Modellen verkar inte fungera!

”Modellen verkar inte fungera, sa borgarrådet i Stockholm Sten Nordin (m) till Dagens Eko om avknoppningarna av kommunala verksamheter till privata aktörer. Så sant. Efter åratal av utförsäljningar av stockholmarnas ägodelar till vrakpris har plötsligt poletten ramlat ned, borde man då kunna konstatera? Eller hur ska egentligen detta uttalande tolkas?

Vad var det modellen tänkte åstadkomma egentligen? Kanske var det oklart från början? Åtminstone för de beslutande politikerna. De utgick från en modell som byggde på ekonomiska teorier om konkurrens och privat vinstdrift som skulle uppmuntra till effektiviseringar och därmed höja kvaliteten på verksamheterna som också skulle bli billigare, enligt modellen, genom att vinstdrivande företag alltid söker besparingar och försöker maximera vinsten på så vis.

Är det detta som inte fungerar? I så fall måste man ju ifrågasätta varför motståndet mot vinstförbud för skattefinansierad välfärdsverksamhet är som kompakt. Trots en väljaropinion som visar att det dessutom skulle vara givande att fiska röster med en begränsning av vinstdriften av välfärdstjänster. Röstfiske brukar ju annars praktiseras friskt.

Avknoppning brukar betyda att ett företag säljer ut delar av sin verksamhet oftast för att renodla vad som anses vara huvudverksamheten. Detta tänkande är också en del av de borgerliga politikerna teoretiska grund när de talar om förvaltning. Staten/kommunen ska inte ägna sig åt annat än kärnverksamheten. Detta har dock aldrig riktigt definierats vad det är. ESV gjorde 2006 en utredning där bl.a. just detta konstaterades.

 

ESV ansåg i denna rapport att det inte är alla verksamheter som lämpar sig för konkurrensutsättning och att det bör analyseras närmare exakt vilka verksamheter som är lämpliga eller inte att konkurrensutsätta.

ESV framhöll då också att omfattningen av det statliga åtagandet ytterst är en politisk fråga. Det bör rimligen också gälla det kommunala åtagandet. Det är med andra ord en politisk idé om vad som är kärnverksamheten som också styr vad som bör avknoppas. Vad avser den statliga politiska uppfattningen om detta klargjordes åtminstone riktningen senast i den förvaltningspolitiska propositionen 2010 då det uttalas att ”renodlingen av den statliga verksamheten bör fortsätta genom ytterligare omprövningar av det offentliga åtagandet”.

Är Sten Nordins uttalande då att tolka som en omprövning av idén om den minimala staten? Eller ett minimalt offentligt åtagande om vi nu ska hålla oss till kommunal verksamhet. 

Det är hur som helst mycket intressant eftersom hela idébasen till mycket av de politiska diskussioner som förs (nu bl.a. Alby-utförsäljningar av bostäder) av borgerliga partier bygger på ekonomiska teorier som utgår från den privata entreprenörens överlägsenhet och det offentligas misslyckande. En svällande offentlig sektor på 1960- och 70-talen finansierade med ett relativt högt skatteuttag ställdes mot den minimala staten/kommunen som ägnade sig åt sin absoluta kärnverksamhet och överlät allt annat till privata aktörer. 

Utförsäljning och upphandlingsmodeller följde med detta tänk och därtill sådant som kvalitetskontroller, uppföljningar, resultatrapporter etc etc. Är det denna modell som inte fungerar?

ESV framhöll också i den rapport jag talat om att modellen med upphandling ställer höga kompetenskrav på upphandlaren. Är det möjligen där skon klämmer i fallet med utförsäljningarna också? När personer som har en bräcklig uppfattning om vad verksamheter handlar om (och vad de är värda) säljer ut offentligägda företag till hittepå-priser kanske det inte är modellen som är fel, egentligen.

Fast det var ju just detta Sten Nordin sa; - Modellen verkar inte fungera.

Intressant fortsättning bör följa. Kanske fler modeller som inte fungerar...?