Vinster i välfärden, Miljöpartiets kongress och ett nytt partiprogram

Det är tid att summera. Frågan om vinstförbud eller inte i skattefinansierad välfärd alltså. Debatten har varit lång och bitvis hård. Även inom Miljöpartiet där den har tagit stor plats på de senare årens partikongresser. Uppenbarligen för mycket tid att döma av programmakarnas avvägning inför helgens kongress i Västerås då det är dags för Miljöpartiet att ta ställning till hur partiets inställning ska avspeglas i det nya partiprogram som då ska antas. Det bör förstås ange någon sorts färdriktning inför de närmaste åren åtminstone. Som jag förstått det ska endast en halvtimme avsättas för debatt om frågan. Företrädare för respektive emot vinstförbud ska debattera. Ombud på kongressen kommer inte tillåtas göra inlägg. Däremot lär lobbyister från vårdföretag finnas i korridorerna.  Representanter för den kapitalstarka välfärdsindustri som Göran Rosenberg skrivit om som främsta (enda?) anledning till att även Socialdemokraterna räds ordet ”vinstförbud”.

 Det är min förhoppning att bland andra undertecknarna av den artikel som publicerades i SvD 6 maj och andra ombud, som Olof Olsson i Huddinge, får tillräckligt gehör för sina argument så att partiprogrammet kan formuleras klart för ett vinstförbud för utförare av skattefinansierade välfärdstjänster.

 

Det nuvarande förslaget till skrivning som talar om att ”eventuell vinst ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten” förefaller medvetet öppen för tolkning och jag har svårt att se vilken reell skillnad en sådan formulering skulle åstadkomma. Jag kan inte se att det skulle hindra vinstpengar från att hamna i skatteparadis samtidigt som medicinskt utbildad personal byts ut mot lägre utbildad och billigare personal, som i fallet med Carema.

Varför inte vinstförbud?

Ett vinstförbud skulle naturligtvis skaka om bland en del riskkapitalbolag. Även en del mindre aktörer skulle förstås beröras. Men all erfarenhet pekar på att dessa mindre aktörer oftast ”äts upp” av de större med tiden. Det blir således då en fråga om en god hacka i fickan för den lille entreprenören men inte mer valfrihet för brukaren av välfärd. De mindre, idéburna aktörer som bedriver verksamheter inom välfärden berörs ju inte heller eftersom de drivs av andra motiv än vinster. Företrädare för Idéburna Skolors Riksförbund har också i en kraftfull artikel framhållit problemet med just de kommersiella skolbolagens ”expansionsiver” och den ”spekulativa marknad” detta skapat. 

Forskarvärlden har visat sig tämligen eniga i sitt motstånd mot vinster i vården och en hel radda representanter för Kungliga Vetenskapsakademien krävde också för en tid sedan ”stopp för vinstuttag i skolan”.

Lärarnas riksförbund vill inte riktigt uttala ordet vinstförbud men dess ledare Mette Fjelkner medger att de varit ”inne på tanken” och att man åtminstone borde se över frågan. Helt klart menar de att vinster från friskolor SKA återinvesteras i skolans verksamhet, vilket enligt min mening i princip betyder nästan samma sak som vinstförbud för kommersiella aktörer. 

Så kan man fortsätta att plocka fram initierade röster som talar emot vinster i skattefinansierad välfärd. Emot detta kan ju anföras att många organisationer har sina egna intressen av ett sådant vinstförbud. Men då kan man ju alltid fråga brukarna av välfärd. Det gjorde nyligen SOM-institutet vars undersökning klart visade ett massivt motstånd mot vinstuttag i välfärden. Det märkliga är alltså att det inte ens finns några valtaktiska motiv för att vara emot vinstförbud. 

Om vi talar om valfrihet för brukarna så är alltså saken klar. De väljer välfärd som bedrivs utan vinstsyfte. Jag hoppas innerligt att Miljöpartiet också låter brukarnas val avgöra.

Att ledarsidorna för de borgerliga morgontidningarna blir sura bör vi väl kunna leva med? Det är ju inte deras Miljöparti vi medlemmar gått med i utan det vi själva formar.