tisdag 18 juni 2013

Gunilla Carlsson – arrogans och okunnighet i möte med palestinier



För några dagar sedan kom Gunilla Carlsson hem från de ockuperade palestinska territorierna (Gaza/Västbanken). Hennes budskap till svenska medier åtminstone gick ut på att palestinierna måste anstränga sig för att få till stånd fred annars kan biståndet dras in eller reduceras från svensk sida. Uttalandet är häpnadsväckande för den som följer konflikten Israel/Palestina. 


Hennes möten med unga palestinier för att, ”diskutera deras perspektiv på palestinska utvecklingsfrågor”, som det uttrycks på regeringens hemsida, tycks hon inte tagit mycket intryck av.


Detta går att läsa om i en intressant blogg-artikel där Rana, en av ungdomarna hon mötte i Gaza, berättar om det ointresse hon bemötte ungdomarna med och den pinsamma okunnighet hon visade prov på.
 

Palestiniernas huvudkrav för att förhandla är att sådana förhandlingar måste leda till en tvåstatslösning. De allra flesta är nog också överens om att Israel måste lämna de ockuperade territorierna och krypa tillbaka till gränserna före 1967. Den politik som bedrivs, i synnerhet bosättningspolitiken, visar att Israel inte har några som helst planer på det senare men de har dessutom allt oftare börjat avfärda en tvåstatslösning över huvud taget. En artikel i the Guardian samlar ihop den senare tidens uttalanden från officiell israelisk sida. Där framkommer sammanfattningsvis att:



Handelsminister Naftali Bennett vill annektera de ockuperade palestinska områdena som han förvisso inte betraktar ens som ockuperade utan som ”våra”. Han formulerar det så här: "The most important thing in the land of Israel is to build, build, build. It's important that there will be an Israeli presence everywhere.This land has been ours for 3,000 years. There was never a Palestinian state here and we were never occupiers. The house is ours and we are residents here, not the occupiers."


Vice utrikesministern Zeev Elkin i princip håller med Naftali Bennett


Vice försvarsministern Danny Danon hävdar att majoriteten av den israeliska regeringen är starka motståndare till en palestinsk stat och att en tvåstatslösning skulle komma att bli motarbetad och blockerad
 

Försvarsministern Moshe Ya’alon helt avfärdar det arabiska fredsinitiativet som medlaren John Kerry ansett vara en god grund att stå på inför fortsatta fredsförhandlingar




Elefantens fot*
 
Den femte största krigsmaktens i världen elefantfot lär alltså inte rubbas i första taget från det steg den tagit in i Västbanken och runt Gaza. Inte utan press från omvärlden. Så vad gör Gunilla Carlsson då? Jo, hotar dra in biståndet till palestinierna om de inte visar vilja att förhandla. 

Man måste alltså ställa frågan om detta är uttryck för total okunnighet om ”facts on the ground” eller någon hemlig svensk policy att bistå den israeliska sidan i konflikten?

Det vore intressant om någon i riksdagen ville rikta den frågan till biståndsministern.  
 



* Lånat från Sven Lindqvists bok "Elefantens fot" om Sovjetunionen i Afghanistan på 80-talet


 

2 kommentarer:

  1. Och exakt varför skulle världen fortsätta ge palestinaaraberna enormt mycket mer pengar än de 2 miljarder som är fattigare per person än de är, enligt CIA:s tabeller?

    Enligt Osloavtalet står att de ska sätta upp industriområden och andra hjälpa dom eller hur? http://tinyurl.com/chgcxc2 Inte att de ska leva på allmosor de nästa 100 åren.

    Fatahs Konastitution säger bl.a.

    Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.

    Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.

    Tycker du att Israel ska negligera det eller ta det på allvar?

    Läs på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harry,

      Poängen är ju just att Israel förstör så oerhört mycket av det som byggs upp. Inklusive sådant som uppförts med biståndspengar. Att Fatah har en militant hållning till sionismen kanske inte är så märkligt med tanke på vad som hänt (jo, jag har läst på) sedan början av förra seklet. Det är knappast något som palestinier kan förväntas negligera. Märk väl att de också talar om sionismen och inte Israel. Ska nu våldsspiralen kunna vridas tillbaka så måste, enligt mitt sätt att se det, Israel acceptera åtminstone 1967 års gränser. Då kanske också Palestina kan utvecklas som statsbildning på riktigt och fientligheten till Israel avta med tiden. Har inga illusioner om att detta kan bli någon snabb process. Men det är en förutsättning inför fortsatt fredsprocess. Detta bör Israel ta på allvar.

      Radera