SvD idag
hade stort fokus på valet i USA. Bland annat skriver Andreas Cervenka om den
enorma statsskuld som USA samlat ihop till. 16 000 miljarder dollar (and ticking)!
Han gör som
vanligt en intressant analys av orsaker och går tillbaka till USA-dollarns
betydelse för det gamla monetära Bretton Woods-systemet. Längre fram George W
Bushs skattesänkningar som bidrog till en ökning av skulden med 1 600
miljarder dollar mellan 2001 och 2011.
Skattesänkningspolitiken
var också en viktig del av Reaganomics. Ronald Reagan genomförde omfattande skattesänkningar
under sina år som president under 1970- och 80-talen utan att finansiera dem.
Han fick sin logik från ekonomen William Laffer som menade att skattesänkningar
blev självfinansierande genom att de stimulerade konsumtion och produktivitet.
I verkligheten ledde de, tillsammans med ökade militärutgifter, till ett
tredubblat budgetunderskott mellan 1981-89.
Likväl är
detta med skattesänkningar och en minimal stat heliga kor hos Republikanerna.
De värdekonservativa krafterna inom partiet - som Tea Party-rörelsen, Freedom
Works, Americans for Prosperity och Americans
for Tax Reform - har under senare år utövat enormt tryck på republikanska
kongressledamöter att motsätta sig varje form av skattehöjningar. Inte minst de
sistnämnda som genom sin starke ledare Grover Norquist börjat brännmärka varje
republikansk kongressledamot som inte reservationslöst motsätter sig alla
höjningar av skatter, The Pledge.
RINO (Republican In Name Only) blir brännmärkningens beteckning och den
republikan som får en sådan måste bereda sig på att får mer än en Demokrat som
motståndare i sin valkrets.
Andreas
Cervenkas slutsats i sin artikel om USA:s statsskuld är att skattehöjningar
såväl som minskade utgifter måste ingå i varje amerikansk regerings
åtgärdspaket för att lösa problemet med den skenande statsskulden. Det borde
egentligen inte vara särskilt svår matematik. Men den allt starkare
högerfalangen inom Republikanerna är på god väg att stänga dörren till den ena
av utvägarna.
Således bör
de som oroar sig för världsekonomin vara rejält oroliga också för en
republikansk valseger och då särskilt avseende kongressvalet snarare än
presidentvalet. En republikansk majoritet i kongressen kan stänga alla vägar
för vilken president som helst att öka statsinkomsterna vilket med alla
sannolikhet leder till fortsatt ökad statsskuld.
Vartåt det
barkar bör det inte krävas någon livligare fantasi för att räkna ut...
Intressant och skrämmande!
SvaraRaderaHej Olof,
SvaraRaderaJa, det är mycket fokus på presidentkandidaterna men gräver man lite visar det sig att väldigt mycket sker runt omkring dessa som kanske är viktigare än deras program och kampanjinnehåll.