på väg. Det är minst sagt hög tid för en sådan!!