Maktsugna Moderater

Ett par ledande Moderater – riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och f.d. statssekreteraren Krister Thelin – lanserar i dagens SvD idén att bilda ett Alliansparti. Allianspartierna skulle gå till val med gemensamt namn men fyra olika valsedlar med listor från varje parti (M, Fp, Kd och C). Då skulle makten vara säkrad och M-väljarna skulle slippa taktikrösta, menar de.

Mycket fiffigt sätt förstås att komma förbi spärr-spöket som stryker runt knuten för alla Allianspartier utom M. Det börjar bli nervöst i leden, kan tänka.

De utgår ifrån att alla väljare och dessutom alla aktiva inom de fyra partierna drivs av en enda sak, att hålla Alliansen vid makten. ”Låt oss tala klarspråk”, säger de och fortsätter: ”Partiegoistiska utspel inom alliansen måste läggas åt sidan”. De menar också att de fyra partierna i grunden inte är så olika och att det för ”nästan alla borgerliga väljare” är viktigare vilken färg det är på regeringen än exakt vilka som sitter där. Det kunde med andra ord vara egalt om dessa företräder M eller C exempelvis.

För det första kan man undra om detta påstående stämmer? Är det egalt för väljare att lägga rösten på exempelvis Centerpartiet eller Moderaterna? I så fall kunde det ju vara egalt om partierna slogs ihop på riktigt och inte bara gick till val under gemensamt namn.

Samtidigt säger artikelförfattarna att just det varken vore önskvärt eller realistiskt eftersom det skulle ”vålla konvulsioner” bland ”partiaktiva gräsrötter och ombudsmän” eller ”sympatisörer som hör till partiernas ´hårda kärna´”. De här gräsrötterna har förstås den för moderat-författarna irriterande åsikten att det verkligen är skillnad på partierna och att det bör vara så i en demokrati.

Dessutom undrar jag om det för alla väljare eller partiaktiva i åtminstone Centerpartiet är alldeles uteslutet att ingå i en regering med, förslagsvis, S och Mp? Det kanske kan förefalla så nu men det parlamentariska läget efter ett val kan ge tämligen olika möjligheter att bilda regering. Förutsatt alltså att det inte bestäms i förväg. En tvåpartistat känns inte särskilt spännande i ett land med ett proportionerligt valsystem.

Men jag antar att Moderaterna nu blivit så vana vid makten att de är beredda att offra allt för att behålla den – i synnerhet sina allianspartiers själ och hjärta!