Ursprungsmärkning av Sverigedemokratisk modell – nej, tack!

Min äldste bror har en hobby. Han släktforskar. Faderssidan är utforskad så långt det går tillbaka tror jag. Där finns mest bönder, fiskare, bergsmän och smeder. Det ser väl ut som för de allra flesta svenskars släktled. De flesta återfinns endast som födslar och dödsfall i annalerna. En del har utmärkt sig negativt och återfinns i brottsregister. De har kommit från olika håll och etablerat sig på små platser i skärgården eller runt Stockholm. Så långt tillbaka det går att forska finns en sorts ”anfader” som begav sig från Danzig (nuvarande Gdansk i Polen) till Sverige vid slutet av 1600-talet. På moderssidan är det bara ett par generationer sedan som mormors far kom från Stuttgart i Tyskland. Det är inte heller ett särskilt ovanligt släktträd. Vid slutet av 1500-talet utgjorde det utländska inslaget i Stockholm ungefär 15 % av befolkningen (Stockholms Historia under 750 år, Lars Ericson Wolke). Vi har nästan alla rötter i andra länder, på ett eller annat sätt.

Nu vill Sverigedemokraterna införa registrering av nationalitet. Kriminalvården ska registrera om fångar med svenskt medborgarskap har föräldrar med utländskt ursprung. Kent Ekeroth, som representerar SD i justitieutskottet, vill göra detta ”eftersom kultur och värderingar inte försvinner bara för att någon erhållit ett medborgarskap”. Kent Ekeroth och SD inser att den svenska lagen förbjuder särbehandling utifrån ”ras eller etniskt ursprung” men vill utnyttja vad han kallar en ”lucka i lagen” vilket skulle möjliggöra att registrera nationalitet. Den rasbiologiska idén om att kunna fastställa benägenheten till kriminalitet genom utseende ligger dock inte långt borta. Cesare Lombroso (kriminologins fader) ansåg att vissa var födda till brottslingar och att det kunde avgöras genom att bedöma hur ”aplikt” utseende personen hade. En idé som följde med i kolonialmakternas packning när de lade den afrikanska kontinenten under sig. Samt i de nazistiska idéerna om den vita rasens överlägsenhet men också här i Sverige där Lombroso hade stor påverkan på arbetet inom Statens rasbiologiska institut lett av Herman Lundborg. Erfarenheterna från andra världskriget sopade bort dessa dumheter och etablerade en diskurs befriad från rasbiologiska element. 

Nu har vi ett parti i riksdagen som vill återinföra dessa tankegångar om än omskrivet med ordet ras ersatt av kultur. De vill antyda att det finns något särskilt brottsbenäget hos vissa kulturer, ungefär på det sätt som Lombardo och hans efterträdare försökt hitta rasbiologiska förklaringar till kriminalitet. Petter Larsson konstaterar mycket riktigt i Aftonbladet:

”Urskiljandet kommer först. Särbehandlingen är nästa steg”

Bland annat därför kommer jag idag att ta mig till Slussen klocka 15.00 för att delta i fackeltåget mot rasism och främlingsfientlighet. Men också för...

att jag vägrar acceptera Sverigedemokraternas beskrivning av sociala problem.

att jag är trött på det tilltagande ”kravet” på att debattera invandring på deras premisser.

att jag älskar det här landet.

att hedra mina utländska anfäder/mödrar.  

Inte så lyckat, Hanne Kjöller!

Jag trodde inte att DN:s ledarskribent Hanne Kjöller skulle kunna lyckas med att sänka sig ytterligare en nivå men det är precis vad hon nu har gjort. Det framgår av en tweet från Henrik Arnstad (har dock inte lyckats hitta Kjöllers text på nätet).

Hanne Kjöller tycker nazisterna "lyckades" i Jönköping och fördömer lokalbefolkningens fredliga "sittdemonstration". pic.twitter.com/7ZQSnG6Q0u
— Henrik Arnstad (@arnstad) 2 maj 2014

Hon tycks lättad att Svenskarnas parti ”lyckades” genomföra sin demonstration. Det hon istället ondgör sig över är motdemonstranterna som kränkte demonstrationsrätten. Hon väljer alltså att fördöma dem som sätter sig till motvärn mot nazismen. Var det verkligen så lyckat, Hanne?

Nazisterna demonstrerade och marscherade även i Tyskland efter första världskrigets slut. Inte sällan resulterade det i motdemonstrationer och ganska blodiga sammandrabbningar med vänstersympatisörer. Men vem kommer idag på idén att fördöma dem som försökte stoppa den utveckling som ledde till andra världskriget? Tja, Svenskarnas parti förstås och kanske Hanne Kjöller? Eller hur menar hon?

Demonstrationsrätten är viktig men kanske bör istället polisen i Jönköping kritiseras som ger dem tillstånd att marschera på 1:a maj? Till och med stadens moderate kommunalråd Mats Green hade tårar i ögonen när nazisterna tågade iväg trots fullmäktiges protest mot tillståndsgivningen.

Det är riktigt att Regeringsformens 2:a kapitel säger att var och en tillförsäkras demonstrationsrätt. Det är där Hanne Kjöller stannar. Om hon läst vidare hade hon kommit till kapitlets 24:e paragraf som återfinns under rubriken "Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter": 

24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Således är demonstrationsrätten inte omöjlig att inskränka. Uppenbarligen hade polisen i Jönköping uppfattningen att det inte fanns skäl att tillgripa denna paragraf den här gången.

Men är det verkligen så att vilka åsikter som helst är tillåtna även om det strider mot demokratins hela idé? Vi har också en lag mot hets mot folkgrupp. Den tillkom 1948 bland annat efter påstötningar från utlandet om antisemiten och förintelseförnekaren Einar Åbergs verksamhet. Alltså samma åsikter som Svenskarnas Parti företräder vars rättigheter att marschera på gatorna som nu Hanne Kjöller värnar om och anser bör ha företräde gentemot de som protesterar mot dem.

Det är alltså på det viset att vi en gång i tiden bestämt oss för att de här åsikterna inte hör hemma i svensk demokrati. Demonstrationsrätten kan knappast upphäva den uppfattningen.

Utom möjligen för Hanne Kjöller ... ?

Antinazisten Martin Niemöllers dikt är värd att påminna om:

”Först förföljde de kommunisterna,
men jag protesterade inte
för jag var inte kommunist.

Sedan förföljde de fackföreningsfolket,
men jag protesterade inte
för jag var inte fackföreningsman.

Sedan förföljde de judarna och zigenarna,
men jag protesterade inte
för jag var inte jude eller zigenare.

Sedan förföljde de de homosexuella,
men jag protesterade inte
för jag var inte homosexuell.

När de sedan förföljde oss,

fanns ingen kvar som kunde protestera.” 

Nazister eller demokratins aktivister på torgen under Supervalåret?

Detaljerna kring nazistattacken i Malmö är ännu inte helt klarlagda. Exakt vad som hänt vet vi inte riktigt men alltmer framträder bilden av hur beväpnade nazister ger sig på demonstranter med knivhugg och slag. Unga, politiskt engagerade och aktiva. En har skolats på kursgården i Bommersvik, en annan är dansk f.d. elitsimmerska som länge ”wallraffat” nazistiska organisationer och skrivit boken ”Förklädd till nazist”.

Mediernas beskrivning av två gäng extremister som hamnat i slagsmål är en nedgradering till fotbollshuligannivå som alltmer förefaller ovärdigt det som hänt i Malmö. Det här är beväpnade nazister på krigståg mot demokratin i allmänhet och på människor med vänsteråsikter i synnerhet. De vill tysta kritiska röster, de vill skrämma aktiva till passivitet. De vill tillfoga demokratin skada och ta kommandot över gator och torg.

- Vågar vi dela ut flygblad under valkampanjen?, undrar en nära partivän på facebook. Frågan hon ställer är helt berättigad.

Säpos talesperson svävar på målet; det både är ett hot mot demokratin och är det inte. Jag förstår inte vad hon menar.

På Sveriges Radio viskas det tyst om mänskliga rättigheter och antirasism. Inte störa nu för det är supervalår. Vilka är det som störs, undrar jag?

Fredrik Reinfeldt blev oerhört upprörd när just fotbollshuliganer fick Djurgårdens fotbollstränare Magnus Pehrsson att sluta. Han upplevde ett samtal med ett par fans som hotfullt. Vad jag vet utdelades inga konkreta hot och det förekom framför allt inget fysiskt våld. Men Reinfeldt kallade blixtsnabbt till presskonferens, oerhört bekymrad över läget: - Vi har passerat en gräns, uttryckte han det.

Sex unga människor som just påbörjat sina vuxna liv med ungdomlig politisk glöd kämpande med de demokratiska medel som står till buds för att elda på för förändringar huggs brutalt ned på öppen gata av mörkermän, som hotfulla skuggor från det förflutna. Blodbesudlade knivar, knogar med märken av slag, hat och hot. Det är supervalår. Vilka blir kvar att föra kampanjer på torgen?

Reinfeldt tog nästan två dygn på sig innan han (möjligen med fingret i vädret?) fann anledning att börja yttra sig i liknande termer om nazistattacken i Malmö.

Jag tror tyvärr att Åsa Linderborg är något viktigt på spåren när hon oroar sig över normaliseringen av högerextremismen och högerextrema åsikter. När reaktionstiden blir långsammare och långsammare hos demokratins högsta företrädare vid sådana här händelser är det varningstecken att allt inte står rätt till. 

Jag håller med henne när hon säger:

”Det här tjatet är jobbigt att både utslunga och lyssna på, men kan vara avgörande för framtiden”.