Vänstern retar Jasenko

Jasenko Selimovic har fått en helsida i SvD att bre ut sig på om att det finns folk som jag, bloggare och aktiva inom sociala medier, som inte stämmer in i kören av hyllningar till den nya ukrainska interimregeringen. Han påstår sig veta vad som driver denna ”vänster”, nämligen att ukrainarna vill tillhöra ”väst”, det vill säga EU. Detta skulle få dessa vänstermänniskor att välja fel sida, påstår han tvärsäkert.

Samtidigt tycker han det är extremt upprörande att Åsa Linderborg, vars artikel i AB är den enda exemplifiering han ger, inte vill välja sida utan vara neutral. Det illustrerar den stora spridningen av påståenden i Jasenkos artikel. Det ena argumentet skjuter sönder det andra. Det hela kokar ned till att han är arg för att det över huvud taget finns en vänster. 

Resonemanget hänger helt enkelt inte riktigt ihop. Det är uppenbart att Jasenko, som är en av Fp:s toppkandidater i EU-valet, försöker profilera sig med hjälp av Ukraina-krisen. 

Det är inget annat än vämjeligt!

Det är också uppenbart att han inte vill överväga ett enda ord av vad denna ”vänster” säger i frågan eftersom det sägs av ”vänstern”. Är det något som triggar Jasenko är det denna ”vänster”. Det är inte vämjeligt, men ganska fånigt och dessutom intellektuellt undermåligt.

Nu tillhör ju inte jag ”vänstern” (tror jag, han definierar den inte alls) men har däremot bloggat om krisen i Ukraina och försökt föra fram en mer nyanserad bild än den aningslösa revolutionsromantik som Jasenko och andra liberaler fört fram på sistone. Inte för att det funnits EU-vänner bland demonstranterna på Majdan-torget utan faktiskt precis just för att sådana som Jasenko Selimovic träder fram och försöker plocka billiga politiska poäng på krisen. Det är tämligen hänsynslöst i det känsliga läge som råder i Ukraina. Så jag känner mig tvungen att göra ett par anmärkningar.

Jasenko påstår att ”vänstern” är förvirrad. Tja, kanske det. Jag tror de flesta känner en viss förvirring inför motstridiga uppgifter som florerar i både etablerade och sociala medier. Är det exempelvis sant att de krypskyttar som dödade runt 100 människor på Majdan-torget för ett par veckor sedan var utposterade av företrädare för den nuvarande ukrainska interimregeringen? Det kan mycket väl vara en uppgift planterad av ryssarna hos den estländske ministern Paet men det kan heller inte avfärdas som totalt osannolikt med tanke på vilka företrädare som sitter i denna regering. Det är just dessa som Jasenko och många andra helst inte vill tänka på eller kännas vid finns eller erkänna skulle kunna ha några andra drivkrafter än ädla.

Det är många rykten i svang. Många aktörer har intresse av att sprida lögner eller förvrida sanningen. Russia Today står mot Radio Free Europé osv. På facebook och twitter flimrar pamfletter förbi. Nog kan det vara förvirrande. Allra lättast gör ju den för sig som gör som Jasenko; stänger öron och ögon för alla perspektiv utom ett enda.

Som jag uppfattat ”vänstern” (det är naturligtvis ingen homogen samling men använder begreppet för enkelhetens skull) är kanske just detta deras - liksom min - främsta invändning. Den revolutions- och EU-romantiska hyllningskören till allt som har med den nya ukrainska regeringen att göra och den totala ignoransen av den ryska/rysktalande delen av befolkningen, vilka utgör en väsentlig del (ca 15-20 %).

Jasenkos argumentation är besjälad av avskyn mot ”vänstern” och möjligen förblindad av den. Därför argumenterar han ungefär som en som fuskar med en patiens. Blandar bort kort och lägger upp dem enligt egna regler för att lättare kunna få den att gå ut. Som när han drar paralleller till Balkan-krigen och gör sina illa genomtänkta försök att placera det ukrainska konfliktmönstret i en svensk kontext. 

Mest allvarligt är dock detta att han avfärdar den ryska och rysktalande delen av befolkningen i Ukraina utan att blinka. Förutom att det är helt historielöst (som om Putin placerat ut dem alla) är det också oerhört vårdslöst att beskriva denna ”EU-vänlighet” som folkets och då bortse från en betydande del av detta folk. Jasenko har travat runt i Kiev och på Majdan-torget och pratat med ett antal ukrainare och drar långtgående slutsatser av dessa samtal. Hade han besökt Donetsk för några dagar sedan hade han varit omringad av tusentals människor som skanderat ”Rossija” och viftat med ryska flaggor istället för de EU-banér som Jasenko räknade noga på Majdan-torget. Det är oerhört slapp empiri han stödjer sig på och en oförskämd definition av det ukrainska folket. Dit räknas bara de ”EU-vänliga” förefaller det.

Det andra allvarliga är att han och andra liberala revolutionsromantiker tar så väldigt lätt på detta med Svobodas närvaro i interimregeringen. Det tycks inte bekymra Jasenko ett dugg att möjligheten finns att revolutionen är kapad av fascister och därmed delvis ifråntagen de människor som bara önskar ”leva normala liv”, som Jasenko tydligen träffat på under sitt Kiev-besök. Jasenko tvekar ändå inte att oreserverat välkomna denna regim till EU.

Hur fascistiskt är Svoboda? Denna fråga (av Aktuellt-typ) får ett bra svar av Torsten Kälvemark i dagens AB. Det som jag, och flera av de vänsterröster jag stött på, invänder främst emot är denna okritiska omfamning med löften om lån och bidrag som ges av bland andra vår utrikesminister Carl Bildt. Som ju beskriver Svoboda som ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”.

Ord som borde få alla sanna demokrater att gå i taket!

Men allt detta blundar Jasenko och Bildt och andra liberala revolutionsromantiker för. De lever vidare i drömmen om EU. Verklighetens Ukraina och verklighetens EU smärtar måhända alldeles för mycket att skåda närmare? Eller får vi snart se Jasenko Selimovic på Madrids gator och torg för att inhämta folkets åsikter om antiprotestlagarna som införts för att få stopp på de tusentals massdemonstrationer som hållits där de senaste åren?