Marknadsregleringar får Nobelpris – ett tidstecken?

Nobelpristagaren i ekonomi, eller mer korrekt mottagaren av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, är utsedd. Det blev Jean Tirole, fransk forskare i ämnet marknadsreglering. Han får priset för sin forskning om hur man kan reglera branscher med ett fåtal mäktiga företag. Han säger själv, enligt SvD Näringsliv idag, att man måste ha ”en stark stat som kan driva igenom regleringarna på ett intelligent sätt”. Han har också en teori om hur regleringarna kan avvägas så att företagen blir effektiva samtidigt som de inte kan skaffa sig övervinster, enligt SvD.

Det här kanske kan tolkas som ett tidens tecken? Fjärran, kan tyckas, från Milton Friedmans (mottagare av samma pris 1976) idéer om privatiseringar och avregleringar och om hur fria marknader motverkar politisk centralisering och kontroll. Han (och andra) öppnade vägen för den marknadsliberala avregleringen av välfärdsstaterna som svepte över världen under 1980- och 90-talen. Är nu den nyliberala festen över?

Nja, samtidigt nås vi av signaler om vad som är på gång i förhandlingarna mellan EU och USA om det tjänsteavtal, TISA (The Trade in services agreement), som just nu pågår för fullt. Wikileaks offentliggjorde i somras dokument som visade att det planeras en utförsäljning av offentliga tjänster till storföretag. Alla nya tjänster ska ut på marknaden och de som redan finns delas upp. Redan i våras släppte Europafacket EPSU, European Federation of Public Service Unions en rapport om detta. Det låter onekligen som en utveckling i motsatt riktning.

Genast kokar min konspiratoriska hjärnhalva ihop en liten teori. Aha, först avregleras allt och då kommer det att behövas forskning och teorier om hur man återreglerar dessa marknader. Det öppnar ju också för en lukrativ marknad för ekonomer som Jean Tirole. Genialt!

Nå, riktigt så lurigt är det kanske inte. Troligare är väl att det behövs några år för nyare ekonomiska dogmer att få fullt genomslag. Friedman fick som sagt sitt pris 1976 men det var ju först på 1980-talet som den stora avregleringshysterin tog fart på allvar. Vi får kanske vänta några år på ”den starka staten” och en mer reglerad marknad alltså?

Men nog vore det lite ironiskt om vi innan dess hann avreglera så definitivt och djupgående att det blir svårt eller omöjligt att göra en u-sväng tillbaka? Eller är det kanske det som är det konspiratoriska?

Aoch... there I go again...