Enligt UNHCR:s rapport från i juni i år är över 50 miljoner
människor på flykt i världen. Högst sannolikt har siffran stigit under sommaren
då strömmen av flyende från norra Irak och Syrien undan IS härjningar där sägs
överstiga en miljon människor. Sverigedemokraterna gjorde i valet ett stort nummer av att vilja hjälpa flyktingar i närområdet, som det heter. Strategin
skulle vara att öka stödet till just UNHCR. Enligt en artikel i SD-kuriren vill
partiet satsa en miljard under budgetåret och 5,5 miljarder under
budgetperioden 2014-2017.
SD-kurirens Gabriella Hedarv skriver i en artikel i
partiorganet att;
”Sverigedemokraterna
vill minska invandringen till Sverige kraftigt, men vi vill inte att människor
i nöd ute i världen lämnas åt sitt öde. Istället vill vi rikta om Sverige
bistånd till FN:s flyktingorgan UNHCR, som ger hjälp på plats i närområdena så
att människor slipper ta sig över halva jordklotet till ett land där språket
och kulturen är vilt främmande”.
I partiprogrammet säger sig SD värna asylrätten. Att minska
invandringen kraftigt handlar alltså inte om att strypa tolkningen av denna
asylrätt. Människor ska hjälpas i sitt närområde för att det är
kostnadseffektivare är tanken och då ”slippa” fly till Sverige. Invandringen
ska minskas för flyktingarnas egen skull, ska vi tänka. Jimmie Åkesson sa så
här i sitt sommartal i Almedalen:
”Det är inte rasism
att vilja rikta flyktinghjälpen till det stora flertalet nödställda flyktingar
världen över. Att vilja hjälpa fler. Det är medmänsklighet”.
Men jag tänker då att för att få den effekt SD eftersträvar,
nämligen mindre invandring till Sverige, så bör väl den utökade hjälpen till
”närområdena” göra så pass stor skillnad att det gör resan till Sverige och
asylsökande här till en ”förlustaffär” för flyktingen. Det vill säga att
fördelarna med att stanna kvar i ”närområdena” överväger de eventuella fördelar
en flykt till Sverige skulle kunna bära med sig.
Vad får man då för pengarna SD vill satsa? Ja, om vi räknar
med de 5,5 miljarder över tre års tid (2014-2017) som SD säger sig vilja satsa utslaget
på de 50 miljoner flyktingar som finns i världen blir det 110 kronor till varje
flykting, att fördela över tre års tid alltså. Så grovt räknat cirka 35 kronor
om året.
Det stämmer förvisso att man får klart mer för 35 kronor i
exempelvis Turkiet eller norra Irak än i Sverige. Men även ett skolbarn förstår
att det inte förslår särskilt långt ens om man tiodubblar den här summan. Så
vad är tanken egentligen? Att öka stödet för UNHCR är ju lovvärt men själva
logiken är väl att det ska locka människor att stanna i närheten av området de
flyr ifrån? Det lär inte räcka med 35 kronor om året i så fall.
Det handlar alltså om plåster som SD vill dela ut till
flyktingar ”på plats” för att rättfärdiga sin minskning av invandringen. Så hur
är detta tänkt att förhindra att flyktingar söker sig till länder i Europa som
Sverige? Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt.
Jag provade att ställa frågan direkt till SD. Under rubriken
”Kontakta Sverigedemokraterna” på deras hemsida finns en möjlighet att ställa
frågor till dem. Så jag formulerade en fråga ungefär enligt ovanstående
fundering. Vad är planen mer konkret?
Tomrummet här får symbolisera det uteblivna svaret. Det är ungefär
två veckor sedan jag skickade frågan men har inte sett något svar ännu.
Möjligen är de upptagna att fylla alla stolar i kommuner och landsting som står
tomma eller också letar de febrilt i argumentbanken efter tänkbara svar.
Det givna svaret är att detta självklart inte på långa vägar
är tillräckligt. FN:s flyktingkommissarie Antonio Guterres säger till Rapport
den 30/9-14 att stöd till flyktingmottagningar i Syriens grannländer är viktigt
”men långt ifrån tillräckligt”. Han uppmanar istället fler länder i Europa att
följa Tysklands och Sveriges exempel och ge uppehållstillstånd till flyktingar
från Syrien. Amnesty har också i en färsk rapport, Lives adrift: Refugees and migrants in peril in the central
Mediterranean, uppmanat EU att skapa lagliga vägar till Europa för att
undvika problemet med trafficking och på drunkningskatastrofer på Medelhavet
där desperata människor låter sig transporteras mot EU:s Medelhavsländer i
överfulla och sjöodugliga båtar. Över 3000 människor har drunknat bara i år på
det sättet. Amnesty kritiserar, precis som Miljöpartiet länge gjort,
Dublinförordningen som säger att ansvaret för flyktingen faller på det land som
först tar emot denne. Det lägger en ojämn börda på EU:s Medelhavsländer och har
fått ett litet land som Malta att inta en tveksam attityd till att ens göra
räddningsaktioner när båtar hamnat i sjönöd inom dess territorialvatten.
Amnesty efterlyser en mer solidarisk ansvarsfördelning inom EU.
Sverigedemokraterna säger sig alltså vilja förhindra att
människor ger sig iväg till Europa genom att istället ”hjälpa fler på plats”.
Sanningen är ju att hela 96 % av flyktingarna från Syrien lever i dess
grannländer och SD:s extra pengar inte skulle räcka långt ens om de begränsas
till denna flyktinggrupp.
Den sanna drivkraften är givetvis inte att hjälpa utan att,
som Gabriella Hedarv skriver i artikeln jag nämnde i början, ”minska
invandringen till Sverige kraftigt”. I fortsättningen av hennes artikel ställs
invandringens kostnader mot välfärdstjänster på ett bedrägligt sätt;
”Det är en skrämmande
framtid vi går till mötes. Har ni ringt vårdcentralen någon gång och inte
kunnat få en läkartid, fast ni ringer strax efter att de öppnat? Hur blir det
om pengarna ska tas från vården? Färre läkare och sjuksköterskor, mindre
resurser och många fler människor som söker vård. Om man redan nu får vänta i
åtta timmar på akutmottagningarna, eller i ett år på en operation, hur blir det
då när besparingarna tvingas fram? Ni vet de där äldre som inte kan få ägg till
frukosten längre, eller eftermiddagskaffe på boendet, eller som får blöjorna
vägda så att de inte får torra för ofta? Vad händer med dem? Drogas de ner så
att de inte behöver äta eller få någon uppmärksamhet av den allt mindre
personalstyrkan?”
Ja, det är en argumentationsteknik som känns igen från
valfilmen inför förra valet där kvinnor i heltäckande slöjor trängde sig före
gamla tanter i rullstol. Här fortsätter SD att skrämma pensionärer med att
eftermiddagskaffet försvinner och att större delen av livet på boendet kommer
att tillbringas i neddrogat tillstånd. Allt för att vi ska ta emot de där
flyktingarna.
Själva planen har jag som sagt inte riktigt fattat. Men de
allra flesta av oss har väl däremot fattat vad som driver SD egentligen. En
skrämmande stor del av befolkningen har det dock uppenbarligen inte att döma av
valresultatet. Eller av det samtal jag hade på valdagen med ett par av deras
väljare. Det tål därför att påpekas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar