Reinfeldts problembilder och Hanssons pressläktargrodor

Just hemkommen från en helg på den lilla finska ön, ”lyckligt” avskärmad från medier och kommunikationsmedel. Väl hemma öppnar jag tidningarna och undrar vad det är som händer egentligen? 

Bosse Hansson yrar om svartingar, i partiledardebatten ställs frågan hur mycket invandring Sverige tål, Fredrik Reinfeldt svarar med att tala om bilden av invandrare som kommer hit och lever på bidrag och SD sägs ha gått fram två procentenheter i Yougov:s senaste mätning.

Att det inte stämmer att svenska folket intagit en allt mer främlingsfientlig attityd finns det belägg för.

Det är däremot tydligt att det pågår en kamp om diskursen som kan bli avgörande för hur attityderna kommer att se ut i framtida mätningar. Därför har det betydelse hur SvT formulerar sina frågor i partiledardebatterna, hur Reinfeldt och andra politiker ramar in samhällsproblemen och hur sportjournalister (även avdankade) uttrycker sig på pressläktarna. 

Bosse Hanssons groda om ”svartingar” vore kanske en storm i ett vattenglas om det inte vore för alla andra avdankade sportjournalister som skyndar till hans försvar. Hansson är ju inte rasist menar de och det är intressant att notera hur till exempel Arne Hegerfors tycker att ”alla blir hysteriskt politiskt korrekta”.

Det politiskt korrekta, menar jag, är inget annat än den diskursiva normalitet som vunnit acceptans i en ständigt pågående politisk och medial diskussion som producerar och reproducerar våra sätt att resonera, våra uppfattningar om samhället, problembeskrivningar och lösningar. Det samhälle vi får formas av vad vi säger och hur vi talar om samhällsproblem.

Vi som vill ha ett öppet, fördomsfritt och människovänligt samhälle måste vara extra vaksamma. Det gäller att vinna kampen om diskursen. För var hamnar vi annars i slutändan?