Bland de vänsteroppositionella räknar jag även in Oppositionsblocket som är en
sammanslutning av ett antal mindre partier.
Egentligen ett socialliberalt parti men som har en ryssvänlig hållning och
viss anknytning till den förre presidentens Janukovych parti Regionernas Parti. Det har dock inte
varit helt lätt att hitta några säkra uppgifter om detta parti kommer att gå
till val under namnet Oppositionsblocket eller
om de går till val alls. Förvirringen kring detta är lite signifikativt för den
ukrainska politiken just nu. Det finns motsägelsefulla uppgifter kring det
mesta och bli inte förvånade om Regionernas
parti dyker upp i valresultaten, även om det senaste jag kunnat hitta
indikerar att de inte ställer upp alls.
Det andra parti jag tittar närmare på är vänsterpartiet Ukrainas kommunistiska parti. Det
förbjöds tidigare i år men i verkligheten är detta förbud en tämligen
komplicerad historia som inte hindrar att de kan ställa upp i parlamentsvalet
på söndag. Jag kommer till detta senare i inlägget.
Det finns också ett par mindre partier som skulle kunna
räknas in bland dessa vänsteroppositionella men jag nöjer mig med att titta
närmare på de två ovan nämnda.
I praktiken har inte kommunisterna särskilt stor chans att
nå spärren på 5 % inte minst eftersom resultat från regionerna Luhansk och
Donetsk med all sannolikhet inte kommer att kunna räknas in (se tidigare inlägg
om valsystemet). Men deras historia och deltagande är intressant och säger en
hel del om den politiska stämningen i Ukraina just nu.
Utmärkande är dock hur dessa partier motarbetas med såväl
rättsliga och konstitutionella metoder och med eller hot om våld. De hålls
borta från normalt kampanjarbete på gator och torg då främst högerextrema och
fria miliser utövar misshandel, hot om misshandel och vandalisering av kontor
eller valstugor/tält tillhörande dessa båda partier.
Sociologen Iryna Bekeshkina, chef för Democratic Initiatives Foundation, förutspår i en intressant
valanalys i Kiyv Post att det nya parlamentet kommer att vara betydligt mer ”pro-Europeiskt”
medan de pro-ryska krafterna kommer att utgöra en obetydlig minoritet.
De metoder som används för att åstadkomma denna
sammansättning av parlamentet är emellertid inte helt förenlig med det vi
kallar demokrati. Men eftersom det handlar om kommunister och ukrainare som
vill stärka banden till Ryssland snarare än EU är reaktionen från väst svag
eller intet.
Oppositionsblocket:
Oppositionblocket är ett mycket färskt parti (som flera
andra i detta val) som bildats i september av spillrorna från Regionernas Parti
som var stödparti åt president Janukovytj, tillika dess tidigare partiledare,
som tvingades fly från landet och lämna sin post med svansen mellan benen i
slutet av februari i år.
Regionernas Parti hade tidigare i september indikationer på
sin egen hemsida om att de eventuellt skulle ställa upp i parlamentsvalet men
uppgiften lär ha tagits bort från hemsidan. Det var annars meningen att de
skulle ansluta sig till Oppositionsblocket men uppgifter gör nu gällande att de
av oklara skäl dragit sig ur.
Det finns dock flera namn på Oppositionsblockets lista som
har anknytning till Regionernas Parti. Toppar listan gör Jurij Boiko som kastades
ut ur Regionernas parti tidigare i våras eftersom han ställde upp i
presidentvalet. Partiet hade bestämt att ställa sig bakom kandidaten Mykhailo
Dobkin och att utesluta alla som valde att ändå ställa upp som kandidater. Nu
finns denne före detta vice premiärminister alltså med som Oppositionsblockets
förstanamn. Denne Boiko är för övrigt en gammal bundsförvant med den stenrike
oligarken Rinat Akhmetov från Donetsk som nu sägs backa upp detta
Oppositionsblock.
Det är alltså mycket som är oklart och mystiskt kring detta
nya parti men det sägs vara lett av Serhiy Lyovochkin, tidigare chef för den
förre presidenten Janukovytjs administration. De lär ha en socialliberal
hållning, vara ryssvänliga och eftersträva en fredlig lösning av konflikten i
Donbass.
Denna ryssvänlighet och kopplingen till den misskrediterade
för detta presidenten Janukovychs Regionernas Parti gör deras kandidater och
partiaktivister till måltavlor för glåpord och misshandel och partiet har
lämnat in officiella klagomål på den press deras representanter utsatts för
under valkampanjen.
Trots detta och trots mystiken kring detta oppositionsparti
har de befunnit sig kring 5 % i väljarundersökningarna och skulle i så fall
klara spärren som ligger just på denna siffra.
Ukrainas
kommunistiska part (KPU):
Kommunistpartiet, KPU (Komunistychna
Partiya Ukrayiny) har funnits sedan 1993 och har haft samma partiledare,
Petro Symonenko, sedan dess. En för ukrainsk politik fullständigt unik
kontinuitet. Det gamla sovjetkommunistiska partiet bannlystes vid Ukrainas
självständighetsförklaring 1991 men återbildades alltså 1993 och blev ganska
snart legaliserat av parlamentet. Men nu ser sannerligen partiets existens ut
att vara rejält hotad.
Den 6 maj i år beslutade parlamentet att bannlysa partiets
ledamöter från sessionssalen. Den 1 juli i år lämnade sex parlamentsledamöter
partiet och parlamentet hittade då på en ny regel som ungefär gick ut på att parlamentet
skulle ha möjligheten att upplösa en partigrupp som blivit färre än en viss
andel av dess ursprungliga numerär. Efter en liten namnteckning från Porosjenko
var denna nya bestämmelse redo att klubbas och den 24 juli var partiets
parlamentsgrupp upplöst. Därefter inleddes en serie rättsliga angrepp. Såväl
riksåklagaren som säkerhetstjänsten har anklagat partiet för förräderi eftersom
de anses ha stött den ryska annekteringen av Krim och de proryska rebellerna i
öst som de också sägs ha finansierat (finansiering av terrorism). Rättegången
började i augusti och lär pågå en bit över valet men det sägs att jurister från
väst har vittnat till deras fördel och redogjort för den förvånade ukrainska domstolsförsamlingen
hur en demokrati fungerar. Huruvida de ukrainska domarna tar intryck av detta
är emellertid högst osäkert.
Partiet ser på Euromajdan-rörelsens maktövertagande i mars
som en kupp och att den ”avsovjetisering” som nu äger rum i Ukraina är ett sätt
att sudda ut historien. Statyer och minnesmärken över andra världskriget från
sovjettiden rivs nu ned eller vandaliseras med de styrandes goda minne. Den här
snabba nedmonteringen av minnesmärken från Sovjet-eran är, enligt
kommunistpartiet, ett sätt att sudda ut en bit av historien. Det splittrar
också landet menar de och ser det som en del av en övergripande strategi - där den väpnade konflikten med de pro-ryska
rebellerna i öst också ingår - för att avleda uppmärksamheten från landets
ekonomiska och sociala problem. De lagar om ”rening” (”lustration”) - som jag
skrev om i mitt förra inlägg - som kan innebära avskedande av tusentals
statliga tjänstemän och chefer, anser partiet ha väldigt lite med Euromajdans
folkliga krav att göra och mest ett sätt att göra sig av med politiskt misshagliga personer
och ersätta dem med sådana som är lojala till de nuvarande makthavarna.
Det sägs också att partiet nu i
stort sett gett upp att ha några valstugor eller tält på gator och torg
eftersom de vandaliseras och det lär ha förekommit hot från Svoboda och
Radikala Partiet att attackera KPU:s kontor i Chernivtsi. Polisen sägs numera helt
enkelt inte våga ingripa.
Den här bilden bekräftas också av en artikel i Aftonbladet som
jag har refererat till i ett tidigare inlägg. I denna artikel förekommer allt
oftare mord och misshandel och en del kommunister tvingas fly utomlands. Flera
hundra oppositionella ska ha fängslats och om inte hotet kommer från polis och
säkerhetstjänst är det de högerextrema som utövar våld och hot om våld i allt
större omfattning och allt öppnare.
Redan i februari antog EU-parlamentet en resolution i vilken
det i en rad punkter uppmärksammade den nya ukrainska övergångsregimens
bristande respekt för mänskliga rättigheter. En av punkterna handlade om att
Kommunistpartiets högkvarter i Ukraina förstörts av radikala högerkrafter, att
kommunistpartiet förbjudits i vissa regioner och att minnesplatser över andra
världskriget har förstörts. De uppmanade kraftfullt den dåvarande
övergångsregeringen att ”säkra strikt respekt för de demokratiska rättigheterna
och friheterna, de mänskliga rättigheterna, skyddet av minoriteter,
pressfriheten samt mötes- och yttrandefriheten”.
Behandlingen av vänsteroppositionen vittnar dessvärre inte
om någon vidare hörsamhet. Vi får se om dessa partier överlever valet,
åtminstone rent fysiskt.
Tidigare inlägg i
serien om parlamentsvalet i Ukraina:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar