Jag fortsätter härmed min lilla serie inlägg om Järvalyftet med att titta närmare på vad de boende tyckt och tycker
om projektet och vad en utvärdering som gjordes 2010 kom fram till.
De
boendes åsikter
När jag skrev en C-uppsats i ämnet Samhällsgeografi om
Järvalyftet fick jag, genom projektledaren Magnus Anderssons försorg, ta del av
de boendes reaktion på Vision Järva 2030.
Av de svarande var övervägande delen mindre positiva till
trafikseparering och ny bebyggelse, särskilt de stora hus som, enligt
remissversionen, liknas vid ”Egyptens pyramider” av en Järvabo. Bland svaren
finns ett par som istället gör liknelser som ”Finlandsfärjor” eller
”grundstötta kryssningsfartyg” och kallar dem ”kolosser”. Friluftsområdet kring
stadsdelarna är också genomgående något som värderas högt och oro fanns för att
detta skulle bebyggas eller störas av nya handelsträdgårdar eller
evenemangsplatser. Fler ville ha mindre biltrafik och ville inte bryta
trafiksepareringen, som av en del framhölls som en positiv detalj.
Flera röster framhöll just att visionen, som den presenterats,
var mer av en ”arkitektvision” och att man borde utgått mer från de boende och behandla
”de mänskliga utvecklingsproblemen”. Flera refererade till tidigare
erfarenheter och att dessa borde beaktas. Men bara en enda oroades av
kostnaderna för upprustningen och framtida hyreshöjningar. När det gäller den
sistnämnda oron visar exempelvis en undersökning av Formators upprustning av
ett antal miljonprogramsområden under 80-talet att just kostnaderna blivit ett
bekymmer för de boende i efterhand. En sammanfattande kommentar från den
undersökningen säger till exempel:
”Fallstudierna visar att en
otrygghet, som tidigare handlade om inbrott och störande grannar tycks ha
övergått i en otrygghet som handlar om möjligheterna att bo kvar. Missnöjet med
de nuvarande hyresnivåerna är utbrett och mycket starkt bland de boende”.
Det visar sig också av
artiklarna i SvD att en uppfattning är att Järvalyftets fokus varit för stark
på hus och byggnader när områdets problem är på ett mycket djupare plan. En av de boende som uttalar sig i SvD påtalar en eskalerande
segregation. Det har alltså inte blivit så att folk i övre inkomstskikt flyttar
till Järva, snarare tvärtom.
Det har strömmat in betydligt fler synpunkter på projektet
än de jag själv fick ta del av 2009. Mängder av dessa synpunkter har tydligen
gått förlorade för alltid eftersom de slängts i papperskorgen. Den dialog med
de boende som initialt beskrevs (och fortfarande beskrivs) som så viktig var
uppenbarligen inte så allvarligt menad.
Utvärderingen
i april 2010
Under februari-april 2010 gav
Järvalyftets projektledning, åt det externa konsultföretaget Governo AB,
uppdraget att utföra en utvärdering för att ”fånga upp gjorda erfarenheter och
bedöma måluppfyllelse hittills, samt identifiera förbättringsförslag inför det
fortsatta arbetet” med målsättningen att staden därefter skall ha en ”god bild
av Järvalyftets måluppfyllelse och att utvecklingsmöjligheter skall ha
identifierats”.
Utvärderingens viktigaste
material var intervjuer med inblandade i projektet, tjänstemän och politiker
och intressenter av olika slag. Ett ganska smalt material där många av de
ansvariga politikerna och tjänstemännen ingick.
Det av
intresse som framkom av denna utvärdering handlade bland annat om modellen med
två styrgrupper, en politisk och en operativ på tjänstemannanivå. Många
betraktade det som otydligt hur strikt styrning de två styrgrupperna egentligen
utövar. Vissa menade att styrgrupperna i praktiken inte påverkar styrningen i Järvalyftet
i särskilt hög grad alls. Kort sagt framgick av intervjusvaren att det rådde
stor otydlighet vad gäller de två styrgruppernas roller och funktion.
Många ansåg
också att fokus på de mjuka frågorna behövde öka och att arbetet dittills i
allt för hög grad har handlat om den fysiska miljön. Ändå fanns ett stort
missnöje kopplat till centrumutvecklingen i Järva och att näringslivsutveckling
inte prioriteras tillräckligt. Flera intervjupersoner uttryckte ett stort behov
av upprustning och uppfräschning av eftersatta fastigheter och butikslokaler i
centrum.
En utbredd åsikt
var också att Järvalyftets mål, resultatuppföljningar och utvärderingar hade brister
och var otydliga. Ett tydligt arbetssätt och struktur för att kunna bedöma
effekten av olika insatser saknades. Rutiner kring resultat- och måluppfyllelse
avseende enskilda projekt som finansierats via Järvalyftet saknades också.
Rent allmänt framhölls en avsaknad av återkoppling
kring resultaten. Att det saknades kanaler som effektivt kunde nå olika
målgrupper som projektledare, företagare och invånare. Flera menade att detta
ledde till att man tappar energi och att det ”bara pratas men inget händer”.
Dålig
styrning och uppföljning och bristande intresse för Järvabornas åsikter
Den
bristfälliga politiska styrningen, undermåliga uppföljningen och låga intresset
för vad de som nu bor i Järva tycker har förmodligen sin förklaring i en
kombination på en övertro på de boendes individuella förmåga att realisera
politikernas drömmar och det faktum att det kanske inte ens var de boende
projektet var till för, utan framtida boende. Den glada entreprenörsanda och
framtidstro som man säkert hoppats skulle infinna sig bara genom projektets
själva existens och uttalade ambitioner har haft svårt att materialisera sig. Det
har också varit svårt att attrahera nya glada entreprenörer och välutbildade
framåtskridande människor till området. Möjligen är just det valfrihetens
baksida, vilket jag återkommer till i mitt sista inlägg om Järvalyftet.
I mitt kommande inlägg om Järva, som
blir det sista för nu, tänker jag mer fritt om projektet och varför det blivit
ett misslyckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar