Ukrainas parlamentsval 26 oktober – 1. Valsystemet och dess komplikationer

Jag har för avsikt att i en liten serie av inlägg belysa den politiska situationen och de politiska partierna i synnerhet inför det ukrainska parlamentsval som kommer att hållas på söndagen den 26 oktober. Den ukrainska framtiden står förvisso inte och faller med utfallet av detta val men det är naturligtvis så att det kommer att få konsekvenser för den. Det kan alltså vara av visst intresse och vikt att veta vad de olika politiska partierna står för. Det ska redan här sägas att dessa partier generellt knyts väldigt starkt kring personer snarare än ideologier så en genomgång av dem blir i minst lika hög grad en genomgång av politiska personligheter i partiernas ledning. Det är inte alldeles lätt att veta vad dessa står för och min förhoppning är att den här serien inlägg kan bringa en viss reda i det tämligen snåriga ukrainska vallandskapet. I detta första inlägg ger jag bara en kort introduktion till själva valsystemet och en del egenheter som uppstår på grund av det rådande inbördeskriget. I kommande inlägg försöker jag teckna en bild av de politiska partier som kan förväntas få mest röster eller inflytande.

Valsystemet

Mycket är oklart när det gäller Ukraina och det förefaller som att saker och ting kan ändras över en natt. Därför är det lite riskabelt att uttrycka sig tvärsäkert över exempelvis hur valet 26 oktober kommer att gå till. Men enligt det system som rådde i förra valet och som sägs ska gälla även i detta gör väljaren två val, ett på en regional representant och ett på ett parti som går till val med sin lista. Endast en regional representant vinner i respektive distrikt, enligt modellen ”first-past-the-post”. Den kandidat som får flest röster i distriktet får alltså platsen i parlamentet från detta distrikt. Rösterna på partier räknas sedan in enligt ett proportionerligt system ungefär som här i Sverige, men med en spärr vid 5 % av rösterna. 225 regionala ledamöter och 225 från partiernas listor utgör parlamentet Verkhovna Radas totalt 450 ledamöter.

En konsekvens av systemet i det läge som råder i landet just nu är att en del säten kommer att lämnas tomma. Krim och Sevastopol har 12 distrikt/parlamentsstolar som kommer att förbli tomma, liksom distrikt kring Donetsk och Luhansk. Människorna därifrån kommer alltså inte att vara representerade i parlamentet. Fast detta är inte heller helt säkert. Det räcker med att en enda röstlokal är öppen och tar emot röstande i dessa distrikt för att räkna ett resultat från detta. Frågan är bara hur representativt ett sådant resultat då kan bli? Risken för fusk och manipulation är också, enligt flera bedömare, allra störst vid dessa regionala val, i det instabila läge som råder.

Slutligen är det för de cirka två hundra tusen internflyktingarna i Ukraina svårt, för att inte säga omöjligt, att rösta över huvud taget eftersom de troligen inte kan ta sig till sitt valdistrikt. Åtminstone inte utan svårigheter och risker.

Det dyker också upp ständigt nya partinamn som kan vara avläggare till något gammalt parti eller ett namnbyte på ett befintligt, eller en tillfällig valallians där partier går fram med gemensamma listor. Oberoende kandidater är ganska vanliga också vilket måste göra det tämligen svårt för väljarna att säkert veta vad kandidaterna egentligen står för och representerar.

29 partier är registrerade hos landets valkommission inför valet och jag har tänkt göra en genomgång av några av de viktigaste och mest utmärkande partierna vilket förhoppningsvis kan ge åtminstone en viss bild av vilken typ av partier och politiker det ukrainska folket kommer att kunna välja mellan på valdagen den 26 oktober.

Avslutningsvis vill jag tillägga att det inte har varit alldeles lätt att göra research på de ukrainska politiska partierna och ukrainska politiken. Dels är det tämligen ont om svenskt material då den etablerade pressen verkar ha tröttnat på Ukraina och, med några få undantag, lämnar utrymme endast åt en och annan TT-notis. Det har alltså varit nödvändigt att använda utländska informationskällor vilket i sin tur kräver en bortsortering av material som kan misstänkas vara ren propaganda från ryska eller ukrainska hemsidor eller mediahus. Dessutom är det uppenbart att information snabbt blir inaktuell. Det händer nämligen mycket i den ukrainska politiken, det händer fort och det är inte alltid alldeles solklart vad det egentligen är som händer. Som ett litet exempel lägger jag in ett klipp från engelska Wikipedia där Julia Tymosjenkos partis All-ukrainska Fäderneslandsförbundet (Batkivshchyna) utveckling mellan juni 2012 och april 2013 beskrivs. Häng med här om ni kan: 

On 6 June 2012, Vyacheslav Kutovy and Volodymyr Kupchak left the party; Kupchak he had been threatened by party leader Yatsenyuk and the party had "betrayed Yulia Tymoshenko, who had sparked the protest movementRise up, Ukraine!". In July 2012, Batkivshchyna agreed with the Svoboda party on the distribution of single-member district candidates in the 2012 parliamentary elections. Two weeks before the 28 October election, Batkivshchyna withdrew 26 parliamentary candidates in favour of the Ukrainian Democratic Alliance for Reform (UDAR); UDAR withdrew 26 of its single-seat candidates in favour of Batkivshchyna candidates, attempting to maximise the opposition vote.

 Batkivshchyna was a de facto umbrella party in the election, whose election list included members of the Reforms and Order, People's Movement of Ukraine, Front for Change, For Ukraine!, People's Self-Defense, Civil Position and Social Christian parties. In July 2012, members of the Mejlis of the Crimean Tatar People joined the list, known as the Fatherland United Opposition. Front for Change leader Arseniy Yatsenyuk headed the list, because Tymoshenko was imprisoned.The list won 62 seats and 25.55 percent of the vote under the proportional party-list system (down from 30.71 percent in 2007 for the Yulia Tymoshenko Bloc), and another 39 in simple-majority constituencies. Competing in 152 of 225 constituencies,); they won a total of 101 seats, 22.67 percent of the 450 seats in the Verkhovna Rada. The party lost about two million votes, compared with the results of the Yulia Tymoshenko Bloc in the previous election. On 12 December 2012 (father and son) Oleksandr Tabalov and Andriy Tabalov (although elected into parliament on party-lists of "Fatherland") did not join the parliamentary faction of "Fatherland. Yatsenyuk was elected leader of this parliamentary faction (also) on 12 December 2012. On 19 October 2012, Batkivshchyna and Svoboda signed an agreement for "the creation of a coalition of democratic forces in the new parliament". The party is also coordinating its parliamentary activities with UDAR.

In early April 2013 four lawmakers left the party in protest of Yatsenyuk's leadership style, and Roman Stadniychuk was forced to replace Serhiy Vlasenko's parliamentary mandate.The following month, Batkivshchyna, UDAR and Svoboda pledged to coordinate for the 2015 Ukrainian presidential election.