För några
dagar sedan kom Gunilla Carlsson hem från de ockuperade palestinska
territorierna (Gaza/Västbanken). Hennes budskap till svenska medier åtminstone
gick ut på att palestinierna måste anstränga sig för att få till stånd fred
annars kan biståndet dras in eller reduceras från svensk sida. Uttalandet är
häpnadsväckande för den som följer konflikten Israel/Palestina.
Hennes möten
med unga palestinier för att, ”diskutera deras perspektiv på palestinska
utvecklingsfrågor”, som det uttrycks på regeringens hemsida, tycks hon inte
tagit mycket intryck av.
Detta går
att läsa om i en intressant blogg-artikel där Rana, en av ungdomarna hon mötte
i Gaza, berättar om det ointresse hon bemötte ungdomarna med och den pinsamma
okunnighet hon visade prov på.
Palestiniernas
huvudkrav för att förhandla är att sådana förhandlingar måste leda till en
tvåstatslösning. De allra flesta är nog också överens om att Israel måste lämna
de ockuperade territorierna och krypa tillbaka till gränserna före 1967. Den politik
som bedrivs, i synnerhet bosättningspolitiken, visar att Israel inte har några
som helst planer på det senare men de har dessutom allt oftare börjat avfärda
en tvåstatslösning över huvud taget. En artikel i the Guardian samlar ihop den
senare tidens uttalanden från officiell israelisk sida. Där framkommer
sammanfattningsvis att:
Handelsminister
Naftali Bennett vill annektera de ockuperade palestinska områdena som han
förvisso inte betraktar ens som ockuperade utan som ”våra”. Han formulerar det så
här: "The most important thing in the land of Israel is to build, build,
build. It's important that there will be an Israeli presence everywhere.This land has been ours for 3,000 years.
There was never a Palestinian state here and we were never occupiers. The house
is ours and we are residents here, not the occupiers."
Vice utrikesministern Zeev Elkin i princip håller med Naftali
Bennett
Vice
försvarsministern Danny Danon hävdar att majoriteten av den israeliska
regeringen är starka motståndare till en palestinsk stat och att en
tvåstatslösning skulle komma att bli motarbetad och blockerad
Försvarsministern Moshe Ya’alon helt avfärdar det arabiska
fredsinitiativet som medlaren John Kerry ansett vara en god grund att stå på
inför fortsatta fredsförhandlingar
Elefantens fot*
Den femte
största krigsmaktens i världen elefantfot lär alltså inte rubbas i första taget
från det steg den tagit in i Västbanken och runt Gaza. Inte utan press från omvärlden.
Så vad gör Gunilla Carlsson då? Jo, hotar dra in biståndet till palestinierna
om de inte visar vilja att förhandla.
Man måste
alltså ställa frågan om detta är uttryck för total okunnighet om ”facts on the
ground” eller någon hemlig svensk policy att bistå den israeliska sidan i
konflikten?
Det vore
intressant om någon i riksdagen ville rikta den frågan till biståndsministern.
* Lånat från Sven Lindqvists bok "Elefantens fot" om Sovjetunionen i Afghanistan på 80-talet