EU:s olika sätt att ta sig an Israel respektive Ryssland

Ser ett kort TT-AFP-meddelande i morgontidningen som berättar att fredssamtalen mellan Israel och Palestina har nått ett dödläge. Enligt den palestinske talesmannen Nabil Abu Rudeina är det Israels bosättningspolitik som är det huvudsakliga skälet till låsningen. Det israeliska pådrivandet av 2269 nya bostäder i sex bosättningar på Västbanken är naturligtvis oerhört illa tajmade om man vill ha en lyckosam fredsförhandling. 

Det kan alltså ifrågasättas om den viljan riktigt finns hos de israeliska förhandlarna? Att bosättningspolitiken skulle komma i vägen för ett lyckat förhandlingsresultat var tyvärr väntat. Jag skrev om det redan i augusti när förhandlingarna inletts. Vetskapen om hur nya bostäder på ockuperad mark provocerar motparten har naturligtvis hela tiden funnits hos den israeliska regeringen när den fattat beslut om sådana.

När nu blickarna är riktade mot Ukraina/Krim blir det inte mycket rubriker över för Palestina. EU och USA är nu också fullt upptagna med att försöka hitta på sanktioner som biter på Ryssland utan att dessa biter tillbaka genom att skruva åt gaskranen. Därför tycks de helt glömma att det finns ett annat land att rikta sanktioner emot, Israel. Sådana borde också ha förutsättningar att bli betydligt mer framgångsrika än mot Ryssland just med tanke på bristen på tillgångar nödvändiga för omvärlden. Men EU har heller aldrig varit särskilt intresserat av sanktioner utan istället skrivit på nya handelsavtal med Israel.

Den israeliska bosättningspolitiken bryter mot folkrätten och har i decennier framkallat resolutioner och officiella uttalanden från FN, EU och enskilda nationer eller utrikesministrar i fördömande ordalag. När frågan var uppe för diskussion i det brittiska underhuset för ett par år sedan menade William Hague att det inom EU inte fanns någon entusiasm för ekonomiska sanktioner mot Israel och att sådana ”inte heller (är) vårt sätt att ta oss an saken”.

Samme person, William Hague, säger nu att EU:s sanktioner mot Ryssland är en viktig markering från EU:s sida och att sanktionerna;

”... kommer innebära en mycket viktig markering av vad europeiska länder anser, det oacceptabla i att försöka avgöra konflikter, i Europa, under det tjugoförsta århundradet, med hjälp av väpnade styrkor och annektering”.

Det är uppenbarligen skillnad på EU:s sätt att ”ta sig an saken” när det gäller Ryssland. Under tiden fortskrider den israeliska annekteringen av palestinsk mark.

Jag ville bara påminna om det...