Apotek till salu – men säg inget till någon

Rubriken till detta inlägg hade också kunnat vara; Apoteken som försvann – och miljarderna.

Utförsäljningen av Apoteksbolaget har kringgärdats av hysch-hysch från första början. Hela budprocessen skedde utom all insyn med hemligstämplade dokument och munkavle på de inblandade myndigheterna och omstruktureringsbolaget, OAB.

Kostnaderna för försäljningen blev högre än planerat och i ett inslag i gårdagens Aktuellt fick vi också veta att vi inte kommer att få veta hur mycket de olika apoteken såldes för. Bara att totalsumman blev 5,9 miljarder. Resten är hemligstämplat. 

Kanske för att det inte ska bli alltför tydligt vilken dålig affär detta egentligen varit för skattebetalarna, alltså de tidigare ägarna, som nu får fortsätta att gissa hur väl deras tillgångar har förvaltats. 

Effekterna av apoteksreformen har emellertid börjat visa sig. De var egentligen ganska enkla att förutsäga. Den ökning av apotek som förutsågs infann sig till viss del i början, men allra främst i storstäderna. När övergångsavtalen med de nya apoteksbolagen gick ut i början av detta år kom dock de första nedläggningarna, framför allt i glesbygd. 

Tidigare har vi hunnit notera medicinbrist när vinstdrivande apotek dragit ned på dyr lagerhållning vilket är helt naturligt för en vinstdrivande verksamhet. 

En ytterligare effekt är att mångfalden aktörer minskar och förväntas minska. I ovan nämnda Aktuellt-inslag igår förutsåg en riskkapitalföreträdare i branschen att det om några år finns kanske tre stora som till slut delar på kakan. Detta med hänvisning till erfarenheter i Norge där motsvarande reform genomförts. Alltså inget som hade behövt vara någon överraskning. 

I inslaget påtalas också den vision av reformen som lades fram i propositionen där den omreglerade apoteksmarknaden förväntades innehålla både små och stora aktörer. Det uttrycks till och med som ”ska präglas av goda förutsättningar för mångfald...”.

Ibland kan man ju undra om alliansregeringen verkligen är så helt utan kunskaper om hur marknadsekonomi fungerar? Man får ofta intryck av att effekter av marknadsekonomiska mekanismer faller ned lika överraskande som snö på midsommarafton för borgerliga beslutsfattare inom regering och kommuner. Det brukar ju låta ungefär likadant om riskkapitalbolagens vinstuttag i välfärden. Så ska det inte gå till, brukar det sägas. Själv tänker jag att det är i högsta grad enligt vad som kan förväntas när de gängse marknadsekonomiska lagarna får råda fritt. 

Det är naturligtvis inte heller så att det kommer som någon överraskning för regeringen när effekterna av avregleringarna börjar noteras. Inte heller för socialministern Göran Hägglund. Han säger själv i det nämnda nyhetsinslaget att det är naturligt att aktörer strävar efter så stor del av marknaden som möjligt eftersom det finns så tydliga stordriftsfördelar.

Med andra ord betyder det också att den bästa affären för skattebetalarna hade varit att behålla monopolet. Men riktigt säkra kan vi alltså inte vara eftersom allt är hemligstämplat. 

Man kan ju undra varför?