Wallenbergs minne – värt 100.000

Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) tycker att det är ”skamligt” att Sverige dröjt så länge med att lyfta minnet av Raoul Wallenberg. Han gör det i en artikel i dagens SvD där ett nytt Raoul Wallenberg-pris lanseras. Han väljer då möjligen att bortse från Raoul Wallenberg-institutet, Raoul Wallenbergs torg med monumentet vid Nybrokajen i Stockholm och ett flertal andra monument i landet, filmer, böcker och forskarpublikationer. Själv bidrar han nu alltså med detta nyinstiftade pris på 100.000 kronor som vi får förmoda att han anser vara en kraftfull markering mot denna anonymitet han ondgör sig över. Det är tänkt att delas ut till ”en person som i Raoul Wallenbergs anda i dag arbetar för att öka kunskapen om främlingsfientlighet och intolerans samt bekämpar detta i Sverige med särskilt fokus på barn och unga”.

Sympatiskt? Ja.

Symboliskt? Ja.

Kraftfullt politiskt ledarskap? Nej.

 

Kraftfull symbolpolitik?

Erik Ullenhag har i flera sammanhang nyligen efterlyst just politiskt ledarskap för att ta tag i olika aspekter av rasism och diskriminering i samhället. 

Med goda ord på regeringens hemsida och i diverse artiklar och med diverse symboliska utredningar ska främlingsfientlighet, rasism och diskriminering mötas är möjligen tanken (?).

För i handling är det inte lika glasklart vad Ullenhag och hans departements högre tjänstemän har i tankarna. Små skvättar av välvilja om man ska vara lite snäll. Vill man vara mer elak går det också att finna mängder av angreppspunkter, vilket flera också gjort, bland andra jag själv.

 

Kunskapsföraktet inom departementet

Det är också noterbart hur ofta ordet kunskapsspridning faller ur munnen på integrationsministern. Det blir därför tämligen förvirrande när statssekreteraren på hans egen del av arbetsmarknadsdepartementet, Jasenko Selimovic, uttalar sig i artiklar och debatter om hur illa han tycker om vetenskapliga teorier som påvisar strukturell rasism eller institutionell rasism.  

Selimovics och Ullenhags oförstående inför DO:s och domstolars tolkning av diskrimineringslagen visar också på en motsägelsefull inställning till hela den grund som lagen och dess förarbeten bygger på.

Hjälten Wallenberg – ”action speaks louder than words”

Ullenhag lyfter i sin artikel om det nyinstiftade priset fram Wallenbergs hjältemod, initiativförmåga och handlingskraft. Han kritiserar också, med all rätt, tidigare regeringars undfallenhet i efterforskningarna om Wallenbergs försvinnande. Han kunde också ha lagt till hur hans uppdrag i Budapest initierades av den amerikanska regeringen snarare än den svenska. Hans aktioner genomfördes också i stort sett tack vare hans egen riskbenägenhet, improvisationsförmåga och handlingskraft. Inte som ett systematiskt arbete för att genomföra någon genomtänkt svensk regeringslinje. 

Med tanke på detta och på Ullenhags allt oftare upprepade efterlysningar av kraftfullt ledarskap vore det kanske mer verkningsfullt att instifta ett pris till dem som agerar snarare än sprider ytterligare kunskap och information? Det finns mycket att göra och det görs säkerligen en hel del i det tysta. Men det kanske inte är helt i enlighet med regeringens linje? Att göra något konkret alltså.