Solidaritet – kommer vi ihåg?

Jag har just sett en film om Lech Walesa. Många minns honom nog. Fackföreningsmannen som ledde Solidaritet i en envis kamp för fria fackföreningar i Polen och som därmed utmanade den kommunistiska diktaturens järngrepp om landet vilket så småningom ledde till demokratins införande i Polen. Ja, han är fortfarande vid liv och gör ibland inlägg i samhällsdebatten. Men för de yngre är han möjligen okänd. Filmen handlar också om Solidaritet. Inte bara fackföreningen som sådan utan om begreppet solidaritet. Minns vi?

Fackföreningen Solidaritet som fortsatte strejka vid varvet i Gdansk trots att kraven uppfyllts; 2000 zloty mer och kollegan Anna återfick jobbet. De fortsatte strejka för att hjälpa buss- och spårvagnsförarna att få igenom sina krav. Av solidaritet med andra strejkande.

Före detta Leninvarvet i Gdansk nuförtiden

Så hopplöst omodernt det känns. Ta pengarna och stick skulle vi väl säga idag?

De tog risken att förlora allt de förhandlat fram, förlora sina jobb, hamna i fängelse, få stryk av polisen eller rentav mista livet. Av solidaritet med andra arbetare. Istället för att ta sina 2000 zloty och sticka.

Solidaritet, kommer vi ihåg vad det är?

Jag tänker på vallöften som singlat genom luften nyss. Hur mycket förlorar eller vinner du? Så frågar tidningarna. What´s in it for me?

Jag tänker på flyktingdebatten. Bäst att hjälpa dem där, men inte här, säger vissa. Vår välfärd räcker inte till. Nimby! Kom inte hit! Vart som helst men bara inte hit.

Solidaritet; ett så omodernt ord.

Kanske har vi blivit alltför goda EU-medborgare. Som sådana är vi flexibla, konkurrenskraftiga, effektiva, välutbildade, språkkunniga, ständigt studerande och anställningsbara.  Så definieras den gode europén av EU-kommissionen. I alla fall om man får tro en avhandling som NE refererar till. 

Det finns inte mycket plats för solidaritet i det här idealet. Den gode europén satsar på sig själv och sin egen ekonomi. Kanske har vi gjort oss av med alla gamla ideal och anammat nya eller förnekar att de gamla längre har någon betydelse? Göran Rosenberg resonerar klokt i sin bok Plikten, profiten och konsten att vara människa om värden. Bland annat så här:

”Att under livets gång byta värden eller bryta med dem är svårt och smärtsamt, eftersom de erfarenheter som en gång skapade dem så starkt präglat vår självuppfattning. Radikala värdebrott är därför ofta förknippade med radikal förnekelse, antingen av tidigare värden eller av varje värdes vikt”.

De nyliberala vågorna sköljer fortfarande över oss och har gjort så ända sedan Walesa kämpade i Gdansk. Vi har varit duktiga elever och lärt oss att sätta individen främst och att var oss själva närmast. Att ta pengarna och sticka. Arvet efter Margaret Thatcher, säger Gunnela Björk som författat Margaret Thatcher - En biografi, handlar inte minst om en ”ny berättelse om samhället, genom vilken hon lyckades komma åt våra själar, fick oss att förkasta allt som luktar socialism eller kollektivism, avvisa jämlikhet och solidaritet som bärande principer för att istället sätta individualismen i högsätet”. Det kan för övrigt tilläggas att Thatcher sägs ha varit mycket misstänksam mot Walesas Solidaritet. 

Solidaritet; så märkvärdigt otidsenligt.

Har socialismens reträtt efter murens fall gjort ordet solidaritet till en relik från förr? Solidariteten är ju en hörnsten i den socialistiska ideologin. I Socialdemokraternas program har ordet/begreppet förvisso fortfarande sin plats. Där står redan i inledningen: ”Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål”. 

Men begreppet bör väl bära på en mer allmänmänsklig betydelse och inte endast vara reserverat för socialismen? Rosenberg resonerar vidare i ovan nämnda bok om plikten, ett ord som kanske inte genast får en att associera till solidaritet;

”Förpliktelse är ett starkt ord som gränsar till tvång, men banden som formar oss knyts inte bara av tillfällig lust utan också av långsiktig nödvändighet. Nödvändigheten av en kedja som sträcker sig bortom vår egen person och vår egen livstid. I sista hand nödvändigheten av att hantera vårt tillstånd av beroende, inte bara av människor i vår omedelbara närhet eller i vår omedelbara intressesfär utan också av människor som vi inte känner och inte kommer att känna, människor i en tid före oss och en tid efter oss, människor som gör det samhälle möjligt utan vilket vi själva inte skulle vara möjliga.”

Är inte solidaritet en nödvändighet för att möjliggöra fortsatt mänskligt liv på den här planeten? Solidaritet som ansvarstagande, eller plikt, som Rosenberg talar om.

Det finns anledning att fundera lite över solidaritet till exempel så som det definieras enligt wikipedia där solidaritet innebär;

”för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa”

Solidaritet – kommer vi ihåg?    

Läs gärna också mitt inlägg om Solidaritet-Solidarnosc som jag skrev efter ett besök i Gdansk 2012