Miljöpartiets mediala dominans – var är den?

Johanne Hildebrandt skriver i SvD idag (14 maj) om allmänhetens förtroende för media. Hon gör det med anledning av en undersökning av medieforskaren Kent Asp som visat att fyra av tio journalister hyser sympatier för Miljöpartiet. Detta är ett stort problem, menar hon. 

Hon bekymrar sig också för allmänhetens låga förtroende för journalister och låter oss förstå att mediekonsumenterna inte känner igen sig i den verklighet som beskrivs. Hon efterlyser en journalistkår som ”granskar fakta och skildrar hela landets verklighet oavsett politiska åsikter”.

Om jag förstår rätt är alltså problemet med det låga förtroendet en slagsida för miljöpartistiska sympatier inom journalistkåren. Låt oss för en stund köpa den beskrivningen. Det skulle i så fall leda till ett antal påståenden som borde stämma.

Nämligen att det är därför... 

... ordet tillväxt aldrig nämns och, om det nämns, aldrig tillskrivs något positivt

... det är nedlusat av artiklar om nedväxt

... det kryllar av artiklar om kärnkraftens negativa sidor

... klimatfrågan ges så stort utrymme även mellan klimatkonferenserna

... kritiken av Förbifart Stockholm och andra stora vägsatsningar är så hård

 

Nej, jag känner i alla fall inte att dessa påståenden är en beskrivning av verklighetens mediesituation. Snarare handlar det låga förtroendet bland annat om det Johanne själv nämner i en bisats i sin artikel nämligen krympande ekonomiskt utrymme för utrikesrapportering och grävande journalistik. Om detta har jag skrivit om tidigare. 

Dessutom har vi i Sverige en extrem ägardominans av medieföretagen. Vid sidan av statliga SvT är Bonnier och Schibsted de i stort sett enda ägarna av rikstäckande medier. Det är numera väl känt att dessa pumpar ut propaganda för allianspartierna. Detta har samme medieforskare Kent Asp visat tidigare i en annan undersökning där han noterat en märkbar förändring inför valet 2006.

Hand i hand med ett ökat vinstintresse premieras snabba nyheter och bland annat därför ökar personfixeringen och drevjournalistikens utrymme. På bekostnad av den tidskrävande grävande journalistiken och dyrbara utrikesrapporteringen från egna korrespondenter.

Det är väl snarare på grund av detta som allmänhetens förtroende för medierna sakta men säkert undergrävs? Inte för att många journalister hyser sympati för Miljöpartiet. 

Andra bloggare om detta ämne:

http://begrundatoplitat.blogspot.se/2012/05/bolibompa-en-kalla-till-miljopartistisk.html

http://jesperstromback.wordpress.com/2012/05/01/debatten-om-journalistikens-partiskhet-fortsatter/

http://pierreringborg.blogspot.se/2012/04/grona-journalister-foredrar-inte-att.html

http://allasmutsigadetaljer.blogspot.se/2012/04/oberoende-journalistik.html