Strax börjar
bärplockarsäsongen igen. Det brukar röra upp känslor hos semesterfirande
svenskar. Inte så ofta över den uppenbart exploaterande globala arbetsdelningen
utan oftare över att det är folk i byn som inte passar in i den grilldoftande
sommaridyllen.
Nu sägs det
att läget för utländska bärplockare är förbättrat. Swedwatch har nyligen släppt
en rapport som pekar på detta.
En rad
initiativ ska ha tagits från grossisthåll för att förbättra villkoren för
bärplockarna. En etisk uppryckning sägs ha skett alltså. Hur den samlade bilden
ser ut efter sommaren återstår att se. Utan påtryckningar och uppmaningar och
krav från ett antal olika håll hade dock säkerligen inte mycket skett.
Organisationer som just Swedwatch, ENAR och Sensus har försökt sprida
information och påverka beslutsfattare och företag i den här riktningen.
Det är lätt
att glömma bort att det är en mer än hundraårig facklig kamp som lett fram till
rättigheter och lagar som idag skyddar svenska arbetare och hur bräckligt detta
skydd är. De thailändare, vietnameser, rumäner och andra som stretat i de
svenska skogarna på senare tids somrar har oftast fått återvända med klen
ekonomisk utdelning eller rentav med en skuld istället. Enligt dem thailändska
organisationen Migrant Workers Union återvände hela 80 % av de thailändska
bärplockarna 2009 hem från svenska skogar med en skuld istället för en intjänad
slant.
Den kamp för
anständiga arbetsvillkor och löner som förts i de flesta västländer och lett
till ständiga förbättringar genom åren ifrågasätts nu gång på gång. Ofta anförs
den globala konkurrensen om arbete som skäl för att försämra anställningstrygghet
och pressa ned minimilöner etc. Det är penningstarka och mäktiga
opinionsbildande krafter i rörelse och med avgörande inflytande i institutioner
som EU, IMF och Världsbanken och de enskilda staternas regeringar.
Global arbetsdelning
Det talas
väldigt sällan i termer av den internationella eller globala arbetsdelningen.
Det anses vänster. Nästan bara på universitet och högskolor används begreppet. Samtidigt
lever Dickens eländesskildringar från 1800-talets industriella barndom kvar och
sträcker sig alltså ända in i svenska hem och skogar. Det handlar långt ifrån
bara om den industriarbetande mannen som tidigare utan i hög grad om kvinnor
och barn och om lantarbete, arbeten i hem (s.k. hushållsnära tjänster) och om
städning och renhållning och andra sysselsättningar som sker utanför våra
synfält eller vi kanske inte vill se. Den globala arbetsmarknaden innefattar en
mängd gråzoner och dessutom en omfattande illegal marknad vars lägsta form
handlar om ren människohandel.
Därför tror
jag ILO (FN:s organ för arbetslivsfrågor) kan komma att bli en mycket viktig
institution i framtiden inte bara för de länder där fackliga frågor idag är
eftersatta eller där fackliga förbund förföljda. ILO:s konvention 189 (som
Sverige inte ratificerat) Decent
work for domestic workers fastställer principer och rättigheter för alla
de, främst kvinnor och barn, som arbetar i hemmiljöer (”in or for a household or households” enl. ILO:s definition). Enligt
en ny rapport från ILO arbetar flera miljoner barn i dessa miljöer och får ofta
utföra riskfyllda sysslor. Bara ett exempel på hur ILO försökt nå grupper som står
utanför de traditionella fackförbundens synfält eller saknar organisationsform.
Globalt motstånd
Det är hög
tid (i värsta fall för sent) att ta ett globalt grepp om kampen för anständiga
arbetsvillkor. ILO har sett detta men de nationella fackförbunden är inte
alltid helt med på noterna. Enligt mitt sätt att se är det enda sättet att
bryta den globala dominans som kapitalet innehar och som pressar ner människor
till en tillvaro på marginalen. En global utpressning som endast kan brytas
genom kamp. Den historiska fackliga erfarenheten i västvärlden måste användas
för att göra ett omtag globalt.
För att
återgå till blåbärsplockarna så finns det faktiskt forskare (vid Linköpings
Universitet) som hävdat att deras situation har kunnat liknas vid
tvångsarbete och hänvisar då just till ILO:s konvention 29 om forced labour. En av forskarna, Charles
Woolfson, påpekar att den svenska modellen är tämligen ineffektiv när den
ställs inför den nya globaliserade arbetsmarknaden. Bärplockare behöver fackföreningar
för att uppnå rättvis behandling, menar han.
Låt oss se
om de förbättringar som sägs ha skett i grossistledet leder till mer
människovänlig behandling av de hitresta säsongsarbetarna än tidigare år. Jag
tillåter mig att betvivla att det blivit helt ”rent” från avarter.
Fast vi
kanske bryr oss mer om att få grilla i fred utan att behöva se resultaten av
den globala arbetsdelningen?
Tidigare inlägg om bärplockare på
denna blogg: