Åkessons klockrena analys

Det skorrade till i min dator för en stund sedan. Trodde först att det var någon sorts bugg som smugit sig in men det var det inte. Det var Jimmie Åkesson som kommenterade övriga partiers debattinsats under dagen riksdagsdebatt om oroligheter i storstädernas förorter. De övriga stod för en ”låg debattnivå”, tyckte han.

Den som häpnat över det regn av grodor som hoppat ur munnarna på företrädare för SD under vintern som gått undrar nog vilka politiker han egentligen talade om.

Men Åkesson stod faktiskt för ett par klockrena analyser. Den ena besvarade frågan (han ställde sig själv tror jag) varför en del kastar sten på poliser:

”Man ser det inte som sin polis, man ser inte det här samhället som sitt samhälle. Man lever i ett helt annat, parallellt samhälle. Man är inte en del av det svenska majoritetssamhället. Därför hatar man svenska myndigheter. Därför kastar man sten på polis, därför kastar man sten på brandkåren, därför kastar man sten på sjukvårdspersonal. De är inte deras myndigheter, de är inte till stöd för dem”.

Det är ju en inte helt felaktigt beskrivning av segregationen som tilltagit med senare års allianspolitik. Men sen kom han också på att vi kan lära något av historien. Vi har ju en gång byggt bort grunden för kravaller, menade han, och syftade då på byggandet av Folkhemmet.

I det folkhem som Per-Albin Hanssons lanserade skulle ingen av barnen i hemmet vara ”privilegierade eller tillbakasatta” och det skulle inte finnas ”kelgrisar eller styvbarn”. Åkesson däremot talade under debatten om att begränsa invandring, sänka eller dra in barnbidrag för föräldrar till ”bråkande” barn (varför kommer jag att tänka på Kent Ekeroth?), ställa krav på invandrare. Högre krav än på personer som är födda i Sverige. 

 SD:s folkhem är alltså ett som favoriserar vissa av barnen och ställer andra i bakre ledet. Det är väldigt långt ifrån det folkhem som Per-Albin lanserade. Åkessons analys av segregationen och dess orsaker är egentligen ganska hygglig. Men åtgärdsförslagen landar i ett motsägande. 

Själv ser jag Åkesson och hans parti på ett sätt som olycksbröder till ungdomarna i Husby. Samma besvikelse över samhällsutvecklingen, brist på tillit till de styrande, brist på framtidstro. Det är en desperat handling att gripa efter en sten och slunga den istället för att använda ”konstruktivare sätt att uttrycka sig” (som kd:s Caroline Szyber sa i debatten). Eller att gripa ett järnrör och jag folk på stan. 

Förortens stenkastande ungdomar och Sverigedemokraternas bittra järnrörssvingare är måhända båda effekter av ett ojämlikare samhälle? Det som Olof Palme möjligen anade i nyliberalismens kölvatten vid ett anförande 1985: 

”I ett samhälle där människor vet att de får jobb, kan försörja sig, känner social trygghet och ser optimistiskt på sin och sina barns framtid, har rasismen svårt att få något egentligt fotfäste”.