onsdag 15 oktober 2014

Storbritannien säger ja till Palestina – försök ta emot den bollen, Björklund

Igår röstade det brittiska parlamentet för att erkänna Palestina. Röstsiffrorna 274 mot 12 vittnar om en överväldigande majoritet som nu ber sin regering att fullfölja parlamentets vilja. Det kanske kan lugna alla de allianspolitiker, inte minst folkpartister, som varit så oroliga för att ett svenskt erkännande av Palestina skulle bryta mot EU:s samlade linje. Det kan vara svårt att säga att det finns en sådan nu och kanske det istället blir så att Sverige går i bräschen, tillsammans med britterna, och får med sig de andra EU-länderna. Det kan ju kännas ovant efter åtta år med Carl Bildt, förstås. Palestina har sparkats runt som en gammal fotboll i flera decennier nu och det är dags att Europa sätter den press den faktiskt är kapabel att göra på Israel. Eller, för att låna en bra replik från FN-tjänstemannen Robin Turner (i Euronews för ett par veckor sedan) ;


”Europe should not just be a payer but they also need to be a significant player”.

Ett par anföranden under debatten före omröstningen i det brittiska parlamentet är värda att uppmärksamma, vilket den pålitlige Torsten Kälvemark också gjort i dagens Aftonbladet (hittar inte på nätet).

Den konservative ledamoten Richard Ottway, ordförande i utrikesutskottet, har alltid varit en vän och försvarare av Israel men har nu tröttnat totalt och formulerade det så här:

”Om Israel förlorar sådana som mig kommer de att förlora många andra”.

En annan konservativ ledamot, Martin Duncan, sa så här:

”Att vägra erkännande av Palestina är detsamma som att ge Israel vetorätt över vår utrikespolitik. Kanske något att begrunda också i den svenska debatten”.

Hear, hear, som de gillande brukar säga i bänkarna i brittiska underhuset. Där fick britterna iväg en stenhård crosspassning till kollegorna i Sverige. Jag hoppas bollen landar med en duns på Folkpartiets kansli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar