- Du ger för bra service! Det påverkar
produktivitetssiffran negativt.
Budskapet var klart till den gode vännen, inkallad till
chefen för lönesamtal, när denne förklarar skälet till att löneförhöjningen
inte blir så stor. Den gode vännen (som av förklarliga skäl får vara anonym)
arbetar inom privat servicenäring men samma principer gäller i stort sett
överallt. Det är produktivitetssiffror som jagas. Sämre service är främsta receptet
för att nå dem.
Det här är det absolut främsta skälet till att jag
är motståndare till vinster i välfärden. Det kan egentligen inte förklaras bättre.
Jag är inte ens säker på att ett vinstförbud hjälper. När systemet är byggt på
marknadisering blir alla utförare, oavsett privat, statlig eller kommunal
ägare, spelare på samma spelplan och bedömda enligt marknadsmässiga kriterier.Det spelar heller ingen roll hur högt alla ropar på
kvalitetsmätningar eftersom produktiviteten är ett av kvalitetskriterierna som
ligger på plussidan i sådana mätningar. Inte minst för att det är just precis
det; mätbart.
”Produktivitet mäter hur mycket vi producerar per arbetad timme”. Så definieras
det av Svenskt Näringsliv på hemsidan Ekonomifakta. Kort och gott.
Produktivitetsfaktorn var en av käpphästarna när systemet
med konkurrensutsättning sjösattes. Och är det fortfarande. Samtidigt är
kvalitet i vård, skola och omsorg oftast en upplevd känsla hos de sjuka och
gamla och deras anhöriga och hos elever och föräldrar. En känsla av att ha
blivit sedd och lyssnad på, att ha fått ta tid i anspråk.
Det spelar inte heller någon roll hur många goda exempel
vinstkramare lyfter fram. Det handlar om ett system där samtliga utförare
implementerar en mentalitet som går ut på att ge sämre service. Det budskapet
lindas in eller formuleras på olika sätt och belöningar och straff delas ut på
olika vis men utfallet ser likadant ut; mindre tid åt mellanmänskliga relationer.
- Det finns ingen arbetsglädje kvar, det är bara penningen
som styr, sa nyligen en mig närstående person som jobbar inom det bankväsende
som i flera år steg för steg stängt vägarna in på kontoren för sina kunder.
Allt ska ske över nätet helst. De som drabbas hårdast är äldre och personer med
kognitiva problem som kan behöva mer personlig handledning. Samma sak ser vi
när SJ nu stänger ett stort antal biljettkontor och ersätter med automater.
Samma grundskäl, produktivitetssiffror, och samma grupper som drabbas hårdast.
Och dessutom; vi får ett samhälle med allt mindre social
samvaro och som går emot en allt större individualistisk men ensam
terminaltillvaro där vi med knapptryckningar gör våra fria val och bidrar
lojalt till tillväxtsiffrorna.
Det är penningen som styr.
Läste nyligen en mycket intressant och tänkvärd understreckare
i SvD; ”Hur man förvandlar känslor till kapital”. Merete Mazzarella, författare
och professor emeritus i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet,
skriver om att omtanke, minnen och ömhet har blivit varor som säljs på internet
och betraktas som investeringar. Det har, skriver hon, blivit ”en fråga om att
satsa pengar snarare än tid”.
Hon räknar upp tjänster som finns att köpa numera; prenumerera
på blomleveranser till födelsedagsbarn så att datum slipper läggas på minnet,
färdiga barnkalaspaket så att du slipper slösa tid på egna idéer och
kreativitet, söka efter partners men också anlita coacher för ändamålet som
bedömer ditt marknadsvärde och skapar ett varumärke (brand) eller till och med att hitta vänner på nätet vilket av
säljarna av tjänsten jämställs med att köpa skor. Hon talar om reklammakarnas
skicklighet i att få oss att acceptera en utveckling där vänskap reduceras till
egennyttiga och instrumentella investeringar. Hur de jobbar för att skapa ett
personligt förhållande mellan produkter/varumärken och kunder som när ett
potatischipsföretag erbjuder 50000 USD åt den som döper sitt barn till Horton
(tecknad figur i företagets marknadsföring). En australiensisk kvinna lär ha
erbjudit företag att, för 1 miljon, få namnge hennes dotter och använda henne
fritt i marknadsföring i fem års tid. Andra mödrar hjälper till med
barnafödande när den rika världens kvinnor är upptagna med att vara produktiva
på andra sätt. I barnfabrikerna hålls föderskorna friska och välnärda för att
kunna leverera bästa möjliga produkt till kunderna. Navelsträngen mellan barn
och icke-biologiska föräldrar består av pengar.
Det är penningen som styr.
Som den uppmärksamma läsaren nu märker har jag glidit över
från att prata om produktivitetens problematik till ett bredare perspektiv på
samhällsutvecklingen och den tilltagande kommodifieringen av människan och
mellanmänskliga relationer. Jag tycker det hör ihop. Har ännu inte tänkt klart
exakt hur men Ayn Rands ande svävar onekligen över samhällsutvecklingen. Allt
ses som rationella kalkyler över orsak och verkan och profit som den enda
drivkraft människan behöver. I en sådan värld måste svaghet, oförmågor och
känslor raderas. Är raderandet av mänskliga möten en strategi för att göra vårt
kalkylerande lättare eller möjligen en konsekvens av kalkylerandet? Göran
Rosenberg har skrivit väldigt genomtänkt om detta och om hur otillräcklig den
här synen blir i synnerhet när vi talar om undervisning, vård och omsorg. Hans
ord (ur ”Plikten, profiten och konsten att vara människa”) får runda av det här
inlägget:
”I Ayn Rands
tankevärld förekommer inte ordet beroende, inte heller ordet känsla, annat än
som polemiska skällsord [...] Men en varelse som är djupt beroende för sin
existens av dem som kommer före henne i livet och dem som kommer efter henne
har varken full kontroll över orsakerna till sina handlingar eller över deras
verkningar. En varelse som aldrig fullt ut kan separera förnuft från känsla
(och det kan inte människan) kan aldrig fullt ut kalkylera vad hon måste göra
och varför. Varje mänskligt möte är ett potentiellt vägval. Och en potentiell
förpliktelse”.
Läs gärna också:
Daniel Görtz blogg Initiativ Samutveckling ”Rent konkret”
Bloggen Osunt ”Produktivitet ökar men inte lön”
Bloggen Satyagraha ”En kritisk granskning av McKinsey´sSverigerapport”
Eva Rusz artikel i svt.se ”Sms-livet riskerar att göra oss galna”
Annika Sjöqvist-Platzer på Dagens Seglora ”Administration inabsurdum”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar