Ship to Gaza och oförstående kritiker

Ship to Gaza är nu inne på sina sista osäkra sjömil innan ankomsten till Gaza. Eller till vattnen utanför kanske är troligare. Med all sannolikhet lär Israel använda sin militära makt för att stoppa även Estelles försök att bryta blockaden av Gaza.

Ship to Gaza legitimerar Hamas ropar kritikerna indignerat. Att organisationen uttalat sin humanitära drivkraft som missionens syfte och samarbetar med politiskt obundna organisationer som mottagare av det gods som Estelle bär med sig bortser kritikerna ifrån.

 

De utgår istället ifrån att allt agerande som inte är kommersiellt styrs av politiska övertygelser och inget annat. De har uppenbarligen väldigt svårt att se att den humanitära insatsens drivhjul är känslan av rätt och fel och empati för och solidaritet med lidande människor. Det betraktas förvisso ofta som politik. Speciellt av dem som förtrycker och plågar.

Svenska Afghanistankommitténs (SAK) arbete i Afghanistan är ett bra exempel på hur ett seriöst humanitärt engagemang fungerar. När Sovjet ockuperade landet och försökte styra det genom sin marionettregim i Kabul fanns SAK där. När Sovjet drog sig ur och talibanerna småningom tog över fanns SAK där. När USA och Nordalliansen körde bort talibanerna och inrättade en ny regim fanns SAK där. Och SAK finns fortfarande kvar och är väl etablerade och aktade i landets alla delar såväl av afghaner som av utländska aktörer i landet. Det är den sortens uthållighet som präglar en sant humanitär insats. Kritiker av insatser som dessa tycks ibland tro att det är något som lättvindigt kan utföras i något sorts politiskt plakatsyfte när det i själva verket krävs modiga, engagerade och kunniga människors hårda arbete för låga ersättningar eller helt ideellt. Det gällde/gäller SAK:s personal liksom för Ship to Gazas besättningar.

 

Jag var själv med i Svenska Aghanistankommittén under ett tiotal år och ingick ett tag i styrelsen tillsammans med representanter för i stort sett alla riksdagspartier. Läkare, sjukskötare och andra representanter för SAK smugglades in över gränsen på åsneryggar. Förklädda till afghaner, trotsade de den militärt överlägsna Sovjetmakten och deras försök att hålla landet fritt från hjälparbetare som ville komma ett fattigt folk till undsättning när lidandet var som värst. Det sågs inte som något kontroversiellt av de borgerliga politikerna. Kanske underlättade det att fienden var kommunismen? På tal om politiskt.

Numera är det snarare islamismen som utgör västländernas stora fiende nummer ett. Det är antagligen också förklaringen till att Ship to Gazas aktioner anses så kontroversiella trots att de i stort sett syftar till samma sak som SAK:s engagemang i Afghanistan. Att undsätta ett litet och fattigt folk som lider nöd under en utländsk, militärt stark ockupationsmakt.

 

Lite märkligt och ironiskt då att många borgerliga företrädare ropar så högt på solidaritetsinsatser för Syrien. Men jag sällar mig till bland andra Dror Feiler och tillåter mig tvivla på seriositeten i denna ömkan för det syriska folket. Men upp till bevis, säger jag.

Är det inte dags att vi snart får se KDU eller andra kritiker av Ship to Gaza starta sin Syrien-insats? Frågan är i så fall hur länge de då kommer att hålla ut när den opportunistiska effekten har ebbat ut?

 

Eller begär de verkligen att det bara är andra som ska göra grovjobbet?