Regeringen vågar inte prata om skolans verkliga problem

I en debattartikel i SvD för några dagar sedan aviserar integrationsminister Ullenhag att skolan är ”nästa reformområde inom integrationspolitiken”. Som om det inte vore nog med Björklunds reformer får man förmoda att många lärare tänker med viss bävan. Det intressanta är emellertid problembilden som målas upp. Skolans dåliga resultatsiffror beror på att nyanlända elever drar ned dem. 

I radions P1 Morgon bygger utbildningsministern Jan Björklund, i debatt med Gustav Fridolin, på denna bild och lägger till att ”vi måste våga diskutera” integrationsproblem.

Med denna beskrivning vill möjligen folkpartisterna Ullenhag/Björklund ge sken av att det finns ett stort problem här som ingen utom de själva vågar prata om. Det är samma typ av argument som SD brukar använda vilket i sig förvisso (även om det är sant) inte utgör något bra motargument, vilket påpekas i en DN-ledare idag. 

 Däremot, vilket samma ledare också påpekar, visar exempelvis en rapport från Skolverket 2009 att invandringen som faktor endast har ”marginell förklaringskraft” för de vikande resultaten för svenska skolor. Som Gustav Fridolin framhöll i radiodebatten handlar det om en mycket liten del av det totala antalet elever. Dessutom visar en färsk publikation från Itinera Institute som jämför skillnader mellan länder att Sverige tar emot färre lågutbildade invandrare än OECD-genomsnittet vilket inte precis förklarar Sveriges vikande siffror för skolorna i jämförelse med just dessa andra länder. 

Möjligen behöver Jan Björklund den här debatten och problembeskrivningen snarare för att skyla över den skrala resultatutdelning som hans närmast maniska reformerande av skolan har gett och det faktum att landets lärare ger honom snittbetyget 1,5 på en skala av 5. Ju fler reformer han genomför desto sämre blir resultaten, förefaller det.

Jan Björklund har helt rätt i att vi måste våga diskutera problem. Det är bara det att det tycks vara andra saker som är problem med skolan än nyanlända invandrarelever. Men det vågar väl inte Björklund tala om...?