Kapitalförstöring drabbar människor och miljö

Ola Wong skriver i sin kolumn i dagens SvD om Grekland och EU. Han konstaterar:

”Det är också uppenbart att vad Grekland behöver är att gå i konkurs. Börja om utan eurons strypsnara: ödmjukare och reformerade. Som Island 2008 och Sverige 1992”.

Det är ungefär vad jag i tidigare inlägg på denna blogg framhållit. Det hör också till saken att varken Island eller Sverige är eller var medlemmar av EMU, vilket möjliggjorde en del åtgärder som Grekland inte kan tillämpa.

Jag delar dock inte Wongs brist på känsla för sympati med Grekland. Åtminstone inte om man med det menar det grekiska folket. Jag anser att EU:s s.k. ”räddningsprogram” i första hand är utformat för att rädda banker och inte folket i Grekland (eller andra länder). 

En skuldavskrivning för flera år sedan hade sannolikt varit en oerhört mycket snabbare hälsokur för Grekland och en mer uthärdlig för folket. Dessutom hade det blivit en betydligt billigare affär. Som Ola Wong påpekar har ”räddningsaktionerna” hittills kostat 240 miljarder euro (”and counting” som han uttrycker det). Enligt beräkningar som Mats Persson gjort i sin bok ”Den europeiska skuldkrisen” utgjorde år 2010 de största grekiska fordringsägarna tyska och franska banker med fordringar på 17 respektive 20 miljarder euro. Persson påpekar det uppenbara; att det blivit billigare om franska och tyska staten tagit över bankerna, tagit kreditförlusten till Grekland, och sedan sålt bankerna igen vid gynnsammare läge. 

Det handlar alltså om ren och skär pengaförstöring som lär kunna fortgå i en hisnande nedåtgående spiral i takt med att allt fler människors liv slås i spillror ekonomiskt.  

Frälsarkransen blir till ett blysänke alltså för det grekiska folket och andra krisländers (Pigs brukar de föraktfull kallas Portugal, Irland, Grekland, Spanien) folk. Den misskötta krishanteringen leder också till att EU blöder ekonomiskt och ser ut att gå mot en ren utmattning. Stora mängder kapital som skulle behövas till insatser för miljön går förlorade och EU kommer nu tomhänta till Doha och orkar idag inte komma med förslag till miljöbistånd till fattigare länder, vilket vi också kan läsa i dagens blad.  

 

EU har alltså gjort en tragisk prioritering av banker framför människor och miljö. Jag tycker det är beklämmande, skamligt och sorgligt och förmodligen kommer de efterlevandes dom att bli hård. Om vi nu lyckas skapa förutsättningar för några efterlevande?