Medborgarlön nu – innan det är för sent

Jag skulle vilja pusha för en understreckare i dagens SvD som är ett gott tillskott till diskussionen om medborgarlön. Den som aldrig vill ta riktig fart eftersom den avfärdas som orealistisk och orättvis (?) av etablerade medier/politiker. 

Lennart Fernström har i ett par artiklar, i bl.a. SvD, förtjänstfullt pläderat för just medborgarlön. Svar på hans artiklar visar ungefär hur invändningarna låter.

Det heter bl.a. att det är dyrt. För dyrt. Fortsättningen på den diskussionen är förstås; för vem? Det kan också diskuteras vad alla olika typer av transfereringssystem kostar att administrera och kontrollera? Hela denna diversifierade apparat skulle en medborgarlön helt eller åtminstone till stor del eliminera behovet av? De flesta skulle dessutom (vilket försök med medborgarlön i bl.a. Indien visat) jobba ändå. Förutom alla övriga positiva effekter försöken har påvisat.

Miljöpartiet har lyckligtvis inte helt avfärdat tanken men varit bra nära. Den lever ändock kvar men formulerad som en vision. Just som en djupare diskussion om någon form av medborgarlön borde vara mer aktuell än någonsin.

Speciellt om man läser den här understreckaren, skriven av docenten i statsvetenskap Sofia Näsström (Uppsala Universitet) och troligtvis om man läser den bok som hon i sin tur skriver om; Prekariatet. Den nya farliga klassen av Guy Standing.

Standing om prekariatet

Standings resonemang går ut på att de otrygga, tillfälliga anställningar sammantaget med den höga arbetslöshet som tycks mer eller mindre konstant världen över blir en grogrund för odemokratiska idéer. Trygghet, tillit till andra och tolerans prövas när den ”nya” klassen, prekariatet, slåss om de jobb som inte finns och får leva på tillfälliga anställningar i bästa fall eller hamnar helt utanför, i rotlöshet. Det är i synnerhet ungdomar och migranter som hamnar i den här gruppen. Ständig måltavla för demonisering, som Standing uttrycker det enligt Näsström. Risken finns alltså för ett ”inbördeskrig” inom gruppen men givetvis också, för makthavare, för samlad reaktion och aktion gentemot makten.

All den oro vi sett runtom i Europa (inte minst här) och den framryckning för högerextrema som samtidigt noteras hänger ihop, vilket förklaras väldigt väl i Guy Standings bok, enligt Näsströms bedömning.

Medborgarlön?

Nå, men vad har då detta med prekariatet att göra med medborgarlön? Jo, här är ett längre stycke ur Näsströms understreckare som jag tycker klargör väldigt bra vad det handlar om:

”Det mest radikala förslaget handlar om hur man kan förändra arbetets roll i samhället. Människor jobbar i dag mer än någonsin. För projektanställda handlar det om att jobba kväller och helger för att hinna med den ökade arbetsbördan, och för arbetslösa handlar det om att söka jobb som inte finns. Standing ser paralleller till skämtet som cirkulerade bland arbetare i Sovjetunionen: ”De låtsas betala oss, och vi låtsas jobba”. I dag skulle skämtet kunna lyda: ”De låtsas skapa jobb, och vi låtsas söka jobben.”
Standing förordar en radikal omvändning i synen på vad som räknas som arbete. Att arbete inte går att reducera till lönearbete har kvinnor vetat sedan länge. Det finns nödvändiga sysselsättningar som utförs i det tysta, och genom att reducera arbete till lönearbete värdesätter man inte den tid som krävs för att upprätthålla samhällets andra offentliga och privata institutioner, såsom familjen, vänner, den lokala gemenskapen och samhället. Varför, frågar Standing, inte kalla det för arbete och bygga in det i vår yrkesidentitet? ”

Det blir alltså tunga grejor i hängmattan till sommaren.

Tidigare inlägg om prekariatet på denna blogg:

Det unga prekariatets problem