Grekland har
i flera år nu fått agera slagpåse på de flesta sätt man kan komma på. Bakbundna
av trojkan har det grekiska folket fått löpa gatlopp genom nedskärningar och
åtstramningar och var fjärde grek går arbetslös.
Nu har IMF i
en självkritisk rapport erkänt att de brutit mot sina egna regler när det
godkände räddningspaketet till Grekland 2010. Det var förvisso inte meningen
att den skulle bli offentlig men läckte ut till Wall Street Journal och
offentliggjordes därför sedan. IMF bedömde, enligt rapporten, att Grekland
borde fått skuldnedskrivningar snarare än ytterligare tuffa nedskärningar. Men
räddningspaketet släpptes igenom ändå av hänsyn till eurozonens banker. Man kan
alltså säga att paketet i första hand räddade eurozonen och inte Grekland.
IMF erkänner
också att de kraftigt felbedömt skadeeffekterna av åtstramningarna för
Greklands ekonomi. Enligt bedömningarna skulle Greklands ekonomi krympt med 5,5
% fram till 2012, men blev 17 %. Arbetslösheten hade beräknats till 15 % medan
den i verkligheten blev 25 %.
EU-kommissionen
kritiseras också hårt i rapporten som hävdar att den fokuserade mer på
EU-normer än tillväxtskapande och inte bidrog mycket till att identifiera
tillväxtförbättrande strukturreformer.
Samtidigt i Genéve
Samtidigt
pågår nu i Genéve den årliga ILO-kongressen där Grekland nu på torsdag kommer
att debatteras särskilt.
Under
trycket från trojkan har Greklands regering pressats att underkasta sig
åtaganden (austerity measures) att
begränsa fundamentala fackliga rättigheter på ett sätt som enligt GSEE
(grekiska motsvarigheten till LO) har utformningen av lagar med direkt effekt. ILO
säger i sitt arbetsdokument ((s 106-107) bl.a. följande:
”According to
the GSEE, the impact of these measures is devastating for collective labour
institutions, freedom of association, social dialogue as well as the principle
of independent social partnership. The GSEE considers that these new permanent
measures will irreversibly and harmfully compound the effect of standing
measures since they demolish almost every aspect of the collective bargaining
system…”
Självkritiken – för lite och för
sent?
EU har
kritiserat Grekland för att inte ha gjort tillräckligt eller gått alltför långsamt
fram. IMF ägnar sig åt självkritik som innebär att de kanske överdrivit
omfattningen och takten för åtstramningspaketen och kritiserar dessutom EU för
dålig precision i sina rekommendationer om åtgärder och FN (ILO är ett
FN-organ) kritiserar Grekland för att ha infört regler och lagar som bryter mot
ratificerade konventioner. Vilket egentligen är att betrakta som en kritik mot
trojkan (EU-kommissionen, ECB, IMF). Alla kritiserar alla för en politik som
inte är adekvat för att få ett insolvent land på fötter men som samtidigt
skapar revolutionsstämning och hopplöshet hos den grekiska befolkningen.
Så sent som
i april uttalade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso uppfattningen
att åtstramningspolitiken ”nått sin gräns”.
Ungefär
samtidigt klubbades i grekiska parlamentet ytterligare åtstramningar som svar
på trojkans krav.
Frågan är
alltså om självkritiken som börjar sippra ut från trojkans institutioner är
tillräcklig? Om den endast är till för att mildra kritiken som kommer från allt fler håll? De har också fullt upp med att slå ifrån sig det tyngsta ansvaret
för kritiken. Det talas om en spricka i trojkan till och med.
Högerhydran har vaknat
Frågan är
också om det är för sent för att ändra inriktning? Skadorna tycks redan svårreparerade,
om inte irreparabla, verkligen inte bara för grekiska fackföreningar och deras
medlemmar. Konsekvenserna går dessutom också utanför de rent materiella för
grekiska folket eller de rent ekonomiska för staten Grekland. De politiska
konsekvenserna har redan noterats. En alltmer högljudd nationalistisk och
rasistisk opposition som projicerar sitt missnöje på flyktingar och drömmer om
isolationistisk diktatur. De utgör dessutom en förebild för svenska
högerextrema. Idéer och metoder smittar av sig och grekiska Gyllene Gryning
sägs satsa på att nå exilgreker runtom i EU och andra länder.
När ett helt
folk krossas och förödmjukas är också demokratin i fara. Den grekiska
högerhydrans huvuden sticker upp i land efter land. Är det värt att betala
detta pris för att rädda ett antal storbanker?
En av Göran
Greiders boktitlar passar bäst som kommentar till allt detta:
”Vi kan inte ha det så här”!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar