Jag avslutar här den
serie inlägg om Palestina/Israel som jag skriver med anledning av Ship to
Gazas/Estelles snara ankomst till vattnen utanför Gaza. Estelle är nu mycket
nära sitt resmål och därför har mina sista inlägg i min serie sådana på temat
Palestina/Israel handlat om just Gaza. Jag kommer dock att följa
händelseförloppet när Estelle seglar vidare noggrant och säkerligen skriva om
det fortsättningsvis också. Den som vill hålla sig uppdaterad (i brist på
mediebevakning) gör förstås detta med fördel på Ship to Gazas hemsida.
Tidigare inlägg:
Ship to Gaza har kritiserats för att enbart ha ett politisktsyfte och att det humanitära behovet av deras varor skulle vara obefintligt.
Gränserna sägs vara öppna för inflöde av varor och Gaza har redan vad de
behöver påstås det.
Hur ligger det då till med detta? Till att börja med får
dessa kritiker inget medhåll från FN-generalen Ban Ki-Moon som uppmanar Israel
att häva blockaden för att göra slut på plågandet av Gaza:s befolkning. Han
pekar också på blockadens kontraproduktivitet i förhållande till dess syfte:
"Keeping a large and dense population in
unremitting poverty is in nobody's interest except that of the most extreme
radicals in the region" (citerad i Haaretz 10/9-12).
Den rapport som Amnesty gav ut i januari 2010, ”Instängda: Gazaremsan under israelisk
blockad”, kallar invånarna i Gazaremsan för fångar och beskriver deras
vardag som fylld av strömavbrott, brist på vatten, bra sjukvård och livsmedel.
Fattigdom och arbetslöshet präglar Gaza och läget förvärras av blockaden. Den
lyfter också fram att den, alldeles oavsett orsaken till blockaden, är en
kollektiv bestraffning som drabbar barn och andra oskyldiga betydligt hårdare
än de som gör sig skyldiga till raketbeskjutning av Israel.
En kortfattad lägesrapport som FN gav ut i juni 2012, ”Five years of blockade: the Humanitarian
situation in the Gaza strip”, bekräftar denna bild. En uppfattning att det
skulle vara OK att Israel upprätthåller sin blockad har hörts i debatten om
Ship to Gaza. Att FN erkänner Israels rätt att skydda sitt territorium bland
annat genom att stoppa vapentransporter till Gaza är dock inte detsamma som att
det är OK att fortsätta med blockaden. Den ovan nämnda FN-rapporten betonar
också detta genom att betona att blockaden såväl till lands, till sjöss som i luften är;
”... a denial of basic human rights in
contravention of international law and amounts to collective punishment”.
FN-rapporten ”Gaza – a
liveable place in 2020” som endast är ett par månader gammal bekräftar även
den bilden av Gaza som oerhört bekymmersam. Rapporten sammanfattar också vad
som krävs för att få till stånd en fungerande Palestinsk stat som skulle kunna
leva i fredlig samvaro med grannarna Israel;
”It will be essential to ensure the provision
of basic infrastructure (particularly water/sanitation and electricity) and
improved social services (particularly health and education). As a heavily
urbanized environment with little room for further growth, Gaza needs to be
open and accessible to the world. The viability of a future Palestinian state
depends on a proper connection between the West Bank and Gaza, providing access
to the Mediterranean for the entire occupied Palestinian territory”.
Den sammanfattar också vad som är FN:s målsättning avseende
Gazaremsan;
”In short, an end to the blockade of the Gaza
Strip, in the context of Security Council resolution 1860, and Gaza´s recovery
and long-term economic development remain fundamental objectives of the United
Nations”.
De som kritiserar behovet av Ship to Gaza kritiserar därmed
också FN och Amnesty och underkänner den ström av rapporter som berättar om Gazabornas
lidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar