Fler poliser i Husby? Är det inte mer en fråga om kvalitet?

Var nyligen på ett möte där jag fick ta del av tre vittnesmål från vuxna människor med olika etnicitet och erfarenheter från olika delar av länet men som alla hade berättelser som bar på skrämmande likheter. De handlade alla om våld och framför allt trakasserier från poliser. Förnedring, nedsättande kommentarer, hån och smädelser mer än brutalt våld. Men ständigt återkommande. Som ett inslag i vardagen, något att alltid förhålla sig till.

Vi talade om vad som hänt i Husby och andra förorter den senaste tiden och vad orsakerna kan vara till att upploppsliknande stämningar sprids som en löpeld på kort tid. Jag kom att tänka på de 15-åringar som fick komma till tals i en av alla de artiklar som skrivits om detta på sistone (minns inte längre vilken). Deras berättelser liknade dem jag fick höra på det där mötet. Detaljerna skiljer sig åt men i grunden är det samma berättelse. Ständiga trakasserier mot människor oavsett om de gjort sig skyldiga till lagbrott eller ej. Det talas om en rädsla för poliser till och med. Ska det vara så? 

Jonas Hassen Khemiri skrev om det här i sitt omtalade brev till Beatrice Ask, innan det brände till i förorterna runt Stockholm. Många förstod vad han talade om, en del kände igen sig i det. Andra var helt oförstående. Vad pratar han om? Jasenko Selimovic utbrast: ”Alla är inte rasister”. Nej alla är inte rasister. Men varför återkommer dessa berättelser genom åren, från såväl vuxna som ungdomar, etablerade såväl som utanförskapets folk? Men sällan eller aldrig från sådana som mig.

Många säger också att det här stämmer inte, ingen rök utan eld, bortförklaringar av kriminella och tonårshuliganer. Det är troligen riktigt i en del fall. Men vittnesmålen är alltför många och har kommit under så lång tid att detta inte går att vifta bort som grundlösa påståenden. Att dessutom få höra berättelserna framföras av personer man har förtroende för och känner som sansade, väl etablerade människor med ordnade förhållanden är något helt annat än att läsa om dem. Att se tårarna i ögonen, förnimma bitterheten i rösterna och höra dem uttala sin ärligt kända rädsla och brist på förtroende för poliser.

Är då alla poliser dåliga? Nej, naturligtvis inte. Jag känner själv ett par stycken som jag inte tvivlar en sekund på är duktiga poliser med hög rättskänsla. Vid ytterligare ett möte om oroligheterna i förorter jag var på ikväll fanns en polis med som hävdade att "rötäggen" i kåren utgör en minoritet men medgav att, visst, en del poliser borde inte få vara poliser. Men osäkerheten som många vanliga människor med utländsk härkomst känner vid möten med poliser vittnar ändå om att det är värre än enskilda incidenter, undantag från det normala. En del andra poliser har också tagit mod till sig och talat ut om grupptryck, avtrubbning och ”inskolning in i ett föraktfullt och våldsamt beteende”, dessutom med chefernas goda minne. Oberoende utredningar av anmälningar mot poliser borde åtminstone skapa förutsättningar för större visshet om svaret.

Som det nu är utreds anmälningar mot polisen av polisen, med utfallet att alla utom någon enstaka procent läggs ned utan åtgärd. Det finns en del rapporter som undersökt detta mer i detalj. Mörkertalet torde också vara stort. Hur många låter bli att anmäla eftersom de vet på förhand att det är en minimal chans att få rätt och att det - vilket också framgått av en del vittnesmål – till och med kan vankas repressalier om anmälaren är känd?

Jag vill inte att det ska kastas brandbomber eller stenar mot poliser. Bara att utredningar av anmälningar mot poliser kan göras av oberoende jurister och inte av andra poliser. Det bör inte vara en helt orimlig tanke. Då kanske vi också får en kår som saneras från dessa poliser som inte borde få vara poliser. 

Miljöpartiet har redan för ett par år sedan föreslagit att en oberoende myndighet bör skapas för att utreda polis- och åklagaranmälningar. Det fanns inför förra valet en röd-grön enighet bakom det här kravet. Denna tycks nu åter ha infunnit sig så det är ingen omöjlighet att det blir verklighet efter nästa val.

När människor i hela samhället känner förtroende för och trygghet inför poliser bör det också bli mycket svårare att rekrytera stenkastare i förorter som Husby. Det kan säkert vara en viktig del av ett långsiktigt byggande av det samhälle för alla som vi i Miljöpartiet brukar tala om.