Jimmie
Åkesson har på senare tid återkommit till Per Albins folkhem. Bland annat i
debatten om oro i förorter och i en Expressen-intervju där han hävdar bestämt
att Per-Albin Hansson skrivit förordet till Åkessons ej ännu utgivna bok (??).
SD har dock använt sig sedan en längre tid av folkhemsmetaforen och har det med
i sitt principprogram, Tanken är förstås att det ska attrahera en bred krets av
väljare som förknippar folkhemmet med något tryggt och positivt och med välfärdsstatens
framväxt och blomstringstid.
Per-Albins
folkhem skulle vara ”ett gott hem för alla svenskar” präglat av samförstånd och
jämlikhet och utan ”privilegierade eller tillbakasatta” eller ”kelgrisar” och ”styvbarn”.
Han sa vidare om detta folkhem:
”Där ser
icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras
bekostnad, den starke tycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet
råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet”.
Knappast tankar
som SD:s principprogram präglas av. Det är med andra ord ett bedrägligt grepp
att använda Per-Albins folkhem som förebild. Snarare borde SD:s folkhem
beskrivas som en utveckling av nationalkonservative högermannen Rudolf Kjelléns
tankegods. Om detta har bl.a. filosofie doktorn i historia Hans Dahlqvist
skrivit.
Rudolf Kjelléns
idéer är förvisso föregångare till de socialdemokratiska folkhemsidéerna och
uppstod kring tiden före första världskriget. De spreds bl.a. till Tyskland där
begreppet ”Volksgemeinschaft” blev förknippat med nazisterna. Kjelléns folkhem
präglades av nationalism och antiliberalism och statsformen tänktes inte vara
demokrati utan någon form av folkdiktatur. En ”folkhövding” som garanterade
ordning och rättvisa. Dessa tankar vilade också på en starkt
nationalkonservativ idé om nationen som en homogen sammansättning av människor
med gemensamt historiskt arv etc. Han menade bl.a. att:
”Nationen, icke individen, är
historiens sanne hjälte”.
Med en
närmast organisk syn på nationen hävdade han individernas underordning i denna
tänkta enhet. Nationalitetsprincipen var, enligt Kjellén, 1800-talet främsta
bidrag till historien. Han var emot socialism men var också anhängare av
protektionistiska åsikter där tullar och andra handelshinder skulle skydda
nationen från ”världsmarknadens stora rofdjur”. I dag skulle vi säga
globaliseringen och det går att hitta stora likheter hos SD:s ogillande av EU,
tankar om återupprättat gränsskydd och omförhandling av Schengenavtalet. I åsiktsredovisningen
på SD:s hemsida står:
”I vårt Sverige får Sverige lov att
vara just Sverige, och dess invånare får lova att vara just svenskar”.
Där står också i principprogrammet om
nationen:
”Sverigedemokraterna ser
nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen
efter familjen. Imperier, politiska grupperingar och andra övernationella
gemenskaper har kommit och gått under det senaste årtusendet, men nationer som
form för mänsklig gemenskap har bestått. Den nationella samhörigheten binder
samman nationens medlemmar över tid och rum och skapar band mellan de döda,
levande och ofödda generationerna liksom mellan unga och gamla, olika
samhällsklasser, politiska läger och geografiska regioner”.
I det Sverigedemokratiska samhället finns inte
ordet integration utan det handlar istället om assimilation.
”Som assimilerad till den
svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande
svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska
kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet
med den svenska nationen än med någon annan nation.
Den likhet
Per-Albin talade om handlade om människovärdet. I Sverigedemokraternas samhälle
handlar likheten istället om den kulturella homogeniteten som sägs höra samman
med ett historiskt band med det förflutna. Nykomlingar får alltså finna sig i
att anpassa sig eller betraktas som mindre värda. Det är en viss skillnad.
Hej
SvaraRaderajätteintressant. Jag funderar på om jag kunde få reblogga denna text på min blogg http://polimasaren.se/
Skriver mycket om Sverigedemokraterna för det är så mycket av deras historia som inte finns samlad och digitaliserad. Kunskapen om partiets historia och deras ideologiska bakgrund måste spridas. Jag läser mycket om svensk högerextremism över huvud taget, men det är just SD som jag intresserar mig mest av. Kunskap är vårt vapen
Mvh
Fredrik Almroth
Polimasaren
Hej Fredrik,
SvaraRaderaKul att du gillade texten. Den är ju två år gammal förvisso, exakt idag ser jag förresten. Det är väl OK antar jag om du rebloggar den. Bara det framgår att den är min, att inga redigeringar gjorts och att den länkas till denna blogg.
Lycka till
Hans Wåhlberg