tisdag 11 juni 2013

ILO-kritik mot Grekland och IMF-kritik mot EU



Grekland har i flera år nu fått agera slagpåse på de flesta sätt man kan komma på. Bakbundna av trojkan har det grekiska folket fått löpa gatlopp genom nedskärningar och åtstramningar och var fjärde grek går arbetslös.

Nu har IMF i en självkritisk rapport erkänt att de brutit mot sina egna regler när det godkände räddningspaketet till Grekland 2010. Det var förvisso inte meningen att den skulle bli offentlig men läckte ut till Wall Street Journal och offentliggjordes därför sedan. IMF bedömde, enligt rapporten, att Grekland borde fått skuldnedskrivningar snarare än ytterligare tuffa nedskärningar. Men räddningspaketet släpptes igenom ändå av hänsyn till eurozonens banker. Man kan alltså säga att paketet i första hand räddade eurozonen och inte Grekland. 


IMF erkänner också att de kraftigt felbedömt skadeeffekterna av åtstramningarna för Greklands ekonomi. Enligt bedömningarna skulle Greklands ekonomi krympt med 5,5 % fram till 2012, men blev 17 %. Arbetslösheten hade beräknats till 15 % medan den i verkligheten blev 25 %. 

EU-kommissionen kritiseras också hårt i rapporten som hävdar att den fokuserade mer på EU-normer än tillväxtskapande och inte bidrog mycket till att identifiera tillväxtförbättrande strukturreformer.



Samtidigt i Genéve

Samtidigt pågår nu i Genéve den årliga ILO-kongressen där Grekland nu på torsdag kommer att debatteras särskilt. 


Under trycket från trojkan har Greklands regering pressats att underkasta sig åtaganden (austerity measures) att begränsa fundamentala fackliga rättigheter på ett sätt som enligt GSEE (grekiska motsvarigheten till LO) har utformningen av lagar med direkt effekt. ILO säger i sitt arbetsdokument ((s 106-107) bl.a. följande:

”According to the GSEE, the impact of these measures is devastating for collective labour institutions, freedom of association, social dialogue as well as the principle of independent social partnership. The GSEE considers that these new permanent measures will irreversibly and harmfully compound the effect of standing measures since they demolish almost every aspect of the collective bargaining system…”
 


Självkritiken – för lite och för sent?

EU har kritiserat Grekland för att inte ha gjort tillräckligt eller gått alltför långsamt fram. IMF ägnar sig åt självkritik som innebär att de kanske överdrivit omfattningen och takten för åtstramningspaketen och kritiserar dessutom EU för dålig precision i sina rekommendationer om åtgärder och FN (ILO är ett FN-organ) kritiserar Grekland för att ha infört regler och lagar som bryter mot ratificerade konventioner. Vilket egentligen är att betrakta som en kritik mot trojkan (EU-kommissionen, ECB, IMF). Alla kritiserar alla för en politik som inte är adekvat för att få ett insolvent land på fötter men som samtidigt skapar revolutionsstämning och hopplöshet hos den grekiska befolkningen.

Så sent som i april uttalade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso uppfattningen att åtstramningspolitiken ”nått sin gräns”.

Ungefär samtidigt klubbades i grekiska parlamentet ytterligare åtstramningar som svar på trojkans krav.


Frågan är alltså om självkritiken som börjar sippra ut från trojkans institutioner är tillräcklig? Om den endast är till för att mildra kritiken som kommer från allt fler håll? De har också fullt upp med att slå ifrån sig det tyngsta ansvaret för kritiken. Det talas om en spricka i trojkan till och med.



Högerhydran har vaknat

Frågan är också om det är för sent för att ändra inriktning? Skadorna tycks redan svårreparerade, om inte irreparabla, verkligen inte bara för grekiska fackföreningar och deras medlemmar. Konsekvenserna går dessutom också utanför de rent materiella för grekiska folket eller de rent ekonomiska för staten Grekland. De politiska konsekvenserna har redan noterats. En alltmer högljudd nationalistisk och rasistisk opposition som projicerar sitt missnöje på flyktingar och drömmer om isolationistisk diktatur. De utgör dessutom en förebild för svenska högerextrema. Idéer och metoder smittar av sig och grekiska Gyllene Gryning sägs satsa på att nå exilgreker runtom i EU och andra länder.


När ett helt folk krossas och förödmjukas är också demokratin i fara. Den grekiska högerhydrans huvuden sticker upp i land efter land. Är det värt att betala detta pris för att rädda ett antal storbanker?  

En av Göran Greiders boktitlar passar bäst som kommentar till allt detta: 

”Vi kan inte ha det så här”!!
 

 
 


 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar